Fotbollsklubben Wiking bildades i april 905.238 I kassaboken från detta år
kan man se att en fotboll för 6 kronor och visselpipa för 50 öre införskaf-fades. Fotboll var ett dyrt nöje, som en jämförelse kan nämnas att timlönen
för en vanlig arbetare i genomsnitt var 35 öre.239 I den medlemsmatrikel som
upprättades år 908 framgår att de nitton som anslöt sig år 905 var unga män i 5–20 årsåldern med titlar som företrädesvis kontorist, laborant och studerande. Några av dem var också yrkesutbildade arbetare såsom gjutare och tunnbindare, men endast en titulerades arbetare. Enligt historikern Torbjörn Andersson var det just medelklassungdomen som tog upp
fotbol-len när den kom till Sverige från England i slutet av 800-talet.240 Detta
hängde samman med att dessa ungdomar hade mera tid, bättre ekonomiska
resurser och bättre internationella kontakter.241
Från februari 907 finns det protokollböcker bevarade. Genom dessa kan man följa verksamheten i klubben. Under de första åren var det många dis-kussioner om klubbdräkten; i februari 907 togs beslut om blå tröjor med gul diagonal och blå byxor, men redan i maj talades det om blå och röda tröjor och blå byxor, kanske var den ursprungliga dräkten för lik något annat lags färger. I maj 905 fattade man också beslut om att ansluta sig till Skånes Fotbolls-förbund med motiveringen att klubben inte av andra klubbar skulle ses som
en vanlig ”bondklubb”.242 Två månader senare följdes detta upp med
anslut-ning till Svenska Gymnastik- och Idrottsföreanslut-ningarnas Riksförbund och i det sammanhanget ändrades namnet till Limhamns Boll- och Idrottsförening
(LBI).243 På så sätt markerade namnet att föreningen inte bara spelade fotboll.
Sommaren 907 anordnade klubben en idrottstävling som omfattade 00 meter löpning, höjdhopp, stavhopp, stafettlöpning, längdhopp,
trestegs-hopp, kulstötning, 4500 m löpning och fotboll.244 Förmodligen var det i dessa
friidrottssammanhang som man iklädde sig blå tröja och vita byxor.245
238. Enligt matrikel uppförd 908 skrevs de första medlemmarna in den 3 april 905. LIIL. 239. Uppgiften om den genomsnittliga timlönen för arbetare är hämtad från Stjernströms
sam-manställning av lönestatistik. Gustaf Stjernström, Limhamn. Dess industriella och sociala utveckling, Stockholm 906–907.
240. Torbjörn Andersson, Kung fotboll. Den svenska fotbollens kulturhistoria från 1800-talets slut
till 1950, Stockholm 2002, s. 8.
24. Torbjörn Andersson, Kung fotboll. Den svenska fotbollens kulturhistoria från 1800-talets slut
till 1950, Stockholm 2002, s. 83.
242. Protokollbok för LBI 9/5 907. LIIL.
243. Namnet Wiking var redan upptaget av en klubb i Helsingborg. 244. Protokollbok för LBI 23/6 907. LIIL.
245.Protokollbok för LBI 3/7 907. Dräkten förändrades sedan till vita tröjor och blå byxor
IDROTTSRÖRELSEN 93 Det var fotbollslaget som vann de största framgångarna. I protokollet meddelas seger efter seger mot Qvarnby; 2 maj 907, 7–0 trots att en man blev skadad och utbytt, 6 juni 907, 4– alla mål i första halvlek, 23 juni 907 andralaget Viking II spelar –0 mot Qvarnby på dålig plan med
endast nio spelare.246 Men Qvarnby var inte de enda laget som fick bita i
gräset; den 6 oktober 907 besegrades IFK Lund med 7–2, den 3 november 907 Malmölaget Örnen med 9–0 och samma dag kunde man skriva 4–0 mot det andra Limhamnslaget Svithiod. Endast ett nederlag finns noterat för 907, nämligen 6– mot MBI från Malmö. I protokollboken förklaras denna motgång med att målvakten fått en hård boll i magen under
upp-värmningen och inte kunnat röra sig till fullo.247
Den första fotbollsplanen hyrdes av Limhamns sportklubb.248 Att planen
låg invid Polgatan framgår av att man bad om ett plank mot gatan i januari
908.249 Det finns uppgifter om att andra platser användes att spela på som
till exempel Limhamnsfältet och Glasblåsarängen. I april 909 blev klubben uppsagd från arrendet, men förhandlade med markägaren, trädgårdsmästare Wiberg, om förlängning. I oktober 909 gick föreningen in till köpingen med en skrivelse för att begära en ny idrottsplats, men denna togs inte i
246. Protokollbok för LBI 907. LIIL. 247. Protokollbok för LBI /8 907. LIIL. 248. Protokollbok för LBI 2/4 907. LIIL. 249. Protokollbok för LBI 22/ 908. LIIL.
beaktande.Två år senare, i augusti 9 erbjöd cementbolaget klubben att för 00 kr per år under tio år arrendera den befintliga lekplatsen i den så kallade Gnällan jämte de en och trekvarts tunnland jord som gränsade i sydost för 25 kr per år. Efter förhandlingar landade det hela i att skolkom-mittén arrenderade av bolaget och klubben i sin tur av dessa. Den första maj 92 invigdes den nya idrottsplatsen. Om vintrarna hyrde man båtbyggare Lundströms verkstad i hamnen för inomhusträning.
Föreningen hade ingen egen lokal annat än den paviljong vari man bytte om och förvarade utrustning invid idrottsplatsen. Man hyrde därför inled-ningsvis in sig efter behov i till exempel Elimkapellet för medlemsmöte, gamla missionshuset för årsmöte eller Godtemplarsalen för soaré. Mest frekvent är dock nyttjandet av Blåbandsföreningens lokaler där man hade ett flertal möten från 908 och framåt. Det var också på Café Blå bandet som medlemsavgifterna togs upp 908.
I december 907 diskuterades möjligheten att ta in passiva medlemmar och man beslutade sig för att inte göra så. Men redan i slutet av februari och under mars månad 908 började man skriva in ett femtontal nya passiva med-lemmar. Förmodligen var detta ett sätt att komma till rätta med ekonomin, ju fler medlemmar desto fler att dela bördan. Detta kom också att innebära en förändring av ålderstrukturen i föreningen. Nu skrevs det in betydligt äldre män från dryga trettioårsåldern och uppåt. Utifrån efternamnen kan man anta att några av dem var ynglingarnas fäder. Generellt kan det sägas att dessa nya medlemmar kom ur samma sociala skikt som ynglingarna med titlar som till exempel byggmästare, bokhandlare och gjutare. Föreningen insåg betydelsen av att ha de rätta kontakterna, därför lät man den andra maj 909 utnämna några av köpingens ledande män såsom häradshövding Wehtje, ingenjör Zickerman, kapten Lundvall, ingenjör Streiffert, trafik-chef Olsson och konsul Carter till hedersledamöter. Inledningsvis verkar detta inte ha gett någon återbäring, men längre fram kom det förmodligen att spela roll vid tillkomsten av Limhamns idrottsplats.
I protokollet är det en lucka på mer än ett år från slutet av mars 90 till slutet av juli 9, förmodligen har verksamheten legat nere för den 24 juli 9 talas det om att återupptaga LBI:s verksamhet. Krisen i fören-ingen var troligtvis avhängig av den dåliga ekonomin och tillgången till
en idrottsplats.250 Vid nystarten diskuterades möjligheten att gå samman
med konkurrenterna Urania.251 Istället kom klubben att expandera genom
250. Den dåliga ekonomin framgår tydligt då man är skyldig fabrikör Joh. Lundberg 00 kr och Ing. Harald Olsson 50 kr som de lagt för hyra. Protokollbok för LBI 29/7 9. LIIL. 25. Denna diskussion återkommer 92, men Urania avböjer. Det dröjde till 928 innan de
IDROTTSRÖRELSEN 95 att alltfler passiva, men också en del aktiva medlemmar anslöt sig. År 9 hade klubben cirka 70 medlemmar och under 92 tillkom det cirka 40 nya medlemmar. De flesta av dessa kom ur lokalsamhällets övre sociala skikt med titlar som disponent, fabrikör, doktor, patron, apotekare,
poliskom-missarie. Medelklassprofilen blev därmed allt tydligare.252
Urania
Enligt en minnesskrift över Limhamns idrottsförening tillkom idrottsfören-ingen Urania på initiativ av fem ynglingar som i brist på andra nöjen bru-kade tävlingslöpa om kvällarna. Den juli 909 konstituerade föreningen sig och två man utsågs att kontakta Jöns Pålsson-Castner för att höra om man fick lov att utöva friidrott i den så kallade Gnällegraven som denne arrenderade av cementbolaget. Minnesskriften berättar att Pålsson-Castner studerade pojkarna uppifrån och ned varefter han ska ha yttrat: ”Ni är väl inga bolsjeviker?” Då pojkarna svarade nekande och hänvisade till sina
föräldrar som Pålsson-Castner kände gav han sitt medgivande.253 I vilken
utsträckning anekdoten är sann eller inte står inte att veta. Men den är intressant så till vida att den åskådliggör en konflikt som fanns i lokalsam-hället som utgick från försöken att kväsa arbetarrörelsen. Om dateringen är
Urania, 94. Fr.v. okänd, Skoog, okänd, Nils Strandbeck, Axel Käck, ”Frille” Widerberg, okänd, okänd, okänd, okänd, Fors. Källa: LIML.
252. Protokollbok för LBI 8/2 92. LIIL.
någorlunda riktig torde händelsen ha utspelat sig veckorna mellan den stora nationella konflikten inom byggämnesindustrin som drabbade Limhamn hårt under våren och försommaren 909 och den stora nationella lockout och storstrejk som iscensattes i slutet av juli och början av augusti 909. Mot bakgrund av det spända läget är det högst möjligt att Pålsson-Castner kan
ha ställt en liknande fråga.254
Någon gång under de två första verksamhetsåren gick Fotbollsföreningen Svithiod upp i Urania och klubben sålunda också fotboll på programmet. Det finns inget efterlämnat primärmaterial från Svithiod och därmed är det svårt att veta vilka som var med. På samma sätt förhåller det sig med Urania, men i en minnesskrift över Limhamns idrottsförening, vari Ura-nia uppgick 928, och i resultatprotokoll från tävlingar finns det namn på styrelsemedlemmar och några av föreningens aktiva medlemmar. I 90 års folkräkning bar några av dessa medlemmar titlar som snickarlärlingar och textilarbetare. Det fanns också en lossningsarbetare och en kontorsarbe-tare. De som saknade yrkesbeteckningar hade föräldrar med titlar såsom cementarbetare, kalkbrottsarbetare, fiskare, bankuskänka och sömmerska. Arbetarklassprägeln var tydlig.
Uranias medlemmar ställde i ordning löpar- och hoppbanor i Gnällegra-ven och i brist på pengar fick många redskap bli hemmatillverkade. Men när så Limhamns Boll- och Idrottsförening började arrendera Gnällegraven 9 ställdes Urania inför ett ultimatum att antingen betala hyra till dessa eller att flytta. Då avgiften ansågs vara för hög flyttade man till en tomt vid Folkets hus, och då löparbanorna inte kunde inrymmas där sprang man på Västra Hamngatan. År 93 kunde dock en avtal träffas med Limhamns Boll och idrottsförening och Urania kunde flytta upp till den nya idrottsplatsen i Gnällegraven. Bakom konkurrensen mellan de båda idrottsföreningarna låg en klasspänning mellan arbetare och medelklass som var vanlig inom
den svenska fotbollen vid denna tid.255