Det är inte helt lätt att reda ut sjuk- och begravningskassornas historia på Limhamn. I de offentliga arkiven finns material av varierande omfång beva-rat från de tre hundramannaföreningarna Annetorp (897), Folkets enighet (897) och Hjälpsamma vänner (905), samt de fyra sjuk- och begravnings-kassorna Enigheten (892), Framåt (900), Arbetarnas allmänna sjuk- och begravningskassa (903), och Hjälpsamma vänner och bröder (90). Därtill kommer Skånska Cementaktiebolagets arbetares understödsförening för sjukvård (?) och Limhamns sjukkassa (877?), vilka möjligen kan har varit en och samma kassa. Utifrån de befintliga källorna och annat material framgår att det funnits ytterligare några kassor såsom hundramannaföreningen Lim-hamn (88), hundramannaföreningen Hjälpsamma bröder (senast 900), Svenska buteljarbetarnas fackförenings sjukkassa (900), Vårblomman (före 90) och Malmö snickerifabriks personals sjuk- och begravningskassa (före 90). Källäget omöjliggör en heltäckande undersökning av kassornas verk-samhet i Limhamn. Men man ska ha i åtanke att några av de kassor som det saknas material ifrån, uppgick i andra kassor genom sammanslagningar. Så förhåller det sig till exempel med hundramannaföreningen Hjälpsamma bröder och Malmö snickerifabriks personals sjuk- och begravningskassa som tillsammans med hundramannaföreningen Hjälpsamma vänner bildade sjuk- och begravningskassan Hjälpsamma vänner och bröder. Detta torde innebära att de som varit aktiva i de kassor som saknar efterlämnade källor,
54. Gösta Lindeberg, Den svenska sjukkasserörelsens historia, Lund 949, s. 53. 55. Gösta Lindeberg, Den svenska sjukkasserörelsens historia, Lund 949, s. 88 f.
SJUKKASSORNAS NÄTVERK 43 återfinns bland de aktiva i de nya konstellationerna. Många av kassorna var med i Limhamns sjukkassors centralförsamling; ett forum där kassorna kunde diskutera gemensamma angelägenheter. År 90 ombildades denna så att vissa av de där anslutna kassorna bildade Sjuk- och begravningskassan i Limhamn.
Det var framför allt industriarbetare som organiserade nya kassor, dock sällan de sämst ställda. I Limhamn fanns det kassor som organiserats för arbetare på en viss arbetsplats, men också kassor som var mer öppna. Sjuk- och begravningskassan Enigheten var helt dominerad av fiskare, Hundra-mannaföreningen Annetorp organiserade kalkbrottsarbetare, i Arbetarnas allmänna sjuk och begravningskassa tycks flera olika arbetargrupper ha ingått.
Utifrån de fortlöpande justeringar som de efterlämnade protokollen med-delar kan stadgar rekonstrueras och ge en bild av vilka regler som gällde. Det fanns givetvis variationer, i sjuk- och begravningskassan Enigheten gällde följande:
För att kunna bli medlem skulle man vara mellan 5 och 45 år och med
läkarbevis kunna intyga att man var fullt frisk.56 Inträdesavgiften två kronor
(tre kronor efter 900) skulle betalas inom sex månader. När en medlem blev sjuk skulle han anmäla detta till sjukbesökaren senast klockan 0.00
om han ville söka sjukhjälp för den dagen.57 Begravningshjälpen var till en
början 75 kr för medlem och 50 kr för medlems hustru, detta höjdes 895
till 00 respektive 75 kronor.58 Det utbetalades ingen begravningshjälp för
medlem som blivit borta på sjön förrän det var styrkt att han omkommit.59
Medlem ersattes med 25 kr av föreningen för barn som avled och 20 kr för
dödfött barn.60
Utöver att tillhandahålla sjukförsäkring och begravningshjälp strävade kassorna efter att vara sociala gemenskaper. Man visade sin vördnad genom att följa avlidna medlemmar till den sista vilan. Att detta kunde vara ett viktigt skäl för medlemskap framgår i Hjälpsamma vänners protokoll den 20 april 905:
Angående skollärare P Svensson upplystes att han, ehuru känd af alla in Lim-hamn, dock vid sitt frånfälle skulle vara i saknad af nödigt följe, och hans sista färd sålunda förete sig en främlings, önskade ingå i föreningen endast för att 56. Föreningen Enigheten, protokoll 0/ 894 och 29/2 900. MASA.
57. Föreningen Enigheten, protokoll 3/ 893. MASA. 58. Föreningen Enigheten, protokoll 6/4 895. MASA. 59. Föreningen Enigheten, protokoll 30/2 893. MASA. 60. Föreningen Enigheten, protokoll 5/ 892, 3/ 893. MASA.
tillförsäkra sig föreningens följe, och det var icke hans mening att ligga föreningen
till last med hvare sig sjuk- eller begravningshjälp.61
Med Bourdieus begrepp skulle man kunna utrycka det som att skollärare Svensson försökte kompensera bristen på socialt kapital genom att om-vandla sitt ekonomiska kapital till socialt.
Då de enskilda medlemmarnas engagemang tenderade att avta med åren och allt färre besökte medlemsmötena hade man problem med att mobilisera begravningsföljen. Därför bestämde styrelsen för Framåt år 906 att de som inte uppfyllde plikten skulle bötfällas med en krona. Ett sätt att engagera medlemmarna var att anordna utflykter. Ibland samordnades dessa med andra kassor, som i maj år 900 då flera kassor reste till Klampenborg på
Själland.62 De kassor som stod arbetarrörelsen nära gjorde också
morgon-turer med Limhamns Arbetarekommun till Limhamns Folkets park och
deltog i förstamajdemonstrationen.63 Det förekom även att cementbolaget
anordnade utflykter. I alla dessa sammanhang skulle fanan medföras.64 Att
man lade stor vikt vid denna symbol för föreningen framgår i protokollen. I enstaka fall ges också beskrivningar av fanornas utseende. Folkets enighet som huvudsakligen organiserade cementfabrikens arbetare hade bokstäver i silver och ett monogram som liknade en cementtunna och en man med
ett hjul i handen.65 Arbetarnas allmänna sjuk och begravningskassa hade
en röd fana av sidenduk med föreningens initialer och lagerkrans.66 Fanans
röda färg var en markering att det var en socialistisk kassa.67
Den fiskaredominerade kassan Enigheten lånade ut en hel del pengar åt sina medlemmar och spelade därmed en viktig roll i den kapitalintensiva fiskerinäringens utveckling. Med stöd av två borgenärer kunde man låna 50–300 kr. Bara i ett fall tycks det ha uppkommit svårigheter för föreningen att få tillbaka sina pengar. Det var de 50 kronor fiskaren och båtbyggaren Lars Hansson lånade i november 897. År 905 beslutade styrelsen att driva in skulden då han varken betalat ränta eller amortering de senaste två åren. Tydligen lyckades Hansson komma undan, för 907 hade han fortfarande
inte betalt och nu sattes den 5 februari 908 som sista inbetalningsdatum.68
6. Hjälpsamma vänner, protokoll 20/4 905. MASA.
62. Hundramannaföreningen Annetorp, Protokoll 2/5 900. MASA.
63. Hundramannaföreningen Annetorp, Protokoll 8/6 900 & 9/6 90, Folkets Enighet Pro-tokoll 28/4 899 & /6 902, Sjukkassan Framåt, ProPro-tokoll 3/5 906. MASA.
64. Folkets Enighet, Protokoll 5/8 900. MASA. 65. Folkets Enighet, Protokoll 7/5 899. MASA.
66. Arbetarnas allmänna sjuk- och begravningskassa, Protokoll 2/2 905. MASA.
67. Margareta Ståhl, Vår fana är röd till färgen. Fanor som medium för visuell kommunikation
under arbetarrörelsens genombrottstid i Sverige fram till 1890, Linköping 999.
SJUKKASSORNAS NÄTVERK 45 Antagligen betalade han in pengarna för saken diskuterades inte mera och båtbyggare Hansson blev sedermera föreningens ombud i Limhamns Förenade Sjukkassor. Liknande låneverksamhet är inte synlig i de andra kassornas efterlämnade källmaterial.
En del av disponent Bergs patriarkala strategi var att skapa sjukkassor för arbetarna i bolaget. Dessa så kallade ”tvångssjukkassor” upplevdes inte
positivt av alla arbetare.69 Därför bildade cementfabrikens arbetare den av
bolaget oberoende kassan Folkets enighet, och arbetarna vid kalkbrottet Hundramannaföreningen Annetorp i februari 897. Disponent Berg svarade med att i juni 898 gå ut med en skrivelse till sjuk- och begravningskassorna där han bad dem att utse ett ombud med fullmakt att jämte andra sjuk-kassors delegerade samråda med honom om vissa ändringar i föreningens stadgar. Detta ska förstås mot bakgrund av att den första fackföreningen på Limhamn hade bildats veckan innan. Disponentens ambition var att hålla sjukkassorna utanför arbetarrörelsen. Föreningarna accepterade dock inte
att stadgarna skulle ändras.70
Lokalfrågan var ett problem för föreningarna. Bergs nästa drag blev att erbjuda ett arbetarnas hus, där föreningarna kunde ha sina möten. I en promemoria från ett möte med disponent Berg och föreningarnas repre-sentanter heter det:
Herr Berg ställer sig mycket tillmötesgående nemligen för att få företaget rea-liserat utlovades ett jordområde på 4–5 tunnland med bidrag till byggnad och plantering, dansbanor och dylikt samt förbrukningsrätt på 50 år, men med vilkor som följer nemligen allt vad nöje heter fick arrangeras der sjukkasseföreningarna fick ha sitt sammanträde der men ej politiska och fackliga frågor fick behandlas
[…]71
Härav framgick tydligt disponentens vilja att hålla arbetarrörelsen borta, men föreningarna kunde inte acceptera ”ett hus der ej hvilken fråga som heldst fick
behandlas.”72 Istället började man diskutera ett Folkets hus. Det är
förmod-ligen för att stävja sådana planer som bolaget i februari 899 trots allt ställde Anderssons före detta verkstad till gratis förfogande för föreningarna. Folkets
enighet framförde sitt offentliga tack till bolaget genom en notis i tidningen.73
69. Uttrycket tvångskassa är hämtat från Hundramannaföreningen Hjälpsamma vänners pro-tokoll 3/3 905 där det heter att medlem som ”till äfventyrs befinner sig på arbetsplats, där s.k. Tvångssjukassa existerar” ¨även kan tillhöra densamma.
70. Hundramannaföreningen Annetorp, protokoll 2/6 898, Folkets enighet protokoll 3/6 898. MASA.
7. Hundramannaföreningen Annetorp, protokoll 6/ 898. MASA.
72. Folkets enighet, protokoll 3/6 898, Annetorp protokoll 6/ 898. MASA.
Lokalfrågan är ett återkommande ämne i protokollen för de flesta av sjukkassorna. Under 800-talets sista decennier fanns det inte så många lokaler att tillgå på Limhamn. De olika frikyrkosamfundens lokaler var därför attraktiva. När Enigheten som var den äldsta kassan bildades hyrde man in sig i Missionshuset, men från och med år 908 hyrde man av
Lim-hamns Fiskareförening.74 Ett sådant avtal torde ha underlättats betydligt
av att det fanns en stor överlappning mellan de båda föreningarna. Såväl Folkets enighet som Annetorp hyrde in sig i Brödraförsamlingens lokaler
897.75 Folkets enighet hade då förhört sig hos såväl kommunalnämnd
som skolråd om en skolsal till sina möten, men fått detta beviljat ”med så
många graverande saker” att man inte kunde anta anbudet.76 Förmodligen
var dessa förbehåll de samma som disponent Berg sedermera satte upp för att bygga det arbetarnas hus som redogjorts för ovan. Bolaget tvekade inte för att använda sitt inflytande i kommunalpolitiken för att sätta käppar i hjulet för den framväxande arbetarrörelsen.
I vissa kassor fanns det stor enighet om att köpa andelar i Folkets hus och ha sina möten där såsom i till exempel Arbetarnas allmänna sjuk- och
begravningskassa i Limhamn och Hundramannaföreningen Annetorp.77 I
andra kassor blev det en stridsfråga. I sjukkassan Framåt uppstod en ”hetsig diskussion” när man den 3/ 907 diskuterade lokalfrågan. Att frågan var av yttersta vikt framgår av det faktum att man beslutade sig för att avgöra frågan genom sluten omröstning på två efter varandra följande möten.
Frå-gan avgjordes till Folkets hus fördel.78 En liknande situation uppkom 9
i den nybildade kassan Hjälpsamma vänner och bröder som var en fusion av tre äldre kassor. Valet stod mellan Godtemplarsalen och Folkets hus. De två val som förrättades 9 utföll till Godtemplarsalens fördel med knapp
marginal; 27 röster mot 24 och 20 röster mot 8.79 Ytterst handlade detta
om relationen till arbetarrörelsen. Redan föregångsföreningen Hjälpsamma vänner var splittrad i sin syn på arbetarrörelsen. När föreningens fana skulle invigas blev det votering om var detta skulle ske. Majoriteten röstade för vid Annetorpsparken (som ägdes av cementbolaget), men vid en omvotering
vann Folkets park med en rösts övervikt.80
74. Enigheten, protokoll 2/2 907. MASA.
75. Folkets enighet, protokoll 27/2 897, Hundramannaföreningen Annetorp protokoll 4/3 897. MASA.
76. Folkets enighet, protokoll /4 897. MASA.
77. Hundramannaföreningen Annetorp, protokoll 4/5 899, Arbetarnas allmänna sjuk- och begravningskassa, protokoll 8/3 903. MASA.
78. Sjukkassan Framåt, protokoll 907. MASA.
79. Hjälpsamma vänner och bröder, protokoll 22/ 9. MASA. 80. Hjälpsamma vänner, protokoll 5/7 906. MASA.
SJUKKASSORNAS NÄTVERK 47
Sjukkassa/Arb.rörelse org. Grov och fabriksarbetar
förb . A vd. 60 (1898) S venska järnv ägsmannaförb . A vd. 116 (1905) Limhamns J ärn- och metallarbetar klubb (1900) S venska träarbetar förb . av d. 79 (1898) S venska till ex empeltilarbetar eförb . A vd. 40 (1906) S
venska buteljarbetarnas fackför
ening (1900) Limhamns soc.dem. D iskussionsklubb (1912) Limhamns Arbetar ekommun (1900) S:A Annetorp (1897) 7 2 0 0 0 0 0 6 15 Folkets Enighet (1897) 11 0 1 0 0 0 1 6 19 Arb. Allm.Sjukkassa (1903) 11 1 0 0 0 0 0 6 18 Framåt (1900) 11 2 2 3 1 0 1 1 21
Hjälpsamma vänner och bröder (1905)* 2 0 0 6 0 0 0 4 12
Buteljsarbetarnas sjukkassa (1900) 0 0 0 0 0 2 0 0 2
Enigheten (1892) 0 0 0 0 0 0 0 0 0
Centralstyrelsen (1910) 10 1 1 2 0 0 1 9 24
S:A 52 6 4 11 1 2 3 32 111
* Hjälpsamma vänner och bröder omfattar i tabellen även Hjälpsamma vänner från 905–90 och därefter Hjälpsamma vänner och bröder.
Källor: Protokoll för hundramannaföreningarna Annetorp (897–90), Folkets enighet (897–90) och Hjälpsamma vänner (905–90), samt de fyra sjuk- och begravnings-kassorna Enigheten (892–94), Framåt (900–90), Arbetarnas allmänna sjuk och begravningskassa (903–90), och Hjälpsamma vänner och bröder (90–9). MASA.
Protokoll och verksamhetsberättelser för Limhamns Arbetarekommun 900–94, Byggnadsföreningen Folkets hus 898–94, Svenska Grov- och fabriksarbetareförbundet avd. 60 898–94, Svenska Järnvägsmannaförbundet avd. 6 905–94, Svenska Textil-arbetareförbundet avd. 40 906–92, Svenska TräTextil-arbetareförbundet avd. 79 898–94, Limhamns Jern- och Metallarbetarklubb/Svenska Metallindustriarbetareförbundet avd. 43 900–94, Svenska buteljarbetareförbundet Limhamn 900–94, Svenska gjutare-förbundet avd. 57 90–94, Svenska Varuutköraregjutare-förbundet avd. 7 909, Limhamns socialdemokratiska diskussionsklubb 92–94, ARAM. Nykterhetslogen Frihetens hamn 90–94. ARAL.
Matris 2: Överlappande medlemskap i styrelser för sjuk och begravnings-kassor och arbetarrörelsen på Limhamn 898–94
Förhållandet mellan kassorna och arbetarrörelsen speglar sig också i de överlappande medlemskap som fanns mellan dess styrelser. Av ma-tris 2 framgår att styrelsen för Enigheten, som framför allt organiserade fiskare, inte hade några överlappningar till styrelserna i arbetarrörelsens organisationer. Att det rådde delade meningar inom föreningen om hur man skulle förhålla sig till arbetarrörelsen framgår i protokollet för den 6/2 94 då Olof Jönsson väckte ett förslag att sammanträdet skulle bevilja
något till de lockoutade arbetarna vid cementfabriken.81 Frågan fick inte
odelat bifall och ett par talare opponerade sig, dels mot förslaget i sin hel-het, dels därför att frågan inte var väckt i laga form. Frågan bordlades till nästa sammanträde den 2/3 då man på styrelsens inrådan beslöt att avslå anslaget på grund av meningsskiljaktigheterna i föreningen. Kanske kan också diskussionen kring utträdet ur Limhamns Försäkringsförening ges en sådan tolkning. Sedan 898 höll Enigheten egen läkare tillsammans med de andra sjukkassorna på Limhamn. År 92 beslutade man efter inbjudan och underrättelser om villkoren att gå med i Limhamns Förenade
Sjuk-kassor.82 År 94 krävde samorganisationen att alla sjukkassor i föreningen
skulle inregistreras efter den nya sjukkasselagen och anslöt sig till Malmö Fortsättningskassa. Enighetens medlemmar kom efter diskussioner enhäl-ligt fram till att utträda ur Limhamns Försäkringskassor och återgå till den
gamla ordningen.83 Först 944 överlät föreningen sin verksamhet till Malmö
Stads erkända centralsjukkassa och begravningskassa.
Det finns tre saker som måste beaktas i tolkningen av matrisen i övrigt. För det första har föreningarna olika tillkomstår vilket innebär begräns-ningar för hur många möjliga överlappande styrelsemedlemmar de kan ha haft. I fallet Buteljarbetarnas sjukkassa så existerade denna bara under ett år och fungerade som en del av motsvarande fackförening. Beträffande den so-cialdemokratiska diskussionsklubben tillkom den så sent som 92. För det andra så blev Grov- och fabriksarbetarföreningen uppdelad i fem sektioner med egna styrelser under perioden efter 903 vilket innebär ett större antal styrelseledamöter. För det tredje bör det påpekas att det är antalet personer som är räknade, matrisen visar inte hur länge dessa satt i två styrelser. I matris 2 framgår att det finns personella överlappningar mellan flertalet av kassorna och arbetarrörelsens organisationer. Att vissa överlappningar är mer markanta som till exempel förhållandet mellan Grov- och fabriks-arbetarfacket och kassorna Annetorp och Folkets enighet hänger samman med det ovan redogjorda förhållandet att dessa kassor bildades av och för
8. Densamme fick som vi sett gehör för ett sådant bidrag i Limhamns Fiskareförening. 82. Enigheten, protokoll 26/ 92. MASA.
SJUKKASSORNAS NÄTVERK 49 cement- och kalkbrottsarbetare. Trots ovan gjorda förbehåll är det så att 32 av Arbetarekommunens styrelseledamöter under perioden 900–94 också satt i styrelsen för någon sjuk- och begravningskassa eller för centralstyrel-sen någon gång under motsvarande period. Det är intressant att notera att Framåt, som hade sådana hetsiga diskussioner om att ha möten i Folkets hus eller inte, bara hade en överlappning med Arbetarekommunen. För att förstå vilken betydelse dessa överlappningar hade måste jag närma mig arbetarrörelsens framväxt på Limhamn.
Sammanfattningsvis kan sägas att olika grupper i Limhamn organiserade sig i sjuk- och begravningskassor årtiondena runt sekelskiftet 900. Vissa kassor var yrkesspecifika som fiskarnas Enigheten och kalkbrottsarbetarnas Annetorp, andra var mer öppna. Förutom att vara ett försäkringssystem strävade kassorna efter att vara sociala gemenskaper och anordnade utflyk-ter med mera. Några kassor hade startats som ett alutflyk-ternativ till de så kallade tvångskassor som ingick i disponent Bergs patriarkala strategi. Berg, som såg de självständiga kassorna som ett hot, försökte stävja dessa först genom att kräva att få ändra deras stadgar, sedan genom att erbjuda ett arbetarnas hus mot att få göra dessa ändringar. Men kassorna lät sig inte inordnas. Disponentens rädsla att sjukkassorna skulle bli en grogrund för den socia-listiska fackföreningsrörelsen var befogad. Flera av kassorna markerade sina sympatier genom sin röda fana och att sedermera köpa andelar i Folkets hus och delta i förstamajdemonstrationen. Inom andra kassor fanns det livliga diskussioner om relationen till arbetarrörelsen. Undersökningen av styrelserna för sjuk- och begravningskassorna och arbetarrörelsens organi-sationer ger vid handen att det fanns en hög grad av överlappning mellan deras styrelser.