Varför-frågor handlar ofta om enskilda händelser eller fakta. En del varför-frågor besvaras genom att man ger en orsak till händelsen man är intresserad av. Varför Q? Därför att P orsakade Q. Men det är relativt ovanligt att man sedan frågar Varför orsakade P Q? Det är betydligt van- ligare att man då byter fråga. Hur orsakade P Q? Men detta beror som vi snart skall se inte nödvändigtvis på att man byter från att vara intres- serad av tillräckliga villkor till att intressera sig för nödvändiga villkor som fallet är när man går från att fråga ”Varför var det tvunget?” till ”Hur är det möjligt?”
Varför blev Ludvig XIV impopulär? Han bedrev en politik som gick emot viktiga intressen. Vi följer vanligtvis inte upp den frågan och det svaret med den ytterligare förklaringssökande frågan: Varför blev Ludvig XIV impopulär för att han bedrev en politik som gick emot viktiga intressen? Vi frågar istället hur det gick till. Vi vänder oss inåt, mot det postulerade orsakssambandet mellan P och Q – för att ta reda på hur det gick till. När vi gör det vill vi ibland bara ha en beskrivning. Och att beskriva är vanligtvis inte att förklara. Men i det sammanhang som vi just förutsatt kommer beskrivningen ofelbart att handla om komponenter som har förklaringspotential. Om vi utgått från en orsaks- förklaring kommer hur-frågan att ge oss fler svar angående de kausalt
relevanta samband som vi bygger varför-förklaringar av. Det finns där- för många sammanhang där de två frågorna Hur och Varför är intimt sammanflätade.206
Det är kanske speciellt i vetenskaper som förklarar med hjälp av mekanismer som det är vanligt att det ena slaget av fråga leder över i det andra:
In biology, identifying phenomena precedes and invites explaining them. Perusing the biological literature, it quickly becomes clear that the term biologists most frequently invoke in explanatory contexts is mechanism. That is, biologists explain why by explaining how.207
I situationer där forskningen rör sig mellan att fråga hur och varför är det inte uppenbart att det bara är varför-svar som förklarar. Hur-svaren kan också innebära en sorts förklaring. Det är åtminstone inte ovanligt att vi talar om förklaringar i båda sammanhangen.
Förklara hur och varför Centerpartiet bildades! Förklara hur och varför en del dinosaurier blev så stora! Om man funderar över de två uppmaningar-
na lär man sig en del om skillnader mellan och likheter mellan hur och varför, och kanske också något om skillnaden mellan att bara beskriva och att också förklara.
Det finns en nutida fortsättning på exemplet med damm- och sjö- rudor. På 1990-talet gjorde ekologen Christer Brönmark och hans ame- rikanske post-doc Jeffrey Miner en intressant upptäckt. De hade delat en damm på Söderslätt söder om Lund i två delar för att göra ett expe- riment. Experimentet handlade om att undersöka i vilken utsträckning en förändring på nivån av topp-predatorer (topp-rovdjur) har effekter neråt i födokedjan. I dammen fanns en naturlig population av rudor, och under dem i födokedjan fanns snäckor och alger. I ena damm- halvan tillsattes ett par gäddor från en närbelägen sjö. Gäddor fanns inte tidigare i dammen. Vad skulle hända? En möjlig effekt var att i denna dammhalva skulle antalet rudor bli mindre, antalet snäckor större och algerna färre. Topp-predatorn skulle i så fall ha en tydlig effekt neråt i födokedjan.
När ryssjorna man använde för att fiska upp rudorna vittjades sex till åtta veckor senare såg det ut så här:208
Det fångades, som vi ser till höger i bilden, färre rudor i dammhalvan med gäddor – helt i enlighet med förväntningarna – men forskarna slogs också av hur olika formen på rudorna från de två dammhalvorna var. Rudorna från dammhalvan med gädda var mer högryggade än de andra. Den observationen var irrelevant i förhållande till det som expe- rimentet handlade om, men det stod genast klart att det var ett spän- nande fenomen som man upptäckt. Hacking talar om ”noteworthy observations”,209 och detta förefaller oss vara ett mycket tydligt exempel
på en observation som föregår och stimulerar teoriutveckling.
Brönmark och Miner hade vid det tillfället inte hört historien om Ekström som vi berättat tidigare i kapitlet. Men de pratade i bilen hem. De formulerade potentiella förklaringar till varför fenomenet de obser- verat hade uppstått. Tre hypoteser framstod som potentiella förkla- ringar.
1. De två formerna av ruda hade synliggjorts genom selektiv predation: Det fanns både höga och lågryggade individer i dammen från början. Gäddorna åt upp de lågryggade i ena dammhalvan, men båda for- merna fanns från början.
2. Gäddornas predation hade lett till bättre födotillgång för de kvarvarande
rudorna så att de växte på höjden.
3. Rudornas höjdtillväxt var en respons på risken att bli äten av gädda.
Vi har ställt upp hypoteserna i en sorts trivialitetsordning. Hypotes 1) vore en utmärkt förklaring – om den var sann – men den skulle inte
leda till något stort framsteg i forskningen. Den potentiella mekanism som förklarar hypotes 2) var som vi sett tidigare i kapitlet redan Ek- ström inne på under 1800-talet. Hypotes 3) hade ett helt annat nyhets- värde. Inducerbara morfologiska försvar – att individens form ändras när risken för predation ökar – var en sedan tidigare känd mekanism hos olika typer av plankton. Och inducerbara försvar är sedan länge kända bland växter.210 Men vid 1990-talets början hade ingen funnit
inducerbara morfologiska försvar bland ryggradsdjur. Det var den hypo tesen som var mest kittlande, och det var formulerandet av den som är det betydelsefulla teoretiska framsteget i vårt exempel.
Alla tre hypoteserna är potentiella varför-förklaringar. Men exem- plet belyser deras relation till hur-förklaringar också. En mekanism måste till för att hypotes 3) skall fungera som en fullödig förklaring. Inducerbara försvar utvecklas till exempel inte under vilka omständig- heter som helst. Hur ser de omständigheterna ut i rudornas fall? Är de överhuvudtaget av rätt slag? Ralph Tollrian och C. Drew Harvell211
formulerar fyra nödvändiga villkor för utvecklandet av inducerbara försvar:
1. Predationstrycket från det rovdjur som sätter igång försvarsmekanis- men måste vara variabelt och oförutsägbart (om risken alltid finns är det ingen fördel att ha ett inducerbart försvar – då vore det bättre att som ruda alltid vara högryggad.).
2. Risken för predation måste kommuniceras på ett tillförlitligt sätt (ruddammarna är mörka och grumliga så synen går inte att förlita sig på; någon form av kemisk kommunikation behövs).
3. Försvaret måste vara effektivt (hur hjälper det rudan att växa på höj- den? Finns det en storlek som gäddan drar sig för eller inte ens kla- rar?)
4. Försvaret har en kostnad (till exempel att det tar mer energi att sim- ma om man är högryggad) som gör att det finns en avvägning mellan nytta och kostnad.
Alla dessa punkter måste besvaras för att man skall vilja sluta sig till hypotes 3) som den bästa förklaringen till fenomenet på fotot ovan. En omfattande del av detta arbete handlar om att kartlägga svaren på frå- gor om hur (och hur det är möjligt). De forskningsprogram som bygg- des upp kring rudor i ekologihuset i Lund har med tiden besvarat flera av dessa frågor.
Naturligtvis har man också testat de tre hypoteserna på mer tradi- tionellt hypotetiskt-deduktivt manér också. Hypotes 1) har testimplika- tionen att högryggade rudor finns i kontrollen också. Att den implika- tionen är falsk ser man redan på fotot. Så högryggade som rudorna från dammhalvan med gäddor är inte några rudor från kontrollen. Varianter av hypotes 2) har visat sig besvärligare att motbevisa. I laboratorie- miljö har man visserligen visat att närvaro av gädda (+ mindre föda) har en betydligt större effekt på höjdtillväxt än mer föda har.212 Men
det är inte orimligt att anta att närvaro av gädda leder till mindre akti- vitet hos rudorna och därför till att de inte gör av med lika mycket energi. Det skulle i så fall fortfarande möjliggöra en förklaring på samma spår som hypotes 2). Också av denna anledning är det viktigt att komplettera hypotestestningsstrategin med en förklaringsdriven strategi där hur-frågor spelar en roll.