Fiske, båtar och redskap

Alltsedan Skånes övergång till Sverige 658, gällde den gamla danska rätt-ten i de erövrade landskapen att vem som helst fick bedriva fiske. Denna

rättighet tillkom markägaren i resten av landet.65 Vissa hade dock svårt

att acceptera de skånska fiskarnas privilegium. Rune Bunte återger i en artikel motsättningen mellan allemansrätt och strandbunden fiskerätt på Limhamn. Professor Lindgren som företrädde Skånska Cementaktiebola-get påstod att:

Urminnesrätt till fiske vid annans strand hade aldrig funnits, utan de fiskande visste att de fiskade olagligt […] Strandrätten vore av cementbolaget av stor betydelse […] Det vore svårt att förstå varför just fiskerätten skulle utsättas för

en kommunistisk lagstiftning mer än andra rättigheter.66

65. Rune Bunte, ”Fiske och fiskelägen i Skåne”, Skånes Hembygdsförbunds årsbok 1976, Kristian-stad 977.

66. Bunte nämner inte var han hämtat detta laddade uttalande ifrån, ej heller när det gjordes, Rune Bunte, ”Fiske och fiskelägen i Skåne”, Skånes Hembygdsförbunds årsbok 1976, Kristi-anstad 977.

FISKARNAS NÄTVERK 05 De första fiskarna på Limhamn hade förmodligen öppna flatbottnade båtar med två par åror och en mast som kunde resas när vinden så tillät. Fisket bedrevs nära kusten och båten drogs sedan upp på strandängarna närmast det egna huset. Till en början fiskade man på grunt vatten några hundra meter från strandkanten. Näten som gick ner till botten förankrades med stora stenar. Högsäsongen var sillfisket under höstmånaderna, på vintrarna

pilkade man torsk.67 Så småningom blev båtar med köl och sedermera även

däckade båtar vanligare. Dessa förankrades vid smala stenbryggor så kallade

”rör” en bit ut ifrån stranden.68 De däckade båtarna underlättade fiske på

öppen sjö med drivgarn vilket gav större fångster. Man seglade nu ut till

Flintrännan, Skånes viktigaste sillfiskeplats.69

Specificerade uppgifter saknas från Limhamn, men fiskeritillsyningsman-nen i Landskrona anger hur mycket sill som fångats av de enskilda båtarna på orten 875. Av dessa siffror framgår det att en odäckad båt som mest fångat sill till ett värde av 00 kr och att en däckad båts fångstvärde som mest uppgått till 760 kr. Av denna uppgift att döma var den däckade båten en betydande teknisk innovation. År 879 var genomsnittsvärdet för en odäckad båt 600 kr och motsvarande 000 kr för en däckad båt. Från 89 finns en notis om att en heldäckad båt var värd 700 kr och en halvdäckad

600 kr.70 Från och med år 875 finns det statistiska uppgifter rörande båtar.

I diagram  framgår att det var mellan åren 880 och 892 som bruket av däckade båtar slog igenom. Detta sammanföll med inrättandet av Lim-hamn som municipalsamhälle (886) uppförandet av cementfabriken på Limhamn (889), järnvägsförbindelsen till Malmö (889). Jag vill mena att dessa var grundläggande förutsättningar för fiskerinäringens utveckling i Limhamn.

Nästa stora innovation var båtmotorn. Med motor i båten var man inte längre beroende av vind och strömmar. Det gick fortare att ta sig fram och man kunde utnyttja fångstplatser som låg längre bort. I rapporten för maj månad år 9 konstaterar fiskeritillsyningsman Widerberg att ”under månaden har dett varit ett mucket vakert väder fisket har bedrifvets med

67. Gerhard Larsson, ”Fiskeläget genom tiderna”, Limhamniana 977. 68. Gerhard Larsson, ”Förändringar i fiskeläget”, Limhamniana 966.

69. N. Jönsson daterar drivgarnens införande till 832. Jönsson N. ”Limhamnsfisket i forna och närvarande dagar”, Da’n före da’n. Jultidning för Limhamn och Malmö, Malmö 97. 70. Årsrapporter öfver fisket vid sjätte distriktet i Malmöhus län Maj 9, Kungl.

Lantbruksty-relsen – Fiskeribyrån. Fiskestatisk, olika slag av fisken, volym HIB:8–2. RIAS. Det stäm-mer väl överens med Buntes datering. Han menar att det bröt igenom ett nytt stäm-mer rati-onellt och kapitalintensivt fiske fram emot 890-talet vilket markerade slutet för det mer primitiva fisket. Rune Bunte, Fiskesamhällen i Sydsverige 1876–1960, Lund 977.

0 50 100 150 200 250

Däckade med motor Däckade utan motor Odäckade

outröttelig ihärdighett men dett är motorbåtarna som fiskar dett mesta.”71

I junirapporten samma år skriver Widerberg att ”ål har här varit men där

är långt efter den så en segelbåt hinner intet fram till målet”.72 Skånska

Cementaktiebolagets disponent R.F. Berg uppmuntrade motoriseringen av fiskebåtarna. Han lät anordna en stor båtmotorutställning i ett tält vid

fiskehamnen 904.73 I det statistiska materialet gör motorerna sitt inträde

905 och 92 fanns det 42 däckade båtar utrustade med motor. Diagram : Antalet fiskebåtar på Limhamn vissa år 875–92

Källa: Lantbruksstyrelsens arkiv, Fiskeribyrå med föregångare, fiskeristatistik och olika slag av fisken, HB:8–25. RIAS.

Huvudinkomsten för Limhamnsfiskarna kom från sillen. Därför var ”när-dingen”, det nät som användes vid sillfisket, det viktigaste redskapet. Ge-nomsnittsvärdet för en närding var år 879 cirka 50 kr. Därtill hade fiskarna också torsk- och skrubbegarn, rev, räkryssjor med mera. En skildring från sillfisket i slutet av 880-talet berättar att 2–6 närdingar på vardera 90 meter fastgjordes i varandra till en längd av –,5 kilometer. Ena ändan fastgjordes i en flytande lanterna, den andra i båten. En timma före solnedgången satte man segel för att gå ut och få en bra plats. När solen gick ned rodde en man parallellt med kusten medan en eller två lade ut näten. Därefter lät man båten driva med strömmen i en till två timmar varefter man drog upp näten och for

hem för att sova. Först morgonen därpå plockade man sillen ur näten.74

7. Månadsrapport öfver fisket vid sjätte distriktet i Malmöhus län Maj 9, Kungl. Lantbruk-styrelsen – Fiskeribyrån. Fiskestatisk, olika slag av fisken, volym HIB:8–2. RIAS. 72. Månadsrapport öfver fisket vid sjätte distriktet i Malmöhus län Juni 9, Kungl.

Lantbruk-styrelsen – Fiskeribyrån. Fiskestatisk, olika slag av fisken, volym HIB:8–2. RIAS. 73. Yngve Gyllin, Limhamnsfiskare, Malmö 958.

FISKARNAS NÄTVERK 07

Fångsten

I diagram  framgår vilken dominant ställning sillen hade. Detta innebar att sådana år som 886 och 895, då sillen inte gick till i sundet, var rena katastrofår. I ett bifogat brev till fiskeriinspektören rapporterar fiskeritill-syningsman Widerberg år 895 att tio båtar avbrutit sillfisket redan den första oktober och börjat sätta krok igen för att ”di kunde intet föda sig

på sillfisket.”75 Jag får anledning att återkomma till hur fiskarna löste sin

försörjning under sådana år.

Diagram : Fångstvärde för sill, ål, torsk och flundra vissa år 884– 900.

Källa: Lantbruksstyrelsens arkiv, Fiskeribyrå med föregångare, fiskeristatistik och olika slag av fisken, HB: 8–25. RIAS.

Näst efter sillen var det ål, torsk och olika sorters flundra man fiskade. Vissa år hade man även goda inkomster av räkfisket. Fiske av makrill, horngädda, krabba och hummer förekom också men stod inte för någon större del av fiskarkårens bruttoinkomst. Den 00 kg tunga svärdfisk som Severin Hans-son och Oscar NilsHans-son fick i näten natten mellan den 27 och 28 september 90 hör väl till de mer sällsynta fångsterna, men fiskeritillsyningsman Widerberg konstaterade att ”som köttet skall vara mycket gott fick de 50

öre kg.”76

Olika fisken hade olika säsonger. Sillfisket började i så smått i augusti och sträckte sig fram till november månads inträde. Torsk fiskade man året runt med undantag av sommarmånaderna då man fiskade ål. Under sillfisket som mobiliserade flest folk var man oftast två man på varje båt. Ibland hade man en pojke som tredje man. Under årets övriga månader var man tre man i besättningen. Enligt C.G. Lekholm upplöstes inte fiskelagen

75. Månadsrapport öfver fisket vid sjätte distriktet i Malmöhus län oktober 895, Kungl. Lant-brukstyrelsen Fiskeribyrån. Fiskestatisk, olika slag av fisken, volym HIB:8–2. RIAS. 76. Månadsrapport öfver fisket vid sjätte distriktet i Malmöhus län september 90, Kungl.

på Limhamn när sillfiskesäsongen var slut såsom var sed på många håll under 800-talet. Det är svårt att få fram uppgifter om lagbildningen. I uppteckningar av olika slag finns namn på personer som ingick i enstaka lag, men någon samlad bild av lagen går inte att få fram. Johan Nilsson berättar i sina nedtecknade minnen att hans morfar hade bildat två fiskelag med sina tre söner. Ett där han själv ingick med den ena sonen och ett som utgjordes av de andra två sönerna. Johan Nilsson fungerade som ersättare i det ena laget när en av morbröderna skulle göra rekryten. Nilsson berättar också att han var anställd under två sillfiskeperioder som tredje man hos Jeppsson och Larsson som ägde en båt tillsammans. Det fanns alltså både permanenta fiskelag på familjär grund och lag som inte byggde på släktskap utan snarare på gemensamma investeringar. Det fanns också tidsbegränsade anställningar.

Familjen

Fisket var inte ett yrke i modern mening utan omfattade liksom det traditio-nella jordbruket hela familjen. Eftersom det rådde en könsbaserad

arbetsdel-ning var det ovanligt med ogifta fiskare.77 Det var uteslutande männen som

fiskade. Kvinnorna hade huvudansvaret för hemmet och barnen. Kanske var det denna uppdelning som kom till uttryck i den skrockfullhet som fanns kring kvinnor och fiske. Hanna Bruünell berättar om morfadern, Anders Wihelmsson Sallé (f. 84) att ”Mötte morfar en ’kärring’, när han

gick till sjön för att ’gå ut och sätta’, så vände han och gick hem igen.” 78

Fiskaren och hans hustru hjälptes åt med att ”lynga”, det vill säga plocka av fisken från näten. Därefter var det kvinnans ansvar att sälja fisken. Dessa så kallade prångarekvinnor fick gå de tre kilometrarna in till Malmö med uppåt 00 kg i rullebören (skottkärran). När järnvägsförbindelsen mellan Limhamn och Malmö stod klar 889 innebar detta en avsevärd lättnad, kvinnorna kunde nu ta rullebören på tåget eller ibland sända lådor med

fisk.79 Prångarna rullade runt och sålde sin fisk lite varstans, kanske hade de

vissa fasta kunder som de levererade till. Men 895 försökte makthavarna

77. Bland fiskare på Limhamn 888–9 förhöll det sig som följer. I gruppen födda 80–50 (66 st.) fanns fem änklingar, men inga ogifta. Andelen ogifta fiskare stiger sedan för varje halvt decennium; två av 25 födda 85–55, fem av 25 födda 856–60 och nio av 24 födda 86– 65. Detta borde verifiera att de ogifta fiskarna i Lantbruksstyrelsens statistik i huvudsak är hemmaboende söner.

78. Hanna Bruünell, ”Två Limhamnsprofiler”, Limhamniana 975. Fiskarna hade dock inte råd att vara alltför skrockfulla. Berättaren konstaterar att ”Sedan kunde han mycket väl gå på nytt en stund senare”.

FISKARNAS NÄTVERK 09 förbjuda detta. I oktober skrev den upprörde fiskeritillsyningsmannen Per Widerberg och beklagar sig för fiskeriinspektören i Stockholm.

På grund af majestraten i Malmö har förbjudit våra fiskargummor att rulla om att selja sina fiskvarror som di alltid bruckt här i Malmö men det är slut nu di

ska stå på anvist plats och stränga böter på den som öfverträder dett.80

Förbudet bibehölls inte, det kanske inte genomfördes över huvud taget. Prångarnas rullebörar kom att rulla i ännu ett halvt sekel. Liksom männen konkurrerade om fisken i havet konkurrerade deras hustrur, prångarekvin-norna, om kunderna. Enligt Gerhard Larsson fanns det dock en slags tyst överenskommelse att man inte skulle inkräkta på varandras domäner. Den som bröt mot denna tillrättavisades förmodligen av kollektivet. Ett annat uttryck för denna solidaritet var bruket att gå med mat till de fiskarkvinnor

som låg i barnsäng.81

Det tillkom också kvinnorna att laga näten, att ”böda”. När sillen gick till som bäst rekryterades särskilda bödetöser över vinterhalvåret. Det var oftast unga kvinnor från Barsebäck, Vikhög, Brantevik och fiskelägen i Blekinge som kom tillbaka år efter år. De arbetade en till två månader hos ett par, tre fiskare per säsong. Enligt Agda Olsson hade de år 893 en inkomst av 75

80. Brev daterat  nov. 894 från fiskeritillsyningsmannen i 6:e distriktet Malmöhus län Per Widerberg till fiskeriinspektören i Stockholm. Kungl. Lantbrukstyrelsen – Fiskeribyrån. Fiskestatisk, olika slag av fisken, volym HIB:8–2. RIAS.

8. Uppteckningar av Agda Olsson. M 6 557:–9, FOAL.

öre om dagen, fri mat och logi. Arbetstiden sträckte sig från klockan halv åtta på morgonen till åtta på kvällen, utom på lördagar då man slutade vid tolvtiden för att hjälpa till med städningen. Förutom att laga nät ingick det i arbetsuppgifterna att se till barnen och laga mat när frun i huset sålde fisk i Malmö. Vid juletid for töserna hem och återvände sedan till arbetet efter trettondagen. Några av dem stannade så småningom kvar och gifte sig på

Limhamn.82

Barnen i fiskarfamiljerna fick lära sig de olika sysslorna i unga år. Såväl pojkar som flickor hjälpte till att iordningställa redskapen. Vid tolvårsåldern var det dags för pojkarna att delta i sillfisket. I september 894 uppges 44 pojkar ha deltagit i sillfisket. Johan Nilsson (f. 875) har i en nedteckning berättat om sin debut som fiskare.

Att morfar dristade sig till att taga mig, pojken, till hjälp vid räkfiske hade det goda med sig att jag växte fortare i andras ögon och föreställning. Man menade att jag kunde vara vuxen en tredje man på sillfisket. Johan Jeppsson och Olov Larsson anställde mig på deras gemensamt ägda båt. Mitt arbete på sjön var att ge sten när vi satte och stuva i lastrummet när vi drog in, samt bre, lätta, stena och kloa på land. För dessa sysslor skulle lönen vara att ”ha på en näring” som man sa. Det ville säga en femtondel av de femton nät vi satte och

fiskade med i sjön.83