Del II – Situationen för de mänskliga rättigheterna i Sverige 2005
2.8 Synpunkter som framförts i anslutning till frågor om
2.8.1 Generella frågor
Internationella organ har vid flera tillfällen beklagat att internationella konventioner om mänskliga rättigheter, med undantag för Europa-konventionen, inte är direkt tillämpliga inför svenska domstolar och förvaltningsmyndigheter.24 Under kartläggningsarbetet har också företrädare för referensgrupperna, såsom Advokater utan Gränser, Raoul Wallenberginstitutet, Svenska avdelningen av Internationella
15 Second, Third, Fourth respektive Fifth Report submitted by the Government of Sweden in accordance with Article 21 of the Revised European Social Charter samt Swedish Report on the Council of Europe Charter for Regional or Minority Languages, Second Periodical Report.
16 Europarådet, Advisory Committee on the Framework Convention for the Protection of National Minorities, dokument ACF/INF/OP/I(2003)006.
17 Europarådet, Resolution CMN(2003)12.
18 Europarådet, European Charter for Regional or Minority Languages, Application of the Charter in Sweden, dokument ECMRL (2003) 1.
19 Europarådet, European Social Charter (Revised) European Committee on Social Rights, Conclusions 2002, 2003, 2004 respektive 2005.
20 Europarådet, dokument CommDH (2004) 13.
21 Europarådet, dokument CRI (2003) 7, CRI (2005) 26.
22 Europarådet, dokument CPT/Inf (2004) 32.
23 Europarådet, dokument CPT/Inf (2004) 33.
24 Se t.ex. FN-dokument CCPR/CO/74/SWE och E/C.12/1Add.70.
Skr. 2005/06:95
142 Juristkommissionen och Svenska Helsingforskommittén för mänskliga
rättigheter, framfört synpunkten att Sverige bör inkorporera centrala människorättskonventioner, såsom FN:s konvention för medborgerliga och politiska rättigheter och FN:s konvention för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Juridiska institutionen vid Stockholms universitet har framfört att de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter bör få en tydligare ställning i den svenska rättsordningen för att i det konkreta fallet kunna ge det skydd som varit avsett på folkrättslig nivå, t.ex. genom att konventionerna inkorporeras eller genom en lagstadgad förpliktelse att beakta konventionerna. Vidare har det föreslagits i utvärderingen samt av ett par företrädare för referensgrupperna, bland andra Raoul Wallenberginstitutet, att regeringen tydligare skall markera att de konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige har ratificerat är bindande för myndighets-utövning och rättsskipning i landet.
I detta sammanhang bör förklaras att Sverige har ett dualistiskt förhållningssätt till sina internationella överenskommelser, vilket innebär att konventioner som Sverige ratificerar inte automatiskt blir en del av den nationella rätten. Det finns två huvudsakliga metoder för att införliva internationella överenskommelser med svensk rätt; inkorporering och transformering. Inkorporering innebär att det i en lag eller annan författning anges att konventionens bestämmelser gäller direkt i Sverige.
Konventionens autentiska text ligger då till grund för tillämpningen.
Transformering innebär antingen att texten översätts till svenska och sedan tas in i en svensk författning, eller att överenskommelsen omarbetas till svensk författningstext. Transformering är den metod som oftast används av Sverige. Innan Sverige ratificerar en konvention görs en genomgång av svensk lagstiftning för att se huruvida svensk lag stämmer överens med vad som krävs enligt konventionen. När det är nödvändigt ändras svensk lagstiftning så att konventionen i fråga kan ratificeras.
Europakonventionen utgör dock ett undantag från traditionen att använda transformering, eftersom konventionen inkorporerades i svensk rätt 1995 och konventionstexten alltså som sådan gäller som svensk lag. I propositionen om inkorporering av Europakonventionen (prop.
1993/94:117) anfördes att Europakonventionen har en särställning i förhållande till andra konventioner om mänskliga rättigheter genom att Europakonventionens tillämpning bygger på en utpräglat juridisk grund med prövning i domstol på talan av enskilda. Genom konventions-organens kontinuerliga praxisbildande verksamhet har konventionens bestämmelser kommit att preciseras på ett sätt som skiljer den från andra konventioner.
2.8.2 Konventioner som Sverige inte ratificerat
Såsom även beskrivs i avsnitt 4.4 finns det ett stort intresse från det civila samhället för regeringens hållning i förhållande till internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter. Det betonas i utvärderingen av den första handlingsplanen att regeringens hållning i förhållande till nya överenskommelser om mänskliga rättigheter bör vara tydlig och ses
Skr. 2005/06:95
143 över regelbundet. Utvärderaren har också framfört synpunkten att skälen
för Sveriges position att avstå från undertecknande och ratifikation av vissa internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter inte presenterats på ett övertygande sätt. Ett flertal referensgrupper har också rekommenderat att Sverige ratificerar vissa konventioner och tilläggsprotokoll.
I sin senaste rapport om Sverige rekommenderade Europarådets kommission mot rasism och intolerans (ECRI) Sverige att ratificera tilläggsprotokoll 12 till Europakonventionen om generellt diskri-mineringsförbud.25 Under kartläggningsarbetet har bland andra Barnombudsmannen (BO), Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO), Svenska Helsingforskommittén och Byrån för lika rättigheter framfört samma ståndpunkt.
FN:s kommitté för barnets rättigheter kommenterade i januari 2005 Sveriges tredje rapport om genomförandet av konventionen om barnets rättigheter. I sitt yttrande uppmanade kommittén Sverige att ratificera det fakultativa protokollet till barnkonventionen angående försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi.26
Såsom närmare beskrivs i avsnitt 3.3.2 har under flera år förts fram från flera håll att Sverige bör ratificera ILO:s konvention (nr 169) om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder. Denna synpunkt har även framförts under arbetet med kartläggningen av flera organisationer, såsom Svenska kyrkan, svenska sektionen av Amnesty International, Advokater utan Gränser och Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter. I utvärderingen av den första handlingsplanen hänvisas till de förväntningar som finns om att Sverige skall fatta ett sådant beslut.
Flera företrädare för referensgrupperna, bland annat Svenska kyrkan, har framfört under kartläggningsarbetet att Sverige borde ratificera FN:s konvention om migrerande arbetares rättigheter. Denna fråga diskuteras också i avsnitt 3.8.6.
2.8.3 Sveriges reservationer till konventioner om mänskliga rättigheter
I utvärderingen av den första handlingsplanen framfördes att det är positivt att regeringen i princip önskar undvika reservationer till de internationella fördragen och att det är väsentligt att en regelbunden granskning görs av redan gjorda reservationer i syfte att överväga om de kan dras tillbaka. Utvärderaren har också framfört att det är viktigt att riksdagen hålls informerad om detta arbete.
Även företrädare för referensgrupperna, däribland Svenska Avdel-ningen av Internationella Juristkommissionen, har framfört under kartläggningsarbetet att Sveriges reservationer till konventioner om mänskliga rättigheter bör ses över med jämna mellanrum. Internationella Juristkommissionen anser också att Sverige som land med höga ambitioner på området för de mänskliga rättigheterna i största möjliga utsträckning bör undvika reservationer.
25 Europarådet, dokument CRI (2005) 26.
26 FN-dokument CRC/C/15/Add.248 och CRC/C/15/Add.101.
Skr. 2005/06:95
144 Sveriges reservationer till viktigare internationella konventioner om
mänskliga rättigheter samt skälen för reservationerna redovisas i en särskild bilaga till denna skrivelse (bilaga 4).
2.8.4 Spridning och uppföljning av synpunkter från internationella organ
I utvärderingen av den första handlingsplanen sägs att flera enskilda organisationer i samband med utvärderingen framfört att det behövs en större spridning av kommentarerna från de övervakningskommittéer som granskar Sveriges efterlevnad av internationella konventioner om mänsk-liga rättigheter samt en mer systematisk debatt kring kommittéernas kommentarer och rekommendationer. Några organisationer efterlyste en mer aktiv roll av riksdagen i detta. Ett annat problem som kom upp under utvärderarens konsultationer var att informationen till myndigheterna om övervakningskommittéernas synpunkter och rekommendationer inte alltid fungerat.
Även under kartläggningsarbetet har flera företrädare för referensgrupperna framfört att synpunkter och rekommendationer från internationella organ angående Sveriges efterlevnad av konventioner om mänskliga rättigheter inte får tillräcklig spridning bland t.ex.
myndigheter och kommuner. Advokater utan Gränser har framfört i ett skriftligt yttrande att kritik som framförs mot Sverige avseende efterlevnaden av internationella åtaganden om mänskliga rättigheter bör spridas bättre och att regeringen bör redovisa för riksdagen vilka åtgärder som avses vidtas i anledning av sådan kritik. Även Svenska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen har föreslagit att kritik som framförts mot Sverige från internationella organ bör följas upp bättre.