Hur en mångfald av styrteknologier uppstår har beskrivits som en
adderingsprocess som inbegriper tre olika tillblivelsemekanismer. Den bild
som har tecknats med stöd av anordningskonceptet (Deleuze och Guattari,
1980/2015; även Buchanan, 2020) är en bild av verksamhetsstyrningens
förändring och sammansättning. Förändring sker genom addering och förlopp,
vilket belyser en aspekt av tillblivelsen av en mångfald av styrteknologier.
Sammansättning i termer av likheter och skillnader mellan styrteknologier
fångar en annan aspekt. Verksamhetsstyrning blir ett sammanhållande
ar-rangemang genom att sammanlänkas till en gemensam referenspunkt. Detta
avslutande avsnitt i diskussionen kommer att fokusera på att sätta
adderings-processen i kontrast till sedimentationsmetaforen.
För när tidigare verksamhetsstyrningsforskning har sammanfattat hur en
mångfald av styrteknologier uppstår tenderar metaforer att användas även
om tillblivelsen inte alltid är i fokus. Tidigare i avhandlingen har metaforer
som nät av styrning
40(Brivot och Gendron, 2011; Ladva och Andrew, 2014),
sedimentation (Cooper m.fl., 1996; Cooper, Ezzamel och Robson, 2019;
Martinez och Cooper, 2019) och en paketmetafor (Malmi och Brown, 2008;
Schäffer, Strauss och Zecher, 2015) lyfts fram. I litteraturen har framför allt
sedimentationsmetaforen använts som en sammanfattning för att beskriva
tillblivelsen av olika prestationsmätningssystem (se t.ex. Cooper, Ezzamel och
Robson, 2019). Sedimentationsmetaforen uppmärksammas eftersom den har
använts för att sammanfatta hur flera styrteknologier uppstår (t.ex. Cooper
m.fl., 1996; Liguori, 2012; Ogata och Spraakman, 2013; Hyndman m.fl.,
2014; Cooper, Ezzamel och Robson, 2019; Martinez och Cooper, 2019)
41.
Sedimentationsmateforen är dock problematisk i relation till den bild som har
tecknats av tillblivelsen av en mångfald av styrteknologier i denna studie.
Cooper med flera (1996) föreslog sedimentationsmetaforen för att poängtera
att styrteknologier inte byts ut när nya styrteknologier introduceras. Metaforen
användes med utgångspunkt i en kritik mot idén om att förändring sker linjärt
genom att styrteknologier slutar att användas när nya styrteknologier
introduceras, det vill säga att en eller flera styrteknologier byts ut mot en eller
flera andra styrteknologier (se Abernethy och Chua, 1996 för ett sådant
resonemang). I likhet med resultatet av analysen bygger
sedimentations-metaforen på idén att styrteknologier bibehålls när nya styrteknologier
introduceras.
Sedimentationsmetaforen är dock baserad på ett par antaganden som står i
kontrast mot den bild som har tecknats av verksamhetsstyrningens förändring
och sammansättning i den här avhandlingen. Framför allt handlar det om
antaganden som att: (i) den senaste styrteknologin dominerar eftersom den
täcker befintliga styrteknologier genom ”layering of one archetype on
another” och (ii) att det gradvis sker nednötning av befintliga styrteknologier
(Cooper m.fl., 1996, s. 624). Det här kan framstå som en bokstavlig läsning
av sedimentation, men metaforen skapar en bild av tillblivelsen av
styrtek-nologier som får kunskapsmässiga konsekvenser. En konsekvens är att den
senaste styrteknologin som introduceras blir synlig och framträdande samt
dominerar. Andra styrteknologier bibehålls, men försvinner gradvis. Thrane
(2007, s. 254) sammanfattar detta bäst genom att beskriva att metaforen
representerar en förändring från A till B med lite av A kvar.
Med utgångspunkt i resultatet i avhandlingen framträder en annan bild av hur
en mångfald av styrteknologier uppstår, nämligen att: (i) olika förlopp
möjliggör olika styrteknologier; (ii) styrteknologier förbinds med varandra
med utgångspunkt i viss igenkänning samt (iii) styrteknologier introduceras
och samexisterar samt sammankopplar som delar av en gemensam
refe-renspunkt. Förändringen kännetecknas av att verksamhetsstyrningen breder ut
sig och kommer att inkluderar fler styrteknologier i kontrast till sedimentation
41 Det finns en del verksamhetsstyrningslitteratur som gör en liknande observation och använ-der liknande vokabulär som sedimentationsmetaforen (se Kärreman och Alvesson, 2004; Pierce och Sweeney, 2005). Dessa studier behandlas inte i detta avsnitt, men liknande kritik kan riktas mot dessa studier som mot sedimentationsmetaforen.
183
som innebär att styrteknologier staplas i skikt som lager på lager.
Styrtek-nologier blir sammanhållande genom likheter och skillnader och genom att
styrteknologierna sammanlänkas med en strävan mot helhet. Därför är det
svårt att peka på vilken styrteknologi som är mest framträdande i analysen,
vilket sedimentationsmetaforen, liksom annan verksamhetsstyrningslitteratur
(t.ex. Ahrens, 2018), antyder är möjligt. Resultatet av analysen skiljer sig från
sedimentationsmetaforen som skapar en bild av att den senaste styrteknologin
täcker och maskerar redan befintliga styrteknologier.
Med utgångspunkt i analysen finns det fog för att hävda att
sedimen-tationsmetaforen har skapat en bristfällig bild för hur vi kan förstå hur en
mångfald av styrteknologier uppstår. Sedimentationsmetaforen antar en
struktur på förhand (se även Malsch och Gendron, 2013) ”layering of one
archetyp on another” (Cooper m.fl., 1996, s. 624) medan
adderings-processen och tillblivelsemekanismerna föreslår att verksamhetsstyrning
förändras genom att breda ut sig och täcka fler områden som blir föremål för
styrning. Utmärkande för verksamhetsstyrningens förändring som illustreras i
analysen är snarare att styrning sammanvävs genom att både överlappa och
sammanlänka, vilket medför att verksamhetsstyrningen ökar i omfattning och
att omfånget av vad som styrs blir större. Idén om en mångfald av
styrtek-nologier som skikt eller lager på lager är således problematiskt i det här
sammanhanget.
Kritiken mot sedimentationsmetaforen ligger inte i att det är en metafor, utan
snarare i den bild av verksamhetsstyrningens tillblivelse som metaforen
tecknar. Jag menar att sedimentationsmetaforen, i relation till resultatet i
avhandlingen, skapar en bristfällig bild av tillblivelsen av en mångfald av
styrteknologier. Enligt min mening kännetecknas i stället tillblivelsen av en
mångfald styrteknologier av en adderingsprocess som inbegriper olika
för-lopp, igenkänning och en gemensam referenspunkt för
verksamhetsstyr-ningen. Verksamhetsstyrningen ökar i omfattning och fler områden blir
före-mål för styrning. Det vill säga, verksamhetsstyrningen breder ut sig och ökar
i omfång snarare än att styrteknologier staplas i skikt.
9 Slutsatser
I det här avslutande kapitlet kommer jag inledningsvis att summera
avhandlingens bidrag till verksamhetsstyrningsforskningen. Därefter
diskute-ras resultatet av avhandlingen i något mer generella termer för att lyfta fram
vissa frågor som blir viktiga när verksamhetsstyrning studeras i allmänhet och
tillblivelsen av en mångfald av styrteknologier i synnerhet. Kapitlet avslutas
genom att ett par frågor formuleras som kan användas för att reflektera över
verksamhetsstyrning.
In document
Kim Eriksson
(Page 197-200)