De som skriver om positivismen, i läroböcker och i avhandlingar, begår misstag, ibland harmlösa – ibland substantiella. Några misstag har vi pekat på ovan. Hade misstagen berott på ren förvirring hade det varit svårt att bemöta dem annat än ett och ett. Nu visar det sig att det finns en viss systematik i feltolkningarna av positivismen. Här är fem ofta förekommande missuppfattningar.141
Den första missuppfattningen. Världen kan inte observeras utan teorier
och tolkningar. Därför är du inte positivist.
I själva verket är du och positivisterna inte alls oeniga. Åter är det läroböcker av ett dubiöst slag som sprider missuppfattningarna. Patrick O’Byrne skriver, direkt påverkad av Lincoln och Guba:
Ethnographers who undertake research from a classical (positivist) per- spective believe that there is only one reality, which is self-apparent and can be described and reported with objectivity. […] The ontology of
this approach is a naive realism in which an ultimate reality is believed to be capable of capture by scientific observation in the same way that a camera “captures” a picture.142
Enligt O’Byrne kan positivisternas ontologiska ståndpunkt samman- fattas med två ordpar: naiv realism och slutgiltig verklighet, ”ultimate reality”. Varför skapa oreda när man inte behöver göra det? Det är helt klart att ingen positivist skulle försvara en så fullständigt naiv position.
Fotografier är betydelsefulla av flera skäl. Fotografier fångar det observerbara. Det observerbara har en särskild status i det positivis- tiska systemet. Observationspåståenden är det vi använder för att bekräfta teorier. Man kan därför tänka sig att den dokumentation fotografiet erbjuder har en särskild tyngd. Men samtidigt skulle ingen positivist negligera linsens betydelse för den slutliga bilden.
Götell med kolleger har studerat hur vårdpersonal som sjunger och hur bakgrundsmusik kan påverka dementas sinnesstämning. Ett viktigt inslag i deras studier är att det observerbara registreras. I detta fall genom att man filmat patienterna i olika situationer.
In order to ensure the reliability of the data, the last author did a co- assessment of the videos. Her analyses agreed quite strongly with those of the first author.143
Registreringen gav forskarna en möjlighet att i efterhand värdera och analysera det de observerade på plats. Analyser som givetvis är omöj- liga att göra utan någon rimlig teoretisk utgångspunkt. Filmerna med data gör det också möjligt att låta flera personer analysera och värdera materialet. Intersubjektivitet är i dessa sammanhang avgörande om vi vill ha någon form av tillförlitlig teoriutveckling och kunskapsväxt.
Om vi tror att vi kan tillbakavisa positivismen genom att hävda att de har fel för att de tror att världen är enkelt iakttagbar så misstar vi oss av flera skäl. För det första: världen är inte enkelt iakttagbar. För det andra: positivisternas tro på den rena observationens epistemiska kraft, deras arbete med att befria vetenskapliga teorier från alla former av teoretiska termer till förmån för rena observationstermer, har inget att göra med om världen är direkt och enkelt åtkomlig eller ej. Positi- vismen har kritiserats och vi lär oss fortfarande av denna kritik. Men kritiken skall vara relevant, annars försummar vi viktiga frågor som till
exempel frågor som har att göra med kunskapsväxt och intersubjekti- vitet i vetenskapen.
Den andra missuppfattningen. Positivismens sätt att se på kunskapsväxt
tillåter inte alternativa världsbilder.
Det är enligt vår erfarenhet vanligt att misstaget som vi beskriver som den första missuppfattningen också leder till vad vi vill kalla för den andra missuppfattningen, nämligen att om positivismen är riktig kommer alla som observerar att komma till samma resultat (och efter- som vi bevisligen inte gör det så är positivismen falsk). Vi skall inte upprepa de skäl till varför detta är en missuppfattning som vi redan gett, utan istället ge en illustration som visar att positivistiskt lagda tänkare inte var främmande för betydligt mer dynamik i framväxten av vetenskaplig kunskap.
Thomas Kuhn och hans mest välkända verk, The Structure of Scientific
Revolutions, skulle nog de flesta sätta som en naturlig motpol till idén att observationen är enkel och att detta är vad som gör att forskare håller fast vid en gemensam världsbild under långa normalvetenskap- liga faser. Kuhns analys tyder på att det är helt andra krafter hos teo- rierna forskarna arbetar med och egenskaper hos forskarkollektiven (som bestämmer vem som tillhör och vem som står utanför forskar- ämnet) som förklarar varför forskarnas världsbilder är så enhetliga.
Kuhn är naturligtvis inte positivist, men det är ändå intressant att redaktörerna för bokserien som The Structure of Scientific Revolutions publicerades i valde Kuhns bok som den första titeln i serien. Bokserien i fråga var nämligen International Encyclopedia of Unified Science, Otto Neu raths stora bokprojekt som University of Chicago Press bestämde sig för att ge ut 1937. Ambitionerna var högt ställda, som prospektet visar:
Recent years have witnessed a striking growth of interest in the scien- tific enterprise as a whole and especially in the unity of science. The concern throughout the world for the logic of science, the history of science, and the sociology of science reveals a comprehensive interna- tional movement interested in considering science as a whole in terms of the scientific temper itself. A science of science is appearing. The extreme specialization within science demands as its corrective an in- terest in the scientific edifice in its entirety. This is especially necessary
if science is to satisfy its inherent urge for the systematization of its results and methods and if science is to perform adequately its educa- tional role in the modern world. Science is gradually rousing itself for the performance of its total task.144
När Kuhns bok kom ut (1962) var bokserien kraftigt försenad och skulle aldrig fullbordas. Neurath var inte längre redaktör. Det var å andra sidan Rudolf Carnap. Carnap noterade dessutom likheterna mellan sina egna och Kuhns tankar om hur teorier utvecklas.145
Anekdoten visar något av öppenheten och komplexiteten i den posi- tivistiska inställningen. Visst, att observationer inte har den spräng- kraft som positivisterna argumenterade för är en värdefull kritik av den. Men ur detta följer inte att positivisterna trodde att observationer alltid leder oss till samma vetenskapliga teorier. Positivismen är långt ifrån en naiv induktivism.
Den tredje missuppfattningen. Du håller inte med om att din uppgift är
att söka orsakssamband. Därför måste du förkasta positivismen. Varför detta kan vara en farlig missuppfattning har vi redogjort för. Den som inte vill söka orsakssamband därför att dessa inte är observer- bara eller på annat tillförlitligt sätt åtkomliga för forskaren delar i själva verket positivisternas instinkt. Det finns dock en variant av den tredje missuppfattningen som inte är en missuppfattning. Säger man istället att ens uppgift inte är att söka regelbundenheter och att man därför måste förkasta positivismen så är man betydligt mer rätt ute i sitt ställningstagande.
Den fjärde missuppfattningen. Du tycker dig ha goda skäl att förkasta
positivismen. Därför måste du acceptera något annat vetenskapsfilo- sofiskt synsätt.
Det här är en generell fråga som vi vill klargöra. Ibland får man för sig att det finns ett antal val vi kan träffa och att ett sådant val är tvunget. Antingen är jag positivist eller konstruktiv realist eller … Får jag goda skäl att anta att positivismen inte är bra så har jag fått lite starkare skäl att bli konstruktiv realist. En bra vetenskapsteoribok är den guide vi behöver och dess viktigaste funktion är just att hjälpa läsa- ren att göra ett väl överlagt val.
Den här bokens författare tror att det är en missuppfattning. Det är en missuppfattning av vad vetenskapsteori skall resultera i. Ingen är hjälpt av att någon skisserar alla de oändliga variationer som är möj- liga. Idag känner de flesta av oss till positivismen. Men hur många av oss kan skilja mellan de konkurrerande inriktningarna logisk positi- vism (Wien) och logisk empirism (Berlin), ett val som sysselsatte Neu- rath?146 Neurath var också intresserad av radikal empirism (William
James) och empirisk rationalism (Gregorius Itelson).
Så länge alla varianter inte identifierats följer också att läsaren inte med någon större säkerhet kan resonera som ovan, att vederläggandet av en variant kräver att man ansluter sig till någon annan. Alla alter- nativen finns inte med på listan. De kommer aldrig att göra det. För de allra flesta kommer det att innebära ett stort kunskapsrisktagande att gå från en kritik av en viss -ism till någon annan specifik riktning.
Vetenskapsteorin kan hjälpa till att ge ett beslutsunderlag för några av de stora vägvalen, den kan hjälpa oss att förstå vilka problemen och fördelarna med att gå i ena eller andra riktningen kan vara. Om de problemen är relevanta eller inte beror naturligtvis på de specifika forskningsproblem som man löser och på kontexten som man befinner sig i.
Den femte missuppfattningen. Var och en av de positivistiska instinkterna
är unik för positivismen.
Ibland förkastas en position – med all rätt – som användbar i en viss situation därför att en av komponenterna i positionen är oacceptabel eller åtminstone problematisk. Genom åren har mängder av goda skäl framförts för att överge positivismen i vissa vetenskapliga samman- hang. En punkt på vilken positivismen ibland har problem är dess beroende av relativt teorioberoende observationer.
Den femte missuppfattningen uppstår när man på grund av att en av komponenterna är problematisk förkastar de andra också. Observatio- ner är inte teorioberoende i sammanhanget X, alltså är hypotestestning inte möjlig i X. Felet låter kanske löjligt, för det är så uppenbart, men ändå verkar det inte helt ovanligt. Kritiken av positivismen har till exempel ibland medfört en negativ inställning till hypotestestning och kvantitativa metoder, rent generellt.147 Detta beteende skulle kunna ha
för positivismen och inte återfinns i några andra möjliga strategier. Då hade det funnits en logik som tog oss från problem med en komponent till förkastandet av hela positionen till förkastandet av andra kompo- nenter i positionen. Men så är det förstås inte. Vi har att göra med ett allvarligt felslut.
Under många år har vi, denna boks författare, med viss flit under visat doktorander, docenter och professorer i vetenskapsteori. Många har haft i uppgift att skriva något om sin forskning ur ett eller annat veten- skapsteoretiskt perspektiv. Det har varit ett privilegium att få läsa dessa korta uppsatser. Vi har fått ta del av skiftande exempel på den forskning som idag pågår runt om på våra universitet. En sak som tidigt över- raskade oss och som fortfarande förvånar oss är hur starkt det positi- vistiska inflytandet på den samtida forskningen har varit. Många ser sig inte som positivister men omfamnar delar av ideologin. Framförallt de delar som har med sökandet efter regelbundenheter att göra. Det är märkligt att den samtida forskningen ofta påminner så starkt om den ogillade positivismen. Avståndet mellan det som sägs i avhandlingarnas och läroböckernas metodkapitel och hur forskning sedan faktiskt utförs är många gånger ganska långt.