4.3 Fältarbete
4.3.3 Observationer
De observationer som gjorts inom ramen för denna studie är av olika karaktär; observationer vid formella möten och observationer av verksamhet, det vill säga daglig praktik på lokala förband. De flesta möten jag har observerat har ägt rum centralt, vid Högkvarteret, men det har även varit möten på lokala förband.
4.3.3.1 Mötesobservationer
Eftersom förbanden är geografiskt utspridda och Försvarsmakten centrala ledning placerad i Stockholm, verkade förbandschefer och den högre ledningen långt ifrån varandra till vardags. Det var inte så ofta som hela den högre ledningen för myndig- heten kunde samlas i samma tid och rum som samtliga förbandschefer. Ledningen kallade därför regelbundet förbandscheferna till gemensamt möte.
Chefsmötena blev då till den faktiska gränsytan för möten mellan ledare och ledda och, enligt mig, unika tillfällen att observera mötet mellan dessa. Vid intervjuerna med förbandscheferna berättades för mig att chefsmötena var ett möte som kunde ha betydelse på flera olika sätt – att få direktinformation, att kunna föra fram sin mening, att få möjlighet att ge råd till ledningen, samt att få möjlighet att samverka med andra förbandschefer.
Mötesobservationerna har syftat till att observera såväl form som innehåll vid mötet mellan förbandscheferna och den högre ledningen. Dessa möten ägde, i regel, rum en gång per kvartal, och varje sådant tillfälle bestod, i regel, av två sammanhäng- ande heldagar.
Karaktär och personsammansättning under dag ett respektive dag två var emellertid något olika. I regel var det under dag ett som hela högre ledningen mötte samtliga förbandschefer, och ytterligare chefer på motsvarande nivå från olika centrala sta- ber. Dag två var det i regel en viss del av ledningen, produktionsledningen, som mötte samtliga förbandschefer. Förbandscheferna deltog således under båda da- garna.
I maj 2010, strax innan riksdagen antog regeringens proposition om att den all- männa värnplikten i fredstid skulle läggas vilande, började jag delta som observatör vid dessa möten och fortsatte fram till slutet av februari 2013. Det blev tre chefs- mötesdagar under 2010, sju chefsmötesdagar under 2011, sex chefsmötesdagar un-
der 2012 samt en mötesdag under 2013.Detta är nästan samtliga mötesdagar under
som sades. Vid de intervjuer som inte spelats in har jag tagit fältanteckningar, och sedan renskrivit det som sagts i så nära anslutning till samtalet som möjligt.
Intervjuernas omfattning var mellan 59 och 122 minuter, men majoriteten av inter- vjuerna var drygt 90 minuter långa. De intervjuer som spelats in har transkriberats ordagrant, eftersom jag har lärt mig från Charmaz (2006) att de fullständiga utskrifterna, med hela sekvenser av prat, senare kan ge upphov till nya idéer och en förståelse som kanske hade uteblivit om endast vissa yttranden hade valts att skrivas ut (s. 70). Något som jag själv fann värdefullt var att ha en otolkad utskrift att utgå ifrån, både när det gällde att kunna gå tillbaka och (om)pröva tolkningar, eller för att lyssna på intervjun, försöka återkalla sammanhanget, och kanske göra marginalanteckningar på utskriften. Vid den första genomläsningen hade jag för övrigt ljudupptagning från intervjun i öronen och den utskrivna texten framför mig, och på så vis kunde jag genom denna repetition av rösten, nästan höra den intervjuades röst när jag sedan endast utgick från utskriften.
Trots att jag har spelat in intervjuerna har jag ändå antecknat lite under intervjun – när jag kommit på en följdfråga att ställa när det passar, eller för att inte missa att plocka upp intressanta trådar de lagt ut under tiden de utvecklat ett resonemang. Jag har också försökt anteckna sådant som hänt, eller inte hänt, i rummet, så som kroppsspråk, samtidiga aktiviteter i rummet, samt möblering och artefakter i rummet, vilket vid vissa tillfällen varit till hjälp i återkallandet av situationen när jag lyssnat på eller läst utskrift av intervjun i efterhand.
De chefer jag har intervjuat har under hela sin karriär tränats i att prata inför männi- skor, och framföra sitt budskap på ett tydligt sätt. De är troligen mindre vana vid att få frågor som de jag kom med, samt att få möjligheten att reflektera högt kring sin yrkesmässiga vardag och sin praktik. Att få en stunds (påtvingad) reflektionstid, och att få sätta ord på sina tankar och erfarenheter kring reformeringen av personalförsörjningen som de var mitt inne i upplevdes tydligt som positivt av flera av cheferna. Jag upplevde denna aspekt av studien mycket glädjande.
4.3.2.3 Ett försök till dagboksintervjuer
För att försöka kompensera det faktum att jag inte kunde vara på olika tid och plats samtidigt, försökte jag använda dagboksintervjuer (Czarniawska, 2007) vid de förband som jag följt över tid. Min tanke var att ett fåtal personer kunde föra en anteckningsbok där de kunde beskriva en handling eller händelse som ägt rum kopplat till reformeringen, och om vilken kunde vi tala om under intervjun när vi sedan sågs. Jag hade föreslagit ett visst format för detta, med tre kolumner för tid, plats respektive handling/händelse.
Resultatet blev blandat. Två av cheferna använde den som kom-ihåg-bok helt fritt utan kolumnerna och skrev upp lite saker då och då som de kom att tänka på, och som vi sedan samtalade kring när jag kom till dem nästa gång. Min uppfattning är att det fungerade mycket bra, som en kom-ihåg-lista, av uttrycket när personen b rjade läsa; "ja, ja just det…", oc sedan b rjade denne berätta om vad som änt sedan vi sågs sist.
Två andra dagboksinnehavare sade sig inte klara av det – de kände sig osäkra. Nå- gon dagbok hade delegerats till de underställda vilka skrivit fritt från hjärtat om vad de tyckte kunde förbättras för den egna yrkeskategorin. Ytterligare en dagbok för- svann. Jag har efteråt fått höra av forskare från Försvarshögskolan som själva prövat metoden i dylik miljö att ordet "dagbok" klassats som lite löjligt (p.g.a. associat- ioner med en rosa bok med en ponny på omslaget) och jag gavs rådet att kalla den för loggbok istället. Detta stämmer till lite eftertanke inför kommande användning av dagbok/ loggbok som teknik.
4.3.3 Observationer
De observationer som gjorts inom ramen för denna studie är av olika karaktär; observationer vid formella möten och observationer av verksamhet, det vill säga daglig praktik på lokala förband. De flesta möten jag har observerat har ägt rum centralt, vid Högkvarteret, men det har även varit möten på lokala förband.
4.3.3.1 Mötesobservationer
Eftersom förbanden är geografiskt utspridda och Försvarsmakten centrala ledning placerad i Stockholm, verkade förbandschefer och den högre ledningen långt ifrån varandra till vardags. Det var inte så ofta som hela den högre ledningen för myndig- heten kunde samlas i samma tid och rum som samtliga förbandschefer. Ledningen kallade därför regelbundet förbandscheferna till gemensamt möte.
Chefsmötena blev då till den faktiska gränsytan för möten mellan ledare och ledda och, enligt mig, unika tillfällen att observera mötet mellan dessa. Vid intervjuerna med förbandscheferna berättades för mig att chefsmötena var ett möte som kunde ha betydelse på flera olika sätt – att få direktinformation, att kunna föra fram sin mening, att få möjlighet att ge råd till ledningen, samt att få möjlighet att samverka med andra förbandschefer.
Mötesobservationerna har syftat till att observera såväl form som innehåll vid mötet mellan förbandscheferna och den högre ledningen. Dessa möten ägde, i regel, rum en gång per kvartal, och varje sådant tillfälle bestod, i regel, av två sammanhäng- ande heldagar.
Karaktär och personsammansättning under dag ett respektive dag två var emellertid något olika. I regel var det under dag ett som hela högre ledningen mötte samtliga förbandschefer, och ytterligare chefer på motsvarande nivå från olika centrala sta- ber. Dag två var det i regel en viss del av ledningen, produktionsledningen, som mötte samtliga förbandschefer. Förbandscheferna deltog således under båda da- garna.
I maj 2010, strax innan riksdagen antog regeringens proposition om att den all- männa värnplikten i fredstid skulle läggas vilande, började jag delta som observatör vid dessa möten och fortsatte fram till slutet av februari 2013. Det blev tre chefs- mötesdagar under 2010, sju chefsmötesdagar under 2011, sex chefsmötesdagar un-
der 2012 samt en mötesdag under 2013.Detta är nästan samtliga mötesdagar under
mötesdag hade jag själv förhinder på grund av deltagande i en doktorandkurs och deltog då endast under den första dagen, och vid ett tillfälle fick jag inte access på grund av att den högre ledningen ville prova något nytt, och endast ville ha för- bandscheferna och inga andra närvarande.
Utöver dessa chefsmöten har jag även observerat ett antal ledningsgruppsmöten vid två olika förband, bataljonsrapport, kompanirapport, samt centralt möte med För- svarsmaktens samtliga HR-chefer. Dessutom har jag deltagit under ett antal perso- nalorienteringar, det vill säga möten där förbandschef samlar personal för genom- gång. Detta sistnämnda material var av stort värde för förståelsen för vad som på- gick.
Jag har inte haft möjlighet att göra inspelningar inifrån chefsmötena, och det råder fotoförbud på hela Högkvarterets område liksom det gör på samtliga av Försvars- maktens förband. Min önskan var dock att försöka förflytta läsaren till mötet, om än bara bildligt, och har därför sökt memorera rummet för att kunna ge en mer målande bild över salen när jag skriver om mötet, då läsaren inte varit där och kan föreställa sig sammanhanget, samt att det kan vara så att form tillsammans med innehåll sam- verkar i hur en reformidé har möjlighet att spridas.
På ett sätt var det ganska lätt att observera dessa möten, då de är mycket strukture- rade i sitt upplägg och deltagarna talade i tur och ordning. Vid de tillfällen som många bad om ordet samtidigt var det någon (den ansvarige för den programpunk- ten alternativt någon chef i högsta ledningen sittandes på främsta bänkraden) som höll koll på turordningen och namn alternativt förbandstillhörighet ropades oftast upp när det var dennes tur att tala. Den fasta ordning som mötena hade avseende struktur och tydlig turtagning, underlättade då jag under samtliga möten antecknade allt som jag hann med kopplat till reformeringen och till den angränsande frågor. Efter ett tag började jag se ett mönster i mötena: hur de var upplagda, vilka som bru- kade prata och vilka som aldrig sade något. Att lyssna och skriva samtidigt blev en övning som jag blev bättre och bättre på. I de fall det var viktiga frågor relativt reformeringen som avhandlades gjorde jag allt för att hinna skriva ner fullständiga citat; i annat fall blev det detaljerade referat. Jag försökte sedan att skriva rent mina fältanteckningar så snart som möjligt efter mötet.
Pauser har jag försökt använda till att ställa frågor till cheferna kring sådant jag fun- derat kring i föregående mötespass, och under de längre lunchrasterna har jag utöver detta även tagit en stund i ensamhet för att försöka samla ihop mina intryck och sätta ner dessa på pränt.
4.3.3.2 Skuggning
Under perioden slutet av februari till oktober 2011 följde jag ett par förband mer intensivt än övriga. Som jag skrev avseende urval valde jag förband med olika ka- raktär på verksamheten. Jag tog då möjligheten att utöver chefsmötesobservationer och intervjuer, även på nära håll följa den förbandsverksamheten. Att följa chefer gjorde redan Mintzberg (1973) när han sökte svaret på vad chefer faktiskt gör. Se- dan dess har tekniken använts för att följa såväl mänskliga (Noordegraaf och Ste-
wart, 2000; Mc Donald, 2005; Czarniawska, 2007) som icke-mänskliga aktörer (Adolfsson, 2003). "Skuggning" har använts inom en rad forskningsdiscipliner och har fördelen att forskaren har chans att få värdefulla lärdomar om den vardagliga praktiken då man studerar aktiviteter i deras kontext (Mc Donald, 2005), och inte som vid intervjuer att någon berättar om vad de gör.
Vid de utvalda förbanden möttes jag av en stor öppenhet och ett välkomnande som gjorde att jag fick möjlighet att följa den verksamhet och de personer jag ville. Un- der de dagar jag var där för att delta som observatör vid möten eller hade intervjuer inbokade brukade jag ta chansen att även följa dagens övriga verksamhet, delta i fikaraster eller äta lunch med någon eller några bland personalen. Utöver dessa da- gar har jag skuggat en kompaniledning43 och en plutonsledning44 under en och en
halv dag.
Jag har även skuggat besättning på ett fartyg. Första besöket på fartyget varade i tre dagar och nätter, och jag kunde observera verksamheten som pågick dygnet runt, med två skift som gick om varandra enligt principen sex timmars arbete, sex tim- mars vila, sex timmars arbete, och så vidare. Detta upplägg gjorde att jag upplevde mig som nära verksamheten. Fyra månader efter denna observation gjorde jag ett nytt besök med observationer och intervjuer under två dagar. På båda ställena – på land och till sjöss – kompletterades skuggningarna av intervjuer, mötesobservation och samtal. Med skuggningens hjälp, i samverkan med observationer, samtal och intervjuer, har jag kunnat följa reformeringen i praktiken.
Observationer kan betraktas som "naturligt förekommande", till skillnad från inter- vjuer vars intervjusvar är forskarframkallade, hävdade David Silverman (1993/2006, s. 201). Han problematiserade dock denna ståndpunkt genom att fram- hålla att det är en förenkling att dela upp olika tekniker i forskarframkallade respek- tive naturligt förekommande. Vem skulle vilja intervjuas om det var så onaturligt? Och är något socialt sammanhang av naturen givet? Trots det kan det finnas en po- äng att skilja på de båda teknikerna, då händelser som kan observeras, kunde ägt rum oberoende av om forskaren varit där eller ej (1993/2006, kap. 3, s. 201 f). Bar- bara Czarniawska instämde med Silverman rörande denna distinktion, men ansåg att "spontant förekommande handlingar eller händelser" var en bättre beteckning på det vi observerar (2014, s. 46).
4.3.4 Dokumentstudier
Jag har inom ramen för min studie läst en stor mängd skriftliga källor, inledningsvis för att läsa in mig på området. Då var det framför allt tryck kring Försvarsmaktens personalförsörjning från riksdag och regering, samt den utskrivna riksdagsdebatt
43 Ett kompani består av plutoner och troppar. Kompaniet är ingående i den större enheten bataljon 44 Pluton kommer, enligt SAOL, från franskans peloton, som betyder nystan eller boll, och har sitt ursprung i tidigt 1700-tal. Storleken på en pluton är vanligen 25-45 personer som är indelade i tre till fyra grupper. Plutonerna är ingående i den större enheten kompani.
mötesdag hade jag själv förhinder på grund av deltagande i en doktorandkurs och deltog då endast under den första dagen, och vid ett tillfälle fick jag inte access på grund av att den högre ledningen ville prova något nytt, och endast ville ha för- bandscheferna och inga andra närvarande.
Utöver dessa chefsmöten har jag även observerat ett antal ledningsgruppsmöten vid två olika förband, bataljonsrapport, kompanirapport, samt centralt möte med För- svarsmaktens samtliga HR-chefer. Dessutom har jag deltagit under ett antal perso- nalorienteringar, det vill säga möten där förbandschef samlar personal för genom- gång. Detta sistnämnda material var av stort värde för förståelsen för vad som på- gick.
Jag har inte haft möjlighet att göra inspelningar inifrån chefsmötena, och det råder fotoförbud på hela Högkvarterets område liksom det gör på samtliga av Försvars- maktens förband. Min önskan var dock att försöka förflytta läsaren till mötet, om än bara bildligt, och har därför sökt memorera rummet för att kunna ge en mer målande bild över salen när jag skriver om mötet, då läsaren inte varit där och kan föreställa sig sammanhanget, samt att det kan vara så att form tillsammans med innehåll sam- verkar i hur en reformidé har möjlighet att spridas.
På ett sätt var det ganska lätt att observera dessa möten, då de är mycket strukture- rade i sitt upplägg och deltagarna talade i tur och ordning. Vid de tillfällen som många bad om ordet samtidigt var det någon (den ansvarige för den programpunk- ten alternativt någon chef i högsta ledningen sittandes på främsta bänkraden) som höll koll på turordningen och namn alternativt förbandstillhörighet ropades oftast upp när det var dennes tur att tala. Den fasta ordning som mötena hade avseende struktur och tydlig turtagning, underlättade då jag under samtliga möten antecknade allt som jag hann med kopplat till reformeringen och till den angränsande frågor. Efter ett tag började jag se ett mönster i mötena: hur de var upplagda, vilka som bru- kade prata och vilka som aldrig sade något. Att lyssna och skriva samtidigt blev en övning som jag blev bättre och bättre på. I de fall det var viktiga frågor relativt reformeringen som avhandlades gjorde jag allt för att hinna skriva ner fullständiga citat; i annat fall blev det detaljerade referat. Jag försökte sedan att skriva rent mina fältanteckningar så snart som möjligt efter mötet.
Pauser har jag försökt använda till att ställa frågor till cheferna kring sådant jag fun- derat kring i föregående mötespass, och under de längre lunchrasterna har jag utöver detta även tagit en stund i ensamhet för att försöka samla ihop mina intryck och sätta ner dessa på pränt.
4.3.3.2 Skuggning
Under perioden slutet av februari till oktober 2011 följde jag ett par förband mer intensivt än övriga. Som jag skrev avseende urval valde jag förband med olika ka- raktär på verksamheten. Jag tog då möjligheten att utöver chefsmötesobservationer och intervjuer, även på nära håll följa den förbandsverksamheten. Att följa chefer gjorde redan Mintzberg (1973) när han sökte svaret på vad chefer faktiskt gör. Se- dan dess har tekniken använts för att följa såväl mänskliga (Noordegraaf och Ste-
wart, 2000; Mc Donald, 2005; Czarniawska, 2007) som icke-mänskliga aktörer (Adolfsson, 2003). "Skuggning" har använts inom en rad forskningsdiscipliner och har fördelen att forskaren har chans att få värdefulla lärdomar om den vardagliga praktiken då man studerar aktiviteter i deras kontext (Mc Donald, 2005), och inte som vid intervjuer att någon berättar om vad de gör.
Vid de utvalda förbanden möttes jag av en stor öppenhet och ett välkomnande som gjorde att jag fick möjlighet att följa den verksamhet och de personer jag ville. Un- der de dagar jag var där för att delta som observatör vid möten eller hade intervjuer inbokade brukade jag ta chansen att även följa dagens övriga verksamhet, delta i fikaraster eller äta lunch med någon eller några bland personalen. Utöver dessa da- gar har jag skuggat en kompaniledning43 och en plutonsledning44 under en och en
halv dag.
Jag har även skuggat besättning på ett fartyg. Första besöket på fartyget varade i tre dagar och nätter, och jag kunde observera verksamheten som pågick dygnet runt, med två skift som gick om varandra enligt principen sex timmars arbete, sex tim- mars vila, sex timmars arbete, och så vidare. Detta upplägg gjorde att jag upplevde mig som nära verksamheten. Fyra månader efter denna observation gjorde jag ett nytt besök med observationer och intervjuer under två dagar. På båda ställena – på land och till sjöss – kompletterades skuggningarna av intervjuer, mötesobservation och samtal. Med skuggningens hjälp, i samverkan med observationer, samtal och intervjuer, har jag kunnat följa reformeringen i praktiken.
Observationer kan betraktas som "naturligt förekommande", till skillnad från inter- vjuer vars intervjusvar är forskarframkallade, hävdade David Silverman (1993/2006, s. 201). Han problematiserade dock denna ståndpunkt genom att fram- hålla att det är en förenkling att dela upp olika tekniker i forskarframkallade respek- tive naturligt förekommande. Vem skulle vilja intervjuas om det var så onaturligt? Och är något socialt sammanhang av naturen givet? Trots det kan det finnas en po- äng att skilja på de båda teknikerna, då händelser som kan observeras, kunde ägt