Analys: enkätsvarens tal om ansvar

Frågeställning: Alltid: Ofta: Sällan: Aldrig:

Jag upplever att det är tydligt vilket ansvar jag har: 60 % 40 % Jag upplever att det är tydligt vilket ansvar vi har: 50 % 50 %

Jag upplever att vi tar ansvar: 40 % 60 %

Jag upplever att vi är lojala mot de beslut vi fattat: >50 % <50 %

Tabell 5: Enkätsvar, ”ansvar”.

Enligt enkätsvaren i mitt material svarar 60 % att de ”alltid” upplever det tydligt, vilket ansvar de själva har och 40 % svarar att det ”ofta” är tydligt, vilket ansvar de själva har. Ingen använder sig av svars-alternativen att det ”sällan” eller ”aldrig” är tydligt vilket ansvar de har. På frågan om det är tydligt vilket ansvar de har tillsammans, svarar 50 % att det alltid är tydligt och 50 % att det ofta är tydligt, vilket ansvar de har tillsammans. Ingen använder sig av svarsalternativet att det sällan eller aldrig upplever att det är tydligt vilket ansvar de har tillsammans. Vidare upplever 40 % att de alltid tar ansvar och 60 % att det ofta tar ansvar. Ingen ledamot har använt sig av svarsalternativet sällan eller aldrig på frågan om de upplever att de tar ansvar. Drygt 50 % uppfattar att de alltid är lojala mot beslut de har fattat och knappt 50 % upplever att de ofta är det. Ingen anger att de sällan eller aldrig är lojala mot fattade beslut.

Det finns en något glidande skala i de angivna svaren, där upplevelsen av det egna ansvaret som tydligt har högst frekvens av ”alltid”, det gemensamma ansvaret i AU som tydligt har en något lägre grad av

72

svarsalternativet ”alltid” och det tillsammans tagna ansvaret, alltså själva utförandet, har ytterligare något lägre andel av högsta svarsalternativ. Svaren ligger ändå väldigt högt och innehåller bara svarsalternativen alltid och ofta, när det handlar om ansvarets tydlighet och att ta ansvar. Siffrorna avslöjar inte på något sätt att det skulle finnas något otydligt i organisationens ansvarsförståelse eller ansvarsfördelning.

I frisvaret under rubriken ”Så här tänker jag om hur jag och vi tar ansvar” skriver en kyrkoherde:

”Upplever att alla känner sitt uppdrag, det gemensamma, väl”. En ordförande skriver ”För att ta ansvar strävar vi gemensamt att få fram bästa och mest allsidiga underlag i de ärenden som vi ska hantera och besluta om. Fram till att beslut är fattat finns det alltid möjlighet att provtänka med alternativlösningar.

Men när beslut är fattat är det beslutet som gäller, och det upplever jag också att AU normalt håller sig till”. En vice ordförande säger ”Vi förhåller oss till vårt ansvar på ett seriöst sätt. Måste vi fatta svåra beslut så fattar vi svåra beslut. Ingen smiter undan”. En tjänsteman anger upplevelsen att AU ”sällan”

tar ansvar och en annan formulerar: ”Ansvarstagandet att fatta långsiktiga beslut saknas”.

Styrelseledamöternas kommentarer anger ett ansvarstagande genom att ta fram gedigna underlag och att resonera innan beslut är fattade, för att sedan hålla sig till dessa, liksom ansvaret att fatta svåra beslut om det krävs. Ansvar konstrueras utifrån enkätens frisvar som att förbereda sig för beslut på bästa sätt, genom underlagens utformande, att låta alla provtänka och resonera kring alternativ för att fatta kloka beslut, liksom att stå för beslut när de väl är fattade. Ansvarstagandet som utförs förstås som seriöst, där också svåra beslut tas, om det måste göras. Ansvarstagandet innebär att de inte smiter undan det svåra.

Ansvar kopplas också till att alla väl känner till det gemensamma uppdraget. Att svaret ”att alla väl känner till det gemensamma uppdraget” ges på frågan om ansvarstagande går att se som en konsekvens av det gemensamma som överordnat ansvaret och som en likhet med de normativa texternas sätt att samtidigt tala om uppdrag och ansvar. Tjänstemännen sticker ut i enkäten genom att uttrycka en mer kritisk hållning till AU:s ansvarstagande, där en tjänsteman anger att AU sällan tar ansvar och en tjänsteman anger att AU inte tar ansvaret att fatta långsiktiga beslut.

Det går att konstatera att enkätsvaren talar om ansvar som tydligt och att deltagarna också specificerar sin förståelse av ansvarets innebörd. Enkätsvaren ger en bild av att det finns en tydligare och mer definierad ansvarsförståelse hos ledamöterna än vad som uttrycks i närläsningen av organisations-modellen. Att ansvar spontant kopplas till att ”alla väl känner till det gemensamma uppdraget” skulle kunna vara ett uttryck dels för att begreppen ”ansvar” och ”uppdrag” ligger nära varandra och används omväxlande, ett mönster som gick att identifiera i närläsningen av organisationsmodellen, dels för att

”gemensamt” uttrycks som överordnat ”ansvar”, vilket jag förstår som ett uttryck för gemensamhet som ideallogik.

9.2. Ansvarsförståelse: närläsning

En av de frågor jag ställde i intervjun handlade om ansvar (se frågeformulär i bilaga 3). Nedan följer en närläsning av konstruktionerna av ansvarsförståelse i intervjumaterialet. I en av gruppintervjuerna ledde redan den första frågan om organisationsmodellen till en diskussion om ansvarsförståelse. Det blev tydligt att en av de tre beteckningarna på organisationsmodellen förstods stå för en ansvarsfördelning som AU i det aktuella pastoratet, pastorat A, inte ställde sig bakom. Utifrån det följde ett långt samtal om ansvar, som till stor del ligger till grund för den här närläsningen. De övriga tre pastoraten talade betydligt mindre om ansvar. Det är bara i ett arbetsutskott som det alls blir till en frågeställning, om det har någon betydelse vilken beteckning som används på organisationsmodellen och vilken ansvars-förståelse som den beteckningen uttrycker. I de andra tre pastoraten är det något som varken benämns eller kommer upp till diskussion. Det kan antyda ett avstånd till organisationsmodellens tal om ansvar.

Den av beteckningarna på organisationsmodellen som väckte reaktion var beteckningen ”den gemen-samma ansvarslinjen”:

Ordförande: Ja alltså, jag har ju varit med och tagit fram det där, som är kolossalt viktigt. Det är att vi inte har en gemensam ansvarslinje. Därför att vi som förtroendevalda, vi tar ansvar för fyra år. Sedan så har vi gjort vårt. Och det är så att säga det som är styrningens funktion, de förtroendevalda. Och däremot så har vi,

73

för att vi ska vara kyrka, så har vi också en vigningstjänst och där har man livslånga löften. Så ansvaret tas, uppdraget är det samma, därför är det ett gemensamt uppdrag med delande av ansvar (Pastorat A).

Ordförande A ger här uttryck för att det är viktigt att det inte är en gemensam ansvarslinje, eftersom ansvaret för förtroendevalda och vigningstjänst är så olika. Ordförande använder kategorierna förtroendevalda och vigningstjänsten och ställer dessa emot varandra när det handlar om ansvars-fördelning. Kategorin förtroendevalda har en styrningsfunktion som innebär att de tar ett tidsbegränsat ansvar i sitt uppdrag som förtroendevalda. Till kategorin vigningstjänsten förs att de har livslånga vigningslöften. Det går att förstå den ansvarsfördelning som ordförande konstruerar som en uppdelning av ansvar i olika tidsaspekter, men främst går det att se att ordförande konstruerar ansvaret med hjälp av uppdraget. Både uppdrag och ansvar benämns två gånger i sista meningen, för att tydliggöra ansvaret.

Uppdraget är det samma och gemensamt men ansvaret delat. Efter den första spontana reaktionen kring vad ansvaret innebär så förs begreppet uppdrag in ännu tydligare:

Ordförande: och det är därför det står i inledningstexter på flera ställen, att det är ett gemensamt uppdrag.

Men ansvaret och utkrävandet av ansvar är inte gemensamt. Utan det skiljer sig mellan vigningstjänst och förtroendevalda.

1v ordförande: Ja och det är därför som i alla fall förtroendevalda, att det är ett gemensamt ansvar (Pastorat A).

Här märks det att begreppen ”gemensamt”, ”uppdrag” och ”ansvar” är centrala begrepp också i praktikens (det vill säga pastorat A:s) konstruktioner av ansvar samt att ledamöterna hänvisar direkt till kyrkoordningens tal om organisationsmodellen. Begreppen används aktivt som svar på min fråga om hur de tänker om organisationsmodellen och hur den fungerar i praktiken. Det är uppdraget som är gemensamt, inte ansvaret, och uppdraget är ”att vara kyrka”. Att vara kyrka är således uppdraget för de två kategorierna förtroendevalda och vigningstjänsten och det uppdraget är ett gemensamt uppdrag.

I citatet ovan använder sig första vice ordförande av det resonemang som ordförande fört fram men formulerar en motsatt slutsats genom att säga att det är ett gemensamt ansvar, istället för uppdrag. I citatet formuleras först uppdraget som gemensamt, sedan ansvaret som gemensamt, där ordförande uttrycker en förståelse som kan föras till beteckningen ”gemensamt uppdrag delat ansvar” medan 1v ordförande talar om ett ”gemensamt ansvar”. Om det är en felsägning eller en sammanblandning är svårt att säga. Trots att ordförande motsagt sig en sådan tolkning lämnas uttalandet utan kommentar.

Ett av fyra AU uttrycker att det är viktigt vilken beteckning som används på organisationsmodellen utifrån att de olika beteckningarna medför olika ansvarsförståelser och de använder sig av den beteckning som enligt kommentaren till kyrkoordning är den rådande. Tre av fyra AU i studien säger ingenting om olika beteckningar eller att det skulle innebära en skillnad i ansvarsförståelse. Det kan tala för att olika AU kan ha olika närhet till organisationsmodellen och talar för en varierad interaktion mellan ledamöterna och modellen.

I resonemanget ovan finns inom samma AU en begreppsförvirring dels kring att tala om ansvaret som delat och/eller gemensamt, dels kring talet om ansvar respektive uppdrag. De uttrycker en förståelse av skillnad i ansvar hos aktörerna i organisationsmodellen som hänger ihop med tid, där man antingen har ansvar i fyraåriga mandatperioder eller enligt ett livslångt löfte. Det är en ansvarsförståelse som inte framkommit i närläsningen av organisationsmodellen. Det talar för att inom ett AU kan både inter-aktionen med organisationsmodellens förståelse liksom tolkningen av organisationsmodellens innebörd kan variera. Både begreppet ”ansvar” och ”uppdrag” benämns som ”gemensamt” och ordet gemensamt sätts före hänvisningen till uppdrag respektive ansvar, när dessa blandas samman, vilket skulle kunna indikera att det gemensamma är tydligare som begrepp för ledamöterna, medan begreppen uppdrag respektive ansvar är otydligare och underordnade begreppet gemensamt.

Den samverkan som replikskiftet visar är att ordförande uttrycker sin åsikt och därefter uttrycker 1v ordförande sin åsikt på ett sätt som å ena sidan signalerar att 1v ordförande stämmer in i ordförandes resonemang, utifrån orden ”ja” och ”därför”, men sen uttrycker 1v ordförande en annan uttolkning av resonemanget, som säger emot ordförandes resonemang. Det följs inte upp, så det finns inget samverkande resonemang kring vad det betyder, om detta är en felsägning eller sammanblandning eller

74

en motsatt åsikt. Det uttrycker en samverkan där oklarheter och olikheter inte ges uppmärksamhet och skulle kunna vara uttryck för en rådande gemensamhetslogik som inte vill separera genom att upp-märksamma olikheter.