Undervisningen kring Viktorias Boken om mig

Den första lektionen av detta moment inleds med att Vanja skriver medde- landen på tavlan om vad klassen skall arbeta med i övriga ämnen under veckan. Detta är en del av det ansvar Vanja har som klassens mentor. Först därefter påbörjas undervisningen i momentet Boken om mig. Jag kommer att i möjligaste mån följa Viktoria under hela momentet, men då hon ofta är en tystlåten elev som lugnt gör sitt bästa i utförandet av olika uppgifter tar hon mycket litet muntligt utrymme under de sex lektionerna. För att ge en rättvisande bild av de olika skeendena har jag därför valt att också snud- da vid andra elevers yttranden.

I Introduktion – uppgiftsorientering

Eleven Lena får i uppgift att dela ut nya skrivböcker till klassen. Vanja säger att de nu skall arbeta med en skrivuppgift under de närmaste veckor- na – de skall skriva en bok om sig själva:

På framsidan av boken ska ni skriva Boken om mig (skriver rubriken på tavlan). Den ska handla bara om er. Ni har två veckor på er att börja skriva. Måndagen den 27/9 tar jag in era kladdar och ger respons. Jag talar om vad som är bra, ger tips etc. så att ni kan skriva om. Ni får ytterligare två veckor på er. Ni måste prata med era föräldrar om vissa uppgifter från t.ex. er barndom. Be dom läsa det ni skrivit. Låt kamrater läsa. Dom kan titta på språk, innehåll, ge tips… Ni kan gärna illustrera med bilder. Tänk att ni ska spara boken och ta fram den om 10–15 år. Ni kan skriva rent för hand eller på dator med typsnitt 12.

Före betygskonferensen vecka 43 ska ni ha gjort en stor läsuppgift, den har ni redan klarat av, och en stor skrivuppgift, det är Boken om mig. Det är viktigt att ni verkligen bearbetar er text. Ni måste ha en framsida på boken. Ni får ett hårt papper och ni ska ha hård baksida för att skydda boken. Ni får ”jungfruben” att sätta ihop bladen med. Försök att ge tips till varandra. Muhammed undrar om det skall vara mycket text och Vanja svarar: ”Du har fyra veckor på dig, då blir det mycket.” Vanja inleder alltså uppgifts- orienteringen med en lång monolog där hon anger ramarna för uppgiften, vilket är ett vanligt lärarbeteende då en uppgift introduceras. Hon ger elever- na information om exempelvis rubriken, som även skrivs på tavlan, om tidsperspektivet och om tillvägagångssättet. Dessa delar av uppgiftsoriente- ringen tillhör främst det reglerande registret. Betecknande för en uppgifts-

orientering är frånvaron av negationer. Inte heller Vanja använder några sådana.

Typiska drag för det reglerande registret förekommer. Det personliga pronomen som används mest är ni, medan vi inte är representerat över huvud taget. Tillsammans med hjälpverben ska och måste ger detta en tyd- lig bild av lärarens styrning. Inget förhandlingsutrymme finns för eleverna, även om Vanja också använder sig av det modala hjälpverbet kan några gånger, vilket öppnar en möjlighet till inflytande över genomförandet av uppgiften. Exakta datum för inlämning av den första respektive andra textversionen ges, och Vanja tydliggör vilket beteende hon förväntar sig.

Muhammeds fråga om det ska vara mycket text får illustrera en del av skrivandet som ges stort fokus under lektionernas gång, nämligen mängden text och tidsramarna. Redan i denna inledande fas av arbetet nämner Vanja också det faktum att eleverna för första gången skall få betyg i slutet av terminen. Även ordet betyg kommer att upprepas ofta under de veckor denna skrivuppgift genomförs.

Introduktion – uppgiftsspecifikation

I anslutning till introduktionen av uppgiften delar Vanja ut skrivna instruk- tioner där det på den första sidan ges ramar för uppgiften (se nedan) medan de övriga två sidorna innehåller rubriker på obligatoriska kapitel respekti- ve frivilliga kapitel (se bilaga 1). Dessa skrivna instruktioner utgör inled- ningen av uppgiftsspecifikationen. Instruktionens första sida lyder:

Boken om mig

• Boken ska handla om dig själv.

• Boken ska innehålla minst tio kapitel. Förslag på kapitel nedan. Vissa kapitel är obligatoriska (de ska finnas med). Bland annat ska en person i din närhet t ex. någon i familjen eller en kamrat skriva ett kapitel om dig. Andra kapitel väljer du själv. Du får även hitta på egna rubriker att skriva om.

• Skriv kapitlen i den ordning du själv känner för.

• Läs upp det du har skrivit för några kamrater innan du bearbetar i innehåll och språk.

• Utkast ska lämnas in till Vanja för respons den 27/9. Dessa lämnas sedan tillbaka 28/9 för bearbetning.

• Illustrera gärna med bilder.

• Du får välja själv om du vill skriva rent din bok för hand eller med hjälp av dator. Om du skriver rent på datorn ska du använda typsnitt 12.

• För att bli godkänd krävs att du:

• Har en bok som innehåller minst 10 kapitel.

• Har lämnat in utkast för respons måndag 27/9 och att du använt dig av den respons du har fått.

• Lämnat in boken färdig och klar fredag 8/10.

• Att du har bearbetat din text så bra du kan och verkligen är nöjd med det du har skrivit.

• Har en framsida på boken där det framkommer vem det är som har skrivit, vilken klass samt årtal. Du ska även hitta på ett bra namn på din bok.

• Att du låtit andra läsa vad du har skrivit. /Vanja

De skrivna instruktionerna ger tydliga ramar för uppgiften, och tillsam- mans med Vanjas muntliga genomgång har introduktionen givit eleverna en klar bild av vad som förväntas av dem. Vissa punkter i instruktionen är tvingande, vilket dels visar sig i användningen av modala hjälpverbet ska, dels i kraven för betyget godkänd. Elevens inflytande gäller innehållet i ka- pitel 2, val av frivilliga kapitel, egna rubriker, kapitlens ordningsföljd, even- tuell illustration och renskrivningssättet. Vid genomgången av ämnena för de olika kapitlen hänvisar Vanja i samband med ämnet ”Hur jag ser ut” till den personbeskrivning som klassen arbetade med i slutet av vårterminen i år 7.

Att tidsaspekten får stor betydelse framgår både av själva instruktionen och av betygskraven. För att bli godkänd måste eleven lämna in såväl den första textversionen som slutversionen på exakta datum. Också kvantiteten är av vikt: ”Boken ska innehålla minst tio kapitel”, vilket också framhålls i ett av betygskriterierna. Viss hänsyn till den individuella förmågan tas i formuleringen i betygskravet ”Att du har bearbetat din text så bra du kan och verkligen är nöjd med det du har skrivit”. Detta är den enda formule- ring som berör textens kvalitet, medan exempelvis aspekten kvantitet ges större utrymme, vilket följande avsnitt visar där Vanja går igenom de obli- gatoriska uppgifterna:

Ni ska försöka så mycket ni bara kan. Välj frivilliga kapitel där ni har något att säga. Nån som har frågor? Det är inte tävling. Det gäller inte att bli klar så fort som möjligt. För betyget G ska ni skriva tio kapitel. Hur mycket du berättar är avgörande. Om du berättar mycket om dig själv så blir det VG. Hur du tar emot responsen vägs också in. Att strunta i responsen är nega- tivt. Det är alltså fyra veckors ensamt jobb. Jag kommer inte att gå runt och titta vad ni gör. Tro inte att det är bra för att ni blir klara efter en vecka. Det är viktigt att det är välskrivet.

Ville undrar om ett kapitel är lika med en sida och får till svar att det får han själv bestämma. Vanjas uppmaning att eleverna ska försöka så mycket de kan bör förmodligen uppfattas som att det gäller för dem att arbeta hårt, men möjligen kan den också uppfattas som en variant av den flera gånger återkommande uppmaningen att skriva så mycket de kan. ”Hur mycket du berättar är avgörande” och ”Om du berättar mycket om dig själv så blir det VG”, säger Vanja. För att förstå dessa formuleringar relaterar jag dem till andra skrivsituationer då flera av eleverna, främst pojkarna, endast produ- cerat mycket korta texter. Detta kan vara en del av förklaringen till att Vanja så hårt fokuserar på textmängden som avgörande för betyget. Även Villes fråga rör denna aspekt, liksom tidigare Mohammeds. Likaså har en del elever tidigare endast sparsamt använt sig av Vanjas respons, vilket för- anleder Vanja att poängtera vikten av att utnyttja den för att förbättra tex- ten. Först i den sista korta meningen påpekar Vanja att det är viktigt att det är välskrivet. Denna formulering är tvetydig mot bakgrund av att många elever uppfattar ”välskrivet” som om det gäller handstilen. Detta har fram- kommit i mina intervjuer med elever i såväl år 7 som 8.

I den avslutande delen av uppgiftsspecifikationen använder Vanja flera negationer för att tydliggöra vad som inte är önskvärt beteende: ”Leo, du sover inte här”, ”Det är inte tävling”, ”Det gäller inte att bli klar så fort som möjligt”. Användningen av det reglerande registret är här tydligt. Vanja klargör också sin roll i detta avsnitt: ”Jag kommer inte att gå runt och titta vad ni gör.” Denna formulering tillsammans med användningen av prono- mina du/ni och utelämnandet av pronomenet vi tyder på att eleverna för- väntas ta ett stort eget ansvar för genomförandet av uppgiften. Den tydli- gaste indikationen på detta är givetvis formuleringen: ”Det är fyra veckors ensamt jobb.” Under de fyra följande veckorna finns dock Vanja hela tiden bland eleverna – diskuterande, stöttande, uppmanande, åthutande och upp- muntrande.

Längre fram i introduktionen berättar Vanja att hon har ett smeknamn. När hon var liten sa hennes föräldrar Vanja om de var arga på henne, an- nars använde de smeknamnet. Eleverna hakar på, och för en kort stund utspinner sig ett samtal kring smeknamn. Det är märkbart hur stämningen i klassrummet förändras när Vanja blir mer personlig. Detta lilla samtal är det enda tillfälle under introduktionen då eleverna får tillfälle att beröra innehållet i den uppgift de förväntas skriva. Skrivsituationen verkar att inte ha förankrats mentalt hos eleverna, vilket Muhammeds korta kommentar, ”Ska vi börja nu? Jag är så oförberedd”, tyder på.

Introduktion – själva igångsättandet

När det är 40 minuter kvar av lektionen inleds den fas jag benämner själva igångsättandet, och den fortsätter även under hela följande lektion fyra dagar senare. Inledningsvis lägrar sig en tystnad över klassrummet, men sedan utbryter småprat. Flera elever har svårt att komma igång, t.ex. Vik- tor: ”Var ska vi börja?” Vanja svarar att han själv kan bestämma detta och ger även förslag till möjligt första ämne. Inom de i övrigt strikta ramarna verkar en del elever ha svårt att hantera den valfrihet som det trots allt finns utrymme för. Även Erik hör till dem och frågar en klasskamrat: ”Hur ska man börja?”

Eleverna upptäcker att de saknar olika uppgifter om sig själva, framför allt om sina namn, då de flesta av dem börjar med den första obligatoriska uppgiften ”Mitt namn”. De vet inte när de har namnsdag eller vad deras namn betyder. Madeleine har ringt sin mamma för att få veta något om namnet. Det enda exemplaret av Förnamn i Sverige som finns i klassrum- met används flitigt och skickas smidigt mellan eleverna. Vanja går runt och pratar med dem om deras namn. Eleverna berättar gärna. Vanja frågar vad några skulle ha hetat om de varit av det andra könet. Leo skulle ha hetat Sara.

Viktor frågar om ”allt ska sitta ihop”. Vanja redogör för när man kan ha nytt stycke, ett moment som behandlats under år 7, men som fortfarande vållar vissa elever problem. Eleverna samlar fakta, och Vanja uppmanar dem som inte vet sin vikt och längd att gå till skolsköterskan. Fem elever springer iväg omedelbart. Tre flickor försvinner in i angränsande rum för att skaffa fakta via dator. Viktoria behöver hjälp att komma vidare: ”Nu har jag skrivit men det blev inte så mycket.” Vanja ger henne rådet att fortsätta med en annan uppgift och sedan gå tillbaka när hon kommer på mer att skriva om.

Vanja rör sig runt och småpratar hela tiden, svarar på frågor, uppmanar till tystnad och till skrivande. Elever som har svårigheter att komma igång ställer Vanja frågor till för att försöka styra in deras tänkande mot en fram- komlig väg. Hon står vid Sebastian som inte skrivit något när tio minuter återstår. Vanja ger förslag: ”Jag är Sebastian och är si och så gammal.” Sebastian verkar inte inspirerad. När bara några minuter återstår av lektio- nen sitter han fortfarande och tittar. Eleverna är osäkra på vad som kan anses vara ett adekvat innehåll, och Viktoria undrar om hon kan skriva att man har hål i öronen.

Viktoria berättar något för Vanja om sin pappa. Uppgiften väcker många frågor, ibland av familjekaraktär, som hos Viktoria, eller om framtida yrkes- karriär, som hos Leo: ”Jag ska ha ett sånt där jobb där jag kan jobba svart.” Vanja resonerar med honom om att han då inte får pension och målar upp

en scen att han blir kär när han är 65. Hon frågar om han skall leva på den han har kär då.

Den andra lektionen inleder Vanja med att dela ut inbjudan till ut- vecklingssamtal, som eleverna uppmanas lämna till föräldrarna, och infor- mation om de betygskonferenser som skall hållas i mitten av terminen. Efter en påminnelse om att eleverna skall skriva i loggboken i slutet av lektionen fortsätter eleverna arbetet med Boken om mig. I uppgiften ”Jag som litet barn” nämns som förslag till innehåll bl.a. ”förlossningsminnen”, vilket föranleder en elev att fråga vad som förväntas. En annan elev säger: ”Kan man väga 7 kilo då man föds?” Uppgifter i Förnamn i Sverige ger anledning till skratt och ett par av eleverna ägnar större delen av lektionen åt att läsa om olika namn. Vissa elever diskuterar innehåll, medan andra koncentrerar sig på vässandet av pennor. Samtliga flickor har kommit igång med sitt skrivande, något som inte gäller pojkarna som samtalar oavbrutet, ibland om ämnena, ibland om för skrivandet helt ovidkommande angelägenheter. Trots det ägnar de två närvarande lärarna (en manlig lärare har ”en timme över” som han brukar tillbringa i denna klass) mycket uppmärksamhet åt flickornas skrivande. Vanja uppmanar vid flera tillfällen pojkarna att hålla tyst, att ”mota bort latmasken” och skriva, men dessa maningar har endast kortvarig effekt. När loggboksskrivandet tar vid har flera pojkar fortfarande inte presterat mer än ett par rader.

Denna del av introduktionen av momentet präglas av dialog lärare–elev, till skillnad från uppgiftsorienteringen där lärarmonologen dominerade. Eleverna har många frågor kring skrivandet, dels vad gäller textmängden, dels vad som anses vara ett möjligt innehåll. Vanja sade tidigare att det var fyra veckors ensamt jobb som väntade, men under denna fas av introduk- tionen försöker hon att inspirera eleverna och snabbt styra in deras tankar på skrivuppgiften. Tyvärr lyckas det inte alltid. Exempelvis Sebastian har, som ovan konstaterats, när den första lektionen är slut inte formulerat en enda rad. Till skillnad från många av de övriga eleverna verkar han inte engagerad av uppgiften. Stämningen är god, och en del humoristiska repli- ker yttras också, t.ex. dem om Leos svartjobb. Den andra lektionen verkar eleverna, eller kanske snarare pojkarna, inte inspirerade i samma utsträck- ning som den första, och Vanjas användning av det reglerande registret tilltar. I detta skede äger även en ständigt pågående interaktion mellan lä- rare och elev rum, till stor del styrd av endera elevernas uppförande eller deras frågor rörande utförandet av uppgiften.

Introduktionen har i stort etablerat ramar för uppgiften, för sättet att arbeta och för utvärderingen av elevernas skrivna text. Tydliga mål har satts upp genom användandet av båda registren. Det reglerande registret är ständigt närvarande i de ramar som ges för uppgiften men även exempelvis

i elevernas osäkerhet om vad som är tillåtet att skriva och om förväntning- arna på dem. Det instruerande registret används exempelvis då Vanja upp- manar Viktoria att gå vidare till en ny uppgift när inspirationen tryter och återvända till den första när hon fått mera stoff. Därmed hjälper hon Vikto- ria att hitta strategier för sitt skrivande. Viktiga ord och fakta slås upp, prövas och diskuteras. De gäller namnens betydelse, namnsdagar, möjlig födelsevikt o.s.v. Eleverna utökar därmed mängden begrepp rörande sina egna liv i samband med skrivandet. Språkanvändningen, växlingen mellan monolog och dialog samt användningen av eller frånvaron av negationer är tecken på de olika skedena i undervisningen. Trots dialogen finns dock mycket litet utrymme för förhandling mellan lärare och elev. Dialogen sker således på Vanjas villkor, och hon har i samband med introduktionen inte givit eleverna något tillfälle att utöva inflytande över uppgiften som sådan eller hur den skall genomföras.

II. Skrivande – samarbete

Stadiet ”Skrivande – samarbete” omfattar tre lektioner, d.v.s. halva tiden för uppgiften. Förutom själva aktiviteten skrivande kan fem ord sägas ka- raktärisera och sammanfatta denna del av undervisningen: textmängd, tid, respons, dator och betyg (i olika sammansättningar).

Vanja påminner på nytt om datum för inlämning av den första versio- nen. Hon säger exempelvis till klassen i slutet av den andra av dessa tre ”mittenlektioner”: ”Det är viktigt att ni lämnar in på måndag om ni vill bli godkända, men ni behöver inte skriva klart tills dess.” Även kvantiteten betonas liksom tidigare då Vanja uppmanar: ”Tro inte att det räcker med några rader, ju mer desto bättre.” Här förknippas inlämning i tid och kvan- titet med godkänt betyg, medan textens kvalitet inte nämns. Vanja visar dock intresse för elevernas prestationer då hon i slutet av två av de tre ”mittenlektionerna” i helklass frågar samtliga vad de skrivit och hur skri- vandet fortskrider.

Innan texterna lämnas in för respons ger Vanja skrivtips: ”Om ni skriver ’jag tycker om choklad’, tala då om vilken sorts choklad du gillar och var- för.” Den näst sista lektionen före Vanjas respons delas eleverna in i grup- per; var och en skall i gruppen läsa sin text högt för de övriga: ”Sätt er i grupperna och läs upp vad ni skrivit. Ge varandra tips!” Alla elever utom två, som stannar i klassrummet, placeras i grupprum. Viktoria, som har ont om tid sedan hon varit frånvarande två lektioner, sitter redan vid datorn och skriver då jag kommer till hennes responsgrupp. Hon visar tydligt att hon vill få fortsätta sitt skrivande i fred. I den mån hon alls hunnit delta i något responsarbete i grupp var det under mycket kort tid, varför detta moment knappast kan anses vara fullgjort av Viktoria. Jag besöker i stället

en annan responsgrupp bestående av en flicka och två pojkar. Flickan har skrivit alla kapitel utom ett, en av pojkarna har glömt sin text hemma, och den andre säger att han inte vill läsa upp något för de övriga. Endast flickan läser ur sin text och väljer då den del som hennes mamma skrivit. Resultatet blir att ingen får höra något av vad de andra skrivit, och även tipsen uteblir. Det sist nämnda kriteriet för betyget godkänd: ”Att du låtit andra läsa vad du har skrivit” är därmed inte uppfyllt, och blir det inte heller längre fram då ingen ytterligare tid för uppläsning av det skrivna ges. Om eleverna läser för varandra utanför lektionstid kan Vanja inte ha kontroll över. Innan jag lämnar gruppen frågar jag om de blivit inspirerade av uppgiften och efter att jag förklarat innebörden av ordet ”inspirera” svarar flickan att uppgif- ten är ”jätterolig”, medan pojkarna finner den trist.