Monica Londen
Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet
Abstract: “Everything they say I already know”
On the pedagogical development of university teachers
This article examines university teachers’ descriptions and analyses of their deepened understanding of teaching and learning in their own academic field. The analysis is based on course work from eight courses in university pedagogy at the University of Helsinki during the years 2011–2014. The analysis show that in the initial stages of the course there is still some resistance against university pedagogy, but dur-ing the courses the majority of the participatdur-ing university teachers change their opinion and come to realize how university pedagogy in fact can support the development of their own teaching and thus also the students’ learning. The teachers emphasize the multidisciplinar-ity of the groups and peer support as important factors for their own pedagogical development.
Inledning
När jag nämnde åt mina kolleger att jag skulle gå på universitets-pedagogikkurs så tyckte många utav dem att pedagogikstudier är slöseri med tid.
Så här skriver en deltagare i en grundkurs i universitetspedagogik i sin lärdagbok. Trots att pedagogik får en allt viktigare roll inom universitets-utbildningen avspeglar citatet en förhållandevis allmän inställning till uni-versitetspedagogik bland universitetslärare. Många anser det vara onödigt att delta i universitetspedagogisk utbildning, dels för att den tar tid från den egna forskningen och dels, som framgår av rubrikcitatet allt som sägs kan jag redan, på grund av uppfattningen att utbildningen knappast tillför något
sitetspedagogik. Den här artikeln handlar om hur många universitets lärare som deltar i universitetspedagogisk utbildning i slutändan ändrar uppfatt-ning om betydelsen av universitetspedagogik överlag, men framför allt om sin egen undervisning och sin egen roll som universitetslärare.
Som en följd av många lärares genuina intresse för universitetspeda-gogik har det uppstått både formella och informella pedagogiska samman-hang, så kallade praxisgemenskaper (eng. community of practice) (Lave &
Wenger 1999) i vilka universitetslärare från olika vetenskapsområden dis-kuterar pedagogiska frågeställningar och generöst delar med sig av sina undervisnings- och handledningserfarenheter. Som exempel kan nämnas att idén till den pedagogiska puben för universitetslärare som arrangeras några gånger per termin, kommer från deltagare i kurserna i universitets-pedagogik. Också idén till den här publikationen kom under en kurs i uni-versitetspedagogik. Initiativtagare var universitetslektor Åsa Mickwitz som på kursen Universitetspedagogik 5 (UP5), fick idén att samla deltagar-nas omfattande kursarbeten till en publikation och på så sätt sprida univer-sitetslärarnas undervisnings- och handledningserfarenheter till en bredare krets. Med undantag av mitt bidrag är artiklarna i denna publikation base-rade på UP5-deltagarnas kursarbeten.
Inom universitetsutbildning har fokus traditionellt legat på universitets-lärarens forskningsverksamhet och ämneskunskap medan universitets-lärarens peda-gogiska skicklighet har haft en sekundär betydelse (Postareff, Lindblom-Ylänne & Nevgi 2007). I dag uppmärksammas emellertid i allt högre grad behovet av pedagogisk utbildning och universitetslärarens pedagogiska skicklighet t.ex. vid nyanställningar. Många universitet och högskolor strä-var också målmedvetet efter att utveckla undervisningen vid universitetet, höja undervisningens kvalitet och främja studenternas lärande samt erbju-da undervisningspersonalen universitetspeerbju-dagogisk utbildning (Postareff m.fl. 2007, 2008, Biggs & Tang 2011).
Krav på snabb studietakt, strikta regler för beviljande av studiestöd och (i vissa länder) höga terminsavgifter leder till att även studenter ställer befogade krav på undervisning av hög kvalitet (Biggs & Tang 2011). Den ökande diversiteten bland universitetsstuderande och den större antagnin-gen till högre utbildning jämfört med för 20–30 år sedan ställer i sin tur också höga krav på undervisningen och i förlängningen på lärares peda-gogiska skicklighet och förmåga att bemöta alla studenter (Biggs & Tang 2011). Den större antagningen medför att även studenter som inte alltid
har tillräckliga förhandskunskaper eller egentligen är särskilt motiverade för akademiska studier studerar vid universitet (Biggs & Tang 2011, Bratt-Wittström, personlig kommunikation). Att studenters studiefärdigheter och tilltro till sin egen förmåga (eng. selfefficacy) har stor betydelse för lärande och studieframgång inom högre utbildning är väldokumenterat (Bandura 1977, Lane, Lane & Kyprianou 2004, Tiihonen 2015, Zimmerman 2000, 2002). Även om det i sista hand är studenten själv som är ansvarig för sitt lärande har läraren ett ansvar dels för att skapa förutsättningar för studenternas lärande och dels för att de studenter som är antagna faktiskt uppnår utbildningens lärandemål. Det är inte bara studenternas selfefficacy som är av stor betydelse för lärandet. Också lärares tilltro till sin egen förmåga (eng. teacher selfefficacy) förknippas med undervisning som gynnar ett kvalitativt lärande och goda lärresultat hos studenterna (Bandura 2006, Woolfolk Hoy & Davids 2006).
Universitetspedagogisk teori erbjuder forskningsbaserad kunskap om undervisning, handledning, respons, lärande och utvärdering och i förläng-ningen den trygghet och självkänsla som lärare, inte minst vid krävande undervisningssituationer, behöver (för diskussion, se Bell 2001, Biggs &
Tang 2011, Lindblom-Ylänne & Nevgi 2009, Postareff m.fl. 2007, 2008).
Universitetspedagogisk utbildning leder ofta till att lärare känner sig tryggare i rollen som universitetslärare. Det innebär att de känner sig säkrare att prova olika undervisnings- eller bedömningsformer och införa aktiverande undervisningsformer samt att de upplever undervisningen som mer belönande och givande (Postareff m.fl. 2007, 2008, se även t.ex.
Eftestöl-Wilhelmsson och många andra artiklar i den här publikationen).
Detta trots att ett ökat pedagogiskt kunnande ofta innebär att lärarna an-vänder mer tid för sin undervisningsplanering, och inte mindre tid, som de eventuellt hoppades de skulle kunna göra innan de deltog i universitets-pedagogisk utbildning.
I den här studien analyserar jag universitetslärares pedagogiska utveck-ling som den tar sig uttryck under utbildningar i universitetspedagogik.
Syftet med den här studien är att granska vilken betydelse utbildning i universitetspedagogik har såväl för universitetslärarnas pedagogiska skick-lighet som för deras pedagogiska medvetenhet samt om utbildningen kan bidra till ett mer studentcentrerat synsätt på universitetsundervisning.
Ett studentcentrerat synsätt bygger på principen för konstruktivt
samord-lärande (Biggs 1999, Biggs & Tang 2011, Elmgren & Henriksson 2010).
Granskningen görs utgående från lärarnas egna reflektioner kring under-visning och lärande.
Datainsamling
Den här studien baserar sig på en analys av inlämningsuppgifter från sam-manlagt 165 kursdeltagare i nio kurser i universitetspedagogik1. Kursdel-tagarna representerar olika discipliner från såväl Helsingfors universitet som Svenska handelshögskolan Hanken och de har varierande erfarenhet av undervisning på högskole- eller universitetsnivå. Några kursdeltagare har undervisat i över 30 år medan andra nyligen har inlett sin akademiska karriär.
Materialet för den här studien är insamlat från följande kurser: UP1 Undervisning och lärande vid universitetet, UP2 Undervisningens konstruktiva planering och utvärdering, UP4 Att utvärdera lärande och ge respons och UP5 Utveckling av den egna undervisningen och praktik. Med ett undantag hösten 2014 då UP1 arrangerades som en separat kurs speciellt för doktorander, integreras kurserna UP1 och UP2 till en enda kurs med en omfattning av 10 studiepoäng. Kursuppgifterna i framför allt kurserna UP1, UP2 och UP5 har gett mig möjlighet att analysera deltagarnas reflektioner kring sin pedagogiska utveckling. Därtill lyfter jag kort fram frågeställningar som ofta diskuteras under utbildningarna och mina egna reflektioner som lärare på utbildningarna i universitetspedagogik.