BEDÖMNING AV ÅTGÄRDENS EFFEKT VID KÄLLAN

Kunskapen om enstaka åtgärders effekt till den lokala recipienten d.v.s. vid källan är begränsad. Effekten vid källan beror av åtgärdsspecifika och naturgivna faktorer som t.ex. markretention i de fall den förekommer (se avsnitt 6.5.2.2). Idag finns det endast väldokumenterad kunskap för ett fåtal åtgärder riktade mot diffusa utsläpp, baserat på försök och modellberäkningar, som kan användas för lokala bedömning- ar. Resultat från Naturvårdsverkets internationella rapporteringar till EEA och HELCOM av belastning av kväve och fosfor på vatten och hav kan inte användas för att uppskatta belastningsminskningen av en åtgärd på lokal skala eftersom de utnyttjar aggregerad information på regional och nationell nivå. Kunskapsläget om vilka processer och faktorer som styr transporten av kväve respektive fosfor skiljer sig också åt. Vi har t.ex. relativt god kunskap om vilka processer som styr kväve- transporten, medan kunskapsläget för vad som styr fast- och friläggningsprocesser- na av fosfor är betydligt sämre. Här behövs mer forskning och utveckling samt indata för att på kort eller lång sikt kunna utveckla modeller som på ett adekvat sätt beskriver belastningseffekten på lokal skala. För att kunna inkludera åtgärder rikta- de mot diffusa källor på åtgärdsmarknaden behöver man därför satsa resurser på att förbättra kunskapen om åtgärders effekter på lokal skala samt utveckla verktyg för att beräkna belastningsminskningen vid källan för de kompensatoriska åtgärder man vill ska ingå i avgiftssystemet.

Metoder för att beräkna en åtgärds effekt vid källan för diffusa utsläppskällor skulle kunna vara baserade på:

1) fältmätningar och detaljerad modellering, och/eller 2) schabloner

Alternativ 1 bygger på modellering i de största jordbruksområdena med hjälp av s.k. fysikaliska modeller i en detaljerad skala (IVL, 2009). Detta skulle kunna ge en mer tillförlitlig beskrivning av åtgärdens belastningseffekt än i alternativ 2, men det kräver mer detaljerad indata om den lokala situationen, inkl. fältmätningar för att modellera effekterna. Alternativ 2 bygger på schabloner som bara tar hänsyn till de viktigaste faktorerna som påverkar effekten och kan tas fram med hjälp av enklare s.k. konceptuella modeller. Detta ger en mer förenklad beskrivning av effekten och den rumsliga skalan är normalt grövre.

En annan viktig skillnad är att i alternativ 1 pekar den reglerande myndigheten inför anskaffningen av åtgärder ut mindre områden inom jordbruksområdena som läcker mycket kväve och fosfor. Dessa områden kan identifieras med hjälp av olika modellverktyg. Åtgärder ska företrädesvis anskaffas inom dessa områden, och

områdena kan även klassificeras efter vilken typ av åtgärder som anses vara särskilt lämpliga inom dem. I detta alternativ utgår man ifrån att de mest kostnadseffektiva åtgärderna finns i de områden som läcker mest. I alternativ 2 saknas en sådan styr- ning. För båda alternativen gäller att åtgärder riktade mot punktkällor kan modelle- ras m.h.a. befintligt dataunderlag och konceptuella modeller. Det kostar betydligt mer och tar längre tid att utveckla alternativ 1 jämfört med 2.

Om man väljer alternativ 2 – utveckling av schabloner - är det viktigt att fånga in all tillgänglig kunskap när dessa utvecklas. För att öka tillförlitligheten i modell- resultaten (modeller kan används i båda alternativen) bör ensemblemodellering användas, det vill säga modellering av ett område med flera modeller, med så långt som möjligt samma indata, vilket tillåter jämförelser och korsvalidering av modell- resultat. Oavsett vilket alternativ man väljer så är det viktigt att beräkningsmeto- den:

• är utvecklad utifrån tydliga principer

• använder indata producerad på ett enhetligt sätt • är transparent

Valet står alltså mellan att sätta upp detaljerade fysikaliska modeller i jordbruks- områden som läcker mycket, för att minska osäkerheten i bedömningen av en åt- gärds effekt, eller att utveckla belastningsschabloner som bara tar hänsyn till de viktigaste faktorerna för att bedöma effekten och därmed acceptera en större osä- kerhet i bedömningen.

Det är oklart huruvida avancerade beräkningsmetoder får högre eller lägre ac- ceptans bland aktörerna på åtgärdsmarknaden. Diskussioner med berörda aktörer tyder på att avancerade modeller inte är det som är avgörande för acceptansen utan att det är viktigare att principerna för hur besluten tas är tydliga och transparenta, inklusive vad beräkningarna baseras på. I det sammanhanget är det viktigt att en myndighet får bemyndigande att ta beslut om vilken beräkningsmetod som ska användas och som också ansvarar för att utveckla metoden vartefter ny kunskap om åtgärders effekter blir tillgänglig.

Schabloner är jämförbara med det beslutsunderlag som idag används för miljö- ersättningarna inom landsbygdsprogrammet och LOVA. Ytterligare en aspekt som talar för schabloner är att de är betydligt billigare och tar kortare tid att utveckla jämfört med alternativet att sätta upp detaljerade modeller. Detaljerad lokalspecifik modellering är dyrt och skulle bara täcka områden med högt läckage. Det kan dock finnas kostnadseffektiva åtgärder även utanför dessa områden. Vidare är det troli- gen inte möjligt att modellera effekten av alla åtgärder trots bra indata.

Sammanfattningsvis förordar Naturvårdsverket inledningsvis det enklare be- räkningsalternativet för att beräkna åtgärdens effekten vid källan, eftersom vi tror att belastningsschabloner kan ge tillräckligt god noggrannhet för att ta fram kost- nadseffektiva åtgärder. För att visa hur belastningsschabloner skulle kunna se ut har Naturvårdsverket tagit fram exempel för åtgärderna musselodling, våtmarker, fånggrödor och vårbearbetning samt skyddszoner (se underlagsrapport 6346, bilaga 4).