Synpunkter som framförts om diskriminering,

Samtliga diskrimineringsgrunder

Ett flertal myndigheter har under kartläggningsarbetet efterlyst en ökad samordning av uppföljningen och kontrollen av statliga myndigheters arbete med mänskliga rättigheter, diskriminerings- och mångfaldsfrågor.

Förutom en ökad samordning av myndigheternas ansvar för dessa frågor efterfrågas också av bland andra Rikspolisstyrelsen att internationella och nationella granskningar och rapporter om åtgärder inom staten sammanfattas i ett dokument. Försäkringskassan har fört fram att det saknas kartläggningar av förekomsten av diskriminering i den egna verksamheten.³⁶

För en effektiv övervakning av efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna i Sverige menar ombudsmännen mot diskriminering att indikatorer som mäter förekomsten av diskriminering avseende samtliga grunder bör användas. I dag finns det inga mått som kan användas som tillförlitliga indikatorer. Ombudsmännen mot diskriminering har inlett ett arbete med att utarbeta indikatorer men hävdar att de behöver mer resurser för att projektet skall bli klart. En interdepartemental arbets-grupp har bland annat tagit fram indikatorer vad avser diskriminering på grund av etnisk tillhörighet.

35 Brottslighet kopplad till rikets inre säkerhet 2003, Rapport från Säkerhetspolisen.

36 Se även avsnitt 4 om organisationsfrågor och avsnitt 5 om utbildningsfrågor.

Skr. 2005/06:95

150 Vissa av ombudsmännen mot diskriminering, Sveriges Kommuner och

Landsting samt enskilda organisationer har uttryckt att det finns ett generellt behov av kompetensförsörjning i diskrimineringsfrågor inom stat och myndigheter. Flera myndigheter som arbetar inom rättväsendet och TCO har uttryckt att det finns brister i kompetensförsörjningen på chefsnivå när det gäller mänskliga rättigheter, i synnerhet inom diskrimineringsområdet. SACO har fört fram att fler samordnade utbildningsinsatser om diskriminering behövs. Kommuner och enskilda organisationer har konstaterat att informationsinsatser som gjorts på området, bland annat av ombudsmännen mot diskriminering, inte har haft en önskvärd verkan.

Byrån för lika rättigheter har poängterat att det är viktigt att de lokala antidiskrimineringsbyråerna tillförsäkras ett permanent stöd för att kunna utveckla sin professionalism och arbeta mer långsiktigt. Dessa byråer, som nu finns i 13 kommuner, finansieras med statliga medel som fördelas av Integrationsverket. Byråernas verksamhet skall, enligt villkoren för stödet, förebygga och motverka diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning, och funktionshinder.

Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) har påpekat att dessa byråer enligt Integrationsverkets utvärdering fokuserar sin verksamhet på etnisk diskriminering trots att de skall arbeta med samtliga diskrimineringsgrunder som omfattas av lagen.

Ombudsmännen mot diskriminering, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL), Centrum mot rasism, Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO) och andra enskilda organisationer har påpekat att det finns grupper av människor som är osynliggjorda i samhällslivet, bland annat beroende på att det inom välfärdsområdet finns bristande kunskap och förståelse för dessa gruppers situation. Detta gäller främst homo- och bisexuella samt transpersoner, personer med funktionshinder och nationella minoriteter, vars rättigheter uppges vara nonchalerade, inte erkända och i vissa fall även kränkta av ansvariga beslutsfattare, myndigheter och kommuner. Som exempel anges att det finns många tjänstemän som arbetar med jämställdhet och integrationsfrågor, medan kompetens i de frågor som rör de ovan nämnda grupperna inte efterfrågas i samma utsträckning. Diskrimineringskommittén har inom ramen för sitt uppdrag sett över hur skyddet mot diskriminering av homo- och bisexuella samt transpersoner och personer med funktionshinder kan stärkas (se avsnitt 3.1.2). Problematiken finns enligt ombudsmännen mot diskriminering och enskilda organisationer även inom skolans värld – arbetet mot mobbning och trakasserier inom skolan utgår inte från de mänskliga rättigheterna, vilket ibland innebär att rasistiska, homofobiska och sexistiska yttringar trivialiseras.

Förenade islamiska föreningar i Sverige har även uppmärksammat att det finns personer som drabbas av diskriminering på grund av flera diskrimineringsgrunder och att deras fall därmed kan hamna mellan olika instanser, t.ex. ombudsmännen mot diskriminering.

I sin senaste rapport om Sverige rekommenderade Europarådets kommission mot rasism och intolerans (ECRI) Sverige att ratificera protokoll 12 till Europakonventionen om generellt

diskriminerings-Skr. 2005/06:95

151 förbud.³⁷ Under kartläggningsarbetet har bland andra

Barnombuds-mannen (BO), HomO, Svenska Helsingforskommittén och Byrån för lika rättigheter framfört att regeringen bör ratificera protokoll 12 till Europakonventionen för att ytterligare stärka diskrimineringsskyddet. I utvärderingen av den första handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna betonas det att regeringen inte givit en övertygande presentation av skälen till varför vissa konventioner om mänskliga rättigheter, däribland protokoll 12 till Europakonventionen, inte ratificerats.

ECRI rekommenderade även att regeringen inför antidiskriminerings-klausuler i kontrakt för offentlig upphandling. Arbetet med införandet av antidiskrimineringsklausuler vid offentlig upphandling har pågått i etapper. Möjligheten till att använda dessa klausuler har förtydligats i lagen om offentlig upphandling. På uppdrag av regeringen har exempel på antidiskrimineringsklausuler tagits fram och omfattningen av tillämpningen av klausulerna har kartlagts. Genom denna kartläggning har problem och okunskap åskådliggjorts. Mot bakgrund av detta har Nämnden för offentlig upphandling under våren 2005 genomfört en informationssatsning i syfte att stödja de upphandlande enheterna i sin användning av antidiskriminerings-klausuler i kontrakt som tilldelas i offentlig upphandling.

BO har betonat vikten av att uppmärksamma frågan om åldersdiskriminering. Enligt Sveriges Pensionärsförbund, Byrån för lika rättigheter och Region Skåne bör frågor om de äldres situation och diskriminering på grund av ålder ges högre prioritet och i högre grad än i dag ses som frågor om mänskliga rättigheter. Sveriges Pensionärsförbund har framfört att frågan om åldersdiskriminering bör uppmärksammas i den kommande handlingsplanen.

Särskilt om diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion eller sexuell läggning samt rasism och homofobi

Några av ombudsmännen mot diskriminering samt enskilda organisationer, såsom Advokater utan gränser, Centrum mot Rasism och Förenade islamiska föreningar i Sverige, har uttryckt oro över långa handläggningstider samt den låga brottsuppklaringsprocenten för brottet olaga diskriminering. De har också lyft fram att bristerna på kunskap om diskrimineringsfrågor och hatbrott inom rättsväsendet kvarstår och att kompetensförsörjningen inom dem måste fortsätta. Centrum för studiet av mänskliga rättigheter vid Göteborgs universitet har framfört att arbetet mot etnisk diskriminering bör ges högsta prioritet.

Regeringen har tidigare givit Brottsförebyggande rådet (Brå) i uppdrag att följa upp rättsväsendets insatser mot brottslighet med rasistiska, främ-lingsfientliga eller homofobiska inslag samt olaga diskriminering. År 2002 redovisades uppdraget i rapporten Hatbrott – En uppföljning av rättsväsendets insatser. I rapporten konstaterar Brå bland annat att få fall leder till åtal och att få brottslingar får straffet skärpt i enlighet med den särskilda straffskärpningsregeln för dessa brott. Vidare efterlystes ökad kunskap om diskriminering och hatbrott hos personalen inom

37 Europarådet, dokument CRI (2005) 26.

Skr. 2005/06:95

152 rättsväsendet. Regeringen gav i maj 2003 uppdrag till Rikspolisstyrelsen,

Domstolsverket, Riksåklagaren och Kriminalvårdsstyrelsen att upprätta kompetensstrategier i diskrimineringsfrågor, i första hand diskriminering på grund av etnisk och religiös tillhörighet samt sexuell läggning.

Strategierna syftar till ett långsiktigt, heltäckande och kontinuerligt arbete med diskrimineringsfrågorna. Avsikten är bland annat att skapa en insikt om att diskriminering kan förekomma inom verksamheterna och påvisa vilka faktorer som kan ligga bakom ett sådant diskriminerande beteende.

HomO har efterfrågat en utvärdering av Centrum mot rasisms verksamhet för att bedöma om organisationen arbetar med alla områden som utgör villkor för det finansiella stöd som centret får av staten. Detta mot bakgrund av att HomO inte har uppfattat att Centrum mot rasism genomfört någon utåtriktad aktivitet rörande homofobi. Centrum mot rasism är en ideell förening bildad genom en bred sammanslutning av olika organisationer som bildades 2003 med stöd av regeringen.

Verksamheten skall omfatta åtgärder mot rasism, främlingsfientlighet som inkluderar antisemitism, islamofobi och antiziganism samt homofobi och diskriminering.

Särskilt om diskriminering på grund av etnisk tillhörighet och religion samt rasism och främlingsfientlighet

FN:s kommitté mot rasdiskriminering, ECRI och Europarådets kommissionär för de mänskliga rättigheterna framförde alla i samband med sina senaste granskningar av Sverige uppskattning för det arbete som utförs mot rasism, främlingsfientlighet och diskriminering.³⁸ Samtidigt lämnade dessa organ synpunkter och rekommendationer för det fortsatta arbetet.

En fråga av mer allmän natur som både FN:s kommitté mot rasdiskriminering och ECRI berörde är att det i Sverige saknas information om befolkningens etniska sammansättning. ECRI rekommenderade att det förs statistik över bland annat befolkningens religion och etniska ursprung medan FN:s kommitté mot rasdiskriminering rekommenderade att Sverige gör en uppskattning av befolkningens demografiska sammansättning.

ECRI ansåg generellt att Sverige inom integrationspolitiken i större utsträckning borde fokusera på arbete mot diskriminering och därvid särskilt satsa på åtgärder riktade till majoritetsbefolkningen.

FN-kommittén och Europarådets kommissionär för de mänskliga rättigheterna uppmanade Sverige att fortsätta med och intensifiera sina ansträngningar för att bekämpa diskriminering av personer med utländsk bakgrund, bland annat på bostads- och arbetsmarknaden. ECRI betonade detsamma och tillade att problemet också gäller tillträde till vissa offentliga platser. ECRI såg en ”de facto segregering” i vissa bostadsområden och skolor som tillsammans motverkar en framgångsrik integration. ECRI betonade särskilt att diskriminering på arbetsmarknaden bör prioriteras. Som ett exempel på regeringens insatser

38 FN-dokument CERD/C/64/CO/S samt Europarådets dokument CRI (2005)26 och CommDH(2004)13.

Skr. 2005/06:95

153 på området kan nämnas att Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har fått ett

uppdrag om bland annat utbildningssatsningar riktade till arbetsförmedlare och annan personal inom Arbetsmarknadsverket (AMV) rörande såväl mekanismerna bakom diskriminering som de gällande reglerna på området.

ECRI rekommenderade att s.k. ”situation tests” (praktikprövning) används i Sverige för att undersöka förekomsten av diskriminering.

ECRI rekommenderade även Sverige att göra det möjligt enligt lag att tillämpa positiv särbehandling. I Diskrimineringskommitténs uppdrag har ingått att överväga möjligheterna att använda positiv särbehandling.

En rekommendation från FN:s kommitté mot rasdiskriminering var att Sverige bör genomföra en utvärdering av tillämpningen av lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan mot bakgrund av att det uppgivits att det finns brister i tillämpningen vid vissa svenska universitet. Både FN-kommittén och ECRI uppmanade Sverige att intensifiera sina ansträngningar att genomföra nationella strategier och program för att förbättra romernas situation och deras skydd mot diskriminering. Flera referensgrupper, bland andra olika romska organisationer, har även nämnt att det är av stor vikt att den särskilda satsning som Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) har genomfört för att motverka diskriminering av romer får fortsätta eftersom de fortfarande är en särskilt utsatt grupp. DO har på regeringens uppdrag under två års tid bedrivit ett särskilt arbete mot diskriminering av romer.

Erfarenheterna av arbetet redovisades i en rapport i mars 2004.³⁹

FN:s kommitté mot rasdiskriminering och ECRI noterade att få anmälda hatbrott har föranlett åtal och att det finns brister i tillämpningen av den relevanta lagstiftningen. ECRI rekommenderade en justering av både den civilrättsliga och straffrättsliga lagstiftningen för att dessa skall kunna fungera som effektiva verktyg mot uttryck för rasism, rasistiska organisationer, rasistiska brott och etnisk diskriminering. Det pekades särskilt på vikten av att tillämpningen av dessa regler förbättras. ECRI rekommenderade vidare att Sverige skall upprätta en självständig myndighet som utreder anmälningar mot poliser. Europarådets kommissionär för de mänskliga rättigheterna noterade uppgifter från enskilda organisationer i Sverige om att brottsoffer med utländsk bakgrund inte hörs i domstol i lika hög grad som personer med svensk bakgrund. Mot bakgrund av detta uppmuntrade kommissionären Sverige att göra en grundlig analys av problematiken och vidta lämpliga åtgärder.

Rasistiska organisationer är inte förbjudna i Sverige, bland annat med hänvisning till föreningsfriheten och att rasistiska handlingar är kriminaliserade. En rad straffbestämmelser, bland annat hets mot folkgrupp och olovlig kårverksamhet liksom medverkan därtill samt straffbeläggandet av stämpling och förberedelse till vissa brott, innebär att organisationer som ägnar sig åt rasistisk verksamhet inte kan göra detta utan att bryta mot lagen. Sådana organisationers verksamhet motverkas med andra ord genom denna lagstiftning. År 1998 tillsattes en kommitté med företrädare för alla politiska partier för att utreda brott med anknytning till vissa organisationer. Kommittén fick i uppdrag att

39 Se mer om romernas situation i avsnitt 3.3 om nationella minoriteter, 3.4.1 om rätten till arbete, 3.4.2 om rätten till bostad och 3.4.4 om rätten till utbildning.

Skr. 2005/06:95

154 överväga om det borde göras straffbart att aktivt delta i en organisation

vars verksamhet har ett väsentligt inslag av brottslighet. I sitt betänkande, som lämnades år 2000, intog kommittén ståndpunkten att sådant handlande inte borde kriminaliseras. Betänkandet sändes ut på remiss till myndigheter. Flertalet av dem delade kommitténs uppfattning.

Liksom flera gånger tidigare rekommenderade FN:s kommitté mot rasdiskriminering och ECRI att Sverige omprövar denna inställning och att medlemskap i sådana organisationer skall kriminaliseras då artikel 4 b i FN:s konvention mot rasdiskriminering innebär en sådan skyldighet för konventionsstaterna. ECRI uttryckte även oro för aktiviteter inom rasistiska organisationer, t.ex. spridandet av rasistisk propaganda, i synnerhet på Internet. Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter och andra enskilda organisationer har även uttryckt oro över att främlingsfientliga partier växer sig starka, att regeringen ännu ej bemästrar produktionen och distributionen av vit makt musik och att rasistiska organisationer inte är förbjudna. Integrationsverket och Sveriges Kommuner och Landsting bistår numera kommuner som har problem med rasistiska och främlingsfientliga strömningar med rådgivning för att motverka dessa tendenser.

HomO och enskilda organisationer, bland andra Svenska Helsingforskommittén, har uttalat att statligt stöd inte bör utgå till organisationer som inte förmår leva upp till principen om alla människors lika värde och rättigheter.

ECRI rekommenderade också att det görs en uppföljning av Intoleransrapporten om islamofobi, antisemitism och homofobi som Forum för levande historia och Brå har presenterat. Denna undersökning visar att homofobiska, antisemitiska och islamofobiska attityder finns hos sex till åtta procent av skolungdomarna i Sverige. Myndigheten Forum för levande historia inrättades den 1 januari 2003 och dess verksamhet syftar till att stärka människors vilja att aktivt verka för alla människors lika värde och främja arbete med demokrati och mänskliga rättigheter i samtiden utifrån historiska perspektiv, från Förintelsen och svensk nutidshistoria.

DO, Södertälje kommun, Botkyrka kommun, samt Svenska Helsingforskommittén, svenska sektionen av Amnesty International, Kurdiska Unionens Riksförbund och andra enskilda organisationer har påpekat att den etniska diskrimineringen måste fortsätta bekämpas, särskilt på arbets- och bostadsmarknaden. DO har kartlagt kunskapsnivån hos arbetsgivare, lokala fackliga företrädare, näringsidkare och allmänhet för att mäta kunskapsnivån om etnisk diskriminering. Mot bakgrund av denna kartläggning efterlyser DO kompetensåtgärder riktade mot arbetsmarknadens parter samt fler uppdrag till tillsynsmyndigheter om icke-diskriminering. Botkyrka kommun har framfört att det traditionella systemet för att söka arbete är förlegat och diskriminerande samtidigt som alternativ till arbetsförmedlingen inte ges resurser. Nya metoder, okonventionella lösningar på lokal nivå och en generell attitydförändring krävs från kommuners och myndigheters sida för att diskrimineringen inom detta område skall minska.

DO, vissa andra myndigheter, Botkyrka kommun, Södertälje kommun samt Svenska Helsingforskommittén, svenska sektionen av Amnesty och Centrum mot rasism har även tagit upp förekomsten av strukturell

Skr. 2005/06:95

155 diskriminering i många personers vardagliga liv. Dessa myndigheter,

kommuner och enskilda organisationer uppger att kränkningar, trakasserier och exkluderande särbehandling i bemötandet av människor med utländsk bakgrund äger rum inom alla samhällsområden.

Integrationsverkets årliga rapport och andra rapporter har visat att människor med utländsk bakgrund inom en rad områden har en sämre situation än befolkningen i övrigt och att det integrationspolitiska målet om allas lika rättigheter och möjligheter inte har uppnåtts.⁴⁰ Integrationspolitiska maktutredningens rapporter och andra självständiga forskningsrapporter i anledning av uppdraget har pekat på vissa struk-turella hinder som kan utgöra eller medföra strukturell diskriminering.⁴¹

Religion är en diskrimineringsgrund som också bör uppmärksammas mer uppmanar bland andra Förenade islamiska föreningar i Sverige och Byrån för lika rättigheter.⁴²

Särskilt om diskriminering på grund av sexuell läggning samt homofobi Rätten till skydd mot diskriminering och förföljelse på grund av sexuell läggning finns inte uttryckligen upptagen bland diskriminerings-grunderna i FN:s konventioner om mänskliga rättigheter. Såväl FN:s kommitté för mänskliga rättigheter som FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har däremot fastslagit att diskrimineringsförbudet i FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt FN- konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter även omfattar sexuell läggning.

Europakonventionen innehåller ingen uttrycklig referens till sexuell läggning som diskrimineringsgrund. Praxis från Europadomstolen har emellertid klargjort att konventionens diskrimineringsskydd omfattar sexuell läggning. EG-direktivet 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (arbetslivsdirektivet) omfattar sexuell läggning. Gemenskapens handlingsplan mot diskriminering (2001–2006) framtagen av ministerrådet omfattar även sexuell läggning.

Enligt, bland andra, HomO och Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) finns det ett stort behov av kompetensförsörjning inom Regeringskansliet och allmänt inom den statliga och kommunala sektorn när det gäller frågor som rör homo- och bisexuella samt transpersoner (HBT-personer). HomO har angett att okunnigheten om att rätten till likabehandling oavsett sexuell läggning är en rättighet skyddad enligt internationella konventioner som Sverige förbundit sig att följa är utbredd inom dessa myndigheter. HomO har granskat 16 högskolor avseende deras förebyggande arbete enligt likabehandlingslagen. I hälften av dessa fall har HomO fastställt att högskolorna inte lever upp till gällande krav avseende det förebyggande arbetet med hänsyn till diskrimineringsgrunden sexuell läggning. Enligt HomO tyder detta på att lagen är otydlig och saknar sanktions-möjligheter, vilket begränsar effektiviteten i tillsynen. HomO har tagit emot ett ökat antal anmälningar om att det inom högskolan förekommer

40 Rapport Integration 2003, Statistikrapport 2004.

41 Integrationspolitiska maktutredningen (Ku 2000:2).

42 Se även avsnitt 3.8 om asyl- och migrationsfrågor samt avsnitt 3.7.2 om religionsfriheten.

Skr. 2005/06:95

156 kurslitteratur och undervisning som uppfattats som kränkande med

avseende på sexuell läggning. Vidare uttrycker ombudsmannen oro för att det homofobiska våldet har ökat och nämner särskilt, liksom RFSL, det s.k. hedersrelaterade förtrycket mot homosexuella som ett problem-område som behöver belysas mer.⁴³ RFSL påpekar att bestämmelsen om straffskärpning inte tillämpas i tillräckligt stor utsträckning vad gäller homofobiska brott.

Regeringen har under de senaste åren särskilt uppmärksammat frågor som rör HBT-personers rättigheter. Flera myndigheter har fått uppdrag av regeringen att medverka till att stärka homo- och bisexuella personers rättigheter och möjligheter. Bland annat har Arbetslivsinstitutet gjort en stor enkätundersökning om villkoren för homo- och bisexuella i svenskt arbetsliv. Den visar att hälften av de tillfrågade anser att det finns fördomar mot dem bland arbetskamraterna. Mer än var fjärde har valt att inte alls vara öppen med sin sexuella läggning på sin arbetsplats.

Särskilt om diskriminering på grund av kön

I samband med den senaste granskningen av den svenska rapporten 2001 till FN:s kommitté mot diskriminering av kvinnor konstaterade kommittén att det generellt sett inte fanns några betydande faktorer eller svårigheter som hindrar konventionens effektiva tillämpning i Sverige.⁴⁴ Kommittén framhöll i sina rekommendationer avseende könsdiskrimi-nering att regeringen vidtagit betydande åtgärder för att ta itu med diskriminering av kvinnor på arbetsplatsen genom antagandet av jämställdhetslagen och inrättandet av Jämställdhetsombudsmannen (JämO). Kommittén var dock oroad över att löneskillnaderna mellan kvinnor och män, både inom den offentliga och den privata sektorn, inte minskat under de senaste tio åren. Kommittén är av den meningen att skillnaden har samband med den bestående könssegregeringen på arbetsmarknaden. Kommittén uppmanade därför regeringen att anta handlingsprogram och aktiva åtgärder för att påskynda bekämpningen av lönediskriminering av kvinnor, inbegripet arbetsvärderingar, insamling av data, ytterligare studier av de bakomliggande orsakerna till löneskillnaderna och ökat stöd till arbetsmarknadens parter i kollektiva

I samband med den senaste granskningen av den svenska rapporten 2001 till FN:s kommitté mot diskriminering av kvinnor konstaterade kommittén att det generellt sett inte fanns några betydande faktorer eller svårigheter som hindrar konventionens effektiva tillämpning i Sverige.⁴⁴ Kommittén framhöll i sina rekommendationer avseende könsdiskrimi-nering att regeringen vidtagit betydande åtgärder för att ta itu med diskriminering av kvinnor på arbetsplatsen genom antagandet av jämställdhetslagen och inrättandet av Jämställdhetsombudsmannen (JämO). Kommittén var dock oroad över att löneskillnaderna mellan kvinnor och män, både inom den offentliga och den privata sektorn, inte minskat under de senaste tio åren. Kommittén är av den meningen att skillnaden har samband med den bestående könssegregeringen på arbetsmarknaden. Kommittén uppmanade därför regeringen att anta handlingsprogram och aktiva åtgärder för att påskynda bekämpningen av lönediskriminering av kvinnor, inbegripet arbetsvärderingar, insamling av data, ytterligare studier av de bakomliggande orsakerna till löneskillnaderna och ökat stöd till arbetsmarknadens parter i kollektiva