Att lägga ned arbetet och strejka är en stridsåtgärd som är äldre än fackföre-ningsrörelsen. Den äldsta strejk som jag noterat i Hyllie/Limhamn är från 863 när drängarna på Annetorp vägrade att arbeta så länge den härskna
sillen som serverades inte byttes ut.116 Under den period som är aktuell för
vår undersökning förekom en strejk bland oorganiserade arbetare år 888. Ett fyrtiotal man som arbetade med anläggningsarbetet vid Limhamnsjärn-vägen krävde höjning av daglönen från :50 till 2 kr. Arbetarna var förargade över att förmannen utöver den ordinarie arbetstiden från kl. 06.00-8.30 beordrade övertid utan ersättning. Med disponent Bergs goda minne skaf-fade arbetsledningen då strejkbrytare från landsbygden varefter konflikten
tycks ha runnit ut i sanden.117 Disponent Berg tycks dock ha givit med
sig när ett fyrtiotal lossnings- och lastningsarbetare i Limhamn strejkade i
juni 895. Ackordet höjdes med hela 33 procent.118 I april/maj 90 kunde
också tio till tolv gjutare och kärnmakare vid Sydsvenska gjuteriet genom
fem dagars strejk förbättra ackordsystemet.119 Kort därefter bildades som
framgått deras fackförening på orten.
Den första kollektivavtalet på Limhamn slöts vid gödningsfabriken där ett hundratal grovarbetare hotade att lägga ned arbetet om ett löneavtal inte kunde träffas. Efter förhandlingar mellan parterna slöts avtalet den 3
maj 904.120 Det dröjde dock två år till den 26 april 906 innan Skånska
Cementaktiebolaget ingick det första kollektivavtalet med arbetarna vid kalkbrottet och cementfabriken. Disponent Berg gick i början av mars ut med en cirkulärskrivelse med uppmaning till alla cementbolagets arbetare
4. Limhamns Arbetarekommun, protokoll 900 22/. ARAM.
5. Grov- och fabriksarbetareförbundet avd. 60 sektion , protokoll 94 5/4. ARAM. 6. Gerhard Larsson, ”Fiskeläget genom tiderna”, Limhamniana 977.
7. Axel Uhlén, Facklig kamp i Malmö under sju decennier, Malmö 949, s. 69. 8. Axel Uhlén, Facklig kamp i Malmö under sju decennier, Malmö 949, s. 37. 9. Axel Uhlén, Facklig kamp i Malmö under sju decennier, Malmö 949, s. 97. 20. Svenska Grov- och fabriksarbetareförbundet avd. 60, Minnesskrift 898–948 s. 6 f.
ARBETARRÖRELSENS NÄTVERK 6 att gruppvis ingå avtal, men det avfärdades av fackföreningarna då det
stred mot förbundens principer.121 Grovarbetarfacket hade förberett ett
annat avtal, men disponent Berg ville inte förhandla med delegationen, då han menade att den inte representerade majoriteten av arbetarna. Han ville dessutom inte ha att göra med fackföreningens ordförande då denne inte var anställd av cementbolaget. Föreningen satte då igång en intensiv värvningskampanj och kunde på några månader höja medlemstalet från
273 till 600 varefter bolagsledningen satte sig vid förhandlingsbordet.122
Förutom reglering av arbetstider och löner innehöll avtalet bolagets
erkän-nande av arbetarnas rättighet att tillhöra föreningar.123 Avtalet skulle enligt
dess sista paragraf förutom av bolaget underskrivas av avdelningarna för Svenska Fabriks- och Grovarbetareförbundet, Svenska Arbetareförbundet, Svenska Träarbetareförbundet, Järn- och metallarbetareförbundet, Svenska Järnvägsmannaförbundet, Svenska Maskinist- och Eldareförbundet, samt av vid mötet valda representanter som ombud för tunnbindarna och valda ombud för de oorganiserade arbetarna. I det original av avtalet som grov-arbetarfacket skrev under fanns bara dess egna och bolagets representanters underskrifter med datum. Därför blev grovarbetarfackets ledare upprörda när disponent Berg lät trycka upp och sprida avtalet med odaterade un-derskrifter, så att Svenska Arbetareförbundets förbundssekreterare Josef
Nilssons namn, som tillkommit i efterhand, stod sida vid sida med deras.124
Detta fick handgripliga konsekvenser som jag återkommer till.
Det finns inte utrymme att gå igenom alla konflikter och avtal vid in-dustrierna på Limhamn under undersökningsperioden, men jag ska lyfta fram två stora konflikter som är intressanta då de fick verkningar för hela lokalsamhället.
Under disponent Bergs regim förekom det inga arbetsinställelser vid vare sig cementfabriken eller kalkbrottet på Limhamn. När avtalet vid Skånska Cementaktiebolaget skulle löpa ut den första april 909 stod fackförening-arna mot en ny förhandlingspart. Arbetsgivfackförening-arna inom byggnadsämnesin-dustrin hade slutit sig samman i Svenska Byggnadsämnesindustriförbundet för att få i stånd ett riksavtal inom branschen. Då man inte kunde enas om avtal trädde lockout i kraft den sjuttonde maj. Fackföreningarna mo-biliserade motståndet; föräldrar som hade pojkar i fabriken uppmanades hålla dem därifrån emedan de utförde sådant arbete som annars skulle
2. Svenska Järnvägsmannaförbundet avd. 6 Limhamn, protokoll 6/3 906. ARAM. 22. Svenska Grov- och fabriksarbetareförbundet avd. 60, Minnesskrift 898–948 s. 9 ff. 23. På riksnivå träffades ett avtal mellan LO och SAF i december samma år i vilket arbetsgivarna
tillerkändes rätten att leda och organisera arbetet och där arbetarnas föreningsrätt erkändes. 24. Svenska Grov- och fabriksarbetareförbundet avd. 60, Minnesskrift 898–948 s. 32 f.
utföras av de lockoutade och järnvägshotellet som serverade strejkbrytare
blockerades.125 Arbetarekommunens ordförande Anders Rosell meddelade
Limhamns kommunalnämnd att fackföreningarna beslutat att tillsätta sär-skilda ordningsmän i samhället. Detta fick klartecken från nämnden som i övrigt ansåg att det bara var nödvändigt att kalla in en extra polis under
konflikten.126 Konflikten bilades den 2 juni efter ingripande av
förliknings-mannen. Cement- och kalkbrottsarbetarna på Limhamn var inte nöjda: de menade att det nya ackordsystemet innebar att dagsförtjänsten sjönk från att ha varit mellan 4.50–5 kr till 3.50 per dag. Man skrev och klagade på såväl förbundet som LO över deras sätt att förhandla; det nya avtalet
innebar en tillbakagång till de förhållanden som rådde tolv år tidigare.127
Trots denna besvikelse rättade man sig i leden när LO den fjärde augusti proklamerade storstrejk som svar på den landsomfattande lockout som Svenska arbetsgivareföreningen satt igång den 26 juli. Detta blev fackföre-ningarnas eldprov. Lockouten under våren hade varit en generalrepetition där fackföreningarna på Limhamn visat upp sin inre disciplin och vunnit
förtroende i lokalsamhället128
Konflikten var ett utnötningskrig. När järnvägsmännen den artonde augusti ännu inte fått något strejkunderstöd beslutade man att ringa med
telefon för att få besked.129 Man vädjade till de cementarbetare som hade
möjlighet att fiska att skänka lite fisk till sina kamrater mot att de i gengäld
slapp att betala kontingent.130 Arbetsgivarna tryckte på. Den 23 augusti
meddelade cementbolaget att om kalkbrottsarbetarna inte återvände i ar-bete med detsamma skulle det inte att finnas arar-bete åt alla när konflikten
var över.131 En medlem i träarbetarfacket som var anställd av cementbolaget
uppmanades att genast träda i arbete annars skulle han mista sin bostad
som var bolagets och dessutom avskedas.132 Dagen efter meddelar samma
protokoll att fjorton man gått förlorade i striden och återgått till arbete.133
Den 3 september kom en skrivelse från cementbolaget om att den som inte
infinner sig på arbetsplatsen senast onsdag morgon anses som avskedad.134
25. Svenska Grov- och fabriksarbetareförbundet avd. 60 sektion , protokoll 909. ARAM. 26. Limhamns köpings kommunalnämnd, protokoll 7/5 909. ARAM.
27. Svenska Grov- och fabriksarbetareförbundet avd. 60, Minnesskrift 898–948 s. 35 f. 28. Se vidare Arbetarekommunen och köpingen.
29. Svenska Järnvägsmannaförbundet avd. 6, protokoll 8/8 909. ARAM.
30. Svenska Grov- och fabriksarbetareförbundet avd. 60 sektion , protokoll 2/8 909. ARAM. 3. Svenska Grov- och fabriksarbetareförbundet avd. 60 sektion 3, protokoll 909, Svenska
Järnvägsmannaförbundet avd. 6, protokoll 2/8 909. ARAM. 32. Svenska Träarbetareförbundet avd. 79, protokoll 4/9 909. ARAM. 33. Svenska Träarbetareförbundet avd. 79, protokoll 5/9 909. ARAM. 34. Svenska Järnvägsmannaförbundet avd. 6, protokoll 3/9 909. ARAM.
ARBETARRÖRELSENS NÄTVERK 63 Lockouten och storstrejken 909 innebar ett nederlag för fackförenings-rörelsen i Sverige. År 908 var medlemstalet för hela landet 22 90, 90
hade det sjunkit till 7 98.135 Också i Limhamn fick det konsekvenser. I
juli 909 hade grovarbetarfacket 888 medlemmar, i december samma år 324. När grovarbetarfackets sektion 5 som bestod av AB Skånska cementgjuteri-ets arbetare skulle välja styrelse i oktober 909 var man för få närvarande och
diskuterade därför om man skulle uppgå i någon annan sektion.136
Järn-vägsmännen beslutade att lämna Arbetarekommunen, vilket säkert hade sin
bakgrund i nederlaget.137 Ett utträde diskuterades även i grovarbetarfackets
sektion 3 som organiserade kalkbrottets och kalkugnarnas arbetare, men
det realiserades aldrig.138 Textilarbetarföreningen vid Bindgarnsfabriken
utplånades helt.
Det riksavtal som slutits inom byggämnesindustrin 909 gick ut 93, och grovarbetaravdelningen på Limhamn uppsade därmed detsamma. Arbets-givaren var inte intresserad av att träffa en uppgörelse på högre villkor och lockout inträdde den andre januari 94. Enligt fackföreningens historik ”spekulerade arbetsgivaren i det stora antal oorganiserade arbetare, som fanns, och lockouten avsågs som en allvarlig stöt mot avdelningen för att
pressa den ytterligare tillbaka.”139 Men stridsåtgärderna fick motsatt effekt, de
oorganiserade gjorde gemensam sak med fackföreningen och medlemstalet steg från 364 till 684 under konflikten. I mars rekvirerade arbetsgivaren 26 strejkbrytare från Stockholm som skulle installeras på cementfabriken. Men fackföreningen var förberedd, strejkbrytarna ”tillvaratogs” och fördes under ”mängdens jubel” till ett fullsatt Folkets hus där de fick höra ”ett ordentligt strafftal”. När de väl lovat att övergå till att bli ”hederliga människor” bjöds de mat och logi varefter de dagen efter utrustades med matsäck och tågbil-jett för hemfärd. Striden bilades den 2 april 94 med ett nytt riksavtal som
innebar en höjning med två till tre öre av timlönen.140