Resultat: organisationsmodellens uttryck för ansvarsförståelse och samverkan

Ovanstående närläsning syftade till att besvara studiens andra fråga: ”Hur uttrycks genom organisations-modellen den organisatoriska faktorn ansvarsförståelse och den organisatoriska faktorn samverkan?”.

Genom ett analysschema har jag tydliggjort det gemensamma och det särskilda i tre olika uttryck för organisationsmodellen, som jag hittar i lagen om Svenska kyrkan, interna dokument och i ett organisatoriskt narrativ. Närläsningen har visat hur utredningar och internt styrande dokument uttrycker ansvarsförståelse och samverkan, vilket gav ett fokus på vad organisationsmodellen uttrycker genom interna dokument.

8.5.1. Organisationsmodellen uttrycker en gemensamhetslogik

Min analys och närläsning av organisationsmodellen leder fram till resultatet att jag förstår gemensamhet som en organisatoriskt överordnad ideallogik, som reglerar både förståelse av ansvar och samverkan. Det skulle kunna beskrivas som att gemensamhet är överordnat ansvar och samverkan i de internt styrande och normativa dokumenten. Jag förstår den betoningen på gemensamhet som en idealtyp av institutionell logik, där organisationen låter gemensamhet vara något högt värderat och överordnat.

Jag ger därför det som jag förstår som en ideallogik i organisationens interna beskrivningar av organisationsmodellen beteckningen ”Gemensamhetslogik”. En sådan ideallogik kan användas för att tolka och förstå organisationsmodellen och organisationsfaktorerna ansvarsförståelse och samverkan.

Det kan beskrivas enligt tabellen nedan:

Överordnad logik: Gemensamhetslogik

Värde: Enhetlig relation

Aktörer: Sammanhållna (vi)

Ansvarsförståelse: Underordnat Ansvarsfördelning: Otydlig Samverkan:

Tabell 4: Gemensamhetslogik. Gemensam som ideallogik

68

Utifrån min analys föreslår jag att organisationsmodellen i interna dokument uttrycker en gemensamhetslogik där förståelsen av gemensamhet som överordnad logik är styrande. Det resulterar i att det viktigaste värdet i gemensamheten är en enhetlig relation, att sammanhållning inom gemensamheten betonas, att ansvar förstås som underordnat gemensamhet och att ansvarsfördelning är otydlig eftersom gemensamheten värderar en sammanhållen gemenskap. Samverkan är något som organisationsmodellen som gemensamhetslogik inte relaterar till. Jag ser exempel på en sådan logik också uttryckt på Svenska kyrkans hemsida, när det interna dokumentet Kyrkoordningen beskrivs så här:

Kyrkoordningen anger de strukturer och beslutsformer som ger de bästa förutsättningarna för Svenska kyrkan att fullfölja sin kallelse. Den ger också ledning för hur enheten och gemenskapen bland dem som tillhör Svenska kyrkan ska bevaras och stärkas liksom relationen mellan församlingar och stift och med hela den världsvida kyrkan (Svenska kyrkan, 2019).

Hemsidan lyfter fram att kyrkoordningens beslutsformer och strukturer syftar till att ge bästa förutsättningar för organisationen att fullfölja sin kallelse, vilket förstås som att bevara enhet och gemensamhet och stärka relationer inom Svenska kyrkan på olika nivåer och med andra kyrkor i världen.

Jag tolkar det som att gemensamhet och relationer lyfts fram som centrala och att former och strukturer underordnat ses tjäna uppgiften att bevara och stärka enheten, gemenskapen och relationen, tre begrepp som formuleras i singularis. Jag förstår det som uttryck för en gemensamhetslogik, där en enhetlig och relationell gemensamhet ses som överordnat och värdefullt och där form och struktur är underordnat för att tjäna detta. Analysen föreslår en gemensamhetslogik för att förklara hur den interna organisations-modellens uttryck för ansvarsförståelse och samverkan ska begripliggöras.

8.5.2. Ansvarsförståelse som organisatorisk faktor

Ansvarsförståelse som organisatorisk faktor uttrycks i organisationsmodellen på ett flertal och otydliga sätt. Centrala begrepp är ”ansvar”, ”uppdrag”, ”dubbel”, ”gemensam” och ”delad”. Begreppen är odefinierade och används olika både inom samma och mellan olika interna dokument liksom med olika inbördes relationer. Jag förstår ansvar som underordnat och ansvarsfördelning som otydligt och föreslår att det ska förklaras med hjälp av det jag kallar ”gemensamhetslogik”, där gemensamhet är en organisatoriskt överordnad faktor i de interna dokumentens uttryck för organisationsmodellen och den organisatoriska faktorn ansvarsförståelse.

Det avsnitt i kyrkoordningen som utlägger organisationsprincipen talar om fler aktörer och om flera olika sorters ansvarstagande. Det talar inte enbart om styrelsens aktörer och deras ansvar, vilket försvårar förståelsen av hur styrelsen relaterar till resten av organisationen och hur styrelsens specifika ansvar ser ut i relation till resten av organisationen. Det går sammantaget att utläsa att styrelsen är ansvarig för en ideologiskt förankrad verksamhet i den grundläggande uppgiften, organisationens förvaltning och organisering, innefattande ett demokratiskt beslutsfattande och uppföljning av beslut.

Det finns ett tal om en förskjutning över tid för hur ansvar ska förstås, först något dubbelt, sedan som något gemensamt och som något delat. Det finns två parallella argumentationer, dels en där det dubbla ansvaret ersatts av ett gemensamt ansvar i en mer tidsmässigt linjär (och eventuellt kollektiv) process, dels en argumentation där den tidigaste förståelsen av ansvaret som dubbelt används för att förklara den senaste förståelsen, där uppdraget är gemensamt och ansvaret delat, vilket förklaras utifrån ett mer cirkulärt resonemang. Ett parallellt användande av uttrycken av ansvaret som dubbelt, gemensamt eller delat sker, trots det upprepade talet om förskjutning, vilket försvårar förståelsen av hur ansvar är att betrakta inom organisationen och om ansvarsförståelsen förändrats eller inte. Jag förstår den föreslagna gemensamhetslogiken som ett sätt att begripliggöra, varför det ser ut på det här sättet.

Sammantaget går det att besvara frågan om hur den organisatoriska faktorn ansvarsförståelse uttrycks genom organisationsmodellen genom att säga att utläggningen av organisationsmodellens princip ger begreppen gemensam, uppdrag och ansvar en central, icke definierad betydelse med olika innebörd och olika inbördes relation, där ansvarsfördelningen förstås som förändrad eller bestående och styrelsen som ansvarig tillsammans med eller separerat från den övriga organisationen. Att organisationsmodellen internt beskriver det så går att begripliggöra med hjälp av en gemensamhetslogik.

69

8.5.3. Samverkan som organisatorisk faktor

Samverkan som organisatorisk faktor uttrycks inte genom organisationsmodellen i de interna dokumenten vilket går att tydliggöra som att organisationsmodellen i Svenska kyrkans internt styrande dokument inte uttrycker den samverkan som lagen om Svenska kyrkan stipulerar. Istället framhålls talet om gemensam/t.

Min analys resulterar i att organisationsmodellens frånvarande uttryck för samverkan kan förstås med hjälp av förklaringen att gemensamhet är överordnat samverkan i de internt styrande och normativa dokumentets uttryck för organisationsmodellen. Jag förstår betoningen på gemensam/t som en idealtyp av institutionell logik, där gemensamhet för organisationen är något högt värderat och överordnat.

Gemensamhet som överordnad logik styr enhetlig relation som viktigaste värde i gemensamheten och betonar en sammanhållning inom gemensamheten. Det gör att talet om en gemensamhet som enhetlig relation är att föredra framför talet om en samverkan med tydligt definierade aktörer.

Sammantaget går det besvara frågan om hur den organisatoriska faktorn samverkan uttrycks genom organisationsmodellen genom att säga att organisationsmodellen inte uttrycker samverkan som organisatorisk faktor. Det går att förstås som att en gemensamhetslogik reglerar organisationsmodellen uttryck för samverkan. Det går att förklaras med att en gemensamhetslogik föredrar en enhetlig gemenskap framför en samverkan med definierade aktörer.

70

9. Resultat C:

Styrelseledamöternas förståelse av ansvar & samverkan

Att vara styrelseledamot i Svenska kyrkan är att vara en del av organisationsmodellen och relatera till de två organisatoriska faktorerna ansvarsförståelse och samverkan. Studien intresserar sig för hur styrelseledamöter förstår ansvar och samverkan, dels hur de relaterar till organisationsmodellens uttryck av ansvar och samverkan. Studiens tredje frågeställning undersöker därför hur organisationspraktiken konstruerar förståelse av ansvar och samverkan, hur den förståelsen förhåller sig till (den interna) organisationsmodellens förståelse av ansvar och samverkan och vill också förstå något om varför det förhåller sig på det sättet. Resultatavsnittet avser att besvara frågeställning 3: ”Hur konstruerar leda-möterna ansvarsförståelse respektive samverkan? Hur relaterar ledaleda-möterna till organisations-modellens uttryck för ansvarsförståelse och samverkan? Hur kan svaren på de två delfrågorna förklaras?”

Det här resultatavsnittet leder slutligen studien fram till sitt primära ärende, att kunna säga något om hur den lilla gruppen människor gör något väldigt komplext tillsammans. Jag vill här säga något ytterligare om avväganden och urval i relation till mitt empiriska material och det här resultatavsnittet. I teori &

metodavsnittet berättar jag om ett omfångsrikt material av observationer, gruppintervjuer och enskilt besvarade enkäter och att jag i studien främst baserar mig på och använder mig av intervjumaterialet.

Intervjufrågorna utgår från centrala begrepp i organisationsmodellen (”uppdrag”, ”gemensamma” och

”ansvar”) och är ställda så öppet att varje fråga kunde bli ett fritt samtal, där jag inte styrde det på annat sätt än att ibland ställa förtydligande följdfrågor. Det har resulterat i fyra mycket olika och lika samtal, där de fyra pastoraten behandlade frågorna på skilda och gemensamma sätt. Det öppna intervjuförfarandet syftade till möjligheten att synliggöra något av hur deltagarna förhöll sig till vad själva frågan handlade om och vad den väckte för associationer (Alvesson, 2011). Det syftade också till att synliggöra något av det interaktiva skeendet, i hur gruppen förhöll sig till varandra och till vad som uttrycktes och inte uttrycktes. Även om jag begränsat mitt material till att främst utgöras av gruppintervjuer och förhållandet till ansvarsförståelse och samverkan, så måste ytterligare urval göras.

I ett AU, pastorat A, kom min inledande fråga om organisationsmodellen att genast starta ett samtal om ansvarsförståelse, som pågick under en stor del av intervjutiden. Jag har valt att i det här resultatavsnittet göra en närläsning som främst baserar sig på det samtalet. I övriga AU väckte mina frågor om organisationsmodell och ansvar inte samma reaktion eller angelägenhetsgrad. Genom att i närläsningen följa ett pastorat vill jag bidra till möjligheten att på ett djupare sätt följa hur deltagarnas konstruktioner uttrycks och relaterar till varandra. Ett sådant tillvägagångssätt ger läsaren en större insikt i hur praktiken konstruerar sin förståelse, genom att det följer processer och fångar fler av de dimensioner som utspelar sig i ett samtal. Tillvägagångssättet innebär en begränsning i att jag i resultatavsnittet inte kan följa alla AU på samma sätt och att den jämförande möjlighet, som ett framlyftande av svar från alla fyra pastoraten skulle ge, uteblir. Jag kommer därför att i slutet av resultatavsnittet konstruera en jämförelse av alla pastorat, som överskådligt och utifrån min tolkning av den sammanlagda empirin försöker säga något om den sista delen av frågeställningen, hur det jag sett kan förklaras, vilket jag gör utan att genom citat belägga mina iakttagelser.

Resultatavsnitt C besvarar frågeställningens första del: ”Hur konstruerar ledamöterna ansvarsförståelse respektive samverkan?” dels med hjälp av de enkätfrågor i mitt material som handlar om ansvar respektive samverkan, dels genom närläsningen av vilka konstruktioner av ansvarsförståelse som kommer till uttryck i gruppintervjun, där jag främst följer samtalet i ett pastorat men också använder exempel från ett annat pastorat. Genom närläsningen så träder exempel på samverkan fram, som jag kommer att använda mig av för att besvara frågeställningen om samverkan. Först visar jag hur ledamöterna konstruerar ansvarsförståelse, därefter visar jag hur samverkan uttrycks.

71

Frågeställningens andra del: ”Hur relaterar ledamöterna till organisationsmodellens uttryck för ansvarsförståelse och samverkan?” besvarar jag dels genom att i närläsningen visa på likheter och skillnader med organisationsmodellens förståelser av ansvar och samverkan utifrån resultatavsnitt B, dels genom en efterföljande analys.

Jag besvarar frågeställningens tredje del: ”Hur kan svaren på de två delfrågorna förklaras?” genom att se om den gemensamhetslogik som jag identifierade i resultatavsnitt B är användbar eller inte. Det gör jag dels genom att i närläsningen uppmärksamma eventuella tecken på en gemensamhetslogik, dels genom den efterföljande analysen. Sist konstruerar jag en tabell över ideallogiker där jag väger in min förståelse av hela mitt material i en jämförelse av alla fyra pastorat, som överskådligt och utifrån min tolkning av den sammanlagda empirin besvarar den sista delen av frågeställningen, hur det jag sett kan förklaras.