Myndigheters våldsanvändning

Sverige har anslutit sig både till FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och Europarådets konvention till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Genom artikel 11 i FN-konventionen åtar sig konventionsstaterna att genomföra systematiska översyner av såväl förhörsregler, instruktioner, metoder och praxis, som av organisationen kring häktning, fängelser och andra former av förvarshållande, i syfte att motverka förekomsten av tortyr. Enligt artikel 12 i konventionen skall de fördragsslutande staterna tillse att myndigheterna genomför en snabb och opartisk utredning i fall där det finns skälig anledning anta att tortyr förekommit. Enligt artikel 16 omfattar de skyldigheter som följer av artikel 11 och 12 förutom tortyr också annan form av grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

I 2 kap. 5 § regeringsformen ges skydd mot kroppsstraff samt mot tortyr och mot medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden. I polislagen (1984:387) och i lagen (1976:372) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. anges under vilka omständigheter tvång eller våld kan tillgripas och under vilka omständigheter en person får beläggas med handfängsel.

Förutsättningarna för polisens användning av våld är klart reglerade i lag.

Övervåld eller kränkande behandling i samband med ingripanden får inte förekomma.

Europarådets antitortyrkommitté (CPT) besökte Sverige i början av 2003. I sin rapport om besöket framförde kommittén bland annat att den vid genomgång av några utredningar som genomförts i anledning av anmälningar om övergrepp av polis ansett att grundläggande krav om oberoende och effektivitet inte hade tillgodosetts.¹⁴⁰ Kommittén rekommenderade att ansvaret för att utreda klagomål mot polisen överlåts på ett organ som är oberoende av polisen. Så länge en sådan överflyttning av ansvaret inte har skett bör åklagare få klara riktlinjer för hur de skall leda förundersökningarna, de bör beordra omedelbar

140 Europarådet, dokument CPT/Inf (2004)32.

Skr. 2005/06:95

198 rättsmedicinsk undersökning i alla fall där polis kan ha orsakat

personskador, och klara tidsgränser bör bestämmas för åklagarnas beslut om huruvida ett klagomål skall leda till förundersökning. Vidare rekommenderade kommittén att disciplinära åtgärder skall kunna vidtas mot en polisman som misstänks för övergrepp av något slag, även om åklagaren anser att bevisningen inte är tillräcklig för att styrka brott. Den rekommenderade också att kunskap om mänskliga rättigheter integreras i polisens utbildning och träning inför riskfyllda situationer, såsom gripanden och förhör av misstänkta.

I sin rapport om Sverige från 2004 tog även Europarådets kommissionär för de mänskliga rättigheterna upp avsaknaden av ett självständigt organ för utredning av anklagelser om övergrepp från polisens sida.¹⁴¹ FN-kommittén mot tortyr konstaterade i sin avslutande kommentar angående Sveriges fjärde rapport om genomförandet av FN-konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, att flera fall av överdrivet bruk av våld av polispersonal och fängelsevakter, som har lett till döden för de berörda personerna, har inträffat i Sverige under senare år. Den rekommenderade att alla påståenden om övergrepp utreds snabbt och opartiskt och att utbildningen om mänskliga rättigheter förstärks för poliser, fängelsevakter och personal vid andra myndigheter inom rättsväsendet.¹⁴²

Under kartläggningsarbetet har svenska sektionen av Amnesty International anfört i ett skriftligt yttrande att organisationen är mycket oroad över rapporter om övervåld från polisens sida. Amnesty vill särskilt betona vikten av kontinuerliga utbildningsinsatser riktade mot poliser och polisaspiranter vad gäller mänskliga rättigheter samt att misstänkt övervåld alltid skall åtföljas av skyndsamma, grundliga och opartiska utredningar.

Som framgått ovan har frågan om inrättandet av ett oberoende organ för utredning av anmälningar mot polis diskuterats under flera år i samband med att internationella organ granskat Sveriges efterlevnad av olika konventioner om mänskliga rättigheter. Bakgrunden till dessa kommentarer utgörs bland annat av fallet Osmo Vallo samt av händelserna i Göteborg i samband med EU toppmötet i juni 2001. Båda dessa händelser behandlades i handlingsplanen från 2002. År 2003 redovisade Kommittén om tillsynen över polis och åklagare sitt uppdrag.¹⁴³ I kommitténs betänkande angavs att internutredningarna sköts på ett bra sätt och i stort inte uppvisar några brister. Då den centrala frågan emellertid ansågs vara allmänhetens förtroende för utredningsförfarandet ansåg kommittén att systemet borde reformeras, bland annat genom en ökad insyn från utomstående i internutred-ningarna. Kommittén ansåg dock inte att det behövdes något fristående organ för internutredningsverksamheten. Inte heller ansåg kommittén att det fanns behov av att inrätta ett fristående tillsynsorgan. Vid remissbehandlingen tillstyrkte flertalet remissinstanser förslagen, medan andra, däribland JO, var starkt kritiska.

141 Europarådet, dokument CommDH(2004)13.

142 FN-dokument CAT/C/CR/28/6, 6 juni 2002.

143 SOU 2003:41, Förstärkt granskning av polis och åklagare.

Skr. 2005/06:95

199 Såsom närmare beskrivs i handlingsplanen (del I, avsnitt 4.6.1) gav

regeringen i december 2004 en särskild utredning uppdraget att utreda frågan om en fristående och oberoende myndighet för handläggning av brottsutredningar om åklagare och anställda inom polisen.¹⁴⁴

Vad beträffar polisens arbetsmetoder vid t.ex. större demonstrationer kan nämnas att Göteborgskommittén i januari 2003 överlämnade sitt betänkande Göteborg 2001 (SOU 2002:122) till justitieministern. I betänkandet föreslås att det skall tas fram en nationell modell för ingripande mot folksamlingar, inkluderande taktik, utbildning och utrustning. Vidare föreslås att Rikspolisstyrelsen i framtiden skall ta ett större ansvar för samordningen av planeringen inför stora internationella evenemang där flera polismyndigheter kommer att vara inblandade.

Justitiedepartementet utreder också om de brister som kommittén pekade på avseende händelserna i samband med Europeiska rådets möte i Göteborg och mötet i Rådet för ekonomiska och finansiella frågor (Ekofin) i Malmö 2001 förekommer i polisorganisationen i stort. Den 15 juni 2004 lade Strukturutredningen fram en departementspromemoria om strukturella problem inom polisen.¹⁴⁵ Utredningen bekräftade Göteborgskommitténs slutsats om att det finns ett strukturellt problem inom polisen och föreslog att Rikspolisstyrelsen bör ta ett större ansvar för rekrytering och utbildning av polischefer, ett fastare grepp om vidareutbildningen och använda sina styrmedel för att säkerställa att polisen har en enhetlig och ändamålsenlig utrustning. Utredningen har remissbehandlats. Ärendet bereds inom Regeringskansliet.

Vidare bör nämnas att polisen, delvis som en följd av erfarenheterna från Göteborg, genomför ett nationellt taktikprojekt. Projektet utgör en omfattande satsning på att vidareutbilda personalen i frågor av relevans för stora demonstrationer, bland annat mental förberedelse, kommunikation, juridik och etik.

3.6.2 Frihetsberövanden Inledning

Frågor om frihetsberövanden behandlas i flera internationella dokument om mänskliga rättigheter. Ett exempel är Europakonventionen, vars artikel 5 stadgar att var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet och att ingen får frihetsberövas om inte vissa särskilt angivna förutsättningar föreligger, såsom fällande dom eller att någon är lagligen arresterad. Den som är berövad friheten i enlighet med de förutsättningar som anges i artikeln har, bland annat, rätt att påfordra att domstol snabbt prövar lagligheten av frihetsberövandet. Var och en som arresteras skall också utan dröjsmål underrättas om skälen för åtgärden och om den anklagelse som ligger till grund för frihetsberövandet. Sverige har också ratificerat Europarådets konvention till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, vars genomförande övervakas av Europarådets antitortyrkommitté (CPT).

144 Dir. 2004:180.

145 Ds 2004:34.