Särskilt om diskriminering på grund av

Information till grupper utsatta för etnisk diskriminering

Åtgärd 17: Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) kommer att genomföra och låta utvärdera informationsinsatser riktade till grupper som är särskilt utsatta för diskriminering på grund av etnisk tillhörighet eller religion eller annan trosuppfattning.

Under 2004 analyserade en grupp forskare samtliga ärenden som kom in till DO under åren 1998–2003. En av slutsatserna från detta analysprojekt

Skr. 2005/06:95

38 var att DO inte lyckats nå de grupper som är mest utsatta för etnisk

diskriminering. Myndighetens resurser förstärks under 2006 i syfte att bland annat utveckla myndighetens verksamhet för att nå ut till dem som är särskilt utsatta för etnisk diskriminering.

DO har bland annat identifierat personer med afrikanskt ursprung och från Mellanöstern som särskilt utsatta. En annan särskilt utsatt grupp är romer. DO redovisade 2004 det särskilda arbete för att motverka och förebygga diskriminering av romer som myndigheten på uppdrag av regeringen påbörjade 2002. I rapporten påtalas bland annat behovet av ökad kunskap för att lagstiftningen skall kunna ge avsett skydd mot diskriminering.

Satsningen kommer att vara ett led i ett långsiktigt och strategiskt arbete för att förbättra skyddet mot diskriminering för dessa grupper. DO kommer att låta en extern utvärderare bedöma satsningens resultat.

Diskrimineringstester

Åtgärd 18: Regeringen avser att överväga behovet av att använda diskrimineringstester inom fler samhällsområden, baserat på de slutsatser som kommer att presenteras i en undersökning inom arbetsmarknaden.

Integrationsverket har i regleringsbrev för 2005 fått i uppdrag att pröva möjligheterna att med hjälp av s.k. praktikprövning undersöka förekomst och omfattning av etnisk och religiös diskriminering på arbetsmarknaden och, om det finns förutsättningar, utveckla och initiera sådana undersökningar.

Metoden, som har kallats praktikprövning eller ”situation testing” (i fortsättningen används begreppet diskrimineringstester), är ett test som syftar till att kartlägga förekomsten av diskriminering inom olika områden i samhället. Metoden kan användas för att påvisa alla sorters diskriminering men har främst använts för att belägga förekomsten av etnisk diskriminering. Metoden går ut på att testa om personer med liknande ålder, kvalifikationer, inkomster etc. men med olika etnisk tillhörighet behandlas olika i en viss jämförbar situation. Den har använts både för att ta reda på omfattningen av den faktiska diskrimineringen och för att säkra bevis i enskilda ärenden.

Enligt uppdraget till Integrationsverket skall undersökningarna utformas så att en nationell bild kan ges och att jämförelser mellan regioner, branscher och mellan män och kvinnor kan göras.

Integrationsverket har i enlighet med uppdraget överlämnat en plan för arbetet med utgångspunkt från att uppdraget skall slutredovisas i oktober 2006. Som en följd av myndighetens förslag har verket bemyndigats att ingå avtal med Internationella arbetsorganisationen (ILO) om att utföra sådana undersökningar på arbetsmarknaden i Sverige. ILO har utvecklat en metod för diskrimineringstester på arbetsmarknaden som använts i flera europeiska länder.

Det finns indikationer på att diskriminering förekommer inom ett flertal samhällsområden. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) får bland annat ett stort antal anmälningar som rör bostadsmarknaden. Regeringen avser därför att, mot bakgrund av

Skr. 2005/06:95

39 Integrationsverkets slutsatser från undersökningen på arbetsmarknaden,

överväga behovet av att använda diskrimineringstester inom fler samhällsområden.

Strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet Åtgärd 19: Regeringen kommer att överväga lämpliga åtgärder med anledning av de förslag som har lämnats av Utredningen om strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet. Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering skall slutredovisa sitt uppdrag senast den 30 juni 2006. Regeringen kommer även att överväga lämpliga åtgärder med anledning av denna utrednings kommande förslag.

Regeringen gav en särskild utredare i oktober 2003 i uppdrag att redovisa kunskap om strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet, att föreslå åtgärder för att förbättra kunskapen inom området samt att föreslå åtgärder mot sådan diskriminering. Utredningen lämnade sitt betänkande Det blågula glashuset – strukturell diskriminering i Sverige (SOU 2005:56) i juni 2005. Betänkandet har remissbehandlats och regeringen kommer att överväga lämpliga åtgärder med anledning av de förslag som har lämnats.

Det ingick dock inte i uppdraget för nyss nämnda utredning att genom egna undersökningar eller forskning ta fram den kunskap som saknas.

Bland annat mot denna bakgrund beslutade regeringen den 22 april 2004 om direktiv till en utredning om makt, integration och strukturell diskriminering (dir. 2004:54). Enligt direktiven har utredaren i uppdrag att identifiera strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet samt, i den mån sådan diskriminering kan påvisas, identifiera och analysera mekanismerna bakom den och dess konsekvenser för makt och inflytande och dess konsekvenser i förhållande till de integrationspolitiska målen. Utredaren skall vidare föreslå åtgärder för att motverka strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet och för att öka möjligheterna till inflytande och makt för dem som främst riskerar att utsättas för sådan diskriminering. Uppdraget skall slutredovisas senast den 30 juni 2006. Regeringen kommer även att överväga lämpliga åtgärder med anledning av denna utrednings kommande förslag.

Åtgärder mot diskriminering på grund av etnisk tillhörighet som beskrivs i andra avsnitt

Åtgärder för att förbättra romers situation i Sverige

Såsom närmare beskrivs i avsnitt 4.3.1. om nationella minoriteter avser regeringen att initiera ett antal åtgärder för och med romer i Sverige.

Åtgärderna syftar bland annat till att motverka diskriminering.

Skr. 2005/06:95

40 Avidentifierade ansökningshandlingar

Såsom närmare beskrivs i avsnitt 4.4.2 om rätten till arbete kommer regeringen att ta ställning till om, och i så fall hur, det är lämpligt att pröva metoden avidentifierade ansökningshandlingar vid någon eller några myndigheter.

4.1.5 Särskilt om diskriminering på grund av sexuell läggning samt övriga frågor om lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning

Arbetsgrupp för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, m.m.

Åtgärd 20: Regeringen avser att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att lämna förslag som innebär ett samlat grepp om frågor som rör lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning. Arbetsgruppen skall även få i uppgift att överväga hur förekomst och omfattning av diskriminering på grund av sexuell läggning skall kunna mätas och om möjligt lämna förslag till indikatorer inom olika områden i samhället.

Arbetet för att stärka skyddet mot kränkningar av och rättigheter för homo- och bisexuella har skett och sker genom en rad olika insatser och inom olika delar av samhället. Trots det drabbas fortfarande homo- och bisexuella av diskriminering och andra kränkningar i det svenska samhället på grund av sin sexuella läggning. Detta är givetvis oacceptabelt och arbetet för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning är därför en viktig fråga för regeringen.

Inom Regeringskansliet finns inget formellt övergripande ansvar för homo- och bisexuellas rättigheter. Detta riskerar att osynliggöra frågan om lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning. Den rådande ordningen har lett till att Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) kommit att allt mer få en informell roll som expertmyndighet i frågor rörande homo- och bisexuellas rättigheter. Det finns mot denna bakgrund ett behov att ta ett samlat grepp om frågan om lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning bland annat för att uppnå en samlad och samstämmig politik i fråga om homo- och bisexuellas rättigheter. I ett sådant samlat grepp kan ingå att någon enhet inom Regeringskansliet får ett tydligt ansvar för en övergripande bevakning av homo- och bisexuellas samt transpersoners rättigheter. Det finns dessutom ett behov av att hela Regeringskansliet uppmärksammar och bevakar frågan om lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning inom de olika politikområdena.

I dag finns inga tillförlitliga instrument för att mäta förekomsten av diskriminering på grund av sexuell läggning inom olika samhällsområden, vilket försvårar arbetet mot denna form av diskriminering. Däremot finns både mål och indikatorer för att mäta etnisk och religiös diskriminering inom ramen för regeringens integrationspolitik. Dessa presenterades i budgetpropositionen för 2006. I sammanhanget kan även nämnas att Folkhälsoinstitutet, Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Ombudsmannen mot etnisk

Skr. 2005/06:95

41 diskriminering (DO), Handikappombudsmannen (HO) och HomO har

inlett ett arbete för att belysa sambanden mellan diskriminering och hälsa (se även avsnitt 4.4.4). En slutredovisning av detta arbete skall lämnas i december 2006.

För att effektivt kunna bedöma förekomsten av diskriminering på grund av sexuell läggning finns således ett behov av att utveckla metoder och om möjligt någon form av mätinstrument för att kartlägga förekomst och omfattning av upplevd och faktisk diskriminering på grund av sexuell läggning inom olika områden i samhället. Kunskap om förekomst och omfattning av diskriminering på grund av sexuell läggning är en förutsättning för att utarbeta effektiva verktyg mot diskriminering.

För att uppnå en sammanhållen och effektiv politik på området avser regeringen att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att lämna förslag som innebär ett samlat grepp om frågan om lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning. Arbetsgruppen skall även få i uppgift att överväga hur förekomst och omfattning av diskriminering på grund av sexuell läggning skall kunna mätas och om möjligt lämna förslag till indikatorer inom olika områden i samhället. Hanteringen inom Regeringskansliet av frågor om lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning har kopplingar till Diskrimineringskommitténs uppdrag och kommande ställningstaganden till kommitténs förslag. Remiss-behandlingen av Diskrimineringskommitténs förslag bör därför avvaktas innan arbetsgruppen tillsätts.

Diskrimineringskommittén har övervägt om det bör införas ett skydd mot diskriminering av transpersoner. Begreppet sexuell läggning omfattar inte transpersoner. Med transpersoner brukar avses transsexuella, transvestiter och andra personer som har en könsidentitet eller ett könsrollsöverskridande beteende som tidvis eller alltid skiljer sig från samhällets gängse normer för hur en man respektive en kvinna förväntas vara. Det är en grupp som också utsätts för våld och diskriminering. Transsexualitet har både inom EG-rätten och i svensk rätt ansetts vara en fråga om könstillhörighet och inte om sexuell läggning.

Transsexuella personer har således ett skydd mot diskriminering i arbetslivet genom jämställdhetslagen. Detta skydd omfattar emellertid inte andra transpersoner än transexuella.

Diskrimineringskommittén föreslår att övriga transpersoner skall få ett skydd genom diskrimineringsgrunden könsidentitet. Eftersom det också finns behov att ta ett samlat grepp om frågor som rör dessa personer kommer regeringen att överväga om arbetsgruppen för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning även skall se över hur frågor, som rör transpersoner som inte är transsexuella, skall beredas inom Regeringskansliet i fortsättningen.

Äktenskap för par av samma kön

Åtgärd 21: En särskild utredare har fått i uppdrag att ta ställning till om par av samma kön bör kunna ingå äktenskap. Uppdraget skall redovisas senast den 30 mars 2007. Regeringen avser att därefter överväga förslagen från utredningen och vidta eventuella åtgärder mot bakgrund av utredningens förslag.

Skr. 2005/06:95

42 En särskild utredare har fått i uppdrag att ta ställning till om par av

samma kön bör kunna ingå äktenskap. Utredaren skall vidare ta ställning till formerna för ingående av äktenskap. Det skall bland annat övervägas om behörigheten för trossamfund att företräda det allmänna vid ingående av äktenskap bör finnas kvar eller om äktenskap endast bör få ingås civilt. Utredaren skall också överväga behovet av förändringar när det gäller registrerat partnerskap. Uppdraget skall redovisas senast den 30 mars 2007. Regeringen avser att därefter överväga förslagen från utredningen och vidta eventuella åtgärder mot bakgrund av utredningens förslag.

4.1.6 Särskilt om diskriminering på grund av funktionshinder samt övriga frågor om funktionshindrades rättigheter En nationell handlingsplan för handikappolitiken

Åtgärd 22: Regeringen avser att under våren 2006 redovisa en uppföljning av den nationella handlingsplanen för handikappolitiken.

Riksdagen beslutade våren 2000 om nationella mål, inriktning och en nationell handlingsplan för handikappolitiken. Handlingsplanen sträcker sig till 2010. Den är sektorsövergripande och inriktad på att identifiera och undanröja hinder för delaktighet, att förebygga och bekämpa diskriminering samt att ge förutsättningar för självständighet och självbestämmande.

Uppföljningen av handlingsplanen kommer att redovisas i form av en skrivelse till riksdagen under våren 2006. I skrivelsen avser regeringen att redovisa insatser som vidtagits sedan 2002, resultaten av dessa insatser samt arbetets fortsatta inriktning fram till 2010. Som underlag för skrivelsen har 14 sektorsmyndigheter lämnat underlag till omvärldsanalyser om vilka hinder och möjligheter de ser i arbetet för de handikappolitiska målen. Frågan om bekämpning av diskriminering kommer att belysas särskilt i skrivelsen.

Ny myndighet för samordning av handikappolitiken

Åtgärd 23: Regeringen har inrättat en ny myndighet med uppdrag att samordna handikappolitiken. Myndigheten påbörjade sitt arbete den 1 januari 2006. Handikappombudsmannen (HO) får en mer fristående och granskande roll.

I och med att Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) bildades den 1 januari 2006 har en samlad samordnings- och stödfunktion för handikappolitiken skapats. Genom att verksamheten som HO bedrivit inom ramen för det nationella tillgänglighetscentret har övergått till den nya myndigheten får HO en mer fristående och granskade roll, där kärnverksamheten utgörs av arbetet med diskrimineringslagstiftningen.

Handisam skapades genom att befintliga myndigheter inom sektorn omstrukturerades. Eftersom Statens institut för särskilt utbildningsstöd

Skr. 2005/06:95

43 (Sisus) avvecklades som självständig myndighet, förblir antalet

myndigheter inom området oförändrat.

Handisams verksamhet är i stora delar knuten till de övergripande åtgärder som presenterades i den nationella handlingsplanen för handikappolitiken (1999/2000:79). Myndighetens uppdrag inom tillgänglighetsområdet innebär att den skall stimulera och driva på utvecklingen mot ett tillgängligare Sverige samt följa myndigheters, kommuners och andra samhällsaktörers utveckling inom tillgänglighetsområdet. Handisam skall också genom sitt samordningsarbete bidra till att Sverige uppfyller sina åtaganden inom ramen för skyddet av de mänskliga rättigheterna.

Sisus har haft ett särskilt uppdrag att arbeta med bemötandefrågor. Det har inneburit att statens möjligheter att påverka bemötandet fått en framträdande plats. Sisus har bland annat utvecklat metoder för kompetensutveckling och kunskapsspridning för att påverka maktbalansen i det enskilda mötet med personal inom den offentliga sektorn. Det finns anledning att integrera frågor om kompetensutveckling i bemötande i bland annat Handisams arbete för de mänskliga rättigheterna och utvecklingen av metoder för utarbetandet av antidiskrimineringsstrategier.

Handisams roll kan sammanfattas enligt följande.

– Strategisk: Förse regeringen med underlag för styrningen mot de handikappolitiska målen.

– Samordnande: Samordna och stödja framför allt de myndigheter som har ett särskilt sektorsansvar för handikappolitiken.

– Utvärderande: Utvärdera handikappolitiken utifrån ett tvärsektoriellt perspektiv i samverkan med andra myndigheter.

– Pådrivande: Utveckla riktlinjer för tillgänglighet.

– Stödjande- och genomförande: Stödja olika aktörer genom bland annat utbildning och kunskapsspridning.

Handisams uppgifter fråntar inte någon annan myndighet dess ansvar för genomförandet av handikappolitiken.

Kartläggning av våld mot funktionshindrade

Åtgärd 24: Regeringen avser att under 2006 ge Brottsförebyggande rådet (Brå) i uppdrag att i samråd med Handikappombudsmannen (HO) och Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) kartlägga våld mot funktionshindrade.

Såsom beskrivs i del II, avsnitt 3.5, har det framförts från internationella organ, liksom av flera företrädare för referensgrupperna, att det är angeläget att uppmärksamma frågor om våld mot kvinnor med funktionshinder. Att ha ett funktionshinder innebär ofta ett särskilt beroende av andra människors hjälp och en särskild utsatthet och sårbarhet i många situationer. Beroendet och utsattheten leder alltför ofta till kränkningar. Dessa kan förorsakas av obetänksamhet och brist på inlevelse, men det förekommer också att personer utnyttjar människors utsatthet och beroende och medvetet begår kränkningar och övergrepp.

Både män, kvinnor och barn råkar ut för våldet, ofta när de befinner sig i

Skr. 2005/06:95

44 situationer där de är beroende av och måste släppa andra inpå livet.

Samtidigt är svårigheterna att bli trodd ofta stora och vid vissa funktionshinder kan det även vara svårt att kunna beskriva vad som har hänt.

Kunskapen om våld och sexuella övergrepp mot personer med funktionshinder är i dag otillräcklig. Brott som riktas mot funktions-hindrade syns ofta inte i svensk statistik. Regeringen avser därför att under 2006 ge Brå i uppdrag att, i samråd med HO och Handisam, kartlägga våld mot funktionshindrade. Syftet med uppdraget skall vara att ge ökad kunskap om problembilden avseende våld mot funktionshindrade. Kartläggningens resultat skall redovisas köns-uppdelat.