Respekten för de mänskliga rättigheterna i

Inledning

Internationella organ har flera gånger riktat kritiska synpunkter mot Sverige för åtgärder som vidtagits i syfte att skydda landet mot terrorism.

Även utvärderaren av den första handlingsplanen och referensgrupperna har tagit upp sådana frågor. Synpunkterna rör flera olika rättigheter, såsom t.ex. förbudet mot tortyr och mot återsändande i vissa fall (principen om non-refoulement), rätten till privatliv samt rätten till domstolsprövning och effektivt rättsmedel. Många synpunkter har dock gemensamt att de rör frågor om vilka begränsningar av de mänskliga rättigheterna som är tillåtna och lämpliga i syfte att skydda den allmänna säkerheten. De synpunkter som framförts av internationella organ, utvärderaren av den första handlingsplanen och referensgrupperna i dessa frågor beskrivs närmare i kartläggningen av situationen för de mänskliga rättigheterna i Sverige 2005 (del II, avsnitt 3.6.4).

Frågor om förbud mot återsändande i vissa fall behandlas nedan i avsnitt 4.8.3.

Skr. 2005/06:95

92 Tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll

Åtgärd 90: Ett nytt förfarande i ärenden enligt lagen om särskild utlänningskontroll och säkerhetsärenden enligt utlänningslagen införs den 31 mars 2006. Migrationsverket fattar beslut som första instans och verkets beslut kan överklagas till regeringen. Innan ärendet överlämnas till regeringen skall Migrationsöverdomstolen hålla muntlig förhandling och yttra sig. Om domstolen finner att det finns verkställighetshinder blir yttrandet i den delen bindande för regeringen.

Riksdagen antog under hösten 2005 regeringens förslag till ny utlänningslag (prop. 2004/05:170 Ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden, se även del II, avsnitt 3.8.7) samt till ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. Den nya utlänningslagen (2005:716) och ändringarna i lagen om särskild utlänningskontroll träder i kraft den 31 mars 2006. Säkerhetsärenden enligt utlänningslagen och ärenden enligt lagen om särskild utlänningskontroll skall avgöras av Migrationsverket i första instans.

Migrationsverkets beslut skall kunna överklagas till regeringen.

Överklagandet skall då ges in till verket som skyndsamt skall överlämna ärendet till Migrationsöverdomstolen. Domstolen skall hålla muntlig förhandling och yttra sig i ärendet. Yttrandet och handlingarna skall sedan överlämnas till regeringen för beslut. Om domstolen finner att det finns verkställighetshinder, skall yttrandet i den delen vara bindande för regeringen. Migrationsverkets beslut skall kunna överklagas av den beslutet avser, liksom av Säkerhetspolisen.

Säkerhetsärenden enligt utlänningslagen definieras i den nya lagtexten som ärenden där Säkerhetspolisen av skäl som rör rikets säkerhet eller allmän säkerhet förordar att en utlänning avvisas eller utvisas eller att ett uppehållstillstånd avslås eller återkallas. Utöver dessa säkerhetsärenden finns säkerhetsärenden enligt lagen om särskild utlänningskontroll.

Genom den föreslagna ordningen med prövning i mer än en instans stärks rättssäkerheten för den enskilde. Vidare beaktas verkställig-hetshinder, såsom risk för dödsstraff, kroppsstraff eller tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, tydligare genom att regeringen blir bunden av Migrationsöverdomstolens yttrande i den delen.

Utredning om genomförandet av EU:s rådsdirektiv om miniminormer för förfarandet för att bevilja eller återkalla flyktingstatus

Åtgärd 91: En särskild utredare har tillkallats med uppdrag att ta ställning till hur EU:s rådsdirektiv om miniminormer för förfarandet för att bevilja eller återkalla flyktingstatus skall genomföras i Sverige.

Frågan om rätten till ett effektivt rättsmedel i säkerhetsärenden skall särskilt granskas inom ramen för direktivet. Uppdraget skall redovisas senast den 15 juni 2006. Regeringen kommer därefter att överväga vilka åtgärder som bör vidtas mot bakgrund av utredningens förslag.

Regeringen har den 11 augusti 2005 bemyndigat migrationsministern att tillkalla en särskild utredare i uppdrag att ta ställning till hur EU:s

Skr. 2005/06:95

93 rådsdirektiv om miniminormer för förfarandet för att bevilja eller

återkalla flyktingstatus skall genomföras i Sverige. Uppdraget till utredaren innefattar att undersöka hur den svenska utlänningslag-stiftningen och annan för direktivet relevant lagstiftning överensstämmer med direktivets bestämmelser. Utredaren skall ta ställning till behovet av författningsändringar eller andra åtgärder och lägga fram förslag på de författningsändringar som bedöms nödvändiga. Frågan om rätten till ett effektivt rättsmedel i säkerhetsärenden skall särskilt granskas inom ramen för direktivet (dir. 2005:88). Uppdraget skall redovisas senast den 15 juni 2006. Regeringen kommer därefter att överväga vilka åtgärder som bör vidtas mot bakgrund av utredningens förslag.

Utredning om sanktionslagen

Åtgärd 92: Utredningen om översyn av lagen om vissa internationella sanktioner, som skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 mars 2006, skall pröva i vilken utsträckning förfarandet vid användningen av sanktioner som riktar sig mot enskilda kan förenas med en rätt till prövning i domstol samt även belysa andra rättssäkerhetsaspekter.

Regeringen kommer därefter att överväga vilka åtgärder som bör vidtas för att stärka rättssäkerheten i sanktionsförfarandet.

I mars 2005 gavs en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner (sanktionslagen). I utredningens direktiv (2005:34) framhålls att användningen av sanktioner har ändrat karaktär under de senaste åren. Från att tidigare framför allt ha riktats mot stater används de nu allt oftare mot enskilda individer och organisationer. Detta ställer nya krav på rättssäkerhetsgarantier i förfarandet, särskilt beträffande ekonomiska sanktioner som för den enskilde innebär ett mycket stort ingrepp. Sverige har under lång tid drivit frågan om ökad rättssäkerhet vid användandet av internationella sanktioner inom både FN och EU.

Utredaren skall vid utformningen av sina förslag beakta vikten av att förfarandet vid användning av sanktioner som riktar sig mot enskilda tillgodoser högt ställda krav på rättssäkerhet. Utredaren skall därvid särskilt pröva i vilken utsträckning förfarandet kan förenas med en rätt till prövning i domstol, men är oförhindrad att belysa om rättssäkerhetsaspekter även kan tillvaratas på andra sätt. Uppdraget skall redovisas senast den 31 mars 2006. Regeringen kommer därefter att överväga vilka åtgärder som bör vidtas för att stärka rättssäkerheten i sanktionsförfarandet.

Nordisk arbetsgrupp om tillvaratagande av mänskliga rättigheter och rättssäkerhet i arbetet mot terrorism

Åtgärd 93: En nordisk arbetsgrupp överväger hur mänskliga rättigheter och rättssäkerhet bäst kan tas till vara i det nationella och internationella arbetet mot terrorism. Arbetet skall redovisas i form av en rapport.

Skr. 2005/06:95

94 I juni 2002 beslutade de nordiska justitieministrarna att uppdra åt en

arbetsgrupp att överväga hur mänskliga rättigheter och rättssäkerhet bäst kan tillvaratas i det nationella och internationella arbetet mot terrorism.

Arbetsgruppen består av representanter från de nordiska ländernas regeringskanslier. Arbetsgruppen har arbetat sedan hösten 2002 och skall avsluta sitt arbete med att avge en rapport.

Rapporten skall innehålla en översikt över dels de olika internationella rättsliga instrument som är centrala i arbetet med att bekämpa terrorism, dels processen med och innehållet i lagändringar och andra rättsliga åtgärder mot terrorism som vidtagits i de nordiska länderna efter terroristattackerna i USA den 11 september 2001. De problemställningar som uppkommit och värdeval som gjorts skall identifieras.

Arbetsgruppen skall vidare identifiera vilka hänsyn och värden som typiskt sett kommer att göra sig gällande i det framtida arbetet med rättsliga åtgärder mot terrorism och överväga hur dessa bör balanseras mot varandra. Arbetsgruppen skall anvisa hur man på ett nationellt och internationellt plan bäst kan tillvarata mänskliga rättigheter och rättssäkerheten för enskilda i samband med rättsliga åtgärder mot terrorism samtidigt som hänsyn tas till skyddet av samhället.