Inför metallavdelningens årsmöte 1938 kontaktade den kommunistiska arbe-tarekommunen den socialdemokratiska.639 Syftet var att höra om den var in-tresserad av ett samarbete vid valet av styrelse för metallavdelningen. Socialde-mokraterna diskuterade frågan vid flera möten och inledningsvis ställde man sig inte avvisande till förslaget, vilket ska betraktas som uppseendeväckande.
Sedan år 1929 var partiets centrala linje i frågan om samarbete med
kommu-639 Arkiv Gävleborg, Hofors Socialdemokratiska arbetarekommun, a1:2 Protokoll, styrelsemötes-protokoll 8/2 1938; Hofors Kommunistiska arbetarekommun, a1:1 Protokoll, medlemsmötes-protokoll 29/1 1938.
Svenska Metallindustriarbetareförbundets avd 169 i Hofors firar 30-års jubileum sommaren 1937.
E G Karlsson sitter i främre raden längst till höger i bild. Infällda i bilden syns från vänster Oskar Ahlin och Johan Dahlström. (Bilden tillhör Hofors hembygdsförening.)
•
nisterna mycket klar, allt sådant tillbakavisades med bestämdhet. Därför är det anmärkningsvärt att arbetarekommunen överhuvudtaget tog frågan om ett fackligt samarbete i beaktande. Under flera år hade kommunisterna i Hofors försökt få till stånd ett sådant utan att lyckas, men nu såg det ut som om det öppnades en möjlighet. Den hoppfulla inledningen till trots beslutade social-demokraterna att avvisa samarbetet.640 Anledningarna till det framgår inte, sä-kerligen hade socialdemokratins allmänna ovilja mot kommunister betydelse för att det inte blev något samarbete, men mer avgörande var nog J V Engvalls, Karl Bergkvists och Helmer Karlssons beslut att lämna den socialistiska rörel-sen och gå in i den socialdemokratiska arbetarekommunen. Rent formellt läm-nade de det socialistiska partiet efter metallavdelningens årsmöte, men san-nolikt meddelade de redan innan dess sitt stundande partibyte till den lokala socialdemokratins ledarskap.641 Med deras utträde förlorade socialisterna tre viktiga fackliga och politiska företrädare. Skälen bakom beslutet var att de inte längre såg någon framtid för sP och att partiet spelat ut sin roll.642 Beslutet blir, mot bakgrund av den utveckling sP genomgått sedan partisplittringen, logiskt.
Huvuddelen av partiets fackliga förtroendemän hade redan lämnat partiet. Att partiledningen valt en politisk linje som allt mer fjärmade partiet från den praktiskt-konkreta hållning som varit dess signum gjorde nog inte valet svåra-re. Betyder detta att de som blev kvar i arbetarekommunen agerade ologiskt?
Enligt min mening inte. Att lojalt stanna kvar och kämpa för arbetarekommu-nen och för de idéer som kopplades samman med den är också logiskt. Flera av arbetarekommunens ledande personer hade varit med redan vid partidelning-en år 1917 och för dem var det självklara att kvarstanna i dpartidelning-ensamma. Arbetare-kommunens politiska och fackliga ställning var trots allt relativt stark.
För den socialistiska arbetarekommunen var förlusten av några av dess främsta företrädare ett kraftigt bakslag. Att det dessutom skedde inpå me-tallavdelningens årsmöte och att avhopparna anslöt sig till socialdemokratin gjorde inte saken bättre. Socialisterna gick från en majoritetsställning i
styrel-640 Arkiv Gävleborg, Hofors Socialdemokratiska arbetarekommun, a1:2 Protokoll, styrelsemötes-protokoll 8/2 och 22/2 1938; Hofors Kommunistiska arbetarekommun, a1:1 Protokoll, med-lemsmötesprotokoll 28/11 och 12/12 1938.
641 Arkiv Gävleborg, Hofors Socialistiska arbetarekommun, a1:2 Protokoll, styrelsemötesproto-koll 3/4 1938.
642 Arkiv Gävleborg, Svenska Metallindustriarbetareförbundets avdelning 169, a1:3 Protokoll, av-delningsmötesprotokoll 12/6 1938.
••
sen till att endast inneha två av sju styrelseposter. Socialdemokraterna fick ett övertag inför årsmötet och erövrade majoritetsställningen i avdelningsstyrel-sen. Som motdrag försökte socialisterna, utan större framgång, mobilisera sitt folk och sina sympatisörer inför årsmötet och styrelsevalet. Resultatet blev att för första gången sedan år 1917, bortsett från verksamhetsåret 1925, satt en so-cialdemokrat som ordförande i metallavdelningen och för första gången sedan år 1917 var socialdemokraterna i majoritetsställning. Även vid valen av ombud till fCO: s representantskap led socialisterna ett svidande nederlag.643 Endast socialdemokrater utsågs. En ljuspunkt i socialisternas elände var att gjutarav-delningens styrelse också detta år hamnade helt i händerna på socialisterna.
Maktskiftet uppmärksammades av tidningen Arbetarbladet.644 Tidningen konstaterade att socialisternas inflytande över metallavdelningen var bruten. Trots att ”Flygkommunisterna” inför årsmötet bedrivit en intensiv valkampanj hade medlemsmajoriteten valt socialdemokratin. Arbetarbladet hade rätt i sak, men de verkliga omständigheterna som möjliggjorde det socialdemokratiska maktöverta-gandet valde den att inte berätta. Framgången berodde inte på en ökad tilltro till partiets företrädare inom avdelningen, utan den kom sig av att två avdelningssty-relseledamöter som medlemmarna hade förtroende lämnat sP och gått med i saP.
Det var medlemmarnas förtroende för J V Engvall och Helmer Karlsson som gav socialdemokraterna majoritetsställningen i avdelningens styrelse.
Socialisternas förlust av huvudinflytandet över metallavdelningen innebar inga omedelbara taktiska förändringar i arbetarekommunens fackliga arbe-te, men på sikt tvingades den ägna sig åt ett mer traditionellt kommunistiskt fraktionsarbete samt öppna för ett samarbete med kommunisterna.645 Det sist-nämnda gick stick i stäv med partiledningens växande antikommunism och starka ovilja mot alla former av samröre med kommunister.
I slutet av juli 1938 höll Svenska Metallindustriarbetareförbundet sin 19:e kongress. Under våren genomförde metallavdelningen i Hofors sina ombuds-val. Huvudmotståndare var socialisternas kandidater Elis Bloom och Harald
643 Arkiv Gävleborg, Svenska Metallindustriarbetareförbundets avdelning 169, a1:3 Protokoll, av-delningsmötesprotokoll 27/2 1938.
644 Arbetarbladet, 1/3 1938, s 1.
645 Arkiv Gävleborg, Hofors Socialistiska arbetarekommun, a1:1 Protokoll, medlemsmötesproto-koll 29/9 och 20/11 1938.
•
Moberg646, och socialdemokraternas J V Engvall och Ivar Lindberg.647 Visser-ligen förde också kommunisterna fram två namn, Karl Klintberg och Olof Sandberg648, men de var chanslösa. Inför valet satsade socialisterna och soci-aldemokraterna stora resurser och mycket prestige för att vinna. För de först-nämnda gällde det att visa att de fortfarande var en kraft att räkna med, för de senare handlade det om att påvisa socialisternas brutna makt. I slutet av maj 1938 kommenterades det stundande valet i en insändare i Arbetarbladet. I den ondgjorde sig författaren över socialisternas hämndaktion mot en tidiga-re kamrat som förstått vilken bluff socialistiska partiet var och lämnat det till förmån för socialdemokratin. Därtill beklagades att avdelningens medlemmar inte tycktes förstå situationens allvar och i stället för att rösta på J V Engvall och en ansvarsfull facklig linje verkade välja ombud som inte brydde sig om or-ganisationens och medlemmarnas bästa.649 Vem som skrev insändaren är helt omöjligt att uttala sig om men uppenbart var den en del av den socialdemokra-tiska arbetarekommunens kampanj för att få J V Engvall vald. Rimligt att anta är att en ledande person inom Hofors socialdemokratiska arbetarekommun var upphovsmannen. Innehållet i densamma är i sig ingenting att förvånas över, dock är det roligt att läsa hur J V Engvalls mångåriga gärning som avdel-ningsordförande prisas och att han som sådan borde väljas till ombud. Ponera att J V Engvall fortsatt tillhört den socialistiska arbetarekommunen, då hade socialisterna säkerligen använt samma argument för J V Engvall medan social-demokraterna med emfas tillbakavisat dem, och säkerligen fört fram argument som påtalade vikten av förnyelse, att ge nya krafter chansen et cetera.
646 Moberg, Harald (f. år 1897), vänstersocialdemokrat 1918–1921, kommunist 1921–1929, socia-list 1929–1939, socialdemokrat från början av 1940-talet. Arkiv Gävleborg, Svenska Metallin-dustriarbetareförbundets avdelning 169, e1:13 Korrespondens, brev från avdelningen till förbun-det daterat 20/3 1941; Stormklockan 21/12 1918 s 6 och 31/3 1923 s 6; Folkets Dagblad Politiken 23/12 1926, s 9; Folkets Dagblad 23/12 1932 och s 9 och 24/12 1938, s 4; Intervju med Åke Sö-derblom, Hofors, den 14 juni 2007.
647 Arkiv Gävleborg, Svenska Metallindustriarbetareförbundets avdelning 169, a1:3 Protokoll, avdelningsmötesprotokoll 12/6 1938; Hofors Socialistiska arbetarekommun, a1:1 Protokoll, medlemsmötesprotokoll 11/5 och 8/6 1938; Hofors Socialdemokratiska arbetarekommun, a1:1 Protokoll, medlemsmötesprotokoll 20/5 1938.
648 Sandberg, Olof (f. år 1910), kommunist. Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelnings arkiv, IV.
C, pärm Gävleborg, skrivelser s. 1-487; Arkiv Gävleborg, Hofors Kommunistiska arbetare-kommun, a1:1 Protokoll, årsberättelsen för år 1939–1940; Stormklockan, nr 51-52, 1927, s 13, Ny Dag, 24/12 1936, s 8.
649 Arbetarbladet, 31/5 1938 s 3.
••
Efter en hård och enligt J V Engvall ”smutsig valkampanj” riktad mot ho-nom, segrade socialisternas kandidater.650 För socialdemokraterna blev valet en smälek. Inför valet hade de framhållit att det var en hederssak för dem att få J V Engvall vald. Av socialisterna uppfattades segern säkerligen som en be-kräftelse på att de som politisk organisation fortfarande hade ett relativt starkt stöd bland avdelningens medlemmar. Till en del stämde nog det, men större betydelse hade det att de valda ombuden, avdelningens vice ordförande och dess funktionär, ägde ett stort personligt förtroende inom avdelningen. Det i kombination med en väl genomförd valkampanj, i vilken de kunde slå mynt av J V Engvalls ”svek”, avgjorde valet till sP:s fördel. Att socialisterna var hårda i sina angrepp mot J V Engvall och att kampanjen mot honom i flera avseen-den var så ”smutsig” som socialdemokraterna påstod finner jag troligt. Besvi-kelsen bland socialisterna över att de förlorat sitt inflytande över metallavdel-ningens styrelse var med all säkerhet stor. Den tillsammans med känslor av sorg och svek gentemot en gammal kamrat som ansågs ha övergivit och för-rått dem, fick känslorna att svalla över.
Kommunvalet år 1938 i Hofors innebar ytterligare valframgångar för soci-aldemokraterna och kommunisterna. Socialisterna backade däremot. De först-nämnda fick 57,9 procent av rösterna, kommunisterna 9,8 och socialisterna 19,5. Även om socialisterna förlorade en tredjedel av sitt väljarstöd var partiet li-kafullt ortens näst största parti och dubbelt så stort som kommunisterna.651 Till skillnad från rikstrenden, där före detta sP-väljare tycktes gå i riktning mot sKP/
Ki, rörde sig de tidigare socialistiska väljarna i Hofors till socialdemokraterna.
Detta förklaras, enligt min mening, av den politiska kultur som utvecklats på orten de senaste 30 åren. En politisk och facklig kultur som fokuserade på det praktiskt-konkreta arbetet för socialismen och som hade sina rötter i den vän-stersocialdemokrati som växte fram i Hofors under 1910-talet. En viktig sym-bol för denna tradition var J V Engvall. Efter att han gått till socialdemokrater-na kom flera av de väljare som tidigare röstat på sP att rösta på saP.
650 Arkiv Gävleborg, Svenska Metallindustriarbetareförbundets avdelning 169, a1:3 Protokoll, av-delningsmötesprotokoll 12/6 1938.
651 Härnösands landsarkiv, Landskansliet i Gävleborgs län, Kommunfullmäktigevalen 1934, e Xiii nr 2, valprotokoll för Hofors socken samt Kommunfullmäktigevalen 1938, e Xiii nr 3a, valprotokoll för Hofors socken.
•