Janne Wikström
Statsvetenskapliga fakulteten, Helsingfors universitet
Abstract: Integrative learning in curriculum development
Integrative learning and interdisciplinary studies are a relative unex-ploited, but an up-and-coming area within course and curriculum de-velopment at universities. This case study explores the possibilities of integrative learning and collegial observation in course and curriculum development in multidisciplinary and bi- and multilingual environ-ments. The most pragmatic and direct goal with this study was to apply integrative learning and collegial activities in developing a monolin-gual (Finnish) minor in leadership studies towards a more thematically integrated and bilingual (Finnish and Swedish) minor. A more indirect goal was to encourage university teachers and administrators to use integrative learning and collegial observation in their course and cur-riculum development. The results of the study indicate that collegial observation and collegial planning that also engage students, the ad-ministration and stakeholders are useful for the integration of the the-matic core into respective courses from different academic disciplines in an interdisciplinary study unit. The study also supports different levels of bilingual engagement in the curriculum for catering to the needs of students in a bilingual society. For instance, the introductory course is good to arrange in both languages so that students from both language groups get to know the basic terminology in their mother tongue. Later, in a major or a minor, the students can take courses in their weaker language and also receive support in their language learn-ing from their co-students with a different mothertongue.
Inledning
I den här artikeln diskuterar jag hur man kan förvandla en populär en-språkig mångvetenskaplig biämnesstudiehelhet till ett tvåen-språkigt och tvärvetenskapligt dragplåster. Universitetspedagogik handlar främst om att utveckla undervisningen och lärandet inom högre utbildning. I den här
studien beskriver och analyserar jag emellertid hur universitetspedagogik även kan utnyttjas i utvecklings- och planeringsarbetet av större studie-helheter, och inte bara på kursnivå. Att bygga upp en tvärvetenskaplig studiehelhet underlättas av ett klart pedagogiskt mål och innehåll. Därför vore det viktigt att studenter, lärare och administrativ personal över språk-, läroämnes- och fakultetsgränserna deltar när en ny tvärvetenskaplig biäm-nesstudiehelhet planeras. Syftet med denna studie är därför att beskriva hur biämnesstudiehelheten ledarskapsstudier vid Helsingfors universitet har utvecklats med stöd av olika universitetspedagogiska ansatser.
Fokus i studien ligger framför allt på två universitetspedagogiska spe-cialområden. Det ena området handlar om metoder för att öka det integra
tiva samarbetet mellan de läroämnen som bidrar med undervisning i biäm-neshelheten (t.ex. Fritzén 2007). Med att öka det integrativa samarbetet avses i det här sammanhanget genomtänkt och genomförd integration av temat ledarskap i samtliga kurser i helheten. Tanken är att utveckla kurser från en handfull läroämnen, som är löst koordinerade, till en tematisk hel-het, där temat ledarskap är integrerat i samtliga delar. Det andra peda-gogiska specialområdet handlar om metoder för att utveckla två och par
allellspråkig (finska-svenska) undervisning i den tidigare enspråkigt finska studiehelheten (t.ex. Lindström 2012 och Svensson 2005). Den röda tråden i det här kapitlet är begreppet integration. Tematiken ledarskap integre-ras starkare i respektive del av studiehelheten och likaså integreintegre-ras nya två- och parallellspråkliga dimensioner i den tidigare enspråkiga helheten.
Den pedagogiska principen för konstruktivt samordnad undervisning (t.ex.
Biggs & Tang 2011) används i utvecklingen av biämneshelheten.
I det här kapitlet beskrivs också målsättningarna med utvecklingsarbe-tet och varför det finns en beställning på en reform av helheten. Den mest pragmatiska avsikten med det här kapitlet är att lyfta fram universitets-pedagogiska metoder för att uppnå målen med utvecklingsarbetet. Sådana metoder är t.ex. integrativ pedagogik och didaktik samt kollegial observation och respons (Lomas & Nicholls 2005). Samma pedagogiska utvecklingsmetoder kan också användas för att skapa språklig mångfald i studiehelheten samt en medvetenhet om den språkliga och kulturella mångfaldens betydelse för helhetens tematik. Fokus i denna studie ligger därför på dessa två pedago-giska ansatser, och hur de kan tillämpas med hjälp av principen för kon-struktivt samordnad undervisning (se diagram 1). Målet är att studien ska
skapliga helheter i framtiden.
Utöver de ovan nämnda universitetspedagogiska ansatserna analyseras också begreppen mång- och tvärvetenskaplighet. Med begreppet mångvet-enskaplighet i undervisning avses att flera etablerade discipliner samarbe-tar, men medvetenheten om väsensskillnaderna och revirgränserna mellan de olika disciplinerna är stark. De här starka skillnaderna mellan ämnena är inte lika synliga inom mångvetenskapligt forskningssamarbete. Här blir t.ex. problemformuleringar och metoder i anknytning till den så kallade forskningsdesignen gemensamma för de olika ämnena. Formerna för och forskningsresultaten av sådan mångvetenskaplig forskning, som pågår länge (i flera år, ofta decennier), kan eventuellt etablera sig. Då skapar den här forskningsverksamheten egna koncept, teoribildningar och paradigm.
Verksamheten har då blivit tvärvetenskaplig och till slut uppnår det här nya kunskapssystemet status som en självständig disciplin (t.ex. Miettinen, Tuunainen, Knuuttila & Mattila 2006).
Michael Gibbons med flera har forskat i hur nya vetenskaper uppstod un-der 1900-talet (Gibbons, Limoges, Nowotny, Schwartzman, Scott & Trow 1994). Det började ofta med mångvetenskapliga perspektiv på ett forsk
ningsproblem. Genom ett forskningssamarbete blev de centrala begreppen, metoderna och teorierna i tvärvetenskapliga projekt nya självständiga kun-skapssystem och discipliner. Gibbons och kollegerna nämner utvecklin gen av datalogin eller datavetenskapen i mitten av 1900-talet som ett exem pel på hur en ny disciplin uppstår. Det handlade om ett vetenskapligt svar på praktiska utmaningar kring automatisk databehandling och uppbyggan-det av datorer. Forskare med perspektiv från klassiska universitetsämnen, bl.a. fysik, matematik och filosofi, deltog i problemlösningen för att kombi-nera elektroniska apparater med ett programmeringsspråk. Så småningom utvecklades ett helt nytt begreppssystem och ett självständigt ramverk för vetenskapen datalogi. Utgående från Gibbons med flera påstår jag att ett sam-arbete mellan ämnen som bara omfattar gemensamma undervisningssats-ningar inte automatiskt ger samma grund för tematisk koherens som ett samarbete mellan flera ämnen som bygger på en långsiktig samverkan. Jag hävdar således att interdisciplinärt samarbete som stannar vid undervis-ning kring ett särskilt tema, i det här konkreta fallet ledarskap, kräver mera koordinering och styrning från den ansvariga universitetsenhetens sida än vad forskningssamarbete gör. Den här styrningen kan ske t.ex. genom att man uppmuntrar lärarna att använda integrativ pedagogik.
Med tvåspråkig undervisning menas i denna studie att kurser ordnas på två olika språk. Detta kan ordnas så att undervisningen sker på båda språken i samma kurs, att kurserna går parallellt på svenska och finska, eller så att en kurs ordnas på ett språk och en annan kurs i samma helhet ordnas på ett annat språk. Helsingfors universitet definierar tvåspråkighet i undervisningen enligt följande (Helsingfors universitets språkprinciper 2014: 28):
Tvåspråkighet innebär också att undervisningsspråket kan vara ett annat än det språk studieprestationen avläggs på. Undervisningen kan till ex-empel ske på svenska eller engelska, men studenterna kan använda finska i uppgifter och tentamina som ingår i studieavsnittet.
Helsingfors universitetet använder också begreppet parallellspråkighet och definierar det så här i sina språkprinciper (2014: 40):
Parallellspråkighet innebär att två eller flera språk är jämställda i en viss språkbrukssituation, och att beslutet om vilket språk var och en använder grundar sig på det som är det mest ändamålsenliga i den aktuella situ-ationen. Det är fråga om parallellspråkighet också när t.ex. två evenemang med samma innehåll ordnas parallellt. Parallellspråkighet möjliggör också att man använder fler än ett språk inom ett område eller i en situation, exempelvis så att någon eller några talare använder finska och andra en-gelska, eller så att någon eller några talar svenska och andra finska.