Särskilt om hedersrelaterat våld

Det är FN:s såväl som regeringens hållning att s.k. hedersrelaterat våld skall ses i sammanhanget av det universella problemet mäns våld mot kvinnor. Samtidigt kan särskilda metoder och åtgärder behövas för att komma tillrätta med detta slags våld och förtryck på grund av problemets

122 Dir. 2004:11 och tilläggsdir. 2004:125.

123 SOU 2004:117.

124 Dir. 2005:32.

125 Socialdepartementet, artikelnummer S2003:026.

Skr. 2005/06:95

192 karaktär.¹²⁶ Länsstyrelsen i Stockholm har utarbetat en definition, vilken

även Socialstyrelsen anslutit sig till. Enligt denna definition kännetecknas det s.k. hedersrelaterat våldet bland annat av att det ses och uttalas av ett kollektiv som en legitim och oundviklig handling för att straffa kvinnors olydnad, bevara familjens heder och värna om släktens sociala överlevnad. Vidare kännetecknas våldet av att det är planerat, kollektivt sanktionerat och beslutat samt av att förövarna beskyddas av merparten av släkten eller kollektivet. Våldet kan även utövas mot individer av bägge könen, t.ex. på grund av en sexuell läggning som av kollektivet utdöms som avvikande.¹²⁷ Enligt de utgångspunkter som Rädda Barnen har utarbetat för sitt arbete mot hedersmord har sådana mord en kulturell, men inte en religiös eller etnisk, bakgrund. Även Rädda Barnen utgår från att hedersrelaterat förtryck är sanktionerat av ett kollektiv, oftast familjen.¹²⁸

Det s.k. hedersrelaterade våldet och förtrycket är med andra ord en komplex företeelse. Förutom de kränkningar som själva våldet utgör kontrolleras bland annat den drabbade personens privatliv, sexualitet och rörelsefrihet. Därför aktualiseras också statens ansvar för flera mänskliga rättigheter, såsom rätten till frihet och personlig säkerhet, rätten till privatliv och rätten att ingå äktenskap, vilken även innebär att äktenskap endast får ingås med makarnas fria samtycke. Statens ansvar för att motverka, förhindra och beivra våldet och förtrycket sträcker sig därmed över flera samhällsområden och förutsätter åtgärder av skilda slag. I en resolution från oktober 2004 uppmanade FN:s generalförsamling medlemsstaterna att bland annat öka kunskapen om hedersrelaterat våld genom utbildningsinsatser för personal inom rättsväsendet, att stärka myndigheternas förmåga att hantera anmälningar om sådana brott på ett opartiskt och effektivt sätt samt att arbeta med stödåtgärder, såsom skyddat boende, sjukvård, rådgivning, psykologisk vård och rehabilitering.¹²⁹ I resolutionen rekommenderas även staterna att bedriva attitydpåverkande arbete.

Internationella organ framfört synpunkter till Sverige på grund av förekomsten av s.k. hedersrelaterat våld. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter uttryckte i sin kommentar över Sveriges senaste rapport oro över hedersbrott och betonade att Sverige måste fortsätta sitt arbete för att motverka och förhindra sådana företeelser, bland annat genom att tillse att förövare åtalas och genom att främja en rättighetskultur i hela samhället, särskilt inom de drabbade grupperna.¹³⁰ FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor uppmärksammade också problemet i sin rapport från 2003 i avsnittet om Sverige.¹³¹ Flera av de referensgrupper

126 Se t.ex. FN-dokument A/RES/59/165, resolution från FN:s generalförsamling den 20 december 2004, samt rapport från konferensen Combating Patriarchal Violence Against Women – Focusing on Violence in the Name of Honour, Stockholm, 7-8 December 2004.

127 Rapporterna Nationellt konsultativt stöd för socialtjänst och andra verksamheter i arbetet mot hedersrelaterat våld, Socialstyrelsen och Länsstyrelserna, mars 2005, respektive 18 projekt till stöd för flickor och unga kvinnor som riskerar att utsättas för så kallat hedersrelaterat våld, Länsstyrelsen i Stockholm, januari 2005.

128 Save the Children Sweden, Oppression in the Name of Honour. It’s about Disobedience, 2004.

129 FN-dokument A/C.3/59/L.25.

130 FN-dokument CCPR/CO/74/SWE.

131 FN-dokument E/CN.4/2003/75/Add.1.

Skr. 2005/06:95

193 som lämnat synpunkter under kartläggningsarbetet, såsom JK och TCO,

har nämnt det hedersrelaterade våldet som en fråga som bör behandlas i arbetet med kartläggningen och handlingsplanen. Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) och Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) har betonat att arbetet med dessa frågor också måste omfatta dem som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck på grund av sin sexuella läggning. HomO har anfört att uppdrag till myndigheter om att undersöka frågor om hedersrelaterat våld generellt sett inte leder till att myndigheterna i tillräcklig omfattning uppmärksammar frågor om hedersrelaterat våld som riktas mot personer på grund av deras sexuella läggning. Särskilda uppdrag måste därför utformas om sådant hedersrelaterat våld.

Regeringen gav i juni 2003 länsstyrelserna i Stockholms län, Västra Götalands län och Skåne län i uppdrag att i samarbete med Socialstyrelsen, kommuner och andra berörda myndigheter utveckla ett skyddat boende m.m. för flickor och unga kvinnor som riskerar att utsättas för s.k. hedersrelaterat våld. Ungdomar som riskerar att utsättas för sådant våld på grund av sin sexuella läggning skulle också uppmärksammas.

Länsstyrelserna i de övriga länen fick i uppdrag att kartlägga och analysera behovet av insatser för utsatta flickor och unga kvinnor i respektive län. Uppdraget redovisades 2004 i en för samtliga länsstyrelser gemensam rapport.¹³² Utifrån de uppgifter som samlats in från varje län kan det totala antalet personer som lever under allvarligt förtryck och utsätts för begränsningar, hot, våld och brott i hederns namn uppskattas till mellan 1 500 och 2 000 i hela landet. På grund av att det kan vara förenat med fara att ge sig till känna uppger länsstyrelserna dock att man räknar med ett mörkertal.

De allra flesta av de personer som ingår i länsstyrelsens rapport är flickor och unga kvinnor, men det förekommer också att pojkar och unga män drabbas. Arbete pågår fortfarande i länen för att bedöma behovet av insatser för ungdomar som utsätts för hot och våld av närstående på grund av sin sexuella läggning. RFSL-rådgivningen i Skåne har på uppdrag av Länsstyrelsen i Skåne län undersökt förekomsten av hedersrelaterat våld mot homosexuella och bisexuella ungdomar. RFSL menar att det finns ett behov av utbildning av dem som kommer i kontakt med dessa ungdomar för att de skall kunna ge rätt stöd och hjälp.

I sin rapport från 2004 framhåller länsstyrelserna behovet av en rad insatser. Mellan 10 och 15 procent av dem som drabbas av s.k.

hedersrelaterat våld och förtryck bedöms vara i behov av skyddat boende. Länsstyrelserna understryker vikten av att utbudet av skyddat boende förbättras både kvantitativt och kvalitativt. Uppbyggnaden av platser för skyddat boende har inletts under 2004 och behovet bedöms vara tillgodosett vid halvårsskiftet 2006. Boendeformerna bör varieras, men i samtliga boendeformer behövs professionellt stöd till de utsatta ungdomarna. För att bereda likvärdigt skydd bör det finnas en nationell samordning av olika former för skyddat boende, enligt länsstyrelserna.

Under arbetet med denna kartläggning har Barnombudsmannen (BO)

132 Länsstyrelsen i Stockholms län, Nationell rapport om skyddat boende mm, Rapport 2004:16.

Skr. 2005/06:95

194 understrukit att det är oacceptabelt att tillgången till skyddat boende i dag

skiftar beroende på var den behövande finns i landet.

Bland angelägna förebyggande insatser nämner länsstyrelserna utbildning av dem som kommer i kontakt med hotade ungdomar, bland andra personal inom socialtjänsten, skolan och rättsväsendet. Behovet av ett långsiktigt attitydpåverkande arbete där utgångspunkten är respekt för mänskliga rättigheter betonas också. Förebyggande och attitydpåverkande åtgärder bör riktas mot såväl ungdomar som föräldrar och andra närstående. Länsstyrelserna föreslår vidare att en nationell samordnande strategi tas fram för hur det långsiktiga förebyggande stödarbetet bör bedrivas samt vilket ansvar olika aktörer har i detta arbete.

Regeringen har för perioden 2003–2007 avsatt 180 miljoner kronor för insatser mot s.k. hedersrelaterat våld. I mars 2005 lämnade Socialstyrelsen en lägesrapport till regeringen om länsstyrelsernas insatser under 2003 och 2004 samt om behovet av framtida insatser.¹³³ I rapporten föreslår Socialstyrelsen bland annat fortsatt satsning på utbyggnad av skyddade boenden av olika slag, fortsatt utbildning av professionella i hedersrelaterat våld samt metodutveckling.

3.5.5 Människohandel Bakgrund

Människohandel innebär att människor, ofta kvinnor och barn, rekryteras och transporteras inom ett land eller mellan länder i syfte att de skall kunna utnyttjas på olika sätt. Framför allt är det fråga om kvinnor och barn som rekryteras, transporteras och säljs för att utnyttjas i prostitution och andra former av sexuell exploatering. Enligt propositionen om ett utvidgat straffansvar för människohandel (prop. 2003/04:111) utnyttjar ofta gärningsmännen möjligheten att föra offren mellan olika platser inom ett land eller över gränser för att försätta offren i en beroendeställning och för att undgå lagföring. I propositionen sägs också att den gränsöverskridande handeln med människor för exploatering, påtryckning eller utnyttjande förefaller ha växt i omfattning på flera håll i världen och att den fått en alltmer global karaktär. Enligt FN:s uppskattning blir mellan 700 000 och 2 miljoner människor offer för människohandel varje år. Vinsterna är av den omfattningen att de kan jämföras med den internationella drog- och vapensmugglingen. I de länder där rekryteringen sker, s.k. ursprungsländer, råder ofta fattigdom, arbetslöshet och olika former av allvarlig ojämlikhet, såsom kvinnoförtryck och rasism. Det är därför viktigt att arbetet mot människohandel innefattar åtgärder som stärker kvinnors och barns sociala, ekonomiska och politiska rättigheter och möjligheter i ursprungsländerna. I de länder dit människorna förs, s.k.

destinationsländer, finns en efterfrågan på människor att utnyttja, bland annat för sexuella ändamål. Således är även arbetet för att eliminera efterfrågan centralt när det gäller att motverka människohandel.

133 Socialstyrelsen och länsstyrelserna, Länsstyrelsernas insatser mot hedersrelaterat våld, delrapport 2003–2004, mars 2005 (artikelnr 2005-131-15).

Skr. 2005/06:95

195 Rikskriminalpolisen uppskattar att mellan 400 och 600 kvinnor föll offer

för människohandel i Sverige under 2003.¹³⁴ På grund av att det finns flera faktorer som är osäkra vid denna typ av beräkningar avstod dock Rikskriminalpolisen från att göra någon uppskattning av hur många flickor och kvinnor som kan ha fallit offer för människohandel under 2004.

Som nämnts i avsnitt 2.2 antogs i december 2000 en konvention inom FN mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, samt ett tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn. Protokollets syften är att förebygga och bekämpa handel med människor, med särskild hänsyn tagen till kvinnor och barn, att skydda och stödja offren med full respekt för deras mänskliga rättigheter och att främja samarbete mellan staterna för att uppnå dessa syften. Samma år föreslog EU-kommissionen i ett meddelande till rådet för den Euroepiska Unionen och till Europaparlamentet ett rambeslut om bekämpande av människohandel.

Under 2001 kunde en överenskommelse nås om rambeslutet i rådet för rättsliga och inrikes frågor.

År 2002 godkände riksdagen rambeslutet om bekämpande av människohandel och ett nytt brott, människohandel för sexuella ändamål, infördes i brottsbalken. Den 26 maj 2004 ratificerade riksdagen också FN-konventionen och protokollet genom antagandet av propositionen om ett utvidgat straffansvar för människohandel (prop. 2003/04:111).

Innebörden av propositionen är att den tidigare bestämmelsen om människohandel för sexuella ändamål utvidgats till att omfatta även människohandel som inte är gränsöverskridande samt människohandel som syftar till andra former av utnyttjande än sexuellt utnyttjande, t.ex.

tvångsarbete. De lagändringar som föreslogs i propositionen trädde i kraft den 1 juli 2004. Den 1 oktober samma år trädde också en lagändring i kraft som gör det möjligt att bevilja tidsbegränsade uppehållstillstånd för utländska målsägande och vittnen. En utländsk person kan därigenom få ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, om det anses befogat med hänsyn till genomförandet av en förundersökning eller huvudförhandling i ett brottmål.

I april 2003 beslutade regeringen också om en strategi för bekämpning av människohandel inom Sveriges internationella utvecklings-samarbete.¹³⁵ Strategin är inriktad på åtgärder för att bekämpa alla former av människohandel, men har fokus på kvinnor och barn, liksom på de vanligaste och värsta formerna av exploatering som sexuellt utnyttjande, tvångsarbete och skadligt barnarbete.

Det bör även nämnas att en utredning har tillsatts under hösten 2005 med uppdrag att bland annat göra en översyn av straffbestämmelsen om människohandel och särskilt överväga möjligheten att utmönstra kravet på otillbörliga medel.¹³⁶ Inom ramen för uppdraget skall utredaren också

134 Rikspolisstyrelsen, Människohandel för sexuella ändamål, Lägesrapport 6, 1 januari–31 december 2003, Rapport 2004:2, respektive Lägesrapport 7, 1 januari–31 december 2004, Rapport 2005:4.

135 Fattigdom och människohandel – En strategi för bekämpning av människohandel genom Sveriges internationella utvecklingssamarbete, 30 april 2003.

136 Dir. 2005:152.

Skr. 2005/06:95

196 utvärdera tillämpningen av människohandelsbrottet. Uppdraget skall

redovisas senast den 30 juni 2007.

Synpunkter från internationella organ m.m.

FN:s kommitté mot diskriminering av kvinnor framförde 2001 oro över att Sverige blivit ett destinationsland för människohandel. Den uppmanade Sverige att vidta åtgärder såväl nationellt som inom ramen för EU-samarbetet för att bekämpa människohandel med kvinnor, t.ex.

att samla in data, erbjuda stöd till offren och bestraffa dem som medverkar i människohandeln.¹³⁷ Såsom sagts ovan i avsnitt 3.5 om mäns våld mot kvinnor innebär statens internationella ansvar vid övergrepp som begås av enskilda att lagstifta mot brotten, att motverka och beivra dem samt att skydda och stödja offren.

Europarådets kommissionär för de mänskliga rättigheterna tog upp frågor om människohandel i den rapport som behandlar kommissionärens besök i Sverige 2004.¹³⁸ Han framhöll flera positiva aspekter av hur lagstiftningen och arbetet mot människohandeln hade utvecklats i Sverige, såsom olika åtgärder som genomförts för att motverka efterfrågan på kvinnor och barn. Samtidigt pekade han på svaga punkter. Stödet till offren för människohandeln är fortsatt otillräckligt, menade han, och det saknas en myndighet med övergripande ansvar för frågorna, vilket har negativa effekter på arbetet med att stödja och skydda offren. Mer uppmärksamhet bör riktas mot barn som faller offer för människohandel, enligt kommissionären. Vidare hänvisade han till uppgifter om att säkerheten brister kring de offer som återvänder till sina hemländer. Slutligen tog kommissionären upp att möjligheterna för offer för människohandel att få stanna i Sverige borde förbättras. Kommissionären ansåg att det bör finnas möjlighet att få permanent uppehållstillstånd för människohandelns offer. Från svensk sida har det funnits farhågor att ett sådant system skulle kunna utnyttjas.

Kommissionären påpekade emellertid att alltför kortvariga uppehållstillstånd kan påverka offrens vilja att vittna eller förmedla information negativt. Om en person återvänder efter en kort tid finns det också en risk att de på nytt faller offer för människohandel. Det bör påpekas i sammanhanget att offer för människohandel har möjlighet att ansöka om asyl och uppehållstillstånd av andra skäl och att få den ansökan prövad även om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd beviljats för honom eller henne.

I sitt yttrande över Sverige 2005 uttryckte FN:s kommitté för barnets rättigheter oro över problem med människohandel i Sverige. Kommittén rekommenderade Sverige att på ett koordinerat sätt stärka skyddet för människohandelns offer genom bättre skydd för vittnen, integrering i samhället, tillgång till sjuk- och hälsovård, erbjudande av psykologisk hjälp samt samarbete med enskilda organisationer.¹³⁹

Inom ramen för uppföljningen av 1998 års Deklaration om fundamentala principer och rättigheter i arbetslivet publicerade

137 FN-dokument A/56/38, paragraf 319-360.

138 Europarådet, dokument CommDH(2004)13.

139FN-dokument CRC/C/15/Add.248.

Skr. 2005/06:95

197 Internationella arbetsorganisationen (ILO) under 2005 rapporten Global

Alliance Against Forced Labour om tvångsarbete. Rapporten innehåller skrämmande statistik om utbredningen av olika former människohandel, om rekrytering och transport av människor i ekonomiskt syfte och för sexuella ändamål. Med stöd av resultaten från omfattande europeisk forskning bekräftas bilden att migrerande arbetstagare, ofta illegalt invandrade, utgör en särskilt utsatt riskgrupp för handel med människor.

Enligt ILO:s egna uppskattningar uppgår intäkterna från människohandel för sexuell exploatering årligen till drygt 27 miljarder US-dollar. ILO uppmanar alla medlemsländer att påskynda genomförandet av sina nationella handlingsplaner under de närmaste fyra åren i syfte att nå målet att år 2015 ha avskaffat alla former av tvångsarbete.

3.6 Rättsstatliga frågor