Undervisningen kring Viktorias personbeskrivning

I det följande redogör jag för undervisningen i samband med skrivmomen- tet personbeskrivning, medan den ovan beskrivna bokläsningen inte vidare behandlas.

I Introduktion – uppgiftsorientering

Lektionen inleds med vissa mentorsuppgifter varefter Vanja ger tillbaka elev- ernas svar på frågorna till boken Dårfinkar och dönickar. Vanja informerar klassen: ”Vi ska börja med personbeskrivningar idag. Anledningen är att ni senare ska beskriva en av de personer som fanns i Dårfinkar och dönickar. Först ska vi gå igenom vad ni ska tänka på.”

Vanja anknyter alltså till den nyligen lästa boken och motiverar också varför eleverna nu skall skriva en personbeskrivning. Detta berör uppgift- ens pedagogiska mål och syften, d.v.s. det reglerande registret. Vanja tar i detta skede hela talutrymmet.

Introduktion – uppgiftsspecifikation

Uppgiftsspecifikationen ges på fyra stencilerade blad; de två första behand- lar främst ansiktsbeskrivningar, medan det tredje berör sinnesintryck, och på det sista anges frågor som skall fungera som stöd vid beskrivning av en gammal människa. Vanja går igenom vad eleverna skall tänka på. Hon in-

leder med en genomgång av blad 1 om ansiktsbeskrivningar och kontrolle- rar att eleverna förstår alla de adjektiv som ges som förslag. Vanja tar sitt eget ansikte som exempel på rund ansiktsform, och i samband med beskriv- ning av läppar anknyter hon till dagens verklighet: ”Det är modernt med fylliga läppar. Många tjejer opererar munnen för att få en riktig pussmun så man kan pussas bättre.” Denna genomgång väcker många kommentarer och tycks engagera eleverna. Överst på bladet uppmanas eleverna att tänka på att ”beskriva utseendet, beskriva klädseln, nämna speciella känneteck- en”. På det andra bladet sägs att eleverna förutom att beskriva ansiktet också skall ge uppgifter om namn, ålder, längd etc. Ett samspel lärare–elev uppstår trots att det i första hand är läraren som har ordet även i denna fas av undervisningen. Det reglerande registret är tydligt, d.v.s. Vanja sätter gränser för hur relationen mellan dem skall vara i detta skede av uppgiften. Inom dessa gränser ges instruktioner, och därmed får även det instruerande registret visst fokus.

Introduktion – själva igångsättandet

Inför skrivandet av uppgiften har eleverna på förhand delats in i par eller grupper om tre; Viktoria och Viktor skall samarbeta. Vanja uppmanar dem att observera speciella kännetecken såsom tics, leverfläckar etc. ”ungefär som om ni var på rymmen.” ”Ni ska skriva utkast med renskrivning men ni behöver inte skriva på dator”, instruerar hon. I samband med igångsättan- det av skrivandet spelar läraren en aktiv roll, medan eleverna främst är lyssnare. Även nu är det reglerande registret framträdande genom att Vanja anger såväl med vad som hur eleverna skall arbeta. Hon anger även vilken färdighet som skall uppnås, förmågan att göra en personbeskrivning, vilket snarast tillhör den instruerande registret samtidigt som uppgiften i sig är ett exempel på skolskrivande och därmed en del av det reglerande registret. II Skrivande – samarbete

Arbetet påbörjas men mellan vissa elever går det trögt, och en del humoris- tiska men också småelaka kommentarer flyger genom luften. I en version av beskrivningen av Viktor skriver Viktoria exempelvis: ”Hans haka är lite rund och lik en bebisstjärt.” Vanja finns bland eleverna och besvarar alle- handa frågor. Ibland ges också anledning till tillrättavisningar, d.v.s. det reglerande registret används. Detta skede karaktäriseras främst av samar- bete mellan eleverna men i viss mån också mellan lärare och elev.

Även den följande lektionen ägnas åt beskrivningen av en klasskamrat. På tavlan skriver Vanja:

När du skrivit ned all information på din kladd (utseende, intressen, karak- tär och kläder) ska texten renskrivas. Tänk på att det ska se snyggt ut. Punkt och stor bokstav. Nytt stycke (inte allt i en enda klump). Högst upp på papperet en överskrift t.ex. En beskrivning av … . Skriv snyggt. Ingen hastighetstävling. Ta det på allvar och gör det ordentligt. Gör ert allra bästa. Vanja ger alltså formella ramar för uppgiften och tydliggör också vilka för- väntningar hon har. Något elevinflytande över uppgiften existerar knap- past. Denna lektion finns en extra lärare med i klassrummet, och både hon och Vanja rör sig hela tiden bland eleverna. De ger kontinuerlig muntlig respons, diskuterar med eleverna och påpekar språkliga brister. En elevfrå- ga ger Vanja anledning att på tavlan skriva orden för de fem sinnena, varpå Viktoria utbrister: ”Jag har ett sjätte sinne.” Just denna kommentar gav hon även en gång under tidig hösttermin i år 7, och den gången gav den upphov till ett samtal, så icke denna lektion då de flesta elever är upptagna av skrivandet. Viktoria och den extra läraren diskuterar texten, vilket för- anleder Viktoria att säga: ”Jag orkar inte skriva om igen.” Vid min ren- skrivning av Viktorias texter, samtliga handskrivna, visar det sig att hon skrivit inte mindre än fyra versioner av beskrivningen av Viktor. Den citera- de kommentaren är därför förståelig. Liksom tidigare är det reglerande re- gistret framträdande bl.a. genom de strikta ramar för utformningen av tex- ten som Vanja skrev på tavlan men även förmedlar i samtal med eleverna. III Avslutning av uppgiften

Inför avslutningen av denna skrivuppgift uppmanar Vanja eleverna att läm- na in såväl kladdar som renskriven text till henne. De elever som inte hinner bli färdiga får skriva även på det s.k. arbetspasset då eleverna ges möjlighet att arbeta med uppgifter de kommit efter med.

5.1.1.2 Struktur

Den första av Viktorias fyra textversioner som var formulerad med full- ständiga meningar betraktar jag som version 1. Den version som fanns sist bland de originaltexter jag kopierat har jag valt att betrakta som version 2 då jag uppfattar att det är den sista renskrivningen. Båda dessa versioner presenteras nedan.

Personbeskrivning av Viktor Version 1

Viktor har ett smalt ansikte med lite tjocka kinder. Han har ljusbrunt hår. Viktors näsa är normal. Och läpparna är fylliga och lite röda. Hakan är lite rund men ändå smal. Han har brungula, ganska små och tättsittande ögon. Viktors hy är brun med en gnutta rött. Tänderna som han har är normalt vita Hans ansiktsuttryck är glada och vänliga.

Han heter Viktor. Han är 14 år. Han är ca 164 cm lång Kroppsbyggnaden som han har är smal och normal. Hans kännetecken är att han ofta åker inlines och bär keps. Intressena är demsamma Viktors gångstil är som en vanlig människas

Personbeskrivning Viktor Version 2

Viktor har ett smalt ansikte med lite tjocka kinder Håret är ljusbrunt och räcker till nacken. Viktors näsa är normal. Läpparna är fylliga och lite röda. Hans haka är lite rund men ändå smal. Ögonen är brungula och lite små och tättsittande. Viktors hy är brun med en gnutta rött. Normala och vita tänder har han. Hans ansiktsuttryck är glatt och vänligt.

Han heter Viktor och är ca 164 cm lång. Kroppsbyggnaden är smal och normal. Han gillar att åka inlines och ha keps det är hans intressen. Hans kännetecken är att han har några leverfläckar på höger kind.

Personbeskrivningen tillhör texttypen ”egen produktion” och kan betraktas som ”ett moment inom andra texter som brutits ut och övas separat i sko- lan” (Nyström 2000:69). Den kan närmast sägas ha en informerande funk- tion och kan ingå i exempelvis såväl berättande som informerande texter.

Dispositionen är rent additiv genom att den i form av en uppräkning behandlar olika aspekter i Viktors utseende såsom ansikte, hår, näsa och läppar. Båda versionerna är indelade i två stycken, och båda har nytt stycke på samma plats i texterna.

Vad kan då ha påverkat Viktorias utformning av texten? Eleverna hade, som jag tidigare nämnt, under år 7 kommit i kontakt med personbe- skrivning. De hade alltså fått mönster för hur personbeskrivningar kan ut- formas. Dessutom fick eleverna i samband med skrivuppgiften fyra olika uppgiftsblad där olika aspekter av en personbeskrivning behandlas. Textmönstren bör därför ha varit relativt klara för eleverna. Det är troligt att uppgiftsbladen påverkat skrivandet, då Viktoria i båda versionerna har valt att följa de två första uppgiftsbladens disposition. Detta har bl.a. lett till att hon nämner Viktor vid namn redan i den inledande meningen, medan hon först i andra styckets första mening konstaterar: ”Han heter Viktor”. När Viktoria övergår till att följa uppgiftsblad 2 påbörjar hon även nytt stycke. Styckeindelningen är förmodligen även den en konsekvens av att uppgiftsbladen inte utgör en helhet utan är separata blad som ger olika infallsvinklar till uppgiften.

Viktor är huvudreferenten och utgör textens huvudsakliga ledfamilj. Som brukligt är introduceras referenten med egennamn, Viktor, men sedan an- vänder Viktoria namnet omväxlande med pronomenet han, dock med över- vikt för det senare. Identisk bindning är den mest frekventa bindningstypen, oftast i form av upprepning av egennamn eller pronomen. Andra, till Vik- tor hyponyma referenter, utgör ansikte, kroppsbyggnad, intressen och kän-

netecken, som bildar kortare ledfamiljer. Ledfamiljen ansikte ges dock stort utrymme i texten, och beskrivningen fördjupas därmed. Övriga referenter utvecklas i ringa grad i båda versionerna, vilket leder till brister i textdjup (jfr Nyström 2000:207).

På temaplats i meningarna i båda versionerna finns ofta Viktor eller pro- nomenet han/hans. Benämningar på olika delar av ansiktet finns endera på temaplats eller remaplats. Temaprogression finns inte, vilket är en följd av att varje mening behandlar en ny aspekt.

Den additiva dispositionen är märkbar även i konnektivbindningen ge- nom att Viktoria lägger ny information till den tidigare med hjälp av konnektiven och. I ett fall finns en adversativ konnektivbindning som sig- nalerar ett något svårförståeligt motsatsförhållande: ”Hakan är rund men ändå ganska smal”. De konnektiver som finns är, med ett undantag, meningsinterna. Detta får till följd att det inte ges någon språklig signal om hur de olika meningarna hänger samman, och meningarnas ordningsföljd skulle kunna ändras utan att innehållet påverkades. Avsaknaden av meningsexterna konnektiver leder till en mycket enkel textbindning. Vikto- ria låter en mening motsvara en miniberättelse, vilket tycks vara en princip för meningsindelning i barns texter (jfr Ledin 1999).

Inte någonstans i de båda textversionerna finns Viktoria som närvarande författare. Som läsare får man intrycket att Viktoria inte själv aktivt tänkt igenom innehållet. Inte heller har hon valt att använda sig av några sinnes- intryck, som angavs på uppgiftsblad 3, trots att de uppenbarligen intresse- rar henne. På ett tämligen objektivt sätt beskriver hon Viktors utseende på basis av det intryck hon fått av honom i samband med den första delen av uppgiften, studiet av kamratens ansikte. I den andra versionen av texten har antalet garderingar med lite fördubblats, vilket möjligen kan tolkas som om Viktoria insett att personbeskrivningar bör vara nyanserade och fram- för allt inte sårande. I den mån Viktor läst beskrivningen av sig själv bör han ha blivit glad av den. Viktoria har intagit en positiv attityd till sin klass- kamrat. Den roll hon här antagit är vare sig en fiktions- eller skrivarroll, då hon inte tycks leva sig in i texten och inte heller försöker att levandegöra porträttet av Viktor. Hon har nöjt sig med att ikläda sig en iakttagares roll, att inta ett utifrånperspektiv. Det katalogartade intrycket gör knappast läs- ningen av texterna till en upplevelse. I så måtto har Viktoria förmodligen inte haft någon annan mottagare än Vanja i åtanke – hon skulle visa att hon presterat en personbeskrivning. Viktorias skrivande av denna uppgift stäm- mer närmast överens med det Berge (1988) benämner en strategisk hand- ling; hon fullgör en uppgift som läraren har tilldelat henne genom att följa uppgiftsbladen och utan att själv lägga till något i övrigt.

5.1.1.3 Stil

Viktorias stil är beskrivande. Texten är mycket informationstät och kon- centrerad genom att ny information av likartad dignitet ges i varje mening (jfr de korta ledfamiljerna i strukturanalysen). Viktorias två versioner av personbeskrivningen är båda korta, och på ordnivån liknar de varandra i de flesta avseenden. Viktoria väljer ofta att upprepa ord framför att variera. Orden Viktor/s, han/s, är och har används ofta vilket givetvis påverkar ord- variationen. I texten finns många substantiv; flertalet av dem finns angivna på uppgiftsbladen. De övriga substantiven i textversionerna används av Viktoria för att ge den beskrivning som efterfrågas. Många av substantiven gäller olika delar av ansiktet, och de övriga beskriver kroppen, kläder och Viktors stora intresse. Endast några få substantiv är sammansatta, t.ex. ansiktsuttryck, kroppsbyggnad, leverfläckar. Naturligt nog finns även en hög andel adjektiv i beskrivningen; de flesta av dem har hon funnit på upp- giftsbladen. I motsats till användningen av substantiv finns få verb. De spe- lar en underordnad roll i båda textversionerna och representeras främst av olika former av statiska verb som ha, vara och heta. Det finns få övriga verb och endast ett är dynamiskt, åka. Skrivtipsen leder snarast eleverna till en beskrivning av hur någon är eller vad han har, inte till vad han gör. Viktori- as stil visar alltså även den spår av uppgiftens skrivna formulering.

Stilen kan också karaktäriseras som enkel. De syntaktiska meningarna i båda versionerna har mycket korta och likartade fundament, ofta endast ett ord, och texterna är högertyngda. Detta är ett tecken på en talspråks- nära stil. De många substantiven skulle kunna medföra att texten upplevs som tung. Så är dock inte fallet p.g.a. den enkla meningsbyggnaden. Såväl de grafiska som syntaktiska meningarna är mycket korta i båda versio- nerna. Viktoria har valt att i version 1 ge varje aspekt i beskrivningen en egen mening, t.ex.: ”Viktors näsa är normal.” ”Hakan är lite rund men ändå smal.” I den andra versionen har Viktoria med hjälp av konjunktioner förlängt meningarna, t.ex. ”Han har ljusbrunt hår.” i version 1 blir i ver- sion 2 ”Håret är ljusbrunt och räcker till nacken.” Detta bidrar till att öka den grafiska meningslängden men ger också ett talspråkligt intryck. Två prepositionsfraser finns i båda versionerna: ”med lite tjocka kinder” och ”med en gnutta rött” som ger ytterligare information. I båda versionerna används nästan genomgående huvudsatser som inte kopplas samman, vil- ket även det ger intryck av en enkel stil. Ett tydligt bevis på detta förhål- lande är att en syntaktisk mening ofta motsvarar en grafisk mening.

Inte i någon av de övriga texter jag analyserar i kapitel 5 är bisats- frekvensen så låg som i Viktorias personbeskrivning. Detta förstärker in- trycket av en enkel text. En att-bisats finns i version 1: ”Hans kännetecken är att han ofta åker inlines och bär keps.” I version 2 finns att-bisatsen kvar

men kännetecknen är förändrade: ”Hans kännetecken är att han har några leverfläckar på höger kind.” Viktoria har även använt två inskjutna relativa bisatser i version 1: ”som han har”. Dessa något störande bisatser har för- svunnit i version 2. I övrigt är satserna samordnade. I den andra versionen har även en satsradning tillkommit i näst sista meningen där hon ger en orientering om vilka Viktors intressen är. Satsradningen har således den textuella funktionen att ge en upplysning om Viktor.

Sammanfattningsvis kan sägas att man som läsare knappast fångas av Viktorias beskrivning av Viktor; snarare ger den ett ”uppgiftslösarintryck”. Till detta bidrar bristen på varierad meningsbyggnad och på medvetna re- toriska grepp. Det objektiva konstaterandet av fakta angående Viktors per- son medför att stilen känns monologisk, neutral och tämligen formell, i synnerhet i version 2. Endast ordet gnutta antyder en informell nyans. Som läsare får man ändå en positiv bild av Viktor.

5.1.1.4 Respons

Någon skriven respons finns inte på någon av versionerna. Däremot gav Vanja och den extra läraren muntlig respons under tiden eleverna skrev. Den kunde gälla innehållet, strukturen eller språkliga frågor. Vanja satte inte betyg på denna uppgift.

Viktorias utformning av textens version 2 har sannolikt påverkats av den respons lärarna gav under skrivandets gång. Den andra versionen upplevs som mera genomarbetad men kanske mindre personlig.

De i det förra avsnittet nämnda inskjutna relativa bisatserna finns inte kvar i den andra textversionen, men den ena bisatsen har ersatts av en sats- fläta: ”Normala och vita tänder har han.” Viktors kännetecken är enligt version 1 att han åker inlines och bär keps. Ordet kännetecken har i version 2 ersatts av intressen medan kännetecknen blivit ”några leverfläckar på höger kind”. Den icke korrekta meningen ”Intressena är demsamma” har försvunnit. Denna förändring har dock lett till en ny inkonsekvens: att bära keps kan knappast vara ett intresse utan är snarare ett kännetecken. Två uppgifter som ges i den första versionen – Viktors ålder och hans gångstil – är helt borttagna i den andra versionen. Ett rimligt antagande är att läraren påpekat t.ex. de störande upprepningarna, vilket lett till att Viktoria för- sökt variera sig mera.

I stort kan man säga att de flesta förändringar Viktoria vidtagit inför skrivandet av version 2 har medfört att texten fått mera flyt och upplevs mera sammanhängande. Meningarna har blivit något längre även om meningsbyggnaden fortfarande är enformig. Viktorias bearbetning har alltså förbättrat texten men har också lett till andra svårigheter, t.ex. satsradningen i näst sista meningen.