• No results found

Del I – En nationell handlingsplan för de mänskliga rättigheterna

4.4 Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

4.4.2 Rätten till arbete

Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har var och en rätt till arbete och till skydd mot arbetslöshet. Var och en har också rätt att utan diskriminering få lika lön för lika arbete, vilket bland annat framgår av artikel 11 i FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Rätten till arbete skyddas vidare av FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, den europeiska sociala stadgan och av målsättningsstadgandet i 1 kap. 2 § regeringsformen.

Rätten till arbete innebär inte en ovillkorlig rätt till ett arbete, utan en skyldighet för staterna att vidta åtgärder för att motverka arbetslöshet.

Det är viktigt att uppmärksamma att rätten till arbete skall genomföras på ett sätt som inte är diskriminerande.

Sverige har flera gånger mottagit kritiska synpunkter från internationella organ om diskriminering av personer med utländsk bakgrund och på grund av etnisk tillhörighet, bland annat av romer, på den svenska arbetsmarknaden. Sverige har vidare fått flera påpekanden om diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden. De synpunkter som framförts av internationella organ och av referensgrupperna angående rätten till arbete beskrivs närmare i kartläggningen av situationen för de mänskliga rättigheterna i Sverige (del II, avsnitt 3.4.1).

Avidentifierade ansökningshandlingar

Åtgärd 45: En utredning har genomförts om avidentifierade ansökningshandlingar. Uppdraget redovisades i januari 2006. Regeringen kommer under 2006 att ta ställning till om och hur det är lämpligt att pröva metoden vid någon eller några myndigheter.

Regeringen gav i maj 2005 en särskild utredare i uppdrag att analysera förutsättningarna för att använda en metod med avidentifierade ansökningshandlingar vid rekrytering inom offentlig sektor (dir.

2005:59). Utredarens uppgift var att analysera vilken information som det kan vara möjligt för myndigheterna att bortse från i inledningsskedet av ett rekryteringsförfarande. Utredaren fick också i uppgift att analysera hur en sådan metod förhåller sig till offentlighetsprincipen och vid behov lämna nödvändiga författningsförslag. I uppdraget ingick vidare att beakta den praktiska hanteringen med avidentifiering samt att göra en samlad bedömning av för- och nackdelar med avidentifierade

Skr. 2005/06:95

60 ansökningar utifrån olika aspekter. Utredaren överlämnade sitt

betänkande till regeringen den 11 januari 2006 (SOU 2005:115).

Betänkandet har därefter skickats ut på remiss.

Regeringen kommer under 2006 att ta ställning till om och hur det är lämpligt att pröva metoden vid någon eller några myndigheter.

Förbud mot diskriminering på grund av ålder i arbetslivet

Åtgärd 46: Sverige kommer att införa förbud mot diskriminering på grund av ålder i arbetslivet.

Enligt EG:s direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet skall medlemsstaterna införa förbud mot diskriminering på grund av ålder i arbetslivet. Diskrimineringskommittén har nyligen lämnat förslag till hur bestämmelserna om åldersdiskriminering i direktivet om likabehandling i arbetslivet skall genomföras i Sverige. Regeringen avser att bereda förslaget för att Sverige skall kunna införa förbud mot diskriminering på grund av ålder i arbetslivet.

Rätten till lika lön

Åtgärd 47: Regeringen arbetar med att ta fram en nationell handlingsplan för att avskaffa könsdiskriminerande löneskillnader, vilken kommer att ligga till grund för åtgärder inom detta område.

Enligt artikel 11 i FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor skall staterna vidta alla lämpliga åtgärder för att utplåna diskriminering av kvinnor i arbetslivet och särskilt säkerställa, bland annat, rätten till lika lön för lika arbete. FN:s kommitté mot diskriminering av kvinnor har i sin kommentar 2001 över Sveriges fjärde och femte periodiska rapport uttryckt oro över att lönegapet mellan kvinnor och män i Sverige inte har minskat under de senaste 10 åren.

Kommittén har uppmanat regeringen att anta handlingsplaner och vidta aktiva åtgärder för att bekämpa lönediskrimineringen av kvinnor, bland annat genom arbetsvärderingar, fortsatt kunskapsinhämtning om de bakomliggande orsakerna till löneskillnaderna samt ett ökat stöd till arbetsmarknadens parter i kollektiva löneförhandlingar, i synnerhet beträffande lönestrukturer inom kvinnodominerade yrken. Kommittén har också gjort klart att den önskar mer information om frågan i samband med Sveriges nästa periodiska rapport.

Även nationellt har könsdiskriminerande löneskillnader varit en prioriterad fråga. De strukturella löneskillnader som finns på arbetsmarknaden beror på samhällets värderingar och kommer att kvarstå så länge det arbete som utförs av kvinnor värderas lägre än det arbete som utförs av män.

Regeringen arbetar med att ta fram en nationell handlingsplan mot könsdiskriminerande löneskillnader. Planen kommer att vara bred och omfatta de områden som direkt eller indirekt påverkar individens lön.

Det innebär att den, utöver jämställdhetslagen, bland annat kommer att

Skr. 2005/06:95

61 omfatta områden såsom anställningsformer, kompetensutveckling och

fördelning av betalt och obetalt arbete. Den långsiktiga ambitionen är att all könsdiskriminering på arbetsmarknaden skall upphöra.

Rekryteringsmål för professorer

Åtgärd 48: Regeringen avser att fortsätta att genom regleringsbreven för lärosäten sätta rekryteringsmål avseende professorer i syfte att utjämna fördelningen mellan könen.

FN:s kommitté mot diskriminering av kvinnor har framfört synpunkter på att betydligt färre kvinnor än män är professorer i Sverige, trots det höga antalet kvinnor i högre utbildning. Kommittén uppmanade regeringen att genom sin politik stimulera till en ökning av antalet kvinnor som rekryteras till högre tjänster vid universitet och högskolor och att säkerställa att kvinnliga akademiker inte diskrimineras när det gäller tillgång till forskningsstipendier.

Regeringen har satt mål för lärosätenas rekrytering sedan 1997. Under perioden 2001–2004 har 24 lärosäten haft sådana rekryteringsmål. Målen sätts i regleringsbrevet för varje lärosäte. Det genomsnittliga målet för perioden 2001–2004 har varit att minst 24 procent av de nytillsatta professorerna skall vara kvinnor. Det är emellertid endast en tredjedel av lärosätena som uppnått sina utsatta mål.

Regeringen avser att fortsätta att sätta rekryteringsmål för lärosäten. I regleringsbrev för budgetåret 2005 har regeringen för perioden 2005–

2008 satt mål för en lägsta andel kvinnor bland nyanställda professorer för universiteten och för högskolor med eget vetenskapsområde. För övriga högskolor har regeringen angett att högskolan vid anställning av professorer och lektorer skall sträva efter att andelen kvinnor skall ligga inom intervallet 40–60 procent eller närma sig detta intervall.

De direkta anslag till forskning och forskarutbildning som regeringen fördelar till universitet och högskolor används främst till anställningar.

Dessa tillsätts i enlighet med gällande bestämmelser, däribland jämställdhetslagen, enligt vilken könsdiskriminering är förbjuden.

Statliga forskningsråd har utarbetade rutiner för att förhindra att diskriminering förekommer vid fördelning av medel för forskning och redovisar hur resurserna fördelats med könsuppdelad statistik.

Ny modell för att stärka funktionshindrades ställning på arbetsmarknaden Åtgärd 49: Regeringen har beslutat att införa en ny modell för att med ett mer sammanhållet arbetssätt stärka funktionshindrades ställning på arbetsmarknaden. Modellen infördes den 1 januari 2006 och kommer att utvärderas inför 2009.

Såsom beskrivs i kartläggningen av situationen för de mänskliga rättigheterna i Sverige (del II, avsnitt 3.4.1) är arbetslösheten högre bland funktionshindrade än bland befolkningen totalt. En ny modell för ett mer sammanhållet arbetssätt i frågor om arbetssökande med funktionshinder

Skr. 2005/06:95

62 infördes den 1 januari 2006 och kommer att utvärderas inför 2009.

Modellen består av tre steg.

För det första erbjuds arbetssökande med oklar problemställning fördjupad kartläggning och vägledning hos länsarbetsnämnden under upp till 12 veckor, om arbetsförmedlingen bedömer att personen har behov av detta. Regeringen anser att en ordning med sådan fördjupad kartläggning och vägledning i inledningsfasen av kontakterna mellan den enskilde och länsarbetsnämnden kan bidra till större precision i de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Deltagarna får aktivitetsstöd.

För det andra kan personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga erbjudas utvecklingsanställning. Denna typ av anställning är en arbetsplatsförlagd arbetslivsinriktad rehabilitering avsedd att stärka deras ställning på arbetsmarknaden. Anställningen skall vara avtalsenlig men är tidsbegränsad till högst ett år med möjlighet för förlängning.

Lönebidrag utgår.

För det tredje genomförs en insats med trygghetsanställningar. Dessa anställningar är avsedda för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga vilkas problem inte kan tillgodoses genom andra insatser, inklusive utvecklingsanställning. Bidrag utgår på samma sätt som för utvecklingsanställning. Trygghetsanställningarna är dock tänkta att användas som en mer långsiktig insats än utvecklingsanställning.

Företrädesvis bör tillsvidareanställning användas. Anställningen skall också vara avtalsenlig. Trygghetsanställning erbjuds även av Samhall, som kommer att ha kvar sitt nuvarande uppdrag. Trygghetsanställningar hos annan arbetsgivare än Samhall är tänkta att vara ett komplement som skall utöka och bredda utbudet av arbetsplatser för personer med funktionshinder.

För många personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga utgör det vanliga lönebidraget en tillräcklig åtgärd för att få en anställning. Lönebidraget finns därför kvar som hittills.

För att åstadkomma en mer sammanhållen arbetsmarknadspolitik för personer med funktionshinder tilldelas Arbetsmarknadsstyrelsen från och med budgetåret 2006 det samlade ansvaret för utbetalning av de olika stödformerna, vilket också inkluderar statens ersättning till Samhall.

4.4.3 Rätten till bostad