Analys och resultat

I detta avsnitt presenterar jag fyra olika aspekter av tr narspråk i idrottskonte t, som språkhandlingsanalysen med hj lp av AntConc har pekat ut som

utm rkande språkliga drag för de undersökta tr ningspassen. Dessa aspekter presenteras i varsitt avsnitt. Det första avsnittet handlar om tr ningspassens övergripande kommunikationsmönster. Det andra avsnittet rör hur den uppmanande funktionen förblir densamma ven om det språkliga uttrycker varierar. I det tredje avsnittet presenteras hur den egentligen skilda modaliteten i instruktionerna j mnas ut och raderas. I det avslutande avsnittet behandlas de frågor som tr narna st ller till de tr nande barnen under passet. Återkopp- lingen till Bernsteins (1971, 1975, 1977, 1996) teorier om bland annat kod, klassifikation och inramning sker d refter i ett avslutande diskussionsavsnitt, d r jag försöker förklara resultatet av analysen.

En första aspekt: kommunikationsmönstret under passen

Om man utgår från bastranskriberingen av det empiriska materialet och kompletterar denna med videoupptagningen blir det tydligt att tr ningspassen utm rkts av tydligt avgr nsade innehållsliga inslag. Inslag som återfinns i alla tre idrotterna i materialet r uppv rmning och olika former av tekniktr ning, ven om tekniktr ningen ser olika ut i de olika idrotterna. ven inslag av stretch- och koordinationsövningar återfinns i alla tre idrotterna. D rtill återfinns i friidrotten men inte i de övriga idrotterna lekbetonade inslag i början och slutet av passet. Videoupptagningarna visar också vad som h nder under tr ningspassen i de många och förhållandevis långa perioder av tystnad n r barnen genomför olika övningar.

Ett utm rkande drag för kommunikationen under tr ningspassen r lång- sam replikleverans. Termen replikleverans r ( nnu) inte etablerad i sam- talsanalyssammanhang, men beskriver strukturen i samtalet b ttre n termen replikv ling. Att repliklevernas b ttre beskriver det faktiska förhållandet beror på att kommunikationen kan beskrivas som monologisk om man ser till verbalspråkliga yttranden och det faktum att de tr nande s llan eller ald- rig kommenterar instruktionerna eller st ller följdfrågor. Termen fångar ven det faktum att materialet inte innehåller något överlappande tal, stafettal eller oklarheter i turtagningen (jfr Norrby 2014, del II). Ur den aspekten r kommunikationssituationen egentligen inte att betrakta som ett samtal, och h r finns inte heller uppbackningar, avbrott eller samtalsstöd, som annars karak- t riserar ett samtal (Norrby 2014:41, 166). Alldeles uppenbart ligger fokus i kommunikationssituationen på att l ra de tr nande olika f rdigheter, och kommunikationen mellan tr nare och tr nande kan d rför snarare beskrivas som en initial förmedling av ett innehåll från de förra till de senare. Genom övning och tr ning utvecklar de senare detta innehåll vidare, och l randepro- d remot språkhandlingen i sin funktion av uppmaning som kr ver en hand-

ling som respons. Denna uppmaning kan ta sig flera olika språkliga uttryck, n mligen uppmaningsformen imperativ, påstående deklarativer och icke- verbburna e klamativer.

I kodningen av materialet inför ett arbete med AntConc har jag utgått från varje finit verbform och kodat denna enligt fyra noder. Det betyder att varje finit verbform i materialet har försetts med en fyrsiffrig kod: den första noden anger strukturellt definierat tempus, den andra anger satstyp/strukturellt definierad språkhandling, den tredje noden anger typ av subjekt kopplat till det finita verbet (i princip uteslutande pronomen) och den fjärde noden anger egennamn/motsvarande vid eventuellt tilltal. Som exempel får verbformerna ”spring” och ”springer” i Spring till väggen! och Nu springer ni till väggen får enligt kodningsnyckeln koden 2380 respektive 3150 enligt följande upp- ställning:

Verbform 1:a noden

(tempus) 2:a noden (språkhandling) 3:e noden (SU) 4:e noden (tilltal, egennamn)

Spring 2 (imperativ) 3 (uppmaning) 8 (noll-

tilltal) 0 (inget ngivet)

Springer 3 (presens) 1 (påstående) 5 (2:a pers.

plural) 0 (inget angivet) Att koda ett material inför en AntConc-analys r kompel t, men ett kodat material möjliggör också relevanta, kvantitativa analyser. N r materialet r kodat kan man via AntConc söka på alla fyra noderna eller bara en av dem. Detta gör att man e empelvis kan undersöka i hur många fall den strukturellt definierade imperativformen anv nds vid en uppmaning och i hur många fall tr narna v ljer en presensform – som i Nu springer ni till väggen – för att uttrycka en lika bindande uppmaning. Man kan e empelvis också enkelt få undersöka om och i så fall hur ofta tr narna v ljer ett inkluderande vi i sina instruktioner – Nu springer vi till väggen – i förhållande till ett tilltal som ovan, Nu springer ni till väggen. Tilltal och omtal r relevanta utgångs- punkter för en språkhandlingsanalys som kopplas till och ska fördjupas med hj lp av e empelvis Bernsteins (1975) kodbegrepp.

I detta avsnitt presenterar jag fyra olika aspekter av tr narspråk i idrottskonte t, som språkhandlingsanalysen med hj lp av AntConc har pekat ut som

N r det g ller det övergripande kommunikationsmönstret under tr -

ningspassen kan man dock se ett tydligt brott mot mönstret i friidrotten, n r dessa tr ningspass n mligen varierar mellan mer teknikbetonade tr nings- moment och övningar respektive olika lekmoment som ofta avslutar och ibland ven inleder tr ningspassen. I de mer lekbetonade i ges större utrymme för medbest mmande: h r finns en tydlig verbal dialog mellan tr - nare och tr nande, och tr narna st ller kvesitiva, öppna frågor av typen vad och varför n r innehållet i resten av passet förhandlas. Dessa kvesitiva frågor besvarar de tr nande med verbalspråk. Mönstret framtr der vid alla tr ningstillf llen i friidrott, medan tr ningarna i jujutsu och gymnastik inte innehåller några riktigt motsvarande inslag av lek som skulle kunna j mföras med det ovan beskrivna mönstret för friidrottstr ningen.

Instruktionernas form

I materialet dominerar deklarativa och direktiva språkhandlingar, något som kan förklaras dels av den aktuella konte ten och verksamheten, dels av att dessa språkhandlingar generellt r de mest basala (Teleman et al 1999, IV:681). Vid funktionen uppmaning anses mottagaren/lyssnaren inte ha r tt att v gra lyda och heller inte ge någon form av verbalspråklig respons (jfr Holmberg & Karlsson 2006:36). Det sakförhållande – det som någon upp- manas att göra – som beskrivs ligger i (den n ra) framtiden, och uppmaningen (imperativformen) kan inte innehålla uttryck som förl gger sakförhållan- det till förfluten tid. I materialet framgår det dessutom tydligt att sakförhål- landet genomgående måste förl ggas i en direkt framtid, men samtidigt bara så långt fram som att barnen med sin kroppsrörelse hinner respondera på uppmaningen.

Till resonemanget hör vidare att uppmaningarna i materialet s llan r ut- byggda/komple a. Uppmaningarna motiveras genom situationen och konte - ten och d rmed inte av språket – inga adverbiella bisatser ger de tr nande information om varför en situation ser ut som den gör eller varför de fått en specifik instruktion. Till uppmaningsformen förefaller det alltså kopplas ett så pass starkt krav på direkt respons att det helt enkelt inte finns utrymme för l ngre utl ggningar i form av eftersom- eller d rför att-satser som förklarar omst ndigheter eller ger till ggsinformation. Detta r alltså förklaringen till att det i materialet inte finns några e empel av typen Spring eftersom vi tar tiden nu eller Lyft höger ben först eftersom du trampar av med v nster, som man annars teoretiskt hade kunnat förest lla sig.

cessen r igång. Mottagarna i kommunikationssituationen r alltså betydligt mer verbalt passiva n vad man förv ntat sig i ett samtal sett till yttranden och verbal respons. D remot förv ntas de oms tta det förmedlade innehållet i handling.

I föreliggande studie karakt riseras tr ningstillf llena av en verbalt monologisk struktur, d r tr naren ger en instruktion i form av en instruktiv de- klarativ om vad som ska tr nas och utföras. De tr nande barnen ger inte verbal respons på instruktionen, utan de försöker i st llet utföra den aktuella övningen. De tr nande st ller heller inte några frågor till innehållet i instruktionen, och tr narna öppnar inte för verbal dialog annat n genom roga- tiva frågor av karakt ren Är det någon som inte förstår? eller Förstår alla?. H rmed skulle kommunikationssituationen i förstone kunna beskrivas som utpr glat monologisk (jfr Lundin & Linn r 2015).

Men kommunikationssituationen kan ndå inte beskrivas som ensidigt monologisk eftersom de tr nande tar emot en instruktion som de sedan för- söker övers tta till handling. N r de tr nande v l oms tter tr narinstruktion- en till handling genom att försöka utföra övningen har de gett sitt svar , sin respons. D rmed blir situationen ndå dialogisk och rymmer samtalsstruk- turen dialogicitet. I den aktuella undersökningen blir en modifiering av dia- logicitetsbegreppet nödv ndig dels så att dialogen naturligt kommer att in- kludera ven handlingar, dels så att vikten av kroppsspråket framh vs (Whitehead 2007, Öhman 2007, Larsson & Fagrell 2010). I det aktuella materialet kan man alltså iaktta en likv rdighet mellan kroppsspråket och verbalspråket som r högst relevant och förefaller vara utm rkande för tr - narspråk i idrottskonte t. Att en likv rdighet mellan verbalspråk och kropps- språk r möjlig i den aktuella kommunikationssituationen r rimligen ett resultat av att idrotten i sig i första hand r en verbalspråkligt kommunicerad kultur.

Diskussionen om betydelsen av kroppsspråklig respons i en kommunikat- ionssituation av detta slag kan j mföras med resonemangen i Lundin (2006), d r tr nande under gympapass på Gerdahallen i Lund inte heller ger verbal respons men under hela passet aktivt deltar i kommunikationen genom att ge ledaren direktrespons i form av ögonkontakt och minspel samt genom att utföra övningarna. Man kan följaktligen påstå att de tr nande barnen i under- sökningen i stor utstr ckning ndå deltar i kommunikationen, eftersom de hela tiden ger tr narna direkt respons genom att de genomför övningarna,

N r det g ller det övergripande kommunikationsmönstret under tr -

Instruktionernas form

verbet ska ungef r lika stor i alla tre idrotterna. Om man l gger samman resultaten för imperativformerna och de icke-verbburna e klamativerna – som har samma kongruent uppmanande form och d rmed båda två skiljer sig på samma s tt från instruktionerna uttryckta med presens eller det modala hj lpverbet ska – blir mönstret av överensst mmelse nnu tydligare: 47,1 i friidrott, 44,1 i jujutsu respektive 47,9 i gymnastik.

Om man utgår från att konte ten idrottstr ning s tter en form av ram för hur tr narna ger sina instruktioner r det rimligt att påstå att den skala för olika grad av förpliktelse som Holmberg & Karlsson (2006:63) presenterar s tts ur spel på så s tt att tr narnas instruktioner till de tr nande barnen i realiteten har en mycket hög grad av förpliktelse, oavsett val av språklig form. Det spelar alltså ingen roll om instruktionen har formen av imperativ (Spring!) eller uttrycks med enkel presens (Nu springer ni…) alternativt hj lpverbet ska (Nu ska ni springa) eftersom förpliktelsen r densamma i alla varianterna. De tr nande förv ntas påbörja övningen, och detta r ett av konte ten implicit formulerat krav. Att graden av förpliktelse s tts ur spel r ett mönster som återfinns i alla de tre undersökta idrotterna. Det r t nkbart att detta mönster kan återfinnas i tr ningspass ven i andra idrotter.

Instruktioner och tilltal

Som illustrerats ovan ger tr narna de tr nande instruktioner som uteslutande har funktionen av uppmaning, oavsett vilken språklig form instruktionen har. De tr nande förv ntas inte eller kan inte ge någon form av muntlig återkopp- ling på detta, utan de föruts tts i st llet genomföra den aktuella övningen. Denna överordnade princip verkar få två konsekvenser. För det första blir det ingen skillnad i modalitet mellan instruktioner som ges med en enkel presensform (ni lyfter) och med det annars modalt mer tvingande ska (ni ska

lyfta). För det andra blir det ingen skillnad i instruktionens riktning och

t nkta genomförande, oavsett vilket subjekt som kopplas till den finita verb- formen: du lyfter, vi lyfter, ni lyfter och man lyfter riktar sig i princip ge- nomgående till det tr nande kollektivet. Men eftersom den enkla presensformen r betydligt mer frekvent n den konstruktion för instruktion som består av ska plus ett huvudverb vågar man nog ndå påstå att det modala

ska upplevs som mer tvingande;; det språkliga uttryckss ttet formulerat med ska r tvingande ven rent språkligt, och tr narna verkar föredra ett annat

uttryck, n mligen den rena presensformen.

N r det g ller vilket subjekt som r kopplat till instruktionen ser mönstret lite annorlunda ut. Det handlar alltså om subjekten du, vi, ni eller man, men Generellt g ller alltså att instruktionerna under de analyserade tr nings-

passen alltid har funktionen av tvingande uppmaning som de tr nande inte kan ge någon verbal respons på. I st llet förv ntas de tr nande ge svar på uppmaningen genom att genomföra den övning etc. de blivit instruerade att göra. D remot varierar formen för hur dessa instruktioner – uppmaningar – uttrycks mellan följande uttrycksformer:

uppmaning – den kongruenta uppmaningsformen imperativ: Lyft knäna! påstående – den enkla presensformen: Ni lyfter knäna.

påstående – det modala hj lpverbet ska plus huvudverb: Nu ska ni lyfta

knäna.

den icke-verbburna e klamativen: Upp med knäna!

Formerna för instruktion i det empiriska materialet fördelar sig enligt föl- jande tabell:

Form för

uppmaning Friidrott (total 618) Jujutsu (totalt 600) Gymnastik (totalt 807) Imperativ 188 30,4 212 35,3 360 44,6 Presens 280 45,3 296 49,3 369 45,7 Modalt ska 47 7,6 39 6,5 51 6,3 Icke-verbburen e klamativ 103 16,7 53 8,8 27 3,3

Tabell 1: Former för instruktioner i det empiriska materialet (utr kning med hj lp av konkordansprogrammet AntConc).

Den betydligt större andelen imperativformer i gymnastiken – markerat med asterisk i uppst llningen – kan delvis förklaras med att tr naren ofta dubble- rar eller tredubblar sina instruerande uppmaningar för att verkligen under- stryka vikten av att de tr nande gör som han s ger: Spring, spring, spring! och motsvarande uttryck förekommer i gymnastikmaterialet men inte i ma- terialen från friidrott och jujutsu. Detta språkliga uttryckss tt r alltså i första hand knutet till den specifika tr naren och s ger ingenting om generella skillnader i uttryckss tt mellan de olika idrotterna.

Över lag framgår det annars av uppst llningen ovan att tr narna i de olika idrotterna ger sina instruktioner i samma språkliga form, och e empelvis r andelen instruktioner som ges i presens eller inleds med det modala hj lp-

In document Educare 2018:1: Artiklar (Page 156-164)