Undervisningen kring Pontus Robinson Crusoe

Pontus text Robinson Crusoe skrevs i samma kontext som Patriks text, varför jag här inte närmare redogör för undervisningen utan hänvisar till avsnitt 5.2.1. Eftersom jag vid den tidpunkt då denna text skrevs inte hade valt ut de tre elever vars skrivande jag närmare skulle analysera kan jag inte redogöra för Pontus reflexioner kring skrivandet av just denna uppgift. Den förberedelse eleverna fick inför skrivuppgiften bestod, som jag tidigare re-

dovisat, av läsningen av det första kapitlet i Robinson Crusoe och de första raderna av det andra. Det är dock oklart om Pontus upplevde detta som tillräcklig förberedelse inför skrivandet.

5.3.1.2 Struktur

Här följer den text som Pontus skrev på de 80 minuter som stod till hans förfogande. För att underlätta läsningen av Pontus text inleder jag även denna strukturanalys med de rader ur andra kapitlet i Robinson Crusoe som utgjorde utgångspunkt för uppgiften.

Min nästa uppgift blev att undersöka omgivningarna och välja en lämplig plats för min bostad där jag kunde stuva undan mitt gods, så att det var skyddat för vad som än kunde hända. Var jag befann mig visste jag ännu inte, om jag var på fastlandet eller på en ö, om landet var bebott eller obe- bott, om det fanns några vilda djur eller inte.

Här följer Pontus text.

Robinson Crusoe

Jag vaknade tidigt på morgonen för gå upp och leta efter djur eller föda när jag hade gått ett tag hörde jag en masa ljud. Jag viste inte riktigt vad det var så jag följde ljuden för att titta vad det var för konstigt som lät. När jag kom fram hade det slutat men jag hitta en liten sjö och masa träd med olika frukter i till ex. Apelsiner, päron, cocosnöter, äpplen, mango och bananer. Det fanns hur mycket frukt som helst, men helt plötsligt kom han och satt en pil i axeln. Jag sprang för livet han sprang efter men efter ett tag såg jag inte honom längre. När jag kom hem så var jag tvungen att bygga ett litet hus som var regntätt för det såg ut att bli regn.

Även denna text tillhör texttypen ”egen produktion” och är ett exempel på berättelse, vars funktion närmast är att underhålla läsaren.

Texten följer mönstret för berättelser i så måtto att den är kronologiskt organiserad, medan däremot höjdpunkten kan upplevas som oklar, liksom upplösningen. Någon inledande orientering finns inte. Om man betraktar texten som fristående i förhållande till de i uppgiften givna raderna använ- der Pontus berättargreppet in medias res – läsaren förs rakt in i en okänd situation och får endast veta att ”jag” troligtvis inte har någon mat. Pontus korta text är skriven i ett enda stycke, men själva handlingen innehåller utkast till tre berättelser som skulle kunna utgöra grund för styckeindelning. Den första påbörjas redan i den inledande meningen då han för in en kon- flikt – han hörde en massa ljud – och pågår till början av mening tre då ljudet upphörde. Berättelse två inleds med en beskrivning av miljön, men även här för Pontus in en konflikt – någon beskjuter huvudpersonen med pil, men denne fiende försvinner i slutet av den näst sista meningen. I sista meningen påbörjas så en ny berättelse då ”jag” måste bygga sig ett regntätt

hus. Pontus har således inte slutfört någon av berättelserna, och endast i den andra kan man finna en höjdpunkt då pilen träffar huvudpersonens axel och han måste fly för sitt liv. En berättelse utan tydlig höjdpunkt sak- nar det kanske viktigaste – en poäng.

Evaluerande drag finns knappast i denna text. Pontus konstaterar vad som sker men uttrycker inte någon värdering av innehållet. Möjligen kan man ana Robinsons förtjusning över alla frukter som hann fann: ”Det fanns hur mycket frukt som helst.” Senare förstår läsaren att Robinson är rädd p.g.a. att någon besköt honom med pil: ”Jag sprang för livet”. Detta är två exempel på intern evaluering, medan externa och inbäddade värderingar saknas.

I texten finns inga fria satser med undantag av att den sista meningen om husbygget möjligen skulle kunna flyttas till inledningen. Det skulle i så fall medföra en förändring av förutsättningarna som inte längre skulle anknyta till de i uppgiften givna raderna ur boken. Avsaknaden av fria satser visar att läsaren får mycket lite orienterande information. Texten är uppbyggd av temporala satser, och i fem av de sex grafiska meningarna finns tids- angivelser: på morgonen, när jag kom fram, plötsligt, efter ett tag, när jag kom hem. Typiskt för berättelser är att handlingen beskrivs i enkla tempus, vilket stämmer med Pontus text. Även ett par fall av pluskvamperfekt finns som signalerar bakgrundsinformation.

Någon personbeskrivning ges inte; däremot ger Pontus en bild av en miljö innehållande olika ljud, exotiska frukter men också hot – någon förföljer honom och beskjuter honom med pil. Läsaren får inte veta var Robinson befinner sig, men beskrivningen av sjön och alla frukterna leder givetvis tankarna till tropiska trakter.

Det är troligt att de berättelser som eleverna både läst och skrivit under tidigare skolår fungerat som textmönster för Pontus. Han gillar att skriva berättelser, för, som han säger i enkäten jag gjorde i klassen i augusti i år 8, då får man ”skriva vad man vill”. Det är dock oklart om han uppfattar att han får berätta fritt om Robinson Crusoe.

Jag är den viktigaste referenten, den centrala ledfamiljen, som genom identisk bindning är levande texten igenom. Andra referenter, tematiska ledfamiljer, är ljud, frukter, den okände han och slutligen hus som endast nämns i sista meningen. Det finns även hyponyma referenter till frukter: ”träd med olika frukter i till ex. Apelsiner, päron, cocosnöter, äpplen, mango och bananer”. Det överordnade begreppet är frukter, och alla fruktsorterna är underordnade och utgör således kortare tematiska ledfamiljer. Även an- dra bindningstyper förekommer såsom modifierad identitet ljud – ljuden, frukter – frukt eller pronominalisering: en massa ljud – det, [något] konstigt – det. Personen som besköt Robinson introduceras med pronomenet han,

och senare används objektsformen honom. Ett exempel på delidentitet finns: regntätt – regn. Associationer saknas, om man inte kan tolka texten som att Robinson endast blir lindrigt skadad av pilen, eftersom han skall bygga ett regntätt hus när han väl kommit tillbaka till sovplatsen. Referensbindningen är följaktligen av skilda slag, men den är delvis osäker genom att ljud an- vänds i såväl singular som plural och genom att han saknar klar referent. Inte heller utvecklar Pontus de olika referenterna nämnvärt, och han ger inte läsaren någon tydlig bild av dem.

Temat är ofta jag, vilket är ett tecken på den centrala roll jag:et spelar. Temaupprepning förekommer således. Pontus har på remaplats ”en masa ljud”, obestämd form singular, som i nästa mening får bestämd form plural – ljuden. I andra meningen skriver Pontus: ”Jag viste inte riktigt vad det var”. Pronomenet det kan syfta på ”en masa ljud” och har i så fall en felak- tig form. Det kan också ha en mer allmän innebörd som bara delvis omfat- tar ”en masa ljud”. I den tredje meningen finns ytterligare ett det, och det är ingen tvekan om att det här syftar tillbaka på ljuden. Pontus klarar i detta fall att introducera en obekant referent för att sedan i bestämd form eller med pronomen behandla den som bekant; dock har pronomenet fått felak- tigt numerus. Detta är ett exempel på temaprogression. En annan för läsa- ren obekant referent introduceras som han och benämns även i fortsätt- ningen han/honom utan att läsaren får någon ytterligare information om vem han är. Här kan man misstänka, som jag tidigare nämnt, att Pontus antar att läsaren har innehållet i Robinson Crusoe klart för sig. En annan oklarhet i texten utgör adverbet fram i satsen: ”När jag kom fram hade det slutat”. Som läsare undrar man vad det var Robinson skulle komma fram till. Till ljudens källa, den källa han aldrig fann? I övrigt introduceras referenter i obestämd form, t.ex.: ”en liten sjö och masa träd med olika frukter”, ”en pil i axeln”, ”ett litet hus som var regntätt”. Dessa referenter används endast en gång och blir således inte föremål för någon tema- progression.

I texten finns genomgående meningsinterna konnektiver, t.ex. används flera tidsangivelser såsom tidigt på morgonen, ett tag, helt plötsligt, efter ett tag. Tillsammans strukturerar dessa händelseförloppet liksom två temporala bisatsinledande när, en vanlig konnektiv i berättande texter. Även det adversativa men används, dock utan att framhäva kontrast: ”När jag kom fram hade det slutat men jag hitta en liten sjö”, där men snarast har en retorisk eller pragmatisk betydelse. Andra exempel är: ”Det fanns hur mycket frukt som helst men helt plötsligt kom han” och ”Jag sprang för livet han sprang efter men efter ett tag såg jag inte honom längre.”Det är vanligt att elever, som i de två senaste exemplen, använder men tillsammans med tidsangivelser för att skapa kronologi. Detta gäller främst det menings-

externa men, vilket inte är fallet i Pontus text. Pontus har många sats- radningar, och dessa men skulle således ha kunnat vara meningsexterna även i hans text om han använt en annan meningsindelning. Andra konnektiver i texten är specificeringen till ex. och finala för att (felaktigt skrivet för i första meningen).

Pontus använder således inga meningsexterna konnektiver utan hans text utmärks av många meningsinterna konnektiver, vilket är vanligt för elevers skrivande på lägre stadier. Struktureringen av texten sker därmed inom meningarna. Pontus använder olika konnektiver, vilket ger en starkare konnektivbindning än om han använt endast det additiva och eller temporala när, som är vanliga i berättelser. Samtliga konnektiver är explicita. Det övergripande temat är Robinsons kamp för att överleva. Pontus är närvarande i texten genom att han berättar i jag-form om det skeende Robin- son utsätts för. Robinsons tankar relateras inte utan Pontus återger vad som händer huvudpersonen. Han intar följaktligen i detta avseende ett utifrånperspektiv, t.ex.: ”Det fanns hur mycket frukt som helst, men helt plötsligt kom han och satt en pil i axeln.” Pontus går in i en fiktionsroll då han intar jag:ets position och berättar utifrån den. Möjligen kan uppräk- ningen av alla olika frukter jag hittar vara ett medvetet sätt att förhöja stämningen och skildra den tropiska miljön; därmed skulle Pontus även delvis inta mer av en skrivarroll. Det är troligt att han inte haft någon an- nan mottagare än läraren i åtanke då han skrev texten. Inte heller signale- rade läraren att det var viktigt att eleverna kommunicerade ett budskap till någon annan.

Det sätt Pontus valt att utforma sin text på har givetvis samband med den situation skrivandet ägt rum i. Uppgiften var att skriva ett avslutat kapitel i Robinson Crusoe. Hur Pontus tolkat ”avslutat kapitel” är oklart. Hans berättelse känns inte avslutad eftersom man inte får veta hur det går för Robinson sedan han blivit sårad, men i de flesta böcker följer en fort- sättning av en händelseutveckling i ett kommande kapitel. Det är alltså mycket möjligt att Pontus tänkt sig ytterligare händelser i ett annat kapitel om han fått fortsätta skrivandet. Det är också möjligt att Pontus inte hann att inom de givna 80 minuterna vare sig lyckas skriva en tydlig avslutning eller läsa igenom och eventuellt bearbeta texten. En förklaring till Pontus svårigheter med koherensen kan vara uppgiften. Peter angav inte att eleverna skulle föreställa sig att läsaren inte kände till Robinson Crusoe. Detta kan ha medverkat till att Pontus haft utgångspunkten att läsaren visste att Robin- son befann sig på en ö och att det fanns andra människor på ön. Utan denna förkunskap om skrivkontexten är det knappast möjligt att helt för- stå innehållet.

5.3.1.3 Stil

Stilen i Pontus Robinson Crusoe är konkret, bl.a. genom valet av konkreta substantiv som i uppräkningen av frukter: apelsin, päron, cocosnöt, äpple, mango och bananer. Endast ett substantiv är sammansatt – cocosnöt. De flesta substantiven används endast en gång, liksom många av huvudverben. Detta kan ha samband med att texten är så kort och behovet av att upprepa ord därmed sjunker. Även Viktoria använde många engångsord i beskriv- ningen av Viktor, också den en kort text. Detta förhållande styrks ju även av Pontus användning av referenter som inte utvecklas, vilket jag redogjort för i strukturanalysen.

Texten innehåller förhållandevis många hjälpverb. Orsaken till detta lig- ger inte i Pontus val av tempus då texten till största delen är skriven i prete- ritum – ett tempus som inte kräver hjälpverb. Hjälpverben är ofta inne- hållslösa och en hög andel hjälpverb kan vara ett tecken på att textens stil ligger nära talspråket. De huvudverb Pontus valt tillhör samtliga gruppen ”vanliga” verb, såsom vakna, leta, gå, hitta, springa, bygga. De flesta är dynamiska verb, men även några statiska förekommer, t.ex.: höra, veta, finnas. Detta tyder på att Pontus främst skildrar vad som sker och ägnar beskrivningar av exempelvis miljö och personer liten uppmärksamhet. Detta tyder ju även avsaknaden av fria satser på, vilket jag konstaterade i struktur- analysen. Fundamenten är av varierande längd. Flera består av endast ett ord, t.ex. jag, men flera av hela bisatser, främst temporala: ”När jag kom fram”. Liksom Patriks text om Robinson Crusoe är även Pontus text till stor del högertyngd, alltså talspråksnära.

Man kan även karaktärisera stilen som enkel. Den nästan totala från- varon av adjektiv, valet av tempus (preteritum) och frånvaron av direkta anföringar medför att läsaren inte lär känna Robinson. Endast få fraser är utbyggda, men några exempel finns: ”en masa träd med olika frukter” och ”Jag sprang för livet”. Stilen kan även sägas vara monologisk såtillvida att Pontus inte signalerar språkligt att han är medveten om att det finns en läsare. Robinsons situation beskrivs på ett sakligt sätt, vilket även leder till att författaren av läsaren uppfattas som objektiv och distanserad.

De grafiska meningarna är långa. En förklaring till detta är att Pontus genom att använda olika konjunktioner, t.ex. och, men, kopplar satser till varandra. Två satsradningar finns vilka givetvis ökar meningslängden avse- värt i en så förhållandevis kort text. De flesta grafiska respektive syntakti- ska meningarna har en eller flera bisatser inledda med subjunktioner som t.ex. för att, när, som. Även dessa bidrar till de långa grafiska meningarna, liksom en uppräkning i sex led. Ingen grafisk mening motsvarar en syntak- tisk mening, d.v.s. samtliga grafiska meningar innehåller flera syntaktiska, och det är betydligt fler bisatser per 1000 ord än per 100 syntaktiska meningar, vilket ytterligare stärker intrycket av en enkel text.

Som jag tidigare nämnt lämnade Pontus svenskundervisningen vid två tillfällen i veckan, under sammanlagt 40 minuter. Hos specialläraren skulle han arbeta med de stavningsproblem han hade. I texten om Robinson Crusoe finns fyra stavfel – masa (två gånger), viste och cocosnöter (en gång). Under skrivandet användes inte ordlista och inget tillfälle till bearbetning av texten gavs. Trots det tycks Pontus ändå ha bemästrat all stavning, un- dantaget dubbelteckning av konsonant.

5.3.1.4 Respons

Peter har i en kommentar efter texten skrivit:

En kort men händelserik berättelse. Språket fungerar hyfsat, även om en del meningar är svåra att förstå.

Denna kommentar kategoriserar jag enligt följande: Skolnormsorienterad En kort men händelserik berättelse kommentar:

Språknormsorienterad Språket fungerar hyfsat, även om en del meningar kommentar: är svåra att förstå.

Kategoriseringen av Peters kommentar är inte helt lätt. Anledningen till att jag placerat ”En kort men händelserik berättelse” i kategorin ”Skolnorms- orienterade kommentarer” är att det i denna fras ligger ett underförstått antagande att texter bör ha en viss längd, i varje fall om de skrivs i skolan. Man kan också anse att denna mening har en kommunikativ karaktär då den även ger information om vad texten kommunicerar till läsaren. Det- samma gäller andra satsen i kategorin ”Språknormsorienterade kommen- tarer”, som även den skulle kunna betraktas som en kommunikativ kom- mentar då den anger att texten delvis är svår att förstå.

Peters kommentar är mycket kort, men den innehåller såväl positiva ord (”händelserik [...] berättelse”, ”språket fungerar hyfsat”) som mera inskrän- kande (”en kort [...] berättelse, en del meningar är svåra att förstå”). Pontus kände sig kanske uppmuntrad av Peters respons, men frågan är hur mycket den kan bidra till att utveckla hans berättelse. Vad är ett språk som fung- erar hyfsat? Vilka meningar är svåra att förstå? Hur lång borde berättelsen ha varit?

I texten har Peter gjort följande markeringar och kommentarer: Kommunikativt orienterad plötsligt kom han (Peter skrivit i

kommentar: kanten: Vem?)

Språknormsorienterade för gå upp > och gick, och leta > för att leta, masa > kommentarer: massa, viste > visste, titta > se efter, hitta > hittade,

Peters fråga om vem han är kan stödja den i texten språknormsorienterade kommentaren om att vissa meningar är svåra att förstå. När Peter efter texten skrivit att ”språket fungerar hyfsat” antyder han att språket har bris- ter och i de språknormsorienterade kommentarerna i texten visar han even- tuellt vilka brister han avser.

Peters ton är således övervägande positiv. Precisa och konkreta är de kommentarer som anges i texten, men inga förklaringar ges som kan hjälpa Pontus att förstå varför något är fel. Mindre precis och konkret är kom- mentaren som Peter skrev efter texten. Någon specifik respons som kan stödja Pontus att utveckla skrivandet ges inte. Inte heller sker någon upp- följning då Peter lämnar tillbaka texten.