I den socialistiska arbetarrörelsens historieskrivning intar Svenska Arbetare-förbundet platsen som en förhatlig motståndare årtiondet efter sekelskiftet 900. Att skaffa sig en nyanserad bild av detta förbund är svårt då materialet är bristfälligt. Detta hänger samman med att Svenska Arbetareförbundets historia är förlorarnas historia. År 920 hade denna rörelse tynat bort, den var en historisk återvändsgränd, ett misslyckande som ingen ville bli förknippad med. Det centralt arkiverade materialet brändes av den siste
ordföranden.163 Lokalt material som protokoll, matriklar och kassaböcker
slängdes, i bästa fall ligger kanske något i en bortglömd låda på en vind för
framtiden att upptäcka. De offentliga arkiven saknar helt otryckt material.164
Man kan närma sig Svenska Arbetareförbundet utifrån den socialistiska arbetarrörelsens material. I detta ligger dock två källkritiska problem. För det första blir urvalet snävt; man kommer bara åt sådana aspekter som den socialistiska arbetarrörelsen fann viktiga att skriva om, såsom konkurrens om medlemmar och strejkbryteri. Förbundets inre verksamhet förblir såle-des nästintill osynlig. Det andra problemet, som är överordnat det första, handlar om tendens. Såsom motståndare till Svenska Arbetareförbundet är den socialistiska arbetarrörelsen extremt kritisk i sin framställning av den förra. Detta gäller i synnerhet i fackföreningshistoriker där man i efterhand ska visa upp det hårda motstånd man mötte i arbetarrörelsens barndom. Ett sådant motstånd fanns förvisso, men det kom framför allt från arbetsgivarna och det borgerliga samhälle vari dessa hade sin förankring. Förvisso stödde vissa arbetsgivare Svenska Arbetareförbundet, men denna organisation var långtifrån jämnstark med den socialistiska arbetarrörelsen.
Det enda i som finns kvar efter Svenska Arbetareförbundets verksamhet på Limhamn i de offentliga arkiven är en tryckt förteckning över bokbeståndet
i avdelningens bibliotek.165 I mitt sökande efter pusselbitar valde jag därför
att gå igenom Arbetaretidningen – organ för Svenska Arbetareförbundet som
gavs ut 900–96.166 Detta visade sig vara fruktbart; tidningen innehöll
63. Ingvar Flink, Strejkbryteriet och arbetets frihet. En studie av svensk arbetsmarknad fram till
1938, Uppsala 978, s. 29.
64. Enligt Flink bygger Axel Ingmars seminarieuppsats i statskunskap ”Svenska Arbetareför-bundet” (948) på ett visst primärmaterial såsom protokoll från en lokal verkstadsklubb och från förbundsstyrelsen 93–6.
65. Enligt Athley översteg aldrig Svenska Arbetareförbundets medlemstal 0 0000, Ingvar Flink, Strejkbryteriet och arbetets frihet. En studie av svensk arbetsmarknad fram till 1938, Uppsala 978.
66. Arbetaretidningen har tidigare använts som källa till Svenska Arbetareförbundets historia i seminarieuppsatser av Sven Althey (967) och Axel Ingmar (948), dock inte speciellt med avseende på Limhamn.
tämligen detaljerade rapporter från Limhamn och namngav framför allt personer vilket gör det möjligt att sätta in föreningen i ett nätverksam-manhang. När jag så besökte Limhamns museum i ett annat ärende visade det sig att det där fanns en protokollbok för Svenska Arbetareförbundets bibliotekskommitté på Limhamn. Med hjälp av denna kunde ytterligare personer och kontakter identifieras.
Den socialistiska arbetarrörelsens bild av Svenska Arbetareförbundet som en av arbetsgivarna initierad strejkbrytarorganisation har fått prägla alla omdömen om icke-socialistiska fackföreningar i slutet av 800-talet. Yngve Myrman har i sin avhandling förvisso visat att det fanns såväl ett moraliskt
som ekonomiskt stöd från olika arbetsgivarorganisationer.167 Men den
icke-socialistiska fackföreningsrörelsen var ingalunda enbart en rörelse uppifrån. Den hade sitt ursprung i de religiösa arbetarnas ovilja att befatta sig med den ateistiska socialismen. Under en debatt i Kristliga ynglingaföreningen i
Mal-mö 889 uppmanades de kristna att upprätta egna fackföreningar.168 Samma
år bildade de religiösa träarbetarna i Malmö en egen avdelning inom sin fackförening med motivet att man endast ville befatta sig med ekonomiska och fackliga frågor, men inte uppträda som strejk- eller blockadbrytare. Det finns inga protokoll från denna avdelning bevarade, men av fackföreningens material framgår att denna godkände avdelningen och skulle ha insyn i dess verksamhet. År 889 bildade också de religiösa murarna i Malmö en egen opolitisk fackförening. Detta accepterades till en början av Murarförbun-det, men vid förbundskongressen 894 skärptes tonen, och då de religiösa murarna inte ville rätta in sig i ledet betraktades de som oorganiserade. Dessa svarade då med att bilda Byggnadsarbetarnas alliansförbund. Efter förhand-lingar kunde dock de religiösa murarna 897 åter få ansluta sig till Murar-förbundet med löfte om att deras pengar inte skulle gå till socialdemokratin
utan avsättas i en dödsfallsfond. Därmed upplöstes alliansförbundet.169
Den första gången Sveriges kristna arbetareförbund på Limhamn blir synligt i materialet är 899 när sex kalkbrottsarbetare önskar lämna Grov- och fabriksarbetarföreningen för att gå in i den förra. Detta verkar ha gått smidigt utan någon större konflikt. Ordföranden tog på sig att lämna uppgifter om hur dessa medlemmar skött sina åligganden, varefter den nya
föreningen betalade medel som täckte resterande månadskontingent.170
67. Yngve Myrman, Maktkampen på arbetsmarknaden 1905–1907. En studie av de
icke-socialis-tiska arbetarna som faktor i arbetsgivarpolitiken, Stockholm, 973.
68. Axel Uhlén, Facklig kamp i Malmö under sju decennier, Malmö 949, s. 36. 69. Malmö murarfackförening 1882–1932, Minneskrift, Malmö 932, s. 85 ff.
70. Svenska Grov- och fabriksarbetareförbundet avd. 60, protokoll 6/7 899, 5/0 899. MASA. Det uppstod dock en intern diskussion om huruvida de avhoppade medlemmar-na skulle fullgöra sin betalningsplikt av utdebiteringsmedel. Den 2/ 900 bestämdes att
ARBETARRÖRELSENS NÄTVERK 73 Det kristna arbetareförbundet nämns också en gång i träarbetarförening-ens protokoll. Med anledning av den så kallade Schmitzska blockaden i Malmö 899 sände man utdrag av protokoll och cirkulär med uppmaning
till arbetarna att inte taga arbete inom herr Schmitz bygge.171
Kristliga Arbetareförbundet hade bildats 899.172 Vid den första och
enda årskongressen i Göteborg sommaren 900 samlades sexton ombud som representerade lokalavdelningarna i Limhamn, Malmö, Bjuv, Borås, Göteborg, Örebro och Sandvig på Bornholm. Dessa hade gemensamt 246 medlemmar. Kongressen diskuterade huruvida man borde upplösa sig och ansluta sig till det nybildade Svenska Arbetareförbundet eller inte. Efter långvariga överläggningar beslöt konferensen att förbundet skulle upplösa sig varefter flera talare förordade att föreningarna skulle ansluta sig till det
nya förbundet.173 De som varit den kristna arbetareföreningen på Limhamn
konstituerade sig som en förening tillhörande Svenska
Arbetareförbun-det.174
Svenska Arbetareförbundet bildades 900. Enligt dess organ Arbetare-tidningen var anledningen till förbundets bildande ”att stora skaror af icke-socialistiske arbetare i vårt land sedan flere år tillbaka med oro sett det mäktiga inflytande som socialdemokratiska partiet så småningom
förstått att tillskansa sig öfver fackföreningarna.”175 Vidare heter det att
LO:s kongressbeslut från 898 och 900 om fackföreningarnas anslutning till socialdemokratiska partiet ”rågade måttet” och påskyndade en sepa-ration. Svenska Arbetareförbundet skulle vara politiskt neutralt, men det profilerade sig tidigt som anti-socialistiskt. Efter en översiktlig läsning av Arbetaretidningen är mitt intryck att förbundet inledningsvis strävade efter att bli erkänt av den socialistiska arbetarrörelsen som dess like, varefter man alltmer riktade kritik mot de socialistiska idéerna. Parallellt med detta lyfts religionen alltmer in i retoriken och kristendom och socialism beskrivs i ett
motsatsförhållande.176
Det tidigaste belägget för en avdelning av Svenska Arbetareförbundet
de medlemmar som gått in i den ”Kristliga föreningen” kunde återvinna inträde om de full-gjorde sina inbetalningar för mellanperioden. Märk att benämningen på den kristna fack-föreningen varierar.
7. Svenska träarbetareförbundet avd.79 Limhamn, protokoll 4/9 899. MASA.
72. Källäget beträffande detta förbund är synnerligen magert. Refererade notis i
Arbetaretid-ningen 4/7 900 är det enda jag kunnat uppbringa.
73. Arbetaretidningen 4/7 900. 74. Arbetaretidningen 90 odaterat. 75. Arbetaretidningen 902 odaterat.
76. Märk att detta är en högst impressionistisk tolkning. En systematisk genomgång av mate-rialet kanske skulle ge en mer nyanserad bild.
på Limhamn är när grovarbetarfacket den 0 augusti 900 efter diskussion konstaterar att det är ett strejkbrytarförbund. Någon månad senare vill man underhandla med dess styrelse för att ordna en gemensam diskussion, men
om en sådan disputation blev av framgår inte.177 Förbundet tycks ha haft
ett relativt starkt fäste på Limhamn vilket delvis kan sättas i samband med frireligiositetens starka ställning på orten. Vid sin agitationsresa i Skåne
beskrev signaturen J. S-g vistelsen som ”en oas i öknen”.178 Det faktum att
Skånes agitationskommitté av Svenska Arbetareförbundet år 902 utgjordes av tre personer från Limhamn bekräftar den lokala föreningens ställning
i regionen.179 Det finns inga exakta uppgifter om medlemsantal. Vid
av-delningens tioårsjubileum hette det att 300 personer vunnit inträde under perioden. Det framhölls dock att medlemstalet periodvis varit mycket ringa. När signaturen Elgh. besökte platsen på sin agitationsresa 90 var minst
200 personer församlade till den fest som anordnades.180 Förmodligen
bestod detta sällskap även av medlemmarnas familjer. Liksom för de andra föreningarna på orten var föreningens sociala funktion viktig. I en artikel om årsmötet 90 med kaffedrickning och musik av Metodistförsamlingens musikkår heter det:
Famljefästerna börja bli på modet inom S.A.F. Detta är också onekligen ett sätt att intressera familjen för verksamheten. Om hustrun står oförståelig gentemot organisationens uppgifter, så utgör detta givetvis ett hinder för mannens arbete
inom det samma.181
Relationen till den socialdemokratiska arbetarrörelsen på Limhamn var allt annat än god. Den äldsta konfrontationen som finns dokumenterad i det bevarade materialet är när det mitt under grovarbetarfackets pågående möte den 2 juli 90 anlände ett bud med brev från Svenska Arbetareförbundet. Detta innehöll hotelser om skarpare åtgärder såvida man trakasserade deras medlemmar, och det skall också ha varit kränkande då det antydde att grovarbetarfackets medlemmar stod på en lägre bildningsnivå än Svenska
Arbetareförbundets.182
När Svenska Arbetareförbundets förbundssekreterare Josef Nilsson, av socialisterna kallad ”Gule Josef”, besökte Limhamn 906 för att skriva under tidigare nämnda kollektivavtal som träffats med Skånska
Cementak-77. Svenska Grov- och fabriksarbetareförbundet avd. 60, protokoll 6/9 900. Den 4/ 900 finns ett liknande förslag i Svenska träarbetareförbundets protokoll. MASA.
78. Arbetaretidningen, odaterat 907. 79. Arbetaretidningen, odaterat 902. 80. Arbetaretidningen /3 90 8. Arbetaretidningen 5/ 90
ARBETARRÖRELSENS NÄTVERK 75 tiebolaget blev konfrontationen mer handgriplig. Arbetareförbundet hade ordnat ett offentligt möte där Nilsson talade över ämnet ”Arbetarefrågans innebörd och medlen för dess lösning”. Under mötet som var talrikt besökt hade visslingar från ”socialdemokrater” förekommit. När mötet förklarats avslutat ville vissa åhörare diskutera det som sagts, men lokalavdelningens ordförande förklarade att detta inte var möjligt då lokalen inte längre var disponibel. Detta besked möttes med skrän och visslingar vilket genast nedtystades av att musikkåren blåste en hurtig marsch. Utanför lokalen omringades Josef Nilsson av ”socialistiska bråkmakare” som krävde att han ovillkorligen följde med till Folkets hus för att stå till svars för sin kritik av socialismen. Nilsson lyckades tränga sig fri från ”socialisthopen” och begav sig till stationen för att ta första bästa tåg till Malmö, men socialisterna följde efter för att förhindra honom. Tillsammans med förbundskamra-terna M. Jönsson från Malmö stadsfullmäktige och K. Rydén gav sig då Nilsson av mot anhaltstationen Bellevue för att ”undkomma folkmassan som visade sig allt mer hotfull”. Under tiden försökte sympatisörer hålla angriparna borta genom en skenmanöver. Men snart kunde en av de so-cialistiska förföljarna från sin velociped upptäcka vart de flyende var på väg och signalerade till de andra. Klockan var nu halv tio på kvällen. På Bellevue station fanns inga människor förutom Nilsson och hans två följeslagare. Förföljarna kom nu ikapp och överöste Nilsson med ”okvädesord och oti-digheter av gröfsta slag”. En av dem riktade ett slag med knuten näve, men Nilsson kunde parera med sin paraply. En annan försökte angripa bakifrån, men Nilsson lyckades stöta honom ifrån sig och springa över banvallen ut på gärdet där hans två kamrater befann sig. Hals över huvud sprang de alla tre mot Sånekulla som var nästa anhaltstation. Socialisterna följde efter, men innan förföljarna hunnit fram hade de flyende sökt skydd i det
nyanlända tåget.183 I Arbetaretidningen varifrån uppgifterna om incidenten
är hämtade kommenterade man händelsen och menade att ”Socialisterna skola ha alla möjliga fri- och rättigheter för egen del men uppträda om de värsta tyranner, då det är fråga om icke-socialistiska arbetares solklara rätt
på det ifrågavarande området”.184
Detta var bara början i försöken att kväsa Arbetareförbundet. I augusti 906 utfärdades blockad mot den handelsrörelse som förestods av banvakten Anders Larsson som var ordförande i Skånedistriktet och styrelsemedlem av lokalavdelningen av Svenska Arbetareförbundet. En kommitté på tre
man tillsattes för att tala med vederbörande.185 Larssons agitation mot den
83. Arbetaretidningen /6 906. 84. Arbetaretidningen /6 906.
socialdemokratiska rörelsen var enligt kommittén skadlig och blockaden skulle fortgå tills denne bekvämade sig ingå i den socialistiska
organisatio-nen, hette det i den skrivelse som tillsändes honom.186 Då blockaden inte
hade tillräcklig effektivitet gick Arbetarekommunen i november ut i den socialdemokratiska tidningen Arbetet med beslutet att ”de som hädanefter
göra affärer hos nämnde Larsson komma ovillkorligen att bekantgöras”.187
Varuutkörareföreningen i Malmö tog rättelse och vägrade att köra ut varor till Larssons affär och bröt därmed med det avtal som man ingått med grosshandlareföreningen i Malmö. Efter ett år hävdes blockaden utan att
Arbetarekommunen nått önskat resultat.188 När så Svenska
Arbetareför-bundet uppmanade sina medlemmar att gå tillbaka till arbetet under den pågående storkonflikten hösten 909 fick de socialistiska fackföreningarna vatten på sin kvarn. Arbetareförbundets medlemmar var strejkbrytare och
kunde bara betraktas som förrädare.189
Vilka var det då som anslöt sig till Svenska Arbetareförbundet på Limhamn? Uppgifterna är knapphändiga. I grovarbetarfackets protokoll namnges elva personer som 899 gick över till det Kristliga Arbetareförbund som var Svenska Arbetareförbundets föregångare på platsen. Det är rimligt att anta att dessa var medlemmar i någon av frikyrkoförsamlingarna, men endast en kan kopplas till Metodistförsamlingen, ingen till Missionsförsamlingen. När jag däremot granskar de tjugoen namn på olika styrelseledamöter i Svenska Arbetareförbundets lokalavdelning och bibliotekskommitté som finns att tillgå, finner jag att åtminstone åtta av dessa var medlemmar av Missionsförsamlingen. Även om dessa inte var medlemmar i Missionsför-samlingens styrelse måste detta ses som att det fanns kopplingar mellan de båda föreningarna. Trots att endast ett överlappande medlemskap kan påvisas är också kopplingarna till Metodistförsamlingen tydliga. Metodist-församlingens lokal brukades frekvent vid fester och dess orkester spelade
vid möten.190 Att den religiösa övertygelsen spelade en avgörande roll för
dem som anslöt sig till Svenska Arbetareförbundet speglas i ett exempel från Metallindustriarbetareförbundets protokoll, när Hj. E. Sjölin begärde utträde ur föreningen med motiveringen att socialdemokratin motarbetade
religionen.191 Alternativet för Sjölin blev att gå med i Arbetareförbundet.
En medlem finns det lite mer dokumentation om, nämligen tidigare
86. Arbetaretidningen 2/9 907. 87. Arbetet 30/ 906. 88. Arbetaretidningen 2/9 907.
89. Svenska träarbetareförbundet avd.79 Limhamn, protokoll 8/9 909. MASA. 90. Arbetaretidningen /6 906, /0 90, 27/6 9 och februari 92.
ARBETARRÖRELSENS NÄTVERK 77 nämnde Anders Larsson. Som flitig skribent i Svenska Arbetareförbundets organ Arbetaretidningen och tillika ordförande för första distriktet omfat-tande Skåne, Halland och Blekinge hyllades han med en krönika vid sin
50-årsdag.192 Här står det att läsa att Anders Larsson föddes i Oxie socken den
2 november 860. Hans far var lantbrukare så de unga åren ägnades åt detta värv. Vid 22 års ålder anställdes han vid statens järnvägar i Malmö. Då ett men från en sjukdom hindrade honom från att bli ordinarie, lämnade han tjänsten efter tre år och tog anställning vid Skånska Cementaktiebolaget. Larsson var med i Svenska Arbetareförbundet redan vid dess konstituerande
kongress.193 År 90 gick han med i Limhamns Missionsförsamling. I 90
års folkräkning får framgår att Anders och hustrun Elna hade sju hem-mavarande barn i åldern 0–2 år. Av födelseorterna att döma tycks familjen ha bott i Lomma under åren 886–898 varefter de före 900 flyttat till Lim-hamn. Detta innebär att Larsson arbetade för Skånska Cementaktiebolaget i Lomma vid lockouten där 889 och att han flyttade till Limhamn ungefär samtidigt som Sveriges kristna arbetareförbund etablerade sig på orten. Att Lomma vid sidan av Limhamn kom att bli ett av Arbetareförbundets star-kaste fästen i Skåne kan sättas i samband med att båda orterna dominerades av Skånska Cementaktiebolaget med disponent Berg i spetsen.
I R.F. Bergs brevkoncept finns det inga brev som är ställda till vare sig Svenska Arbetareförbundet eller till dess lokale ordförande. Att Berg var intresserad av förbundet framgår dock då skriften Hvad vill
Arbetareför-bundet finns bland hans efterlämnade papper. Motsvarande texter från
den socialistiska arbetarrörelsen finns ej.194 Enligt stadgarna för Svenska
Arbetareförbundets bibliotek i Limhamn hade detta tillkommit genom bidrag från arbetsgivare i Limhamn. Inte nog med det, i protokollet för biblioteksstyrelsen från den 6 juli 904 framgår det att biblioteket var inhyst i en lokal som ägdes av disponent Berg. När han sedermera sålde denna lokal och biblioteket hyrde in sig hos godtemplarna på Tegnérgatan 64
betalade Berg hyran för den nya lokalen.195 Vidare lovade han att göra vad
han kunde för att få ”Bolaget” att bidra med pengar även om det under de rådande förhållandena kunde vara svårt.
Svenska Arbetareförbundets bibliotek på Limhamn startade sin verksam-het 90. För 50 öre kunde vem som helst erhålla ett lånekort som gällde under ett år. Bolagen som finansierat det hela hade som krav att pastor
Lan-92. Arbetaretidningen 2/3 9. 93. Arbetaretidningen 906.
94. Diverse anteckningar och korrespondens ang. arbetarnas lån och bostäder 900–905, Skånska cement huvudkotoret F:a 900–936. MASA.
95. Protokollbok för Biblioteket i lokalavd. No 32 af Svenska Arbetareförbundet Limhamn, LIML, 6/7 904.
thén skulle fungera som kontrollant för skötsel och bokinköp. I anslutning till biblioteket låg ett läsrum och ett café som förestods av fru Olin. Enligt
årsberättelsen från 903 gjordes 650 boklån av de 295 bokexemplaren. 196
Den 4 september 904 blev det livliga diskussioner. Arbetareförbundet tyckte att biblioteket blivit en börda, då bolagen inte längre var intresserade att ställa upp med mer pengar. I de villkor som bolagen hade satt upp när de skänkte pengar för att starta biblioteket hette det att i händelse av att Svenska Arbetareförbundets lokalavdelning upplöstes, skulle biblioteket överlämnas till municipalsamhället. Larsson menade att under rådande omständigheter skulle biblioteket överlämnas till samhället. Bruunell betonade istället vikten att behålla biblioteket ”som en viktig länk i kedjan”. Den senare hyste hopp till att man i riksdagen hade diskuterat understöd till biblioteksverksamhe-ter. Beslut fattades att gå till disponent Berg och tala med honom om att få biblioteket avvecklat, därefter har protokollet en lucka på två och ett halvt
år.197 Disponent Berg hade tidigare föreslagit att biblioteket skulle slås ihop
med Föreläsningsföreningen, möjligen fick kommittén samma svar när de uppvaktade honom hösten 904. Det verkar som om disponent Berg tagit sin hand ifrån Arbetareförbundet och dess bibliotek och istället gjorde allt för att stödja Föreläsningsföreningen. När bibliotekskommittén hade sitt sista protokollförda möte i mars 907 hade Berg nyligen skänkt en stor summa pengar till Föreläsningsföreningens nya bibliotek. Föreläsningsföreningen ställde en begäran till Svenska Arbetareförbundets bibliotekskommitté att överlåta sitt bibliotek vilket avslogs. Istället utsågs två representanter som ännu en gång skulle vädja till disponent Berg om att arbetsgivarna skulle avsäga sig den rätt som de ansåg sig ha till biblioteket och överlåta denna
åt Svenska Arbetareförbundets lokalavdelning eller dess riksförbund.198 Ett
halvår senare blev det dock som Berg önskade och föreläsningsföreningen
övertog Svenska Arbetareförbundets omhändertagna bibliotek.199
För att sammanfatta detta kapitel kom en arbetarrörelse i Limhamn till stånd i mötet mellan de befintliga sjukkassorna och arbetarrörelsen i det närbelägna Malmö. Disponent Berg försökte stoppa den fackliga orga-niseringen genom bilda ett alternativt arbetarråd, anordna omröstningar