Ozonskiktet ska utvecklas så att det långsiktigt ger skydd mot skadlig UV-strålning
Regeringen har fastställt två preciseringar:
VÄNDPUNKT OCH ÅTERVÄXT: Vändpunkten för uttunningen av ozonskiktet har nåtts och början på återväxten observeras.
OFARLIGA HALTER OZONNEDBRYTANDE ÄMNEN: Halterna av klor, brom och andra ozonnedbrytande ämnen i de övre luftlagren understiger den nivå där ozonskiktet påverkas negativt.
Miljökvalitetsmålet är uppnått eller kommer kunna nås Utvecklingen i miljön är positiv
Sammanfattning
Nationella mätdata under 2016 indikerar att återväxten av ozonskiktet kan ha påbörjats och att halterna av ozonnedbrytande ämnen minskar. Montrealprotokollet, det viktigaste styrmedlet, är framgångsrikt. Utsläpp av lustgas (N2O), fortsatt användning av reglerade ozonnedbrytande ämnen samt utsläpp från uttjänta produkter är dock kvarstående problem. Även om detta inte bedöms hota måluppfyllelsen så kommer dessa utsläpp att fördröja den fullständiga återhämtningen av ozonskiktet. Eftersom många kväveföreningar kan omvandlas till lustgas är det viktigt att minska utsläppen även av dessa ämnen. Åtgärder som leder till minskade utsläpp av kväveföreningar ökar dessutom förutsättningarna att nå många andra miljökvalitetsmål. Under 2016 har det nationella kunskapsläget och den regionala medvetenheten om hanteringen av klorfluorkarboner (CFC) i rivningsmaterial förbättrats. För att säkerställa återväxten av ozonskiktet, och om möjligt även tidigarelägga den fullständiga återhämtningen, behöver både det internationella och det nationella arbetet inom ramen för Montrealprotokollet fortsätta med oför minskad kraft.
Resultat
Vändpunkt och återväxt av ozonskiktet (precisering 1)
Globalt
Den sedan länge pågående uttunningen av ozonskiktet upphörde, enligt nu tillgängliga data, redan år 2000. Tack vare det är ozonskiktet i dag endast cirka tre procent tunnare än medelvärdet för perioden 1964–1980 (då ozon skiktet ansågs vara opåverkat av mänskliga utsläpp)245. Såväl mark som
satellitmätningar och modellresultat indikerar att den globala återväxten av ozonskiktet har påbörjats. Dessa observationer har dock en rad osäkerheter, vilket var ett återkommande ämne vid ett internationellt symposium246 under
året där forskare med expertis på mätteknik deltog247. Även om mycket tyder
på att ozonskiktet är på väg att återhämta sig saknas alltså vetenskaplig kon sensus, dels om att återhämtningen är statistiskt säkerställd, dels att denna återhämtning verkligen är ett direkt resultat av minskade utsläpp av ozon nedbrytande ämnen.
Extra kraftiga uttunningar, så kallade ozonhål, fortsätter trots återhämt ningen att varje år drabba både Nord och Sydpolen. En ny studie248 visar
dock att ozonhålet över Antarktis minskar fortare än man tidigare trott. Samtidigt är det viktigt att notera att minskningen av ozonhålet bara till viss del kan kopplas till minskade halter av ozonnedbrytande ämnen i atmosfären. Vad som i övrigt bidrar till att ozonhålet över Antarktis minskar kommer att kräva ytterligare forskning.
Nationellt
Nationella mätningar av ozonskiktet visar inte på några större förändringar av ozonskiktets tjocklek, men utvecklingen är fortsatt försiktigt positiv även här (se figur 5.1). Beträffande de nationella mätningarna av UVstrålningen (se figur 5.2) är trenden fortsatt neutral. Några effekter som en följd av ozon skiktets positiva utveckling har ännu inte kunnat fastställas.
245 Assessment for Decision-Makers: Scientific Assessment of Ozone Depletion: 2014, World
Meteorological Organization, Global Ozone Research and Monitoring Project—Report No. 56, Geneva, Switzerland, 2014.
246 Quadrennial Ozone Meeting i Edinburgh 2016.
247 Muntligen Weine Josefsson, SMHI
248 Susan Solomon et. al. 2016. Emergence of healing in the Antarctic ozone layer. Science 30 Jun 2016:
SKYDDANDE OZONSKIKT
SKYDDANDE OZONSKIKT
Figur 5.1 Ozonskiktets tjocklek över Sverige 1988–2016
290 300 310 320 330 340 350 360 198819901992199419961998200020022004200620082010201220142016 To talozon, DU Årsmedelvärde för uppmätt totalozon (Norrköping) Medelvärde/referensvärde före påverkan av ozonnedbrytande ämnen (Uppsala 1951–1966) Trend för uppmätt totalozon
Figuren visar en jämförelse av ozonskiktets tjocklek över Sverige före respektive efter påverkan från ozonnedbrytande ämnen (röd respektive blå linje). Tjockleken mäts i Dobsonenheter, DU. Ozonskiktet varierar mycket i tjocklek, men är i genomsnitt (svart linje) tunnare idag än vad det var före introduktionen av ozonnedbrytande ämnen. Trots allt fler indikationer på en återhämtning syns ännu ingen statistiskt säkerställd trend i ozonskiktets tjocklek.
Källa: Svensk miljöövervakning, SMHI249
Figur 5.2 UV-strålning på marknivå 1983–2016
0 500 1 000 1 500 2 000 2 500 3 000 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 Vår Sommar
Joule per kvadratmeter och dag
Figuren visar hur UV-strålningen över Sverige (mätt i joule per kvadratmeter och dag) har förändrats från 1980-talet, då påverkan från ozonnedbrytande ämnen var som störst. Trots allt fler indikatio- ner på att ozonskiktet återhämtar sig syns ännu ingen tydlig minskning av UV-strålning. Detta beror delvis på att UV-mätningarna kom igång efter att den största minskningen av ozon skiktet ägt rum. Dessutom varierar den uppmätta UV-strålningen kraftigt på grund av naturliga variationer i ozon- skiktets tjocklek och påverkan från bland annat moln och halten av aerosoler.
Källa: Svensk miljöövervakning, SMHI.
Ofarliga halter ozonnedbrytande ämnen (precisering 2)
Globalt
Globalt sker en minskning av såväl utsläpp som halter i stratosfären av flertalet ozonnedbrytande gaser. De flesta ämnen som bryter ned ozonskiktet regleras under Montrealprotokollet, som i dagsläget har resulterat i en 98 procentig utfasning av dessa ämnen. Däremot fortsätter både utsläpp och halter av antropogen lustgas (N2O) att öka250, trots att utsläppen regleras under FN:s
klimatkonvention. Utsläppen av lustgas, som både bryter ned ozon skiktet och bidrar till växthuseffekten, är i dag större än för någon annan ozon nedbrytande gas (med avseende på dess ozonnedbrytande potential)251. För
hopp ningarna om att klimatkonventionen ska leda till minskade utsläpp av lustgas har ökat sedan Parisavtalet trädde i kraft i november 2016. Inte minst eftersom många av ländernas nationella åtaganden (Intended Nationally Determined Contributions, INDC) omfattar åtgärder som kan leda till mins kade utsläpp. Även flera utvecklingsländer med stora lustgasutsläpp lämnade in åtaganden som innehöll sådana åtgärder (se även uppföljningen av miljö kvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan).
Inom ramen för FN har det även tagits initiativ till ett stort projekt som ska leda till en bättre hushållning med kväve252 och därmed även minskade
utsläpp av kväveföroreningar. Projektet går under namnet International Nitrogen Management System (INMS) och ska resultera i en vetenskaplig underbyggd stödprocess där man bland annat sammanför aktörer, strategier, indikatorer, kostnadsnyttoanalyser och regionala demonstrationsobjekt253.
Fokus ligger på att lyfta fram alla fördelar med en sammanhållen kvävestrategi. Vidare har EU tagit beslut om ett nytt takdirektiv för luftföroreningar, och den internationella sjöfartsorganisationen IMO har godkänt ett förslag om att utse Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen till kontrollområden för kväve oxider, så kallade NECAområden. Båda dessa åtgärder kommer att leda till minskade kväveutsläpp (se även uppföljningen av miljökvalitetsmålet
Bara naturlig försurning).
Internationellt har arbetet fortsatt för att öka kunskapen om koltetra klorid, ett ämne som regleras inom Montrealprotokollet. Under 2016 hölls en workshop med syfte att förklara de avvikelser mellan inrapporterade utsläpp och uppmätta halter i atmosfären som tidigare konstaterats.254 Med hjälp av
nya data och nya beräkningsmetoder resulterade workshopen i revideringar, dels av livslängden hos koltetraklorid i atmosfären dels av utsläppen från den tillåtna användningen av koltetraklorid. Avvikelserna har därmed minskat,
250 Assessment for Decision-Makers: Scientific Assessment of Ozone Depletion: 2014, World
Meteorological Organization, Global Ozone Research and Monitoring Project Report No. 56, Geneva, Switzerland, 2014.
251 Nitrous Oxide (N2O): The Dominant Ozone-Depleting Substance Emitted in the 21st Century.
A. R. Ravishankara,* John S. Daniel, Robert W. Portmann. Published online 27 August 2009; 10.1126/ science.1176985.
252 Alla kväveföreningar har en potential att omvandlas till lustgas.
253 http://www.inms.international
254 Se även Naturvårdsverket (2015). Mål i sikte, analys och bedömning av de 16 miljökvalitetsmålen