Lagstiftning mot diskriminering, rasism och

konstateras det att arbetet mot diskrimineringen gått framåt genom att två nya diskrimineringslagar trätt i kraft. Det pågående arbetet inom Diskrimineringskommittén²⁷ uppmärksammas också och det rekommenderas att regeringen prioriterar uppföljningen av detta. I utvärderingen framhålls också synpunkter från ombudsmännen mot diskriminering²⁸ om att diskrimineringsskyddet i Sverige bör utgå från de mänskliga rättigheterna och därmed täcka samtliga grunder.

För närvarande pågår flera viktiga lagstiftningsprojekt avseende skyddet mot diskriminering. Som ett led i genomförandet av direktivet mot etnisk diskriminering²⁹ och arbetslivsdirektivet³⁰ trädde lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering i kraft den 1 juli 2003.

27 Utredningen om en sammanhållen diskrimineringslagstiftning, (N 2002:6) har antagit namnet Diskrimineringskommittén, se dir. 2002:11 samt tilläggsdirektiv 2003:69 och 2005:8.

28 Med ombudsmännen mot diskriminering avses Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), Handikappombudsmannen (HO) samt Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO).

29 EG-direktivet 2000/43/EG om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung.

30 EG-direktivet 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet.

Skr. 2005/06:95

146 Direktivet mot etnisk diskriminering omfattar ett stort antal

samhällsområden till skillnad från arbetslivsdirektivet. Det senare direktivet omfattar diskrimineringsgrunderna religion eller övertygelse, sexuell läggning, funktionshinder och ålder. Genom lagen om förbud mot diskriminering har ett skydd mot diskriminering införts även utanför arbetslivet och högskolan. Förbudet mot diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder gäller i fråga om:

– arbetsmarknadspolitisk verksamhet,

– start eller bedrivande av näringsverksamhet, – yrkesutövning,

– medlemskap, medverkan och medlemsförmåner i arbetstagar-organisationer, arbetsgivarorganisationer eller yrkesorganisationer samt

– varor, tjänster och bostäder.

Därutöver gäller förbudet mot diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet och religion eller annan trosuppfattning samt sexuell läggning även inom följande områden:

– socialtjänsten, färdtjänst, riksfärdtjänst och bostadsanpassnings-bidrag,

– socialförsäkringen och anslutande bidragssystem, – arbetslöshetsförsäkringen samt

– hälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet.

Som ett led i genomförandet av arbetslivsdirektivet och direktivet mot etnisk diskriminering vad gäller skolan beslutade regeringen 2003 om direktiv till en särskild utredare som lämnat förslag om skydd mot diskriminering, trakasserier och kränkande behandling i skolan.³¹ Under hösten 2005 överlämnade regeringen propositionen Trygghet, respekt och ansvar om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever (prop. 2005/06:38) till riksdagen med förslag till lagstiftning inom detta område. Riksdagen har antagit propositionen och lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever träder i kraft den 1 april 2006.

Som nämnts ovan skall enligt regeringens mening skyddet mot diskriminering i princip vara lika för de olika diskrimineringsgrunderna, dock med beaktande av de speciella förutsättningar som gäller för olika samhällsområden. Den nuvarande lagstiftningen mot diskriminering finns i flera olika lagar och har kritiserats för att vara splittrad, svåröverskådlig och inte heltäckande. En samordnad diskriminerings-lagstiftning skulle kunna skapa en större överskådlighet och därmed lättare få genomslag. Därför beslutade regeringen om direktiv till en parlamentarisk kommitté i januari 2002, Diskrimineringskommittén, med uppdrag att överväga en gemensam lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla eller flertalet diskrimineringsgrunder och samhällsområden.

Med utgångspunkt från denna kommittés ställningstaganden i fråga om utformningen av en framtida diskrimineringslagstiftning har den även sett över uppgifter och ansvarsområden för Jämställdhetsombudsmannen

31 Skolansvarsutredningen (U 2003:10), som lämnade betänkandet Skolans ansvar för kränkningar av elever (SOU 2004:50).

Skr. 2005/06:95

147 (JämO), Ombuds-mannen mot etnisk diskriminering (DO),

Handikappombudsmannen (HO) och Ombudsmannen mot diskrimine-ring på grund av sexuell läggning (HomO). Den har vidare övervägt möjligheterna att slå samman några eller samtliga av ombudsmännen mot diskriminering till en institution eller att samordna dem på något annat sätt. Kommittén har i sina överväganden rörande ombudsmännen i lämpliga delar även inkluderat Barnombudsmannen (BO).

Kommittén har dessutom, med beaktande av de ställningstaganden och förslag som kommittén har lagt fram i övrigt, särskilt övervägt om det finns skäl att ersätta straffbestämmelsen om olaga diskriminering med någon annan typ av reglering. Vidare har den övervägt om regler om positiv särbehandling på grund av etnisk tillhörighet bör införas i arbetslivet. I nära anslutning till denna fråga har kommittén också övervägt om regler om aktiva åtgärder bör införas i arbetslivet för andra diskrimineringsgrunder än kön och etnisk tillhörighet. I uppdraget har även ingått att överväga hur domstolsprocessen i diskrimineringsmål skall utformas. Kommittén slutredovisade nyligen sitt uppdrag.

Av kommitténs omfattande uppdrag följer att kommittén bland annat har utrett frågan om ett lagstadgat diskrimineringsskydd för funktions-hindrade inom det sociala området. I kommitténs uppdrag har ingått att överväga om skydd för personer med funktionshinder mot att bli missgynnade på grund av bristande tillgänglighet bör införas även inom andra samhällsområden än i arbetslivet och högskolan. Vidare har kommittén analyserat vilka former av missgynnande ett generellt diskrimineringsförbud skall omfatta, och vem som i olika situationer skall bära ansvaret för olika hinder eller brister i detta hänseende.

Utgångspunkten för kommitténs arbete har varit att det skall finnas utrymme för att i varje enskilt fall göra en bedömning av vad som kan anses skäligt.

Diskrimineringskommittén har också övervägt om det bör införas ett skydd mot diskriminering av transpersoner på grund av könsidentitet.

Begreppet sexuell läggning omfattar inte transpersoner. Med transpersoner brukar avses transvestiter, transsexuella och andra personer som har en könsidentitet eller ett könsrollsöverskridande beteende som tidvis eller alltid skiljer sig från samhällets gängse normer för hur en man respektive en kvinna förväntas vara. Det är en grupp som också utsätts för våld och diskriminering. Transsexualitet har både inom EG-rätten och i svensk rätt ansetts vara en fråga om könstillhörighet och inte om sexuell läggning. Transsexuella personer har således ett skydd mot diskriminering i arbetslivet genom jämställdhetslagen. Detta skydd omfattar emellertid inte andra transpersoner än transexuella.

Den 1 januari 2003 utvidgades straffbestämmelsen om hets mot folkgrupp till att även omfatta hot eller uttryck för missaktning med anspelning på sexuell läggning. Med sexuell läggning avses homo-, bi- eller heterosexuell läggning. Den brottsliga gärningen består nu i att någon i uttalande eller annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning. Det infördes dessutom en särskild, strängare straffskala för grova fall av hets mot folkgrupp; fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Sedan den 1 juli 2002 framgår det

Skr. 2005/06:95

148 uttryckligen i brottsbalken att domstolarna vid straffets bestämmande

särskilt skall beakta som en försvårande omständighet om ett motiv för ett brott varit att kränka en person eller en grupp av personer på grund av sexuell läggning. Denna straffskärpningsgrund gäller även transpersoner.

3.1.3 Anmälningar om diskriminering, främlingsfientlighet,