Del II – Situationen för de mänskliga rättigheterna i Sverige 2005
2.2 Nya konventioner m.m
FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor från 1979 tillhandahåller ett ramverk för att säkerställa lika rätt för kvinnor och män. Konventionen trädde i kraft 1981. Den 24 april 2003 ratificerade Sverige det fakultativa protokollet till konventionen.
Protokollet ger enskilda och grupper av enskilda rätten att klaga till FN:s kommitté mot diskriminering av kvinnor i påstådda fall av kränkningar av konventionen. Protokollet ger också kommittén en möjlighet att på eget initiativ undersöka allvarliga och systematiska kränkningar av de rättigheter som anges i konventionen.
Den 1 juli 2003 trädde FN-konventionen om migrerande arbetstagares rättigheter i kraft. I enlighet med konventionen har en kommitté bildats för granskning av staternas efterlevnad av konventionen. Stater som ansluter sig till konventionen åtar sig att vart femte år lämna in rapporter till kommittén om genomförandet av konventionens regler på nationell nivå. När tio stater har accepterat att underkasta sig sådan prövning kommer kommittén också att kunna granska individuella klagomål mot staten. Kommittén höll sin första session i mars 2004. Varken Sverige eller någon annan av EU:s medlemsstater har ratificerat konventionen.
Flera konventioner har kompletterats med protokoll de senaste åren. I december 2002 antog FN:s generalförsamling ett nytt fakultativt protokoll till FN-konventionen mot tortyr, vilket dock ännu inte trätt i kraft. Protokollet syftar till att etablera ett internationellt såväl som ett nationellt besöks- och inspektionssystem för att motverka tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning i samband med frihetsberövande. Dels skall en underkommitté till FN:s tortyrkommitté inrättas, dels ställer protokollet krav på en nationell institution. Båda skall arbeta i förebyggande syfte. Underkommittén skall besöka platser där personer hålls i förvar, ge råd och hjälpa de nationella organen, ge rekommendationer till stater i syfte att stärka deras förmåga att förhindra tortyr m.m. samt samarbeta med FN-systemet. De nationella institutionerna skall beredas möjlighet att besöka platser där personer hålls i förvar, ge rekommendationer till regeringen för att förbättra behandlingen av förvarstagna samt lämna synpunkter på relevant lagstiftning. Sverige har undertecknat protokollet och ratificerade detta under 2005.
Två fakultativa protokoll till FN-konventionen om barnets rättigheter har trätt i kraft. Det ena protokollet behandlar rättigheter för barn som är inblandade i väpnade konflikter. Protokollet trädde i kraft i februari 2002
Skr. 2005/06:95
135 och ratificerades av Sverige i februari 2003. Det andra protokollet avser
att motverka handel med barn, barnprostitution och barnpornografi samt ställer krav på att sådana handlingar kriminaliseras och bestraffas av de fördragsslutande staterna. Detta protokoll trädde i kraft i januari 2002. I en nyligen till riksdagen avlämnad proposition (prop. 2005/06:68) föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna protokollet. Regeringen gör vidare bedömningen att vissa lagändringar måste göras för att Sverige skall kunna ratificera protokollet. Det handlar om att i brottsbalken införa en ny bestämmelse som kriminaliserar otillbörlig påverkan vid adoption.
I december 2000 öppnades FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och dess tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, för undertecknande. Sverige ratificerade konventionen och protokollet 2003. Inom Europarådet avslutades under 2005 ett arbete med att ta fram en ny europeisk konvention mot handel med människor.
Sverige undertecknade konventionen i maj 2005. I december samma år beslutade regeringen om direktiv till en utredare som bland annat skall analysera frågan om Sveriges tillträde till konventionen och vilka lagändringar som i så fall kan krävas (dir. 2005:152).
Flera internationella dokument om s.k. hedersrelaterat förtryck har antagits inom FN de senaste åren. Dessa dokument är inte för staterna bindande instrument, men markerar ändå att arbetet med dessa problem tillmäts stor betydelse. Flera rapporter om s.k. hedersrelaterat våld har lagts fram inom FN, bland annat av generalsekreteraren och av de särskilda rapportörerna om våld mot kvinnor respektive om utomrättsliga, summariska och godtyckliga avrättningar.1 I oktober 2004 antog också FN:s generalförsamling en resolution mot hedersrelaterade brott mot kvinnor och flickor.2
Inom FN har ett arbete med en konvention om funktionshindrades åtnjutande av de mänskliga rättigheterna påbörjats. En ad hoc-kommitté, där Sverige ingår, har inrättats under Generalförsamlingen för att ta fram en text till en konvention. Arbetet med konventionen understryker att möjligheterna för personer med funktionshinder att faktiskt kunna ta del av de mänskliga rättigheterna tillmäts stor betydelse inom det internationella samfundet. Sedan 1994 finns också FN:s standardregler om delaktighet och jämlikhet för personer med funktionshinder, som formellt sett inte är rättsligt bindande, men som ger vägledning i arbetet med att utveckla en nationell handikappolitik. Det kan tilläggas att Sverige har ratificerat den centrala ILO-konventionen på detta område, konventionen (nr 159) om yrkesinriktad rehabilitering och arbete för personer med handikapp.
Arbetet med frågor om företagens ansvar i förhållande till mänskliga rättigheter har utvecklats på såväl nationell som global nivå. I mars 2002 bjöd statsministern, utrikesministern, handelsministern och biståndsministern in det svenska näringslivet till initiativet Globalt Ansvar. Syftet med detta initiativ är att främja svenska företags arbete för mänskliga rättigheter, grundläggande arbetsvillkor, bekämpande av
1 FN-dokument A/57/169, E/CN.4/2003/75 respektive E/CN.4/2003/3.
2 FN-dokument A/C.3/59/L.25.
Skr. 2005/06:95
136 korruption och en bättre miljö. Utgångspunkten för Globalt Ansvars
verksamhet är de internationella konventioner och normer för företag som formulerats i OECD:s riktlinjer för multinationella företag och FN:s Global Compact. OECD:s riktlinjer innehåller rekommendationer till multinationella företag och har framförhandlats av regeringar i samarbete med näringsliv och fackföreningar. 39 regeringar har anslutit sig till riktlinjerna. FN:s generalsekreterare Kofi Annan tog 1999 initiativ till bildandet av FN:s Global Compact. Initiativet syftar till att uppmuntra och stödja företag att i sin verksamhet utgå från tio grundläggande principer om mänskliga rättigheter, arbetsvillkor, miljö och korruption.
I juli 2003 trädde protokoll nr 13 till Europakonventionen i kraft.
Enligt protokollet skall dödsstraff helt avskaffas i de anslutna staterna.
Frånträdelser eller reservationer från förbudet mot dödsstraff är inte tillåtna under några omständigheter. Sverige ratificerade protokollet i april 2003.
Den 1 april 2005 trädde också protokoll nr 12 till Europakonventionen i kraft. Protokollet innehåller ett generellt förbud mot diskriminering.
Sverige har varken undertecknat eller ratificerat protokollet, och lade också ned sin röst i samband med att Europarådets ministerkommitté röstade om protokollet. Skälen till detta har beskrivits i regeringens första nationella handlingsplan för de mänskliga rättigheterna.
I maj 2004 antogs protokoll 14 till Europakonventionen. Som närmare beskrivs i del I, avsnitt 3.2 är syftet med protokollet att rationalisera Europadomstolens arbete i olika avseenden. Protokollet, som ännu inte trätt i kraft, ratificerades av Sverige i november 2005.
I december 2003 beslutade OSSE:s ministerråd att anta en handlingsplan för att förbättra situationen för romer och sinter i Europa.3 Handlingsplanens övergripande syfte är att förstärka de deltagande staternas och de berörda OSSE-institutionernas strävanden att trygga att romer och sinter skall kunna spela en fullständig och likaberättigad roll i våra samhällen och att utrota diskrimineringen mot dem. Både de deltagande staterna och OSSE-institutionerna uppmanas att genomföra handlingsplanen.
Inom EU antogs under 2004 ett nytt rådsdirektiv om miniminormer för när medborgare i tredje land och statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning. Enligt direktivet, som också kallas skyddsgrundsdirektivet, skall förföljelse på grund av sexuell läggning innefattas i konventionsflyktingbegreppet.
Flera frågor som tillhör EU:s kompetensområde berör i allra högsta grad mänskliga rättigheter, bland annat asylpolitiken och jämställdhets-politiken. Förutom de mer specifika EG-rättsliga regler som rör olika frågor med anknytning till mänskliga rättigheter, såsom icke-diskriminering och jämställdhet, finns sedan år 2000 ett särskilt dokument till skydd för de mänskliga rättigheterna inom EU, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, den så kallade EU-stadgan. Stadgan avser rättigheter för medborgarna som skall respekteras av unionens institutioner och organ samt av medlemsstaterna när de tillämpar EG-rätten. Stadgan är inte bindande, utan ett politiskt
3OSSE, dokument MC.DEC/3/03.
Skr. 2005/06:95
137 dokument. Den understryker att de mänskliga rättigheterna även gäller
för EU, även om unionen i sig inte är ansluten till någon konvention på området. Samtliga EU:s medlemsstater är dock redan anslutna till Europakonventionen.
I juni 2004 enades Europeiska rådet om ett nytt EU-fördrag som träder i kraft om samtliga medlemsstater ratificerar det. Det nya fördraget innehåller en bestämmelse som skulle göra det möjligt för EU att anslutas till Europakonventionen. Även stadgan om grundläggande rättigheter ingår i fördraget och kan alltså bli juridiskt bindande om fördraget träder i kraft.
Det europeiska centret för övervakning av rasism och främlingsfientlighet (EUMC) är ett exempel på organ som arbetar med frågor om mänskliga rättigheter inom EU. EUMC, som ligger i Wien, har som främsta uppgift att förse EU och dess medlemsstater med information om bland annat rasism och etnisk diskriminering. Centret utarbetar också strategier för att motverka rasism och etnisk diskriminering och sprider goda exempel inom detta område. Vid Europeiska rådets möte i Bryssel i december 2003 beslutades att mandatet för EUMC skall utvidgas så att centrumet blir en byrå för mänskliga rättigheter. Man ansåg att det fanns behov av att främja och öka skyddet för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.
Kommissionen presenterade sitt förslag till rådsförordning om inrättande av en byrå för grundläggande rättigheter den 30 juni 2005. Enligt förslaget skall byråns syfte vara att ge stöd och sakkunskap i fråga om grundläggande rättigheter till berörda institutioner, organisationer, kontor och byråer inom gemenskapen och dess medlemsstater i samband med genomförandet av EG-rätten, för att hjälpa dem att till fullo respektera de grundläggande rättigheterna när de vidtar åtgärder eller utformar handlingsplaner inom sina behörighetsområden. Sveriges regering välkomnar bildandet av en EU-byrå för grundläggande rättigheter och anser att detta bör leda till ett ökat skydd för de grundläggande rättigheterna inom unionen. Centralt är dock att dubbelarbete undviks och att inrättandet av en byrå för grundläggande rättigheter tillför ett mervärde. Enligt förslaget är byrån tänkt att bli operativ den 1 januari 2007.
Efter inbjudan av Europeiska rådet 2004 presenterade kommissionen i mars 2005 ett förslag om att inrätta ett europeiskt jämställdhetsinstitut.
Förslaget bereds för närvarande och rådet och parlamentet väntas fatta ett gemensamt beslut om en förordning under 2006. Institutets uppgifter blir att samla och sprida information om forskning och utvecklingsarbete inom jämställdhetsområdet, att skapa arenor för erfarenhetsutbyte mellan medlemsstaterna och att bidra i utvecklingen av metoder för jämställdhetsintegrering. Målsättningen är att institutet blir operativt år 2007. Sverige har sedan slutet av 1990-talet aktivt verkat för att ett europeiskt jämställdhetsinstitut skulle komma till stånd och ser det som en viktig resurs i jämställdhetsarbetet inom EU.
Skr. 2005/06:95
138