Som tidigare beskrivits ställer både frilansarnas och tjänstemännens arbeten generellt höga krav på förmågan att orientera sig och agera på egen hand. Den differentiering och på samma gång integrering av olika handlingsdomäner som karaktäriserar deras uppgiftssammanhang försätter dem i en situation som innebär att såväl ansvarstagande som ställningstaganden i hög grad ligger på den enskilde frilansaren och tjänste- mannen. När ordningen mellan lönearbete och privatliv på detta sätt i så stor utsträckning regleras av dem själva, aktualiseras också ställningstaganden av mer personligt slag som har att göra med deras grundläggande värderingar. Liksom tidigare beskrivits finns i fallstudierna en rad exempel på vardagliga existentiella ställningstaganden som har att göra med på vilka grunder olika prioriteringar och val görs, vad som värdesätts i livet, förhållningssätt till arbetskamrater eller den egna rollen. Konkret handlar det om ställningstaganden och prioriteringar mellan t ex arbetet och familjen, vad den enskilde frilansaren eller tjänstemannen önskar för egen del kontra vad arbetet fordrar ekonomiskt och prestationsmässigt eller om de ideal de önskar leva upp till.
För att hantera detta på ett ändamålsenligt sätt fordras förmåga att prioritera och koordinera handlandet på ett sådant sätt att deras ställningstaganden gynnar helheten. Denna form av övergripande förmåga att se till det gemensammas bästa kallar Brytting (2001) moralisk kompetens. Individens handlande har tidigare beskrivits samman- hänga med olika former av kollektiva värdesystem tillhörande de olika handlingsdomänerna. Dessa anger vad som är ”rätt” just i det sammanhanget, och att under dessa förhållanden kunna agera på ett sätt som är optimalt för det gemensammas bästa fordrar förmåga att lyfta sig över den omedelbara situationen och kunna relatera det egna handlandet till ett större sammanhang. Detta i sin tur fordrar både självinsikt och förmåga att reflektera över och förhålla sig till kollektiva mål i samhället. Ju mer
flexibelt och gränslöst arbetet är desto mer beroende tycks således individen bli av värderingar som vägledande i handlandet och därigenom förmågan att genomföra uppgifter och nå uppställda mål.
Slutligen och sammanfattande – om självförvaltandets kompetens
De kompetenser som beskrivits på föregående sidor kan sägas utgöra ett ända- målsenligt handlande i relation till de uppgiftssammanhang inom vilka de används. Huruvida de är av godo med tanke på t ex den enskilde individens välbefinnande eller personliga utvecklingsmöjligheter är med detta inte sagt. Beskrivningarna säger heller inte någonting om dessa kompetensers relevans och förekomst i andra sammanhang och arbeten – närmare resonemang om detta återfinns i diskussionskapitlet. I sammanfattning framstår arbetsvillkoren i fallstudierna fordra kompetens som i hög grad förutsätter ett autonomt handlande. Den differentiering och på samma gång sammansmältning av olika handlingsdomäner som karaktäriserar uppgifts- sammanhanget medför inte bara att arbetet utan också ordningen mellan lönearbete och privatliv i hög grad måste regleras av individen själv. Detta i sin tur försätter individen i en situation som fordrar förmåga att orientera sig och agera självständigt. Kraven på och förmågan att arbeta självständigt innebär dock inte enbart ett större personligt ansvarstagande för arbetet. Sammansmältning av handlingsdomänerna aktualiserar också ställningstaganden av mer existentiell karaktär som har att göra med individens grundläggande värderingar. Liksom utförandet av arbetet och lösandet av enskilda arbetsuppgifter exempelvis fordrar ställningstaganden relaterade till den sociala och personliga handlingsdomänen, innefattar familjelivet i sin tur ett handlande som är kopplat till den funktionella och kollektiva.
Generellt gäller att de kompetenser som urskiljs i avsnittet inte går att särskilja från varandra på något dikotomt eller uteslutande sätt, varken i praktiken eller i teorin. Snarare synliggörs hur de samverkar på olika sätt. Den autonomi som arbetsvillkoren fordrar beskrivs t ex i termer av ett slags självgående snarare än självständighet, vilket betonar att det handlar om förmåga till självständighet som avser att anpassa sig till snarare än att entydigt bestämma över. Detta självgående i sin tur fordrar självinsikt och självstyrande, dvs har både att göra med insikter i hur de själva fungerar i olika sammanhang och förmåga att kunna reglera sitt eget beteende. Den enskilde frilansarens och tjänstemannens eget ansvar för sitt arbete och sina prestationer gör också att självorganiserande förmågor av olika slag blir centrala under de här betingelserna, vilket i sin tur relateras till kompetenser av mer affektivt slag.
Även om frilansarnas och tjänstemännens handlande i hög grad är uppgiftsorienterat och kontextbundet, framstå följaktligen de kompetenser som krävs under dessa betingelser som tydligt individanknutna, och omfattar såväl mer attityd- och personlighetsrelaterade förmågor som sociala kontaktnät av olika slag. Det utvidgade uppgiftssammanhanget innebär också att de handlingsförmågor som krävs sträcker sig utöver den faktiska arbetssituationen och omfattar även den privata sfären, vilket medför att de kompetenser som de här flexibla formerna av arbeten fordrar är
mångfacetterade och omfattande både innehållsligt (mångsidig) och omfångsmässigt (räckvidd).
I sammanfattning och än mer renodlat och abstraherat kan fallstudiernas flexibla arbetsformer sägas kräva kompetenser av ett affektivt, personligt och metakognitivt slag. De arbetsvillkor som karaktäriserar frilansarnas och tjänstemännens arbeten fordrar både ett autonomt och koordinerat handlande som ställer krav på den enskilde individen att så att säga begripa och definiera vad det är för arbete som ska utföras, och hur han eller hon sedan ska agera för att på bästa sätt utföra detta arbete utifrån ett helhetsperspektiv. Detta i sin tur fordrar förmåga att styra och övervaka det egna handlandet, dvs att vägleda sig själv på ett sätt som innebär såväl självgående, som koordinering och anpassning. Affektiva och personliga kompetenser som att ha ”rätt” attityder och motivation liksom förmåga att reflektera över sitt arbete, livssituation och egna kunnande och utifrån detta utveckla strategier för problemlösning, framstår som grundläggande och betydelsefulla i dessa flexibla former av arbeten.
Den här vägledande överordnade funktionen i handlandet skulle med ett samlande begrepp kunna beskrivas i termer av förmåga till ett slags självförvaltande. Att förvalta något betyder att sköta eller förestå, och genom den autonomin och det egenansvar som det flexibla arbetet medför belyser begreppet att individen får ett slags funktionell funktion som handlar om dennes kapacitet att sköta och förestå sig själv. Att vara självförvaltande inbegriper ansvar dels för arbetet (t ex vad gäller effektivitet, produk- tivitet, kvalitet), dels den egna personen (rörande välbefinnande och utveckling) och dels livssituationen (beträffande bl a social identitet och samhällstillhörighet). I praktiken handlar det om att arbetsvillkoren i de här flexibla formerna av arbeten i olika avseenden ställer krav på individen att strukturera sin egen tillvaro, på att definiera sin arbetsuppgift och formulera kriterier för sitt eget handlande. Självförvaltandet kan därmed sägas avse den metakognitiva kompetens som fordras för att hantera den differentiering och integrering av olika handlingsdomäner som tidigare beskrivits utmärka arbetet i fallstudierna. Eller uttryckt på ett annat sätt, om förmågan att hantera frånvaron av en yttre ordning. Ytterst manifesteras själv- förvaltandets kompetens i individens förmåga att utveckla och förvalta sin egen kompetens – en kompetens som i vid mening som omfattar både det livsvida och livslånga lärandet.
Figur 17. Självförvaltandets kompetens. Kollektiva ”samhälle” Funktionella ”arbete” Sociala ”privatliv”