en rad avhandlingar som det fortfarande refereras flitigt till. Sven Lundkvist sammanfattade 977 projektet i boken Folkrörelserna i det svenska samhället
1850–1920. Med ett uttalat konsensusperspektiv menade han att
folkrörel-serna fungerade som en utjämnande kraft i samhället, att de givit klasfolkrörel-serna organisationsformer, mål och träning som inom ramen för en
icke-vålds-strategi bidragit till att skapa ett fungerande klassamhälle.112 Det är med
rätta som Hans-Olof Ericson påpekar att uttrycket fungerande klassamhälle
är illa valt då det indikerar att sociala skillnader är något eftersträvansvärt.113
Samtidigt är ambitionen att försöka förstå de samlade folkrörelserna ur ett samhällsperspektiv intressant. Mycket av det som skrivits efter Folkrörelse-projektet har varit inriktat på specifika rörelser och deras inre utveckling. Det mest framträdande har varit intresset för arbetarrörelsen inom det arbetarhistoriska forskningsfältet.
Det finns inte utrymme att här göra en genomgång av all
folkrörelse-forskning.114 Jag kommer därför endast att lyfta fram sådant som är av
relevans för min fortsatta framställning. Det är framför allt tre saker som är av intresse. Dessa är för det första: folkrörelsernas roll för den enskilde individen, för det andra: folkrörelsernas interaktion med varandra och för det tredje: folkrörelsernas agerande på den politiska arenan, med betoning på kommunalpolitiken.
En hel del forskning lyfter fram folkrörelsernas betydelse för dess med-lemmar. Det som Hilding Johansson menar vara viktiga sociala funktioner i frikyrkorna kan väl sägas omfatta även de andra folkrörelserna. Enligt Johansson utgjorde frikyrkorna en viktig samlingspunkt där man förutom den ordinarie verksamheten bildade sångkörer, höll basarer och fester samt anordnade tävlingar. Församlingarna blev en ny gemenskap som kom att bli ett substitut för de relationer som man gått miste om när man lämnade landsbygden för att flytta till staden, en plats för att knyta nya personliga kontakter. Genom föredrag, studiecirklar och bibliotek bildades
medlem-2. Sven Lundkvist, Folkrörelserna och det svenska samhället 1850–1920, Uppsala 977, s. 22. 3. Hans-Olof Ericson, Vanmakt och styrka. Studier i arbetarrörelsens tillkomst och
förutsättning-ar i Jönköping, Huskvförutsättning-arna och Norrahammförutsättning-ar 1880–1909, Lund 987, s. 6. För mer kritik av
Lundkvists tolkning av Folkrörelseprojektets resultat se Vagn Wåhlin, ”Omkring studiet af de folkelige bevaegelser. Overvejelser vedr. folkrörelsesprojektet og Sven Lundkvist, Folk-rörelserna i det svenska samhället 850–920, Uppsala 977, og et forsøg til en komplette-rande helhedsfortolkning”, Historisk tidskrift, nr 979.
4. För översikt av folkrörelseforskning se Svensk forskning om demokrati offentlig förvaltning
och folkrörelser – en kartläggning under perioden 1990–2003 utförd av Vetenskapsrådet på reger-ingens uppdrag, 2003.
marna vilket möjliggjorde ett socialt avancemang.115 Liknande resonemang har sedan förts av bland andra Bo Öhngren, Sven Lundkvist och Mats
Hellspong.116
För Bo Öhngren innebar dubbelanslutningar i två eller fler föreningar ett problem när han undersökte anslutningsgraden bland folkrörelserna i
Es-kilstuna.117 Han gör en grov skattning att cirka femton procent av det totala
antalet medlemmarna i folkrörelserna var dubbelanslutna vid sekelskiftet 900. Störst var överlappningen mellan fackföreningarna och
nykterhetslo-gerna.118 Öhngren för dock inte någon diskussion om vad denna
överlapp-ning innebar för folkrörelsernas interaktion. Sven Lundkvist antyder att överlappningen hade en betydelse när han skriver att nykterhetsfrågan och
nykterhetsrörelsen i sig samlar upp arbetar- och frikyrkorörelse.119 Det finns
mig veterligt ingen studie som mer systematiskt fokuserar interaktionen mellan de olika folkrörelserna, vare sig på lokal eller på nationell nivå.
Folkrörelseprojektet kunde visa att frikyrko- och nykterhetsrörelse allti-från 880-talet var politiskt aktiva och samverkade på det lokala planet för
att få in sina representanter i kommunal och rikspolitiken.120 I sin studie
av folkrörelsernas politiska verksamhet 900–920 visar Lundkvist att det framför allt var nykterhetsrörelsen som var aktiv och fungerade som en
arena där väckelsens och arbetarrörelsens folk möttes.121 I Allmänna svenska
nykterhetsförbundet som var en sammanslutning för alla nykterhetsför-eningar fanns både förnykterhetsför-eningar som vilade på religiös grund och Verdandi
5. Hilding Johansson. Folkrörelserna, Stockholm 954.
6. Bo Öhngren, Folk i rörelse. Samhällsutveckling, flyttningsmönster och folkrörelser i Eskilstuna
1870–1900, Uppsala 974, s. 92, Sven Lundkvist, Folkrörelserna och det svenska samhället 1850– 1920, Uppsala 977, s. 28, Mats Hellspong, Korset, fanan och fotbollen, Stockholm 99.
7. Bo Öhngren, Folk i rörelse. Samhällsutveckling, flyttningsmönster och folkrörelser i Eskilstuna
1870–1900, Uppsala 974, s. 83.
8. Bo Öhngren, Folk i rörelse. Samhällsutveckling, flyttningsmönster och folkrörelser i Eskilstuna
1870–1900, Uppsala 974, s. 86.
9. Sven Lundkvist, Politik, nykterhet och reformer. En studie i folkrörelsernas politiska
verksam-het 1900–1920, Uppsala 974. Liknande slutsatser finns hos Gunnar Olofsson, Medelklass och stat, 979, s.42.
20. Sven Lundkvist, Politik, nykterhet och reformer. En studie i folkrörelsernas politiska verksamhet
1900–1920, Uppsala 974, Ingrid Åberg, Förening och politik. Folkrörelsernas politiska aktivitet i Gävle under 1880-talet, Uppsala 975, Sven Hedenskog, Folkrörelserna i Nyköping 1880–1915. Uppkomst, social struktur och politisk aktivitet, Uppsala 973, 2. Bo Öhngren, Folk i rörelse. Samhällsutveckling, flyttningsmönster och folkrörelser i Eskilstuna 1870–1900, Uppsala 974.
2. Sven Lundkvist, Politik, nykterhet och reformer. En studie i folkrörelsernas politiska verksamhet
1900–1920, Uppsala 974, s. 2. Kjell Östberg, Byråkrati och reformism. En studie av svensk so-cialdemokratis politiska och sociala integrering fram till första världskriget, Lund 990, s. 82.
RELATIONER I FÖRÄNDRING 49
som stod arbetarrörelsen nära.122 Nykterhetsrörelsen blev sålunda ”en viktig
social och organisatorisk länk mellan arbetarrörelsen och
småborgerlighe-ten med dess liberala ideologi”.123 Samarbetet hade dock sina gränser. I
grunden fanns det en djup misstro mot socialdemokratin inom flera av de frireligiösa samfunden. Den framväxande arbetarrörelsen var en motof-fentlighet vars strävanden omfattade mycket mer än att just avskaffa supe-riet. Irving Palm har visat att frikyrkorörelsens ledarskikt, som ofta hade
en borgerlig bakgrund, tydligt tog avstånd från socialdemokratin.124 Det
omvända gällde också flera av socialdemokratins ledare och i synnerhet den
socialdemokratiska pressen på 890-talet.125 Vid SAP:s bildande 889 antogs
med knapp majoritet att partiet skulle hålla sig neutralt i religionsfrågan vilket bekräftades med eftertryck vid 908 års partikongress. Däremellan hade den religionsfientliga argumentationen i de socialdemokratiska tid-ningarna alltmer övergått till att framställa likheterna mellan socialismen
och urkristendomen.126
I sin avhandling Vanmakt och styrka diskuterar Hans-Olof Ericson kam-pen mellan frikyrka och arbetarrörelse i en lokal kontext. Han visar hur frikyrkohögern aktivt mobiliserade ett motstånd för att stoppa den fram-växande arbetarrörelsen i Jönköping. Tillsammans utgjorde Jönköpings Missionsförening, Jönköpingsposten, länsnykterhetsförbundet och de olika ynglingaföreningarna ett politiskt block som kom att spela en stor roll för
att sprida väckelserörelsens argument.127
22. Undantaget 904–05 då Verdandi ställde sig utanför samarbetet. Sven Lundkvist, Politik,
nykterhet och reformer – En studie i folkrörelsernas politiska verksamhet 1900–1920, Uppsala
974, s. 78 ff.
23. Kjell Östberg, Byråkrati och reformism. En studie av svensk socialdemokratis politiska och
socia-la integrering fram till första världskriget, Lund 990, s. 82. Se även Gunnar Olofsson, Melsocia-lan klass och stat. Om arbetarrörelse, reformism och socialdemokrati, Lund 979, s. 42.
24. Irving Palm, Frikyrkorna, arbetarfrågan och klasskampen. Frikyrkorörelsens hållning till
arbe-tarnas fackliga och politiska kamp åren kring sekelskiftet, Uppsala 982.
25. Hjalmar Branting deklarerade till exempel vid ett tal i Gävle 886 att han var fritänkare och materialist. Prästernas tal om himlen var inget att förlita sig på. Irving Palm, Frikyrkorna,
arbetarfrågan och klasskampen. Frikyrkorörelsens hållning till arbetarnas fackliga och
politis-ka politis-kamp åren kring sekelskiftet, Uppsala 982, s. 42. Herbert Tingsten, Den svenspolitis-ka social-demokratins idéutveckling II, Stockholm 967.
26. Herbert Tingsten, Den svenska socialdemokratins idéutveckling II, Stockholm 967, s.248–29. 27. Hans-Olof Ericson, Vanmakt och styrka. Studier i arbetarrörelsens tillkomst och