Kristen och/eller politisk?

Det har för mig, som sagt, inneburit en möda att uppsatsens form begränsar utrymmet till att endast driva någon del av alla de möjliga frågeställningar materialet öppnar för, inte bara utifrån ett personligt intresse utan också utifrån ett hermeneutiskt perspektiv, där delar och helhet så tydligt hör samman. Det jag främst hann undersöka, innan jag avgränsade det här materialet, handlade om den stora text om identitet som empirin innefattade, främst i relation till den egna så väl som den andras identitet. Det har koppling till själva organisationsmodellen som identitetbärande och som jag därför sett och beskrivit som olika typer av förhandlingar kring identitet. Det har med de två aktörerna och med begreppen

”kristen” och ”politisk” att göra. Hur tron inverkar i styrelsen svarar inte den här studien på, det är en fråga för vidare forskning, men jag har visat på en återkommande spänning mellan ”kristen” och politisk” som jag förstår som en sorts identitetsförhandling.

99

Talet om samverkan som ett samspel mellan olika logiker, som jag såg i organisationsmodellens konstruktion, innebar att jag inledningsvis hade en föreställning om att det skulle kunna innebära ett formulerande av olika logiker, där förtroendevalda och kyrkoherdar skilde sig åt. Istället har studiens resultat visat två övergripande logiker som inte visat sig vara kopplade till aktörer utan blivit tydliga som olika och lika i olika pastorat. Trots att jag valt fyra pastorat som till det yttre liknade varandra går det att se tydliga skillnader i logik, vad som ägnas tid åt, hur sammanträde och gruppintervju utspelar sig. Resultaten visar att den förmodade skillnad i logik som jag i studiens början antog fanns inbäddad i organisationsmodellen som en spänning mellan de två aktörerna inte har framträtt, Istället har jag identifierat logiker som visar att skillnaden går ”på tvärs”, utan att representeras av specifika aktörer.

Med det sagt vill jag problematisera flera aspekter av aktörsidentitet i relation till den koppling mellan förtroendevalda och politisk, som görs.

En aspekt handlar om begreppen ”kristen” och ”politisk” och vad som händer med de begreppen i Svenska kyrkans kontext och organisation, i relation till att det är en organisation som till sin ena del bärs av förtroendevalda utifrån demokratiska val med nomineringsgrupper och den andra sidan professionella ämbetsbärare. Jag kan undra över vad isärhållandet av politisk och kristen kommer ifrån, innebär och motiveras av. Förtroendevalda kopplas snarare till begreppet ”politisk” än till begreppet

”kristen”, trots att de har ett fullt ideologisk ansvar för organisationen. Det finns tecken på att inte bara Svenska kyrkan som organisation utan också rollen och funktionen ”förtroendevald i Svenska kyrkan”

förändras och förhandlas. Jag har visat det i till exempel en sammanblandning mellan vad som är demokratiskt och politiskt, i ett aktivt isärhållande mellan till exempel troende förtroendevalda och politiskt förtroendevalda, i ett lite väl tydligt framberättande om att det alls inte är några skillnader mellan oss och de som är politiska och i ett resonemang om att det inte går att vara både ämbetsbärare och politiker. Jag relaterar det till gemensamhetslogikens behov av att tycka lika och inte uttrycka konflikt, när Blåder uttalar att han inte ser en ökad politisering utan istället en låg grad av politisk praktik i sitt material. Han pekar på att relationerna upplevs som goda i styrelsen och att det till viss del kan förklaras med att det tycks vara väldigt liten skillnad i människors åsikter och uppfattningar (Blåder, 2018). Jag ser det som ett resultat av en gemensamhetslogik och när jag jämför min empiri med Blåders, så finns i min empiri ett ganska frekvent tal om politik och politisk. Det har fått mig att undra över om det är så att Blåders informanter har tonat ner talet om politik och politisk inför en kyrklig representant, medan när jag som utanförstående intervjuar förtroendevalda och frågar om organisationsmodellen, så leder det till ett tal där politik och politisk är frekvent och differentierat.

En annan aspekt handlar om den demokratiska, politiska erfarenheten och relationen till logiker.

Eftersom organisationen genom sitt sätt att hantera sin organisationsmodell lämnar så mycket öppet, så innebär det att ledamöter tar med sig både praktik och föreställningar från andra erfarenheter, sfärer och miljöer. Jag ser att det finns en stor demokratisk, politisk erfarenhet i de två AU som använder sig av en samverkanslogik, men det finns en demokratisk, politisk efterenhet också i delar av ett av de AU som använder sig av en gemensamhetslogik. I det AU, pastorat D, blir det politiska undervärderat till förmån för det kyrkliga. Här finns ett behov av att särskilja demokratisk från politisk som en tendens i materialet, i relation till identitet och demokratisk respektive politisk praktik. Det blir intressant i relation till frågan om politiskt kopplade styrelser och en politisk överordnad logik (Svärd, 2016) utifrån frågan om en odefinierad organisationsmodell.

Ytterligare en aspekt handlar om ansvarighet och tillhörighet i relation till organisationen och till nomineringsgrupperna, där ett av organisationens styrande dokument (Kyrkoordningskommentaren, 2018) anger att man inte vill reglera för mycket kring förtroendevalda för att inte inverka på nomineringsgruppernas ansvarsområde, vilket kan tolkas antingen som att Svenska kyrkan ger ett stort ansvar till nomineringsgrupperna eller som att de förtroendevalda i Svenska kyrkan ses som mer reglerade av den egna nomineringsgruppens bestämmelser än av Svenska kyrkans organisatoriska regleringar. Medlemmarnas val till fullmäktige via kyrkovalet ges stor betydelse av Svenska kyrkan, vilket till exempel visar sig i att direkt valda ledamöter inte kan avsättas av sin nomineringsgrupp och indirekt valda ledamöter kan endast få sitt uppdrag återkallat av fullmäktige om personen har vägrats ansvarsfrihet eller blivit dömd för ett brott föreskrivet minst två års fängelse. En förtroendevald kan däremot själv välja att avsluta sitt uppdrag men en nomineringsgrupp kan inte återkalla ett uppdrag, inte heller om personen har lämnat nomineringsgruppen. Nomineringsgrupper förstår uppdraget som

100

förtroendevald som att ställa sig bakom nomineringsgruppens program. Det skulle kunna innebära att styrelseledamöterna har olika uppfattningar om regleringar utifrån att dessa kommunicerats på olika sätt, liksom att det skulle kunna betyda ett ökat avstånd mellan högsta tjänstemän och övriga ledamöter, om det inte finns gemensamma föreställningar om några överordnade bestämmelser för styrelse-ledamöterna. Sen finns naturligtvis ändå olika former av ansvarsutkrävande av högsta tjänsteman och övriga ledamöter utifrån deras olika funktioner. Studiens genomgång av regelverk visar att regleringen av ledamöter är problematisk utifrån att det är otydligt om förtroendevalda medlemmar ses som främst tillhöriga en politisk organisering eller främst en kristen organisering, vilket blottar en förhandling om vilken identitet som tillskrivs förtroendevalda i Svenska kyrkan. Jag återkommer till den frågan som ett förslag till vidare forskning.

10.2.5. Organisation och organisering

Svenska kyrkan är en social och kulturell aktör i civilsamhället som uppfattas stå för medmänsklighet och beskrivs som en folkkyrka, vilket innebär en närhet till samhällets kultur och samhällets frågor med en avsaknad av krav på individer avseende särskild tro, etik och moral. I inledningen skriver jag att jag tror att det har stor betydelse, hur Svenska kyrkans styrelser fungerar, inför allt det som organisationen har att hantera i en tid som är föränderlig för organisationen, men också för civilsamhället i Sverige.

Inom den organisatoriska kontext jag rört mig, Svenska kyrkan, finns en stor variation avseende vana att använda sig av organisationens egna organisationsbegrepp, men främst en stor ovana. Detta trots att jag i mitt introduktionsbrev skrivit att jag skulle fråga om organisering och att det i varje styrelse fanns erfarenhet av styrelsearbete på minst tre nivåer i organisationen (församlingsråd, pastorat och regional nivå) samt ibland också på nationell nivå. När jag i mina fyra intervjuer inledde med att ställa frågan om hur organisationsmodellen fungerade, möttes jag i två fall av tystnad, i ett fall av skratt och i ett fall av protest. I alla fyra fall kommenterade AU sin egen reaktion som något ovanligt, i stil med att ”så här tysta har AU aldrig varit förut”. Jag tolkar det som att praktiken inte har en vana att i samtal relatera till organisationens tankar om organisering. Jag kunde också märka att ovanan att tala om organisering byttes av ett stigande intresse för att tala om sin organisering och att ge den mer självvalda begrepp än de jag utifrån organisationsmodellens beteckningar förde in, där begreppsparet ”styra-leda” till exempel var framträdande. Det går att förstå som ett uttryck för en skillnad mellan formell och informell organisering. Den här studien håller för intressant vad tankar om organisering får för konsekvenser för praktiken, oavsett om praktiken upplever dem som relevanta eller inte, det vill säga att det finns en koppling mellan formell och informell organisering. Det AU jag främst följer, pastorat A, visar en stor närhet till organisationens egna organisationsbegrepp och visar samma tendens till parallell användning av odefinierade begrepp som organisationens styrande dokument. Jag kan se att det AU som ligger närmast organisationens styrande dokument gör det både i sättet att tala om organisering och i den överordnade gemensamhetslogiken, medan de som inte använder sig av gemensamhetslogiken inte i någon hög grad använder sig av de sätt att tala om organisering, som organisationens styrande dokument använder. Det går att se som en variation i relation mellan formell och informell organisering. Hur praktiken konstruerar sin förståelse av organiseringen de dagligen är en del av påverkar det praktiska resultatet (Sandberg & Targama, 2013). Genomgången visar en låg organisatorisk medvetenhet, där en stark relationskultur ändå ger en svag samverkan (Hansson P. , 2001), med svårigheter att vara uppriktig och ett undvikande av konflikter (Stålhammar, 2002). Formellt ställs höga krav på ledamöterna både utifrån sitt uppdrag som ledamot i en ideell styrelse och utifrån att de utgör styrelse för en organisation med hög grad av komplexitet avseende kontext, juridiska ramverk och organisatoriska faktorer. Det material jag gått igenom visar inte att det kommuniceras organisatoriskt. Samverkan och ansvar verkar i praktiken bli en fråga om personlig mognad och klokhet, istället för organisatoriska faktorer.

En ytterligare aspekt av organisation och organisering är en dubbelhet som utifrån kan tyckas märklig, i att å ena sidan lyfta fram organisation som något som är lågt värderat (Blåder, 2018), samtidigt som det finns täta kopplingar mellan organisationens form och innehåll både i lagen om Svenska kyrkan och i kyrkoordningen. Kyrkoordningens tredje mening lyder: ”Alltsedan kristendomen kom till Sverige har människor samlats i församlingarna till gudstjänst, rådslag och beslut om gemensamma angelägenheter”

(Kyrkoordning, 2019). Här förs organisationens centrala innehåll, gudstjänsten, naturligt samman med organiseringen i form av rådslag och beslut om gemensamma angelägenheter. En tät koppling lyfts fram

101

också i lagtexten mellan den demokratiska organisationen och kyrkans ämbete och vilken sorts kyrka organisationen ska vara. En tät koppling mellan förtroendevalda styrelseledamöter och kyrkoherde i samverkan betonas i det internt uttryckta gemensamma ansvaret (Ekström, 2004). Det går att förstå som att en gemensamhetslogik för samman sådant som traditionellt förknippas med organisering med sådant som traditionellt förknippas med innehåll, till en enhet, och talar om detta tillsammans där det inte åtskiljs i interna dokument. Det går att förstå hanteringen av lagen om Svenska kyrkan på det sättet, när Svenska kyrkans interna dokument inte ens nämner den samverkan som lagen om Svenska kyrkan stipulerar. Vad det innebär och får för konsekvenser är svårt att säga utifrån materialet, eftersom ingen berör lagen om Svenska kyrkans försvinnande.

10.3. Vidare forskning

En metafor jag har burit med mig under arbetet med den här studien, har varit av ett stort, outforskat kärr och en liten, grå spång som jag undrat var jag ska lägga ut, för att börja beträda det okända. Jag vill inte på något annat sätt än att det är outforskat, likna styrelsearbetet vid ett kärr, men jag har upplevt att jag stått inför ett stort område som vi inte vet så mycket om och jag har försökt ta reda på, vad som är ett lämpligt sätt att beträda det, på min väg framåt. Jag har velat veta mycket om hela det vidsträckta området men bara haft en liten spång till mitt förfogande och därför inte kunnat ta mig så långt. Inte heller hann jag prova alla olika platser att ”lägga ut” spången ifrån, även om jag jämförde några med varandra, för att se vad som var möjligt. Genom att berätta om den metaforen vill jag säga att det finns massor med vidare forskning att göra, för att befolka och beforska det här området. Jag kan tänka mig att utifrån på läsarens egen position och profession så blir vissa frågetecken tydligare, viktigare och mer intressanta än andra. Det finns mycket att undersöka, utifrån ett flertal vetenskapliga discipliner och frågeställningar, kring organisering och styrelser och Svenska kyrkans praktik. Diskussionen ovan visar på flera olika aspekter av områden som skulle kunna studeras vidare, bara utifrån de ringar på vattnet som min spångs placering ger mig anledning att resonera kring.

Studien tittar inte närmare på vilka konsekvenser olika ideallogiker med tillhörande organisatoriska faktorer, såsom ansvarsförståelser, får för styrelsens faktiska resonemang och beslut i olika ärenden utifrån vad som sker i observationerna, eller vilka konsekvenser olika samverkansförståelser får för styrelsens faktiska resonemang och beslut i sammanträdets olika ärenden. Jag undersöker inte heller hur den gemensamhetslogik jag ser i organisationen eventuellt visar sig i styrelseledamöternas uppmärksam-het och prioriteringar, resonemang och värderingar, åtgärdsförslag och beslut under deras sammanträde.

Jag beskriver inte hur dessa skiljer sig från den samverkanslogik jag också ser i materialet. Att gå igenom observationerna och se vilka logiker ledamöterna använder där och hur det påverkar deras faktiska styrelsearbete har jag inte gjort i den här studien, men det är ett konkret exempel på vidare forskning.

Urban Claesson, som jag bara kort hänvisat till i studien, har en intressant teori i sin avhandling om att statskyrkan i Sverige aldrig blev folkets kyrka, vilket den blev i Danmark (Claesson, 2004). Hade jag haft utrymme i den här studien, hade jag tittat vidare på aktörernas identitetsförståelse utifrån det. Skulle det kunna innebära att svenska folket, i den här meningen demokratiskt förtroendevalda medlemmar i Svenska kyrkan, inte är egentliga subjekt i Svenska kyrkan, det vill säga känner sig som en del av Svenska kyrkan och som självklara aktörer i den, utan att det pågår en förhandling mellan vem som är objekt och subjekt i Svenska kyrkan? Vad innebär i så fall att vara Svenska kyrkans objekt, den som Svenska kyrkan riktar sig till, om det sker inom själva styrelseorganisationen? Sker det en sådan förhandling internt, inom organisationen Svenska kyrkan, mellan ämbetsbärare/anställda respektive medlemmar/folkvalda ”politiker”? Det finns ett antal indikatorer i mitt material som visar på en sådan spänning, främst vad gäller uttryck för förståelser av vem man är som förtroendevald styrelseledamot i Svenska kyrkan. Det finns också ett både direkt och metaforiskt tal som illustrerar upplevelser av sig själv och sitt styrelsearbete med hjälp av kategorierna ”innanför” respektive ”utanför”, trots att alla är medlemmar i Svenska kyrkan, vilket skulle kunna vara tecken på en intern förhandling om subjekt- respektive objektperspektiv. Det skulle kunna vara något, som gav en förklaring till de ideallogiker som jag har identifierat i den här studien, som handlar om spänningen kring att vara två aktörer eller att vara en sammanhållen aktör.

102 10.3.1. Kritisk granskning

En hermeneutisk präglad studie blir som ett eget universum, där materialet och tolkningen kan ge ny kunskap, men där giltigheten i den kunskapen främst bekräftas av läsaren och huruvida läsaren har uppfattat resonemanget som trovärdigt, liksom att det internt är ett resonemang som ger den bästa möjliga förklaringen och binder samman lösa trådar. Det är en begränsad studie, där 21 ledamöter fördelade på fyra arbetsutskott deltar. (Sammanlagt 30 personer deltar i sammanträdena som observeras, varav fyra tjänstemän med funktionen sekreterare, kanslichef eller motsvarande, och i några pastorat även adjungerade tjänstemän.) Min egen närhet till materialet måste värderas, där min kännedom om organisationen innebär vissa synsätt och begränsar andra, medan min okunskap om den förtroendevalda organiseringen innebär vissa synsätt och begränsar andra. Uppsatsen är kompakt och innehåller ett omfattande material som skulle kunnat vinna på att begränsas i både frågeställning och omfång, där en djupare och mer specifik kunskap skulle kunnat uppnås på ett annat sätt. Det var viktigt att för mig, utifrån det mitt material väckte, att ”ta min spång” och ändå försöka säga något övergripande, vilket gav det här resultatet.

Tack

Att i slutskedet av det här arbetet få titta tillbaka på drygt ett års arbete ger en känsla av tacksamhet. Mitt första och största tack går till studiens deltagare. Tack för att ni så generöst tog emot mig och delade med er av era upplevelser, uppfattningar och kunskaper om styrelsearbete i Svenska kyrkan. Jag är djupt imponerad av ert arbete och vill passa på att be om ursäkt för att jag gjorde intervjun utan att avslöja min mer fullständiga identitet som anställd i organisationen. Jag gjorde det av vetenskapliga skäl och i övertygelsen om att det skulle ge ett bättre resultat (men det är inte min sak att bedöma). Tack också till Robert, för handledning både genom noggrann formaliagranskning och för mer vidlyftiga, spännande och lärorika resonemang och en hel del humor. Stort tack för att du lett mig genom den här processen!

Tack till er som på olika, många, uthålliga och värdefulla sätt hjälpt mig med texten: Erik, David, Ingbritt, Erika, Björn, Ylva, Catarina, Pär och Mattias.

Tack till dig som läsare, som läst ända hit. Det finns så mycket kvar att upptäcka.

103

Referenser

Alvehus, J., & Jensen, T. (2015). Organisation. Lund: Studentlitteratur.

Alvesson, M. (2011). Intervjuer - genomförande, tolkning och reflexivitet. Malmö: Liber.

Alvesson, M., & Sköldberg, K. (2017). Tolkning och reflektion. Vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. Lund: Studentlitteratur.

Blåder, N. (2015). Kyrkorådsprojektet. Hämtat från Svenska kyrkans forskningsavdening:

(https://www.svenskakyrkan.se/forskning/kyrkoradsprojekt).

Blåder, N. (2018). Tillitens gemenskap. Teologiska och praktiska reflektioner om kyrkoråd.

Stockholm: Verbum.

Brunsson, N., & Sahlin-Andersson, K. (den 21 april 2000). Construction Organizations: The Example of Public Sector Reform. Organization Studies, SAGE Science Collections, ss. 721-746.

Bäckström, A., & Hollmer, M. (2012). Svenska kyrkan och välfärden: En undersökning av attityder.

Uppsala: Uppsala universitet (Ingår i forskningsprojektet "Impact of Religion: Challenges for Society, Law and Democracy").

Bäckström, A., & Wejryd, A. (2016). Sedd men osedd. Om folkkyrkans paradoxala närvaro inför 2020-talet. (Ingår i forskningsprogrammet "The Impact of Religion: Challanges for Society, Law and Democracy"). Uppsala: Verbum.

Claesson, U. (2004). Folkhemmets kyrka. Harald Hallén och folkkyrkans genombrott. En studie av socialdemokrati, kyrka och nationalbygge med särskild hänsyn till perioden 1905-1933.

Uppsala, Uppsala universitet: Acta Universitatis Upsalinsis, Studia Historico-Ecclesiastica Upsaliensia 42. Doktorsavhandling i kyrkohistoria.

Czarniawska, B. (2015). En teori om organisering. Lund: Studentlitteratur.

Davis, J. H., Schoorman, D. F., & Donaldson, L. (Vol. 22, No. 1 1997). Toward a Stewardship Theory of Management. Academy of Management Review, ss. 20-47.

Edqvist, G. (den 9 november 2019). "Kyrkoordningens skrivning". gunnar.edqvist@svenskakyrkan.se.

Eisenhard, K. M. (Vol. 14, No.1 1989). Agency Theory: An Assessment and a Review. Academy of Management Review, ss. 57-74.

Ekström, S. (2004). Svenska kyrkan - historia, identitet, verksamhet och organisation. Stockholm:

Verbum.

Faktablad Svenska kyrkan. (den 07 juni 2019). Hämtat från Svenska kyrkans faktablad:

www.svenskakyrkan.se/filer/FaktabladSvenskakyrkan2018.pdf

Gabrielsson, J., & Huse, M. (Summer 2004). Context, Behavior, and Evolution. Challenges in Research on Boards and Governance. International Studies of Management & Organization vol. 34, no 2, ss. 11-36.

Gadamer, H.-G. (1960). Sanning och metod (i urval). Göteborg: Daidalos.

Granberg, O. (2013). Ledarskap och organisation. I en föränderlig värld. Lund: Studentlitteratur.

Granberg, O., & Ohlsson, J. (. (2016). Kollektivt lärande - i arbetslivet. Lund: Studentlitteratur.

Hansson, K. (den Issue 2 vol 71 2017). Democracy and the Church of Sweden. An unresolved

Hansson, K. (den Issue 2 vol 71 2017). Democracy and the Church of Sweden. An unresolved