När de politiska besluten var tagna, presenterades reformen av företrädare för rege- ringen för försvarsmaktsledning och förbandschefer. Hur beskrev då försvars- ministern den annalkande reformen för de chefer som skulle leda reformeringen på förbanden runt om i landet, och hur förstod dessa reformen?
5.2.1 Ministern och den moderna personalförsörjningen
I slutet av maj, en vecka efter det att riksdagen antagit regeringens proposition, var det ett chefsmöte, i vilket både Försvarsmaktens ledning och förbandschefer deltog, det vill säga de som inom kort skulle genomföra reformeringen på sina respektive förband. Med endast en dryg månad kvar tills värnplikten skulle läggas vilande, skulle ministern ha en föredragning inför de församlade cheferna. Här är mina fältnoteringar från tillfället.
Klockan är 09:10 och vi befinner oss i en stor sal på Lidingövägen i Stock- holm. Vanligtvis brukar överbefälhavaren inleda och avsluta mötet, men av schematekniska skäl skulle nu försvarsministern hålla sitt anförande som andra punkt på agendan efter ett kort välkomnande och en föredragning om införandet av PRIO61.
På agendan står kort och gott "Försvarsministern". Av agendan kan också utläsas att föredraget kommer att vara i en timme. Ministern tar plats i talar- stolen och har ett antal PowerPoint-bilder till sin hjälp att illustrera sitt an- förande med.
Samtliga insändare var införda efter att FM lämnat sitt underlag, men före beslutet om reformen, och de behandlar på ett eller annat sätt den ekonomiska aspekten av reformen. Skribenterna var tveksamma till om reformen kommer att vara bättre ur ett ekonomiskt perspektiv, såsom det hävdats från politiskt håll. Ingen av de tre insändarskribenterna var direkt negativa till genomförandet av reformen som sådan, men samtliga ifrågasatte på ett eller annat sätt förankringen, frånvaron av alternativ, samt den ekonomiska analysen bakom den. Ingen av insändarna följdes upp med någon respons, vare sig från andra medarbetare eller från ledning i de kommande numren av Försvarets forum.
På Försvarsmaktens intranät, kallat emil58, fanns också möjligheten att föra diskuss-
ion i forum, men denna möjlighet verkar ha utnyttjats i låg grad för att diskutera re- formen. Detta var inget anmärkningsvärt, då det inte var mycket diskussioner i forum på emil över huvud taget. Anledningarna kan vara skilda, men ett skäl kan vara att inte all personal har tillgång till dator och/eller intranät. Detta sades också av informatör vara en av anledningarna till att distribuera Försvarets forum som fysisk tidning till de anställdas hemadresser.
Om rapportering och debatt kring reformen inte var så omfattande i traditionella media och i etablerade forum, så kan inte det samma sägas om de diskussioner som fördes på de så kallade försvarsbloggarna. Förekomsten av försvarsbloggar var vid tiden för reformeringen en relativt ny företeelse, och dessa var ofta initierade av en- skilda medarbetare inom Försvarsmakten eller andra personer med ett intresse för frågor inom försvars- och/eller säkerhetspolitik – som ett sätt att nå ut och skapa en debatt.
Själva bloggarna hade ingen formell koppling till Försvarsmakten, och samtliga av de mer inflytelserika bloggarna skrev dessutom under pseudonym.
Trots den utom-organisatoriska karaktären på bloggarna, är min tolkning att de varit bidragande som debattforum i reformeringen. Detta då de inlägg som bloggare gjorde skapade livlig debatt i kommentarsfälten på nätet och de har även, speciellt när det handlat om mer brännande frågor, präglat en del av de vardagliga samtal som förts mellan medarbetare på mässar och vid lunchbord på förband runt om i landet.59 I något fall deltog även överbefälhavaren i debatten genom ett öppet brev
på den kanske mest kända bloggen, Wiseman’s Wisdoms60.
58 Intranätet emil vidareutvecklades och bytte med hjälp av en namntävling namn till emilia under våren 2013.
59 Någon fristående blogg inkluderades sedan i den bloggportal som Försvarsmakten etablerade. Vissa av de anonyma bloggarna valde även i ett senare skede att gå ut offentligt med sin verkliga identitet, alternativt blev "avslöjade" SvD, "Försvarsbloggaren Wiseman talar ut", 131218: https://www.svd.se/forsvarsbloggaren-wiseman-talar-ut (besökt 131220)
60 Wiseman’s Wisdoms, Gästinlägg: http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2012/09/gastinlagg- oppet-brev-till-ob.html (besökt 191117)
På så vis, beredde f rsvarsbloggarna ett tterligare forum f r debatt − som inte fun- nits under tidigare stora försvarsreformer. Att såväl bloggare som de debattörer som skrev i kommentarsfälten, med ett fåtal undantag, debatterade anonymt är något att reflektera över om det kan ha gynnat debatten, då den anonymitet som forumet erbjöd kanske gjorde att personer som annars inte deltagit i debatten tog chansen. Men varken debatten mellan generalerna i Officerstidningen, eller de insändare som publicerats i personaltidningen Försvarets forum, eller blogginlägg med efterföljande kommentarer, verkar ha givit upphov till några samhällsdebatter inför riksdagsbeslutet. Man kan då dra slutsatsen att denna omfattande reformering var kantad av ett ljummet folkligt intresse, samtidigt som de offentliga debatterna inom Försvarsmakten inte förde med sig någon stor intern debatt.
I det följande skall jag beskriva hur reformen motiverades av politiken, delar av myndighetsledningen samt chefer och medarbetare inom Försvarsmakten samt hur de chefer som skulle genomföra reformeringen såg på förverkligandet av den.
5.2 Reformen presenteras
När de politiska besluten var tagna, presenterades reformen av företrädare för rege- ringen för försvarsmaktsledning och förbandschefer. Hur beskrev då försvars- ministern den annalkande reformen för de chefer som skulle leda reformeringen på förbanden runt om i landet, och hur förstod dessa reformen?
5.2.1 Ministern och den moderna personalförsörjningen
I slutet av maj, en vecka efter det att riksdagen antagit regeringens proposition, var det ett chefsmöte, i vilket både Försvarsmaktens ledning och förbandschefer deltog, det vill säga de som inom kort skulle genomföra reformeringen på sina respektive förband. Med endast en dryg månad kvar tills värnplikten skulle läggas vilande, skulle ministern ha en föredragning inför de församlade cheferna. Här är mina fältnoteringar från tillfället.
Klockan är 09:10 och vi befinner oss i en stor sal på Lidingövägen i Stock- holm. Vanligtvis brukar överbefälhavaren inleda och avsluta mötet, men av schematekniska skäl skulle nu försvarsministern hålla sitt anförande som andra punkt på agendan efter ett kort välkomnande och en föredragning om införandet av PRIO61.
På agendan står kort och gott "Försvarsministern". Av agendan kan också utläsas att föredraget kommer att vara i en timme. Ministern tar plats i talar- stolen och har ett antal PowerPoint-bilder till sin hjälp att illustrera sitt an- förande med.
Efter en introduktion kommer en PowerPoint-bild med överskriften "Pro- blem innan inriktningspropositionen". Ministern säger att det var ett bris- tande fokus på försvarets kärnuppgift – försvarsförmågan och att organi- sationen inte var inriktad på att verka här och nu. Försvarsmakten kunde bara till liten del nyttjas med kort varsel i internationella insatser, hävdar han, och säger att en stor del av medarbetarna utbildade en liten del. Han säger sedan med eftertr ck att: ”vi lade l pande ner våra bästa f rband som just kommit hem från skarp insats”.
Ministern beskriver sedan det hittillsvarande sättet att personalförsörja För- svarsmakten med hjälp av en metafor, i vilken han liknade det vid tillagning av en Châteaubriand, en exklusiv tillagningsmetod62, där endast mittendelen
var ändamålsenlig.
Sedan presenterar han bakgrunden till inriktningspropositionen och till den nya personalförsörjningen. Mot slutet av föredragningen visas två Power- Point-bilder efter varandra där den första beskriver personalförsörjning un- der plikten och den andra den nya reformidén. Den första bilden har rubri- ken "Plikten idag" och den andra har rubriken "Modern personalförsörj- ning".
I den första bilden listas ett antal upplevda brister med pliktsystemet: det är "begränsade kvalitetskrav", "plikt för utbildning – ej för insats", "långa led- tider" och "för få kvinnor". Som näst sista punkt kopplat till bilden beskrivs att det i pliktsystemet är "70 procent felutbildning". Med detta syftar mi- nistern inte på att man vid förband utbildat på fel sätt, utan istället att det är sju av tio värnpliktsutbildade "soldater som inte vill vara del av försvarets framtid” direkt efter det att de avslutat värnplikten, varf r det enligt mi- nisterns definition är att betrakta som felutbildning.
Ministern avslutar med att säga att utifrån dessa brister i pliktsystemet be- hövs istället en modern personalförsörjning, vilket reformen som snart skall införas står för. När timmen och föredraget är slut lämnar ministern lokalen och de övriga mötesdeltagarna tar "tio minuters bensträckare" för att sedan återvända och ta del av överbefälhavarens inledning.
Försvarsministerns anförande för försvarsmaktsledning och förbandschefer hade tre delar: beskrivning av det nu rådande systemet, utgångspunkter för det nya systemet, och hur det nya, moderna personalförsörjningssystemet var tänkt att se ut. Den rådande personalförsörjningen beskrevs som problematisk och med brister, medan reformen beskrevs som ändamålsenlig kopplat till myndighetens nya uppgifter,
62 En Châteaubriand är mittdelen av oxfilé, som man låter uppnå stekgraden medium rare genom att den vid tillagningen skyddas med hjälp av de oxfilébitar som sitter vid var sida om mittdelen. De båda skyddande köttbitarna vid sidorna av oxfiléns mittbit blir brända och kan inte ätas, till förmån för mittbitens perfektion. På senare år har benämningen Châteaubriand mer kommit att syfta på en maträtt som är gjord av mittdel av oxfilé, snarare än tillagningsmetoden med två skyddande filébitar.
bättre samt billigare − en modern personalförsörjning. Hur tolkade då ministerns publik att gå från värnplikt till en personalförsörjning på frivillig grund?
5.2.2 En "naturlig" reform
I intervjuer och samtal med förbandschefer beskrevs övergången från värnplikt till ett anställt försvar av många som självklar. "Jag tror inte vi har haft någon annan möjlighet än att gå emot ett anställt försvar egentligen", var en typ av utsaga som var vanligt förekommande när cheferna beskrev deras bild av reformen.
En annan av förbandscheferna sade att "… det n a är väl anpassat för den verksam- heten som Försvarsmakten har fått i uppgift att genomföra, med insatta förband, både nationellt och internationellt – tyvärr kan man säga …för jag tyckte om värnpliktssystemet, det var duktiga människor vi hade i den organisationen. Men, det passar inte…"
Både behovet av reformering och att det blev just denna reformidé, beskrevs av många som oproblematiskt. Den vanligaste beskrivningen av skälet till reformen var att det var en följd av de tidigare fattade politiska besluten kring insatsförsvaret. Det anställda försvaret verkade av många chefer uppfattas som den sista pusselbiten i övergången till insatsförsvaret, snarare än att det hade funnits andra konkurrerande sätt att utforma personalförsörjningen på. En av cheferna uttryckte denna utbredda uppfattning om reformeringen på följande vis: "…alltså f r min del, så ar den är omställningen varit fullt naturlig…".
Utöver att reformen av många beskrevs som "naturlig"; hörde jag inte heller i de samtal och intervjuer jag hade med cheferna vid tiden för introduktionen av reformen att den kunde vara en dålig idé.
Ja, detta är ju då, jag tror det är fjärde gången vi skiftar på regementet. Vi började alltså 154463 (…) och sen så är det indelningsverket 1680, sen så är
det värnplikten 1901, så det här är fjärde gången regementet byter personal- försörjningssystem, så vi har ju klarat det de tre föregående gångerna...så vi ska nog klara detta också...
Cheferna var över lag positiva till idén om det anställda försvaret, som bland flera av dem sågs som svaret på ganska många problem. Frånvaron av kritik och motstånd emot idén om ett anställt försvar kan man tolka på olika sätt. Man kan se den utifrån den sedan mycket lång tid tillbaka etablerade principen om att vara lojal med ett fattat beslut: fram till dess att en högre chef tagit beslut kan diskussionen vara både tuff och konstruktiv, men då chefen fattat beslut skall medarbetarna vara lojala med det. Vissa benämnde denna princip en del av stabsetik. "Ja, så länge det inte är beslut fattade så tycker jag det är var och ens skyldighet; har man något som kan förbättra förslaget, eller om något är felaktigt, så får man säga det" sa en av de
63 Syftar på Gustav Vasas äldre indelningsverk. Detta beslutades av riksdagen 1544 då det ansågs både billigare och bättre än värvade så kallade legosoldater från andra länder. Källa: Centrala Soldatregistret.
Efter en introduktion kommer en PowerPoint-bild med överskriften "Pro- blem innan inriktningspropositionen". Ministern säger att det var ett bris- tande fokus på försvarets kärnuppgift – försvarsförmågan och att organi- sationen inte var inriktad på att verka här och nu. Försvarsmakten kunde bara till liten del nyttjas med kort varsel i internationella insatser, hävdar han, och säger att en stor del av medarbetarna utbildade en liten del. Han säger sedan med eftertr ck att: ”vi lade l pande ner våra bästa f rband som just kommit hem från skarp insats”.
Ministern beskriver sedan det hittillsvarande sättet att personalförsörja För- svarsmakten med hjälp av en metafor, i vilken han liknade det vid tillagning av en Châteaubriand, en exklusiv tillagningsmetod62, där endast mittendelen
var ändamålsenlig.
Sedan presenterar han bakgrunden till inriktningspropositionen och till den nya personalförsörjningen. Mot slutet av föredragningen visas två Power- Point-bilder efter varandra där den första beskriver personalförsörjning un- der plikten och den andra den nya reformidén. Den första bilden har rubri- ken "Plikten idag" och den andra har rubriken "Modern personalförsörj- ning".
I den första bilden listas ett antal upplevda brister med pliktsystemet: det är "begränsade kvalitetskrav", "plikt för utbildning – ej för insats", "långa led- tider" och "för få kvinnor". Som näst sista punkt kopplat till bilden beskrivs att det i pliktsystemet är "70 procent felutbildning". Med detta syftar mi- nistern inte på att man vid förband utbildat på fel sätt, utan istället att det är sju av tio värnpliktsutbildade "soldater som inte vill vara del av försvarets framtid” direkt efter det att de avslutat värnplikten, varf r det enligt mi- nisterns definition är att betrakta som felutbildning.
Ministern avslutar med att säga att utifrån dessa brister i pliktsystemet be- hövs istället en modern personalförsörjning, vilket reformen som snart skall införas står för. När timmen och föredraget är slut lämnar ministern lokalen och de övriga mötesdeltagarna tar "tio minuters bensträckare" för att sedan återvända och ta del av överbefälhavarens inledning.
Försvarsministerns anförande för försvarsmaktsledning och förbandschefer hade tre delar: beskrivning av det nu rådande systemet, utgångspunkter för det nya systemet, och hur det nya, moderna personalförsörjningssystemet var tänkt att se ut. Den rådande personalförsörjningen beskrevs som problematisk och med brister, medan reformen beskrevs som ändamålsenlig kopplat till myndighetens nya uppgifter,
62 En Châteaubriand är mittdelen av oxfilé, som man låter uppnå stekgraden medium rare genom att den vid tillagningen skyddas med hjälp av de oxfilébitar som sitter vid var sida om mittdelen. De båda skyddande köttbitarna vid sidorna av oxfiléns mittbit blir brända och kan inte ätas, till förmån för mittbitens perfektion. På senare år har benämningen Châteaubriand mer kommit att syfta på en maträtt som är gjord av mittdel av oxfilé, snarare än tillagningsmetoden med två skyddande filébitar.
bättre samt billigare − en modern personalförsörjning. Hur tolkade då ministerns publik att gå från värnplikt till en personalförsörjning på frivillig grund?
5.2.2 En "naturlig" reform
I intervjuer och samtal med förbandschefer beskrevs övergången från värnplikt till ett anställt försvar av många som självklar. "Jag tror inte vi har haft någon annan möjlighet än att gå emot ett anställt försvar egentligen", var en typ av utsaga som var vanligt förekommande när cheferna beskrev deras bild av reformen.
En annan av förbandscheferna sade att "… det n a är väl anpassat för den verksam- heten som Försvarsmakten har fått i uppgift att genomföra, med insatta förband, både nationellt och internationellt – tyvärr kan man säga …för jag tyckte om värnpliktssystemet, det var duktiga människor vi hade i den organisationen. Men, det passar inte…"
Både behovet av reformering och att det blev just denna reformidé, beskrevs av många som oproblematiskt. Den vanligaste beskrivningen av skälet till reformen var att det var en följd av de tidigare fattade politiska besluten kring insatsförsvaret. Det anställda försvaret verkade av många chefer uppfattas som den sista pusselbiten i övergången till insatsförsvaret, snarare än att det hade funnits andra konkurrerande sätt att utforma personalförsörjningen på. En av cheferna uttryckte denna utbredda uppfattning om reformeringen på följande vis: "…alltså f r min del, så ar den är omställningen varit fullt naturlig…".
Utöver att reformen av många beskrevs som "naturlig"; hörde jag inte heller i de samtal och intervjuer jag hade med cheferna vid tiden för introduktionen av reformen att den kunde vara en dålig idé.
Ja, detta är ju då, jag tror det är fjärde gången vi skiftar på regementet. Vi började alltså 154463 (…) och sen så är det indelningsverket 1680, sen så är
det värnplikten 1901, så det här är fjärde gången regementet byter personal- försörjningssystem, så vi har ju klarat det de tre föregående gångerna...så vi ska nog klara detta också...
Cheferna var över lag positiva till idén om det anställda försvaret, som bland flera av dem sågs som svaret på ganska många problem. Frånvaron av kritik och motstånd emot idén om ett anställt försvar kan man tolka på olika sätt. Man kan se den utifrån den sedan mycket lång tid tillbaka etablerade principen om att vara lojal med ett fattat beslut: fram till dess att en högre chef tagit beslut kan diskussionen vara både tuff och konstruktiv, men då chefen fattat beslut skall medarbetarna vara lojala med det. Vissa benämnde denna princip en del av stabsetik. "Ja, så länge det inte är beslut fattade så tycker jag det är var och ens skyldighet; har man något som kan förbättra förslaget, eller om något är felaktigt, så får man säga det" sa en av de
63 Syftar på Gustav Vasas äldre indelningsverk. Detta beslutades av riksdagen 1544 då det ansågs både billigare och bättre än värvade så kallade legosoldater från andra länder. Källa: Centrala Soldatregistret.
intervjuade cheferna. En annan av förbandscheferna spetsade till resonemanget, och sade att: "… när beslut väl har fattats så tycker jag att antingen får jag foga mig i det beslutet, eller så får jag ställa min plats till förfogande."
Principen har även beskrivits i Erna Danielssons avhandling (2002). Hon studerade möjligheten till delaktighet i beslutsprocessen inför 1996 års försvarsbeslut och häv- dade att lojalitet ligger som en etisk grund i professionen, och att denna lojalitet riktar sig gentemot riksdag och regering såväl som gentemot kollegor; det är "den militära andan". Lojaliteten innebär inte någon inskränkning i tryckfrihetsför- ordning och yttrandefrihet (Danielsson, 2002, s. 112), utan handlar snarare om att synpunkter och argument skall komma fram innan beslutet fattas så att man kan agera som en enhet när beslutet finns. Danielsson drog paralleller till krigets krav där man inte har tid att resonera kring vad som är rätt respektive fel, eftersom det gäller att "agera samstämmigt, som en enhet" (op. cit., s. 59). Det har vid några tidigare tillfällen i samband med omstruktureringar och ominriktningar hänt att högre militära chefer initierat en offentlig debatt eller deltagit i den och efteråt blivit ifrågasatta för sitt agerande (Haldén, 2007) 64. De debatterande cheferna har då
ifrågasatts utifrån om de kan vara trovärdiga i sin roll som chefer, om de kritiserar något de själva är satta att förverkliga.
I Försvarsmaktens värdegrund formuleras denna princip på följande vis (2017)65;
Inför ett beslut bidrar vi alla med våra olika kunskaper. När ett beslut är