Användningen av en etnografisk metod medför att man får god insyn i den verksamhet man studerar. Detta ställer stora krav på forskarens förhåll- ningssätt och etik. Under de tre terminer materialinsamlingen pågick var min ambition att inta en forskarroll, d.v.s. att bli medveten om mina egna antaganden och utgångspunkter för att bättre kunna hantera min funktion som forskare. Inte någon gång har jag försökt att medvetet påverka vare sig skolans verksamhet i stort, undervisningens planering och genomförande eller elevernas utformning av sina texter. Som jag tidigare beskrivit var min önskan att förhålla mig neutral, och enligt lärarna medförde min placering längst bak i klassrummet att de ofta glömde bort att jag befann mig där. I Vanjas klass tycktes eleverna helt omedvetna om min närvaro. De ställde inga frågor och agerade, enligt min bedömning, som om de inte var obser- verade. Eleverna i profilklassen däremot frågade mig ibland vad jag an- tecknade under lektionerna, och framför allt föranledde elevers svordomar eller andra mer eller mindre fula ord dessa frågor. Det fanns en nyfikenhet kring hur jag hanterar sådant språk. De undrade också flera gånger vad jag skulle göra med deras texter, och jag försökte då förklara utifrån det läge undersökningen befann sig i. Varje termin har jag i båda klasserna redo- gjort för undersökningen utan att gå in i detalj. Inte någon gång har jag ställts inför något moraliskt dilemma huruvida jag borde ingripa i en inci- dent eller ej. Inte heller har jag hört elever använda fula ord om varandra, sett tendenser till mobbning eller försatts i situationer där jag kanske hade tvingats frångå min forskarroll. Mitt professionella förhållningssätt som forskare har följaktligen i så måtto inte satts på prov.
Trots min neutrala hållning är jag medveten om att det är närmast ound- vikligt att jag på ett eller annat sätt haft inverkan på den miljö jag studerat. Vanja sade en gång att hon tänkte mer på planeringen av lektionerna p.g.a. projektet, och Peter gav, ansåg han, fler skrivuppgifter för att jag skulle få
tillräckligt med material. Det hände även att jag efter en lektion gav ett positivt yttrande då något extra glädjande inträffat, t.ex. att en elev arbetat oväntat bra eller att någon sagt något fyndigt eller skämtsamt. Däremot gav jag aldrig något omdöme om lektionernas planering och genomförande. Kanske har dock mitt kroppsspråk ibland signalerat min inställning till skeendena under de lektioner jag bevistat. Ibland har läraren och jag disku- terat pedagogiska frågor men då oftast under korta stunder mellan lektio- ner och med någon aktuell incident i klassen som utgångspunkt. Ingen av dessa två lärare har någon gång bett mig om råd. Kontakterna mellan mina lektionsbesök har varit mycket sparsamma och i den mån de förekommit har de främst gällt bestämmande av datum för besök eller information om undervisningens innehåll. Detta har medfört att jag kunnat inta en tämligen neutral och distanserad hållning inför deras undervisning.
Av såväl skolledning som lärare och alla elever jag kommit i kontakt med har jag bemötts vänligt och professionellt. I projektets början ställdes ibland frågor om orsaken till mina besök, men så småningom avtog de. Över huvud taget fick jag ytterst få frågor kring projektet.
Vid genomförandet av min studie har jag följt de forskningsetiska över- väganden som HSFR:s regler (2002) anger. Samtliga deltagare har informe- rats om projektets syfte och uppläggning, även då det successivt ändrade sin inriktning från att inledningsvis ha gällt respons till att så småningom gälla hela skrivkontexten i vid mening. Som jag tidigare redogjort för gav rektor sitt samtycke till att jag genomförde undersökningen, lärarna an- mälde frivilligt sitt intresse och eleverna tillfrågades om de ville delta. För de tre elever jag specialstuderar inhämtades speciellt skriftligt tillstånd från föräldrarna. De som ingick i projektet från början deltog under samtliga tre terminer med undantag av de två elever som flyttade. Jag lovade deltagarna fullständig anonymitet, och i min beskrivning av såväl, elever, lärare som skolan i stort har jag bemödat mig om att endast ange faktorer som är av vikt för själva studien. Detta kan innebära att delar av vissa elevtexter ute- sluts då jag gjort bedömningen att de skulle kunna medverka till att anony- miteten bröts.
5 De tre skribenterna Viktoria, Patrik och Pontus
Detta kapitel ägnar jag åt Viktorias, Patriks och Pontus skrivande. Avsnit- ten om respektive elevtext inleds med en analys av det undervisningsför- lopp som ägt rum i samband med skrivandet. Därefter följer en text- och responsanalys och till sist diskuterar jag dessa tre elevers skrivande.
I analysen av den undervisning som anknyter till respektive skrivuppgift använder jag ibland blockcitat av främst lärarens yttranden under lektio- nerna. Språkligt ligger dessa citat mycket nära det som faktiskt sades, men kan inte betraktas som exakt ordagranna återgivelser. Då jag inte använt mig av bandspelare vid dessa tillfällen och inte heller är stenograf kan jag dock ha missat några för sammanhanget mindre betydelsefulla ord. Att jag trots detta valt att markera dessa yttranden som blockcitat ger mig möjlig- het att framhäva viktiga delar av undervisningen.