I april 1889 grundades Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Inlednings-vis var den politiska arbetarrörelsens alla schatteringar samlade där. Det be-tydde, bland annat, att partiets syn på vilka metoder som skulle användas i det politiska arbetet inledningsvis inte var avgjord.148 Reformisterna vann dock snabbt terräng inom partiet och på partiets kongress år 1897 slogs det mer el-ler mindre fast att saP var ett reformistiskt parti. Denna utveckling passerade inte utan motstånd, tvärtom.
Med valet av Zeth Höglund år 1909 till ordförande för partiets ungdoms-förbund accentuerades konflikten mellan revolutionärer och reformister inom partiet. De förstnämnda hade ett starkt fäste inom ungdomsförbundet och i samma takt som partiet stegade mot reformismen radikaliserades förbundet.
Som ett led i en organisering av de radikala krafterna inom socialdemokra-tin bildades i mars 1912 den Socialdemokratiska vänsterföreningen. Föreningens mål var att bekämpa ”Undfallenhetens och tveksamhetens politik” vilken an-sågs leda socialdemokratin bort från ”socialismens klara princip, dess raka och höga mål.”149 Bakom föreningen stod bland andra Zeth Höglund, riksdags-ledamoten Carl Lindhagen, riksdagsriksdags-ledamoten och partisekreteraren Fredrik
148 Lindhagen, Jan, Socialdemokratins program. I rörelsens tid 1890–1930. Stockholm 1972, s 10f.
149 Haste, Hans, Det första seklet. Människor, händelser och idéer i svensk socialdemokrati, del 1.
Stockholm 1988, s 328.
Kapitel Två
Kap 2: s 37-92 Mellan massan och Marx Stefan Dalint
Ur sågens surr, ur gruvans natt, ur nö-dens mörka språng,
Ur sot och ur svett, och ur möda tung och lång
Ur svart fabrik, ur torpets gråt, ur gränd som gapar trång,
Ur hungerfolkets lungor höj nu hop-pets ljusa sång.
Har du tro kamrat, Är du blod av vårt blod, Fram till dåd och dat, Fram du man och kämpe god.
Marsch, gå på, Ni små.
Snart i sol’n vi alla står,
Och ur eländets vinter gryr rättfärdig-hetens vår.
Med mörksens makt och våldsens svärd förtryckarna går fram,
Med lejda soldater, och lekda trummor fram.
Ja, de har mynt, men vi har tro, och jordens smuts och skam
Skall plånas ut av krigarna av morgon-rikets stam
Har du tro kamrat, Är du blod av vårt blod, Fram till dåd och dat, Fram du man och kämpe god.
Marsch, gå på,
•
Ström samt riksdagsledamoten Ivar Vennerström. Vänsteroppositionen inom saP kan inte entydigt beskrivas som revolutionär, den var mer fasetterad än så.
Genomgående för den var att den inte var lika övertygade som partiets led-ning om parlamentarismens obegränsade möjligheter. Partistyrelsen ogillade vänsterföreningen och förklarade att ett medlemskap i densamma kunde ren-dera i uteslutning. Beslutet konfirmerades av 1914 års partikongress.
Samma kongress uttalade också sitt ogillande över ungdomsförbundets politik. Förbundet ansågs för skarpt i sin kritik av partiet. Därtill krävde kon-gressen att förbundet ”vid alla tillfällen främja partiets verksamhet, i full över-ensstämmelse med av partiet och dess underavdelningar fattade beslut”.150 Ungdomsförbundet svarade att det förbehöll sig rätten att själv tolka programmet och dess principer. Med detta trappades konflikten mellan parti-majoriteten och vänsteroppositionen upp ytterligare.
I början av mars 1915 väcktes inom den socialdemokratiska riksdagsgrup-pen frågan om att anta en disciplinstadga, i vilken det sades att ”Fattar grupriksdagsgrup-pen därvid beslut om sin hållning, bör gruppmedlemmar ställa sig det till efterrät-telse.”151 Bakgrunden var att vänsteroppositionen inom riksdagsgruppen vid ett flertal voteringar gått mot majoriteten, bland annat med stödet till riksdagsle-damoten Carl Lindhagens motion om republikens införande och vid behand-lingen av 1915 års budget.152 Gruppledningen ville med disciplinstadgan motver-ka de upplösningstendenser som fanns inom gruppen. Stadgan riktade sig till alla grupperingar inom riksdagsgruppen, men vänstern uppfattade den som en åtgärd direkt riktad mot dem. De kallade stadgan för ”munkorgslagen”. Något hinder mot upplösningstendensen inom riksdagsgruppen blev den inte.
I mitten av april 1916 sände partigruppens vänsteropposition en skrivelse till förtroenderådet i vilken den uttalade sig för en delning av gruppen. Den ansåg att förhållandena inom densamma var ohållbara och att en delning mås-te till.153 I skrivelsen underströks dock att ett samarbete kring frågor där de ägde gemensamma uppfattningar kunde äga rum. Förtroenderådet och riks-dagsgruppens majoritet tillbakavisade förslaget, varvid oppositionen
deklare-150 Ibid.
151 Andersson, Leif, Beslut(S)fattarna. Socialdemokratiska riksdagsgruppen 100 år. Stockholm 1996, s 235f.
152 Andersson 1996, s 234.
153 Ibid, s 307.
••
rade sin rätt att agera och rösta i enlighet med sina uppfattningar. Med det-ta var klyvningen av den socialdemokratiska riksdagsgruppen i praktiken ett fullbordat faktum, och kort därefter började planen för bildandet av ett vän-stersocialdemokratiskt parti ta form.154
Under andra hälften av februari 1917 höll Sveriges socialdemokratiska arbe-tareparti sin tionde kongress.155 En av de viktigaste frågorna kongressen hade att ta ställning till var vänsteroppositionens ställning inom partiet. Striden mellan vänsteroppositionen och partimajoriteten gällde i huvudsak tre frågor.156 1) Folk-försvar eller militarism; där oppositionen ansåg att partiet var Folk-försvarsvänligt och hade frångått partiets antimilitaristiska tradition. 2) Klasskamp eller samverkan;
där vänsteroppositionen tog avstånd från den så kallade ministersocialismen, det vill säga socialdemokraternas samarbete med borgerliga partier. Vänstern inom partiet förespråkade mer klasskampsbundna arbetsmetoder. Majoriteten förfäk-tade samarbetet därför att den såg det som en nödvändig väg mot en stegvis för-bättring av samhället. 3) Revolution eller parlamentarism; det vill säga frågan om hur samhället skulle omvandlas. Oppositionen ansåg att den reformistiska väg partiet slagit in på tog för lång tid och ställde sig inte helt främmande för mer re-volutionära metoder. Majoriteten förespråkade, som sagt, reformism.
Hjalmar Branting underströk på partikongressen att en slutlig uppgörelse med oppositionen måste komma till stånd. Han krävde att den ställde sig bak-om den enighetsresolution sbak-om partistyrelsen förelade kongressen, bak-om inte annat skulle oppositionen uteslutas.157 Den vägrade att följa partiledarens upp-maning och hotet om uteslutning blev därmed ett faktum.
I slutet av februari 1917 publicerade de uteslutna ett manifest i vilket de manade till bildandet av ett nytt socialdemokratiskt parti samt kallade till en konstituerande kongress för Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti (ssV), vil-ken skulle gå av stapeln i mitten av maj 1917.158 Till det nya partiet anslöt sig ungdomsförbundet så gott som mangrant. Norrbottens och Ångermanlands
154 Björlin, Lars, ”Nederlagets väg. Oppositionsledaren Zeth Höglund”. Makten, medierna och myterna. Socialdemokratiska ledare från Branting till Carlsson. Red. Åsard, Erik. Stockholm 1996, s 92.
155 Haste 1988, s 335.
156 Ibid, s 331ff.
157 Från Palm till Palme. Den svenska socialdemokratins program 1882–1960. Kommentarer och dokument utgivna av Föreningen Socialistisk Debatt. Stockholm 1972, s 201ff.
158 Bolin, Jan, Ett parti av ny typ? Skapandet av ett svenskt kommunistiskt parti 1917–1933. Stock-holm 2004, s 68.
•
partidistrikt gick i sin helhet över till ssV och 16 stycken av socialdemokrater-nas 91 riksdagsledamöter i Första och Andra kammaren anslöt sig till ssV.159 Dessa kom från Gävleborgs, Jämtlands, Jönköpings, Kopparbergs, Norrbot-tens, Skaraborgs, Västernorrlands och Uppsala län samt Göteborgs och Stock-holms stad. Med tiden blev Gävleborgs, Kopparbergs, Norrbottens, Värm-lands och VästernorrVärm-lands län samt Stockholms stad de områden där ssV, och dess efterföljare, hade sina starkaste fästen.160
Vid valet till andrakammaren år 1917 deltog för första gången två vänster-partier i ett svenskt val. saP fick 31,1 procent av rösterna och 86 mandat med-an ssV samlade 8,1 procent och 11 mmed-andat. 161 Valresultatet innebar att social-demokraterna tog igen alla utom ett av mandaten i den andrakammaren som förlorades i samband med partidelningen. Vänstersocialdemokraterna, däre-mot, tappade 3 mandat. Partiets tillbakagång förklaras av att det nyligen kon-stituerats och gick in i valrörelsen med en svag organisation.162
Efter delningen av saP och partiets ungdomsförbunds övergång till ssV igångsattes arbetet med att bilda ett nytt socialdemokratiskt ungdomsför-bund. Den 27–28 oktober år 1917 samlades representanter för 26 socialdemo-kratiska ungdomsklubbar i Eskilstuna för att bilda ssU.163 Det nya ungdoms-förbundet skulle med tiden präglas av en stark antikommunism, inte minst förespråkade Richard Lindström, ordförande mellan åren 1922 och 1928, en oförsonlig hållning gentemot kommunisterna.164 Under dennes ledning kom ungdomsförbundet också att inta en relativt försvarsvänlig position.