Natura 2000 Veg.typ. i Norden Kustbiotop. i Norden
Sydsv. lövskogar
2180, 2190 4143 78112, 78310, 78617 -
Allmän beskrivning
Om sandområden får koloniseras av skog på naturlig väg uppkommer oftast tall- skog på torr mark och lövdominerad skog på fuktigare mark. I södra Sverige skulle troligen även många torra sandområden ha lövskog med t.ex. ek och björk, om de inte tallplanterats. En typisk växtplats för lövskog på sand är fuktiga sänkor innanför sanddynsområden. Naturlig kolonisation av sandområden har dock varit mycket ovanlig i Sverige och sandlövskogen är därför, liksom naturlig sandtall- skog, mycket ovanlig. Sandområden som naturligt skulle hysa sandlövskog har trängts tillbaka både av barrplantering och dränering för åkerbruk. Sandlövskogen förekommer oftast i små bestånd. Längre inåt land kan bestånden ibland vara större.
Lövskog på sand domineras oftast av klibbal eller glasbjörk med inslag av ek (fr.a. i Halland och södra Skåne), ask och asp samt (i norra Sverige) rönn och sälg. Längre inåt land kan bestånden innehålla en del gran. Ibland finns vattensamlingar som ofta torkar ut. Runt större vattensamlingar (i gamla dynvåtmarker) bildar träden ibland socklar och skogstypen övergår där ofta i alkärr. Bestånd nära stranden är kraftigt vindpåverkade, med låga, buskliknande träd längst ut som ger lä åt successivt allt högre träd inåt land. Markvegetationen är frodig men ofta
tämligen artfattig. I dynsänkor finns vanligen rester av den fukthedsvegetation som föregick lövskogen.
Naturlig lövskog på sand är en tämligen okänd biotop, främst genom sin sällsynthet, men också genom att många bestånd har en kort historia efter betes- och planteringsepokerna.
Där sandlövskog förekommer vid kusten skiljer den sig från motsvarande inlandsbiotoper genom bl.a.:
x Förekomsten av rörlig sand i anslutning till bestånden.
x Mycket kraftigare vindpåverkan, vilket bl.a. skapar större mängder död ved.
x Mer exponerade miljöer genom bryneffekter mot vattnet. x Högre medelålder i många bestånd.
Ekologiska processer och påverkan
Lövskog på sand präglas av vindpåverkan, tämligen hög produktion samt ofta succession. Alla dessa faktorer bidrar till en hög och snabb produktion av död ved. Ibland förekommer rörlig sand som blåser in i bestånden från öppna dyner utanför och därmed ytterligare bidrar till att skapa döda grenar och stammar. Vedproduk- tionen gynnas också av att lövträden, särskilt al, är spröda och lätt skadas av vind. I riktigt vindutsatta lägen kan bara sådana trädslag klara sig som tål ständig sönder- blåsning av kronan. Träden kan bli grova vid basen men är ofta lågväxta. Ibland kan hela bestånd, främst av björk, dö av vind eller sanddrift, vilket skapar mass- förekomster av ved.
Successionen kan antingen vara igenväxning från tidigare öppen mark eller succession där pionjärträd ersätts. På enstaka torrare platser kan sanddrift före-
Sandlövskog som koloniserat en dynsänka innanför den rörliga sanddynen. Haverdal, Hallands län. Foto: Tommy Lennartsson.
komma inne i bestånden. Vanligen växer dock sandlövskogen på så fuktig mark att sanden är bunden. I vissa sandlövskogar, främst sådana med ek, kan varma bryn bildas, medan andra typer kan vara mycket mörka genom ett tätt krontak som mot havet sänker sig nästan ner till marknivå. Sådana bestånd är för mörka för att ett buskskikt under krontaket skall kunna bildas.
I vissa glesare lövskogar på sand syns spår av tidigare bete.
Naturvärden och arter
Riktigt blöta lövskogar på sand har i princip samma naturvärden och arter som alkärr. Här redovisas naturvärden och arter i torrare typer.
x Död lövved i olika nedbrytningsstadier, mestadels skuggigt, men ofta i stor mängd.
Vedinsekter: *alpraktbagge, *albrunbagge, *enbandad brunbagge, *stekelbock.
Hot: Inga, så länge inget skogsbruk bedrivs. x Frisk till fuktig mark, fr.a. i skugga:
Kärlväxter: grönpyrola, grönkulla, nästrot, korallrot, skogsknipprot. Svampar: *lömsk flugsvamp, *alflugsvamp, *scharlakansröd vårskål, alsopp, gulfotshätta.
Mossor: västlig hakmossa, mörk husmossa, blek stjärnmossa. Hot: Inga, så länge inget skogsbruk bedrivs.
x Grovbarkiga lövträd i skuggigt läge: Lavar: *almlav, havstulpanlav, kattfotslav. Hot: Inga, så länge inget skogsbruk bedrivs.
x Varma, exponerade sandmiljöer, i form av sandblottor eller örtrika hed- eller brynbiotoper med något gles vegetation. Se sandtallskog, sid 84.
x Biotopen som helhet:
Vertebrater: *mindre hackspett, *mindre flugsnappare, stjärtmes.
Regionala skillnader
Syd- och västkusten
Här finns det mesta av Sveriges sandlövskog. Till skillnad från i andra delar av landet ingår en större eller mindre andel ek. Detta är särskilt tydligt i t.ex. Sand- hammarens naturreservat. Vanligen utgörs bestånden av relativt ung skog och inslaget av gamla, grova träd är alltid sparsamt. I Hallands dynområden finns typiska sandlövskogar i dynsänkor, exempelvis i Haverdals naturreservat.
Ostkusten
Enstaka förekomster finns längs kusten, men ofta en bit inåt land. Exempel är Gotska Sandön, Norduppland och Bottenvikens skärgårdar. I Nordermorarna på Fårö finns ett omfattande system av alkärr och sumpskogar i gamla dynvåtmarker. Norrut blir ofta gränsen mellan björkskog på sand och björkskog på (tunn) torv otydlig.
Åtgärdsbehov
Säkerställande av de mest värdefulla objekten, för att säkra tillgången på död ved och lämpliga förhållanden i övrigt. Detta kan omfatta återupptaget bete i objekt som är tydligt betespräglade eller där viktiga naturvärden hotas av igenväxning och bindning av sanden.
Värdekriterier
Gamla och senvuxna träd, grovgreniga träd, lågor, högstubbar och annan död ved. Inslag av exponerade och störda sandytor, solexponerade bryn, sandblottor inne i bestånden samt förekomst av rörlig sand. Bete eller tydliga betesspår, samt luckor och andra solexponerade örtrika miljöer. Vattensamlingar och kärr.