Resultat: gemensamhetslogik och samverkanslogik

Att organisationsmodellens organisatoriska faktor ”samverkan” stipuleras i lagen om Svenska kyrkan men inte nämns i interna dokument, liksom att det organisationsmodellen beskrivs på olika sätt externt och internt – som en lagstadgad samverkan respektive en princip med trefaldig ansvarsbeteckning – menar jag går att förklara med att organisationsmodellen i Svenska kyrkan förstås utifrån två olika logiker. De två logikerna för med sig två olika förståelser och tolkningar, som ger olika uttryck både i normativa dokument och i studerad praktik. Tabellen nedan konstruerar jag för att förklara skillnaderna som uttryck för två olika logiker. Jag konstruerar tabellen utifrån min analys av hela mitt material.

Ideallogikerna ska förstås som ett instrument för tolkning, som bidrar till att på ett förenklat sätt förklara något.

Tabell 9 på nästa sida åskådliggör min konstruktion av en gemensamhetslogik och en samverkanslogik.

Gemensamhetslogiken har fått sitt namn av de interna dokumentens betoning av gemensam/t i de texter som uttrycker sig om organisationsmodellen. Samverkanslogiken har fått sitt namn utifrån lagstiftningens tal om organisationsmodellen. Tabellen beskriver i vänstra spalten olika kategorier som framträder i ideallogikerna och därefter hur de kategorierna framträder olika inom respektive logik.

89

Överordnad ideallogik: GEMENSAMHET SAMVERKAN

Värde: Enhetlig relation Interaktion

Aktörer: Sammanhållna (vi) Åtskilda (jag och du)

Ansvarsförståelse: Underordnad Viktig

Ansvarsfördelning: Otydlig Viktig

Syfte: Enhet Kvalitetshöjande utbyte

Styrande dokument: Kyrkoordningen (interna) Lagen om Svenska kyrkan

Organisering: Separerar Håller samman

Meningsskiljaktigheter: Förs undan Benämns

Fokus: Inåt i organisationen Utanför organisationen

Riktning: Medlemmar Medborgare

Ofta använt uttryck: ”Uppdraget är gemensamt” ”För kyrkans bästa”

Tabell 9: Gemensamhetslogik och samverkanslogik

Gemensamhetslogiken, som syftar till enhet, har relation som högsta värde, betonar sammanhållna aktörer, ser ansvarsförståelse som underordnad och ansvarsfördelning som otydlig. Utöver det använder den sig av organisationens interna dokument som styrande och förstår organisering som något som separerar. Meningsskiljaktigheter förs undan och fokus riktas in i organisationen, mot medlemmarna.

Ett vanligt uttryck som lyfts fram är betoningen av ”uppdraget som gemensamt”. Jag hittar den gemensamhetslogiken som ideal i två av de undersökta pastoraten, pastorat A och pastorat D. Det betyder inte att alla individer i pastorat A och pastorat D uttrycker en gemensamhetslogik, utan att det är den ideallogik som AU som grupp i de två pastoraten uttrycker.

Samverkanslogiken, som syftar till kvalitetshöjande utbyte, värderar interaktion och åtskiljer aktörer och ser ansvarsförståelse och ansvarsfördelning som viktigt. Lagen om Svenska kyrkan ses som styrande dokument, organisering förstås hålla samman, meningsskiljaktigheter benämns, fokus ligger utanför organisationen och riktar sig mot medborgare. Ett uttryck som återkommer i de två pastoraten är ”för kyrkans bästa”. Jag hittar den samverkanslogiken som ideal i två av de undersökta pastoraten, pastorat B och pastorat C. Det betyder inte att alla individer i pastorat B och pastorat C uttrycker en samverkans-logik, utan att det är den ideallogik som AU som grupp i de två pastoraten uttrycker.

Jag placerar två av studiens undersökta pastorat, pastorat A och pastorat D, i en gemensamhetslogik utifrån min tolkning av att det som uttrycks i de pastoraten främst kan förstås som uttryck för en gemensamhetslogik. Jag placerar pastorat B och pastorat C i en samverkanslogik utifrån min tolkning av att det som uttrycks i de pastoraten främst kan förstås som uttryck för en samverkanslogik. Detta åskådliggörs nedan i tabell 10. Tabell 10 separerar också mellan pastoraten inom samma logik, vilket ska förstås som att inom en gemensamhetslogik ser jag att pastorat A och D förhåller sig något olika, liksom att jag ser att inom en samverkanslogik förhåller sig pastorat B och D något olika. Kategorierna som beskrivs nedanför pastoraten är sådan som framträder i alla pastorat, ibland på liknande sätt och ibland på olika sätt, enligt formuleringarna i tabellen och förklaringarna nedan.

90

IDEALLOGIK: GEMENSAMHET SAMVERKAN

Pastorat: Pastorat A Pastorat D Pastorat B Pastorat C Organisationsprincip: Styra-leda

Ordförandes agens: Stark Svag Demokratisk Stark

Kyrkoherdens agens: Svag Stark Dialogisk Förklarande

Lokal kontext: Lärdomsstad Landsbygd Industristad Landsbygd Mötesinnehåll, högst

I tabellen beskriver jag en skillnad inom gemensamhetslogiken, uttryckt som olikheter mellan pastorat A och pastorat D, liksom en skillnad inom samverkanslogiken, uttryckt som olikheter mellan pastorat B och pastorat C. Nedan förklaras den kategoriseringarna närmare.

Pastorat A, som var det pastorat vi följde i närläsningen i ansvarsavsnittet, kan ses uttrycka en gemensamhetslogik som förstår organisering som styra och leda. De uttalar i den konstruktionen ett särskiljande av aktörerna och dess funktioner, men det blir inte tydligt vilka funktioner aktörerna har och vad särskiljandet innebär i praktiken. Det visar sig i både intervjusamtalen och under sammanträdet, där de återkommande ägnar sig åt intern organisering. Jag ser därför deras uttolkning av styra-leda inte som ett särskiljande i en praktisk ansvarsfördelning, utan som ett sätt att förhålla sig till en gemenskaps-norm, som separerar konflikter och ett enhetligt beteende inom gemensamhetslogiken. Jag har i tabellen formulerat det som ”styra-leda som norm”. En ledamot, 2v ordförande, uttrycker styra-leda som en samverkanslogik, vilket är en förståelse som tystas ner under intervjun. Styrelsen agerar som en, främst på grund av en positionsmakt och på grund av att skillnader i den egna gruppen framstår som hotande.

Styrelsen har en intern (kyrklig) agens och en praktik av outtalad oenighet. Ordförandes agens är stark och kyrkoherdens agens är svag.

Pastorat D, som också kan förstås använda sig av en gemensamhetsslogik, uttrycker organisering som något som separerar genom en uppdelning mellan andligt och politiskt. Pastorat D talar mycket om politiskt respektive kristet och gör en åtskillnad mellan styrelsens andliga frågor, som kyrkoherden äger, och övriga frågor, som de förtroendevalda äger. Styrelsen har en svag agens med en uttalad oenighet, främst utifrån begreppen politisk och kristen. Ordförande har en svag agens och kyrkoherden har en stark agens, som bland annat yttrar sig i att det är kyrkoherden som sorterar vilka frågor som är kyrkoherdens att bestämma över och vilka frågor som AU har att bestämma över.

Pastorat B, som kan förstås använda sig av en samverkanslogik, förstår styra-leda som en organisations-princip som håller samman AU, i ett gemensamt ansvarstagande utifrån olika, tydliga funktioner.

Styrelsen agerar som en och har en stark agens, de praktiserar en samverkansdialog i meningen att de utför ett kvalitetshöjande utbyte i sin interaktion. Ordförande har en demokratisk agens och kyrkoherden

91

en dialogisk agens, där ordförande tar sitt ansvar att låta alla komma till tals i ett öppet resonerande och kyrkoherden använder sin ämbetsprofession och sin erfarenhet som högsta chef för att tillföra aspekter och perspektiv.

Pastorat C, som också kan sägas använda sig av en samverkanslogik, gör det på ett annat sätt än pastorat B. Pastorat C förstår sin sammanhållande organisationsprincip främst som komplementär, där helheten är viktig för att alla representerar varsin del. Det påverkar också styrelsen som aktör, där de olika ledamöter framträder som representanter för sina nomineringsgrupper i ett gemensamt agerande av flera agenter, snarare än ett agerande av en styrelse. Styrelsens agens blir därför ambivalent. Styrelsens praktik är en politisk dialog, där varje persons nomineringsgrupp tydliggjordes och representerades av personerna, men inte i ett agerande som uttryckte representation utan i en faktisk dialog där olika åsikter och hållningar lyftes fram och bröts mot varandra. Ordförande hade en stark politisk agens och kyrkoherden en förklarande agens, som ofta syftade till att tolka kyrkoordningen och kyrkans hållning.

Ideallogiker, som jag här använder mig av, är en metod för tolkande analys för att förstå vilken mening aktörer tillskriver sitt handlande. Idealtyper är teoretiska modeller för att kunna jämföra effekterna av institutionella logiker. De är inte exakta utan förenklade verktyg för att kunna jämföra och kontrastera aktuellt beteende och meningsskapande. Idealtyper är ett sätt att metodiskt beskriva hur den aktuella handlingen är laddad med mening, eller som författarna beskriver det: ”… for understanding the meaning that actors invest their action with” (Thornton & Ocasio, 2008, s. 110). Idealtyperna gemensamhetslogik och samverkanslogik använder jag således för att kunna förstå den mening styrelseledamöterna tillskriver sitt resonerande och agerande och för att kunna förklara, jämföra och konstatera effekterna av det resonerandet och agerandet i styrelsearbetet.

9.5.2. Mötesschemat tolkat utifrån ideallogikerna

Om ovanstående logikschema kopplas samman med resultatavsnitt A går det att se ett samband i mina resultat. Det pastorat som tydligast följer en gemensamhetslogik, pastorat A, ägnar samtidigt mest tid åt intern organisering. Över en timmes tid, nästan halva mötestiden (bortsett från knappt två minuter) ägnas vid nio tillfällen, som är i förväg bestämda eller spontana, åt olika former av intern organisering. Det handlar till exempel om hur relationen mellan församlingsråd och styrelse ska förbättras, men också om anställdas organisering och frågor om vart ansvaret för att ta fram förslag på budget ligger. Det andra pastoratet som tillämpar en gemensamhetslogik, pastorat D, använder 12:30 minuter till intern organisering. De två pastorat som använder sig av en samverkanslogik, pastorat B och pastorat C, använder vid två tillfällen 2:50 respektive 0 minuter åt intern organisering.

En gemensamhetslogik använder betydligt mer tid åt intern organisering, enligt de transkriberade observationerna sammanlagt 1 timme, 18 minuter och 55 sekunder vid totalt elva tillfällen, medan de som tillämpar en samverkanslogik vid två tillfällen ägnar sammanlagt 2 minuter och 50 sekunder åt intern organisering. Det går att förstå som att en gemensamhetslogik behöver ägna tid åt att i det som framhålls som en enhetlig gemenskap återkommande hantera den interna organiseringen, det vill säga definierar ansvar och funktion. I en samverkanslogik är den organiseringen redan hanterad utifrån att samverkanslogiken bejakar funktioner och ansvarsfördelning.

Vidare går det att se en koppling mellan samverkanslogik och strategisk planering, där pastorat B ägnar 59 minuter och 30 sekunder åt strategiska frågor medan pastorat C ägnar 13 minuter och 40 sekunder åt det, medan de pastorat som tillämpar en gemensamhetslogik använder 3:15 respektive 7:20 minuter, åt strategiska frågor. Strategi hanteras därmed 3 gånger under 1 timme, 13 minuter och 10 sekunder i en samverkanslogik, medan en gemensamhetslogik använder 10 minuter och 35 sekunder åt att vid 3 tillfällen hantera strategi. Det betyder att strategiska frågor hanteras i snitt 1,5 gång per möte i båda logikerna, men att en samverkanslogik ägnar betydligt mer tid åt strategiska frågor än en gemensamhets-logik. Det går att förstå som en effekt av en kvalitetshöjande samverkan som använder den samlade kompetensen och tydligt har definierat styrelsens uppgifter. En gemensamhetslogik verkar på det sättet ha svårare att driva övergripande strategiska frågor, vilket Svärd betonar som en styrelsens viktigaste funktioner och tydligt kopplad till institutionell logik (Svärd, 2016).

Det är i båda fallen, när det gäller intern organisering och strategiska frågor, en skillnad på drygt en timmes tid. Hur mycket tid som ägnas åt vissa frågor men inte andra, förstås som ett uttryck för en

92

prioritering, medveten eller omedveten, utifrån att olika logiker innebär att olika saker ges uppmärksamhet respektive bedöms som oviktiga (Thornton, Ocasio, & Lounsbury, 2013). Att de två pastoraten som tillämpar gemensamhetslogiken ägnar mest tid åt intern organisering och minst tid åt strategiska frågor medan det omvända är fallet hos de två pastoraten som tillämpar samverkanslogiken kan vara en tillfällighet. Pastorat B talar om att de har en särskild, strategisk fråga på dagordningen och det ska därför inte ses som något ordinärt, även om det inte heller går att säga något om deras vanliga agendor. Det som går att läsa ut om intern organisering bör därför ses som en tydligare indikator, än det som sägs om strategi. Resultatet kan i fler aspekter ha att göra med tillfälligheter utifrån enskilda möten och därför är ovanstående ett samband som visar sig i mitt material men som behöver bekräftas av fler studier och ytterligare material för att kunna slås fast som ett generellt samband mellan logiker och prioriteringar.

93