Innehåll och påstående

Relationen mellan mångfalder som utgör anordningar kan förstås med

utgångspunkt i innehåll och påståenden. Som Deleuze och Guattari

(1980/2015) skriver:

Längs en första […] axel innehåller en anordning två segment: ett

innehållsligt och ett uttryckligt [påstående

]. (Deleuze och Guattari,

1980/2015, s. 141)

Som citatet illustrerar finns det i varje anordning både innehåll och

påståenden. En anordning uppstår när innehåll (handlingar, kroppar och saker)

och påståenden (ord, utsagor och påståenden) kommer samman (Deleuze,

18 I den svenska översättningen används begreppet uttryck för att beskriva en uppsättning ”ex-pressions” (Deleuze och Guattari, 1980/1987). Uttryck inom ramen för anordningskonceptet innefattar påståenden, yttranden, idéer och utsagor. Jag kommer att betona begreppet påståen-den genomgående i avhandlingen, för i en analys om styrteknologier och verksamhetsstyrning blir det lättare att tänka och analysera de påståenden som skapas med innehåll. För mig har påståenden mer avsiktliga konnotationer än uttryck, som kan vara mer eller mindre avsiktliga. Min utgångspunkt är att för varje styrteknologi finns det ett eller flera påståenden som sam-mankopplas med innehåll.

2006b). Deleuze och Guattari (1980/2015) menar att när innehåll och

påståenden av olika slag sammankopplas skapar en anordning genom

relationen mellan dem. Innehåll och påståenden ska förstås som en precisering

av mångfaldsbegreppet.

Men, vad innebär innehåll och påståenden egentligen? Deleuze och Guattari

(1980/1987) förklarar det på följande sätt:

[…] the form of expression is reducible not to words but to a set of

statements arising in the social field […]. The form of content is

reducible not to a thing but a complex state of things […]. (Deleuze och

Guattari, 1980/1987, s. 77)

Deleuze och Guattari (1980/2015) lyfter fram att innehåll är ett arrangemang

av saker och ting, det vill säga någonting både fysiskt och påtagligt.

Påståenden utgörs av en uppsättning av påståenden och utsagor inom ett

socialt fält (se även Deleuze och Parnet, 1977/1987, s. 70). Anordning är

därmed, som Buchanan (2020) uttrycker det, ett dynamiskt arrangemang av

innehåll och påståenden.

I varje anordning finns det därmed en materiell sida som utgörs av innehåll

och en expressiv sida som utgörs av påståenden. Buchanan (2020, s. 122)

menar att det inte är tillräckligt att enbart ”räkna upp” de materiella

komponenterna i en anordning, för att de ”do not by themselves disclose the

assemblage's constitution, much less its purpose or function”. Detta medför

att sammankopplingen mellan innehåll och påståenden blir viktig för att förstå

anordningen, och därmed analysera med hjälp av konceptet. Det är genom

sammankoppling mellan innehåll och påstående som en anordning blir till och

får sina funktion(er) som mångfalder/element inte har enskilt (Deleuze och

Parnet, 1977/1987; se även Styhre, 2002; Phillips, 2006). Funktioner kan vara

nya sätt att uttrycka ett fenomen, nya organisationer och organisering, en ny

institution och/eller ett nytt beteende (Livesey, 2005).

Ännu är både innehåll och påståenden formulerade i generella termer, men ett

exempel kan hjälpa till att levandegöra begreppen. Deleuze och Guattari

(1980/2015) använder fängelset som ett exempel på skillnaden mellan

innehåll och påstående. De skriver att:

Fängelset är en form, ”fängelse-formen”, en innehållsform på ett

stratum, i förhållande till andra innehållsformer (skolan, kasernen,

sjukhuset, fabriken). Detta ting eller form hör inte samman med

”fängelse”, utan helt andra ord och begrepp, som ”brottsling”, ”brott”,

vilka uttrycker ett nytt sätt att klassificera, att yttra, att översätta […].

”Brottslighet” är den uttrycksform som står i ömsesidigt, förutsättande

förhållande till innehållsformen ”fängelse”. […] Där finns två

mång-falder, som oupphörligen genomkorsar varandra: uttryckens

”diskur-siva mångfalder” och innehållens ”icke-diskur”diskur-siva mångfalder”.

(Deleuze och Guattari, 1980/2015, s. 109f)

Citatet illustrerar att innehållet i fängelset är ett arrangemang av olika innehåll

som Deleuze och Guattari (1980/2015) menar genomkorsas av påståenden. Vi

kan tänka oss innehåll såsom vakt, fångar, väggar, lås och så vidare som utgör

innehåll i fängelset

. Påståendet är inte ordet ”fängelse” i det här fallet, utan

”brottsling” och ”brott”. Påståendet blir performativt, och Buchanan (2017)

förklarar närmare hur påståendet ”brottsling” blir performativt.

Here I must clarify that for Deleuze and Guattari, expression, or better

yet ”becoming expressive”, does not mean simply that something has

acquired meaning(s) in the semiotic sense; rather, it refers to the fact it

has acquired a performative function. […] the label ”delinquent” is not

merely symbolic, it frames a person as deserving the treatment he or she

receives. (Buchanan, 2017, s. 472)

I fallet med fängelset är påståendet ”brottsling” performativt i bemärkelsen att

det uttrycker att personer förtjänar straffet och behandlingen som fängslad,

som Buchanan (2017) skriver. Mellan innehåll och påståenden finns det ”no

straight line of causality” (Buchanan, 2020, s. 126). Påståenden infogas i

innehållet, de ”intervenerar i dem – inte för att representera” (Deleuze och

Guattari, 1980/2015, s. 139). Det innebär att genom sammanlänkning av

innehåll och påståenden skapas en anordning som utgörs av mångfalderna

innehåll och påståenden som är löst sammankopplade.

En analys av tillblivelsen av en mångfald av styrteknologier innebär att

innehåll och påståenden behöver identifieras, men också hur de tillsammans

kommer att utgöra exempelvis en styrteknologi. Frågor som specificerar

innehåll och påståenden och som relaterar till anordningskonceptet finner vi i

Buchanans (2017) tolkning av konceptet.

[…] on the one hand, it asks: what are the material elements […] that

constitute this ”thing”, how are they arranged, what relations do they

entail, what new arrangements and relations might they facilitate? On

the other hand, it also asks: how is this arrangement of things justified

and more importantly legitimated, what makes it seem right and proper?

In this way it points to different kinds of entities, non-discursive and

discursive (or better yet, performative) that have been yoked together.

However, it must be emphasised here that the assemblage is the yoke,

not the product of the yoke. (Buchanan, 2017, s. 473)

I citatet ovan lyfts frågor som, i min tolkning, fungerar som en

operationalisering av den övergripande riktningen för innehåll och påståenden

i anordningskonceptet. Frågor som hur innehåll arrangeras och hur en

anordning framstår som lämplig fungerar som fördjupningsfrågor i relation till

anordningskonceptet. För analysen innebär det att ställa frågor om innehåll

och påståenden som styrteknologier och verksamhetsstyrning utgörs av samt

hur de sammankopplas.

In document Kim Eriksson (Page 60-63)