farliga ämnen är sämre, framförallt för ämnen som orsakar hudallergi. Efter beslutet under året att inte föra upp det hudallergena ämnet HDDA på kan didatförteckningen, är bedömningen att det blir svårt att ta fram de data som krävs för att identifiera hudallergena ämnen som särskilt farliga. Inom kosmetika lagstiftningen är det vanligare med begränsningar av allergifram kallande ämnen, antingen genom förbud mot olika typer av användning eller genom specifika märkningskrav.
Fortfarande behöver regelverken förstärkas så som anges i etappmålen för farliga ämnen. Det har stor betydelse att Sverige och andra länder fort sätter att verka pådrivande för en hög skyddsnivå, inte minst vad gäller barn, i genomförandet av regelverken. När begränsningar väl beslutats får de stort genomslag. Identifiering av ämnen som särskilt farliga och upptag på kandidat förteckningen ger upphov till ett flertal åtgärder, både i lagstift ning och genom andra typer av styrmedel. Ämnen på kandidatförteckningen omfattas exempelvis av informationskrav om förekomst i varor enligt Reach, och ofta påbörjas även en frivillig utfasning av dessa ämnen, exempelvis genom upphandlingskriterier eller aktörsdrivna substitutionsverktyg. Oavsiktligt bildade ämnen med farliga egenskaper
Kunskapen om oavsiktligt bildade ämnen ökar kontinuerligt, men fortfarande är det dåligt känt i vilken omfattning dessa bildas och sprids. Framför allt är den sekundära spridningen av oavsiktligt bildade ämnen, till exempel från förorenade land och vattenområden och deponier, fortfarande dåligt kvanti fierad. Både forskning och miljöövervakning bidrar till att öka och tillgänglig göra kunskap om oavsiktligt bildade ämnen med farliga egenskaper. Halterna av de idag kända ämnena minskar generellt.
En primär källa till spridning av oavsiktligt bildade ämnen är förbränning av olika slag. För industrin ställs lagstiftningskrav på utsläppsnivåer, renings teknik eller förbränningsteknik.
Förorenade områden
Flera myndigheter, bland annat Naturvårdsverket, Sveriges geologiska under sökning och länsstyrelserna, arbetar med att gamla miljögifter blir sanerade på områden där det saknas ansvarig verksamhetsutövare. Naturvårdsverket har ett efterbehandlingsbidrag som bland annat går till att bekosta de mest prioriterade förorenade områden runt om i Sverige. De områden som åtgär das kan finansieras både med statliga medel och av verksamhetsutövaren som kan vara ansvarig för delar av saneringen. Det är relativt vanligt med en kombination. Det inventeringsarbete som genomförts ger ett bra underlag för att arbeta vidare med åtgärder, men nya områden upptäcks kontinuerligt. Naturvårdsverket bedömer att flera viktiga styrmedel finns på plats för att nå preciseringen, men efterbehandlingstakten behöver öka. Den nuvarande takten är för låg för att åtgärda förorenade områden så att de inte utgör en risk för kommande generationer. Riskerna för miljö och hälsa från Sveriges
förorenade områden kommer inte att vara åtgärdade till 2020. För att öka takten i åtgärdsarbetet är tre förutsättningar avgörande:
• Det behövs tillräckliga medel för att sanera områden där det inte finns någon ansvarig verksamhetsutövare eller där staten har förorenat.
• Det behöver utvecklas andra saneringstekniker än schakt och deponering som kan leda till effektivare saneringar.
• Miljöbalken behöver tillämpas så att den som förorenat får stå för kostnaderna som uppkommer vid sanering.
Den nya anslagsposten om sanering för bostadsbyggande kan bidra till att takten att efterbehandla förorenad mark ökar, eftersom det totala anslaget därmed har ökat. Det kan också leda till att ren mark i större utsträckning kan bevaras, och att det istället byggs på industrimark. Tillsyn (kommuner och länsstyrelser) och tillämpningen av miljöbalken är avgörande, dels för att inte nya förorenade områden ska tillkomma på grund av miljöfarlig verksam het dels att den ansvarige, där sådan finns, tar sin del av kostnaden. Antalet förorenade områden kan variera över åren, genom att ny kunskap tillkom mer. Exempelvis gäller detta för områden som förorenats av tributyltenn som använts i båtbottenfärger och högfluorerade ämnen som PFAS.
Teknikutveckling har pekats ut som en möjlig väg fram för att öka sanerings takten. De statligt genomförda projekten har dock hittills haft en låg innovationsgrad. Naturvårdsverket arbetar aktivt med att innovativa åtgärdstekniker för efterbehandling ska bidra till att öka saneringstakten. Bland annat gäller det sådana metoder som i större utsträckning behandlar förorenad jord och grundvatten på den plats där föroreningen uppstått, så kallad in situsanering.
Kunskap om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper
Kunskapsläget för kemiska ämnen har avsevärt förbättrats den senaste tio årsperioden. Registreringsprocessen i Reach omfattar allt fler ämnen. Allt fler ämnen granskas också i utvärderingsprogrammen för verksamma ämnen i biocidprodukter och växtskyddsmedel. Kunskapsläget förbättras ytterligare de närmaste åren, särskilt vid nästa registreringsomgång i Reach 2018. Då förväntas upp till 25 000 kemiska ämnen som produceras i volymer mellan 1 och 100 ton per år bli registrerade. Förutsättningar för att sådan kunskap som möjliggör riskbedömning och säker hantering ska bli tillgänglig, förvän tas till stor del finnas på plats till 2020. Än så länge är dock kunskapen om hälso och miljöfarliga egenskaper bristfällig, och inom flera områden är det inte troligt att tillräckliga förutsättningar kan nås. Det gäller särskilt för låg volymämnen242, för nanomaterial och för äldre läkemedel som saknar miljö
riskbedömningar. Flera aktiviteter inom EU som skulle ha genomförts under de senaste åren har försenats. I dessa fall behöver Sverige tillsammans med andra medlemsländer fortsätta att driva på.