Myndigheters användning av våld och

Inledning

Såsom närmare beskrivs i kartläggningen av situationen för de mänskliga rättigheterna i Sverige 2005 (del II, avsnitt 3.6.1) har internationella organ i sina yttranden om Sverige vid flera tillfällen rekommenderat att ett särskilt organ inrättas med uppgiften att utreda misstankar om övervåld från polis. Frågan har också tagits upp av företrädare för referensgrupperna. Det har också framförts av internationella organ, liksom av företrädare för referensgrupperna, att utbildningen i frågor om de mänskliga rättigheterna bör förstärkas för poliser och personal vid andra myndigheter inom rättsväsendet.

Utredning om oberoende utredningsorgan vid misstanke om övervåld

Åtgärd 79: Frågan om oberoende utredningsorgan vid misstanke om övervåld av polis är under utredning. Uppdraget skall redovisas senast den 31 december 2006. Regeringen kommer därefter att överväga utredarens förslag.

Den 22 december 2004 beslutade regeringen att en särskild utredare skulle tillkallas med uppdrag att analysera regleringen, organisationen och handläggningsrutinerna för brottsanmälningar mot anställda inom polisen och mot åklagare (dir. 2004:180, tilläggsdir. 2005:146).

Utredaren skall presentera ett förslag på hur ett från polisen och åklagarväsendet fristående och oberoende utredningsorgan skulle kunna vara utformat och organiserat. Utredaren skall vidare utreda formerna för och lägga fram förslag på ett särskilt obligatoriskt utredningsförfarande för fall där någon avlidit eller skadats allvarligt i samband med ett polisingripande men där det inte finns misstanke brott. Uppdraget skall redovisas senast den 31 december 2006. Regeringen kommer därefter att överväga utredarens förslag.

Polisens hantering av större demonstrationer

Åtgärd 80: Ett nationellt taktikprojekt bedrivs av Rikspolisstyrelsen för att bland annat minska användningen av våld vid större demonstrationer.

Från och med januari 2006 finns 1 200 poliser som är utbildade i denna nya taktik.

I kartläggningen av situationen för de mänskliga rättigheterna i Sverige 2005 (del II) nämns att Göteborgskommittén överlämnade sitt betänkande (SOU 2002:122) till justitieministern i januari 2002.

Kommitténs betänkande och den kritik som framfördes där mot polisens arbetsmetoder vid stora folksamlingar utmynnade i att polisen påbörjade arbetet med en s.k. särskild polistaktik. Modellen kommer ursprungligen från Danmark där man i snart tio år framgångsrikt arbetat enligt en metod som mer syftar till dialog än konfrontation med batonger och sköldar.

Skr. 2005/06:95

84 Den särskilda polistaktiken innehåller flera beståndsdelar, varav

utbildning av personalen är den mest centrala. Det handlar bland annat om mental förberedelse, kommunikation, juridik, att se faror och att förhindra skador – utan användning av sköldar och batonger. Etik går som en röd tråd genom hela utbildningen. Utöver utbildning kommer polisen, vid denna typ av situationer, att använda en rad olika specialfordon, bland annat i syfte att vara bättre skyddade mot exempelvis stenkastning och annat våld. Sådana fordon har tidigare inte funnits, vilket medfört att poliserna utsatts för stora risker.

Från och med januari 2006 finns också, fördelade över de tre storstadslänen, 1 200 poliser som är utbildade i denna nya taktik. Dessa poliser utgör en nationell förstärkningsorganisation som kan användas över hela landet.

Förstärkt granskning av användningen av hemliga tvångsmedel

Åtgärd 81: Regeringen avser att förstärka granskningen av användningen av hemliga tvångsmedel. Hur den förstärkta granskningen skall utformas kommer att övervägas närmare senare i år.

Såsom närmare beskrivs i kartläggning av situationen för de mänskliga rättigheterna i Sverige (del II, avsnitt 3.6.5 om rätten till privatliv) har flera företrädare för referensgrupperna uttryckt oro för den ökade tvångsmedelsanvändningen och betonat vikten av rättssäkerhetsgarantier och skydd för den personliga integriteten.

Ju större integritetsintrång ett tvångsmedel medför, desto större krav bör ställas på den granskningsapparat som omgärdar tvångsmedlet. Den domstolsprövning som regelmässigt görs inför varje användande av hemliga tvångsmedel utgör därvid den viktigaste kontrollmekanismen.

Förutsättningarna för att domstolsprövningen innefattar en tillfredsställande kontroll har förbättrats ytterligare genom den ordning med offentliga ombud som infördes den 1 oktober 2004.

I enlighet med riksdagens önskemål redovisar regeringen årligen i en skrivelse till riksdagen hur reglerna om hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning har tillämpats.

JO och JK har till uppgift att övervaka att domstolar och andra myndigheter samt tjänstemän vid myndigheterna följer lagar och andra författningar samt att de även i övrigt uppfyller sina skyldigheter. Såvitt gäller den helt fristående kontrollen av reglerna om hemliga tvångsmedel är därför den extraordinära tillsyn som utförs av JO och JK av särskild vikt. Både JO och JK kan agera efter klagomål eller på eget initiativ. De har flera gånger haft synpunkter på myndigheternas tillämpning av tvångsmedelsbestämmelserna, och i några fall har åtal väckts.

De föreslagna lagarna om hemlig rumsavlyssning och om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott innebär ett betydande integritetsintrång för den som utsätts för åtgärderna. Det finns därför ett legitimt intresse av en förstärkt granskning av användandet av hemliga tvångsmedel.

En sakkunnig person har på uppdrag av Justitiedepartementet utrett hur den parlamentariska kontrollen när det gäller de brottsbekämpande

Skr. 2005/06:95

85 myndigheternas användning av hemliga tvångsmedel lämpligen kan

stärkas. Denne överlämnade i november 2005 promemorian Hemliga tvångsmedel m.m. under en stärkt parlamentarisk kontroll (Ds 2005:53).

I promemorian föreslås att en särskild nämnd, Tvångsmedelsnämnden, inrättas under regeringen. Nämnden skall, enligt promemorian, ha till uppgift att granska användningen av hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning, hemlig kameraövervakning, postkontroll och överskottsinformation enligt regleringen i rättegångsbalken, lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning, lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll och lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. Granskningen skall enligt förslaget i promemorian syfta till att säkerställa att tvångsmedlen och överskottsinformation används i enlighet med gällande författningar.

Granskningsarbetet föreslås resultera i allmänna omdömen om hur de hemliga tvångsmedlen har använts och hur författningarna har efterlevts.

Nämnden skall ha en viss ärendeinsyn i enskilda, pågående fall för att kunna utöva en principtillsyn men skall inte kunna ingripa i enskilda fall mot vad den anser vara en felaktig tillämpning av regelverken. Den skall vidare verka för att brister i lagstiftningen avhjälps. I promemorian föreslås att nämnden skall bestå av högst åtta ledamöter som utses av regeringen för en bestämd tid. Vid nämnden skall finnas en sekreterare.

Med hänsyn till de uppgifter som nämnden avses få föreslås det i promemorian att det parlamentariska inslaget i denna nämnd skall vara bredare än det är vid Registernämnden (av vars sex ledamöter två har parlamentarisk anknytning). Nämnden skall varje år före den 1 maj lämna en berättelse till regeringen om sin egen verksamhet och den verksamhet som har granskats under det närmast föregående kalenderåret och i övrigt lämna redovisningar till regeringen när den finner skäl för det.

Förslagen i promemorian har remitterats. Regeringen avser att förstärka granskningen av användningen av hemliga tvångsmedel. Hur den förstärkta granskningen skall utformas kommer att övervägas senare i år. Det är regeringens avsikt att denna förstärkta granskning även skall omfatta bland annat tvångsmedelsanvändning enligt de förslag till lag om hemlig rumsavlyssning och till lag om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott som för närvarande bereds inom Justitiedepartementet.

Uppdrag till Rikspolisstyrelsen

Åtgärd 82: Regeringen avser att senast under 2007 ge Rikspolis-styrelsen i uppdrag att rapportera vilka åtgärder som vidtagits avseende utbildning om mänskliga rättigheter sedan 2003 samt avge en lägesrapport för hur den utbildning om mänskliga rättigheter som bedrivs inom ramen för polisutbildningen fortgår.

De övergripande målen för polisen är att försäkra den enskilde rättstrygghet och rättssäkerhet, förebygga och upptäcka brott samt se till

Skr. 2005/06:95

86 att den som har begått brott identifieras och lagförs. För att kunna utföra

sitt uppdrag har polisen tilldelats omfattande befogenheter, bland annat att använda våld mot enskilda för att genomföra en tjänsteåtgärd. Detta ställer självfallet mycket stora krav på den enskilda polismannen när det gäller omdöme och förmåga att hantera svåra situationer där våld kan komma att användas.

Utbildning om de mänskliga rättigheterna är sedan lång tid ett inslag i den grundläggande polisutbildningen och ingår också som delmoment i vidareutbildning. För att ytterligare understryka vikten av att respekten för de mänskliga rättigheterna genomsyrar all verksamhet i staten aviserade regeringen i den förra handlingsplanen (skr. 2001/02:83) uppdrag till en rad myndigheter, varav polisen var en, att förstärka utbildningen av personalen i frågor om de mänskliga rättigheterna. För polisens del gavs uppdraget i regleringsbrevet för 2002. Uppdraget redovisades i januari 2003. I redovisningen lämnas en utförlig beskrivning av åtgärder som vidtagits under 2002 samt en redogörelse för vilka åtgärder som planeras därefter. Regeringen avser nu att följa upp detta uppdrag med att senast under 2007 lägga ut ett krav på återrapportering avseende de fortsatta åtgärder som Rikspolisstyrelsens aviserat i redovisningen från 2003. Regeringen kommer i samband med detta även att begära en lägesrapport för hur den utbildning om mänskliga rättigheter som bedrivs inom ramen för polisutbildningen fortgår.

4.6.2 Frihetsberövanden