Känsla av respekt och vördnad
Förutom normativa och ganska konkreta ”bör” gentemot kommande generatio- ner, beskriver Carl motivationen för sitt ansvar för att bevara biologisk mångfald som en ”allmän känsla” för att det är någonting speciellt med levande varelser i allmänhet. Mångfalden av livsformer och möjligheten att det kanske bara är på den här planeten som det finns liv, får Carl att känna att:
… det verkar så respektlöst att förstöra. Att förstöra ekosystem och att förstöra den biologiska mångfalden. [mm] Mm. Det känns på nåt sätt som … ja, som den värsta formen av övermod kanske. Eller inte övermod kanske? Snarare res- pektlöshet, då. … [Och det är … nånting väldigt negativt? Respektlöshet?] Ja, just den typen av respektlöshet.
Carl ber att få utveckla det: ”Jag tror att människor behöver känna liksom … vad ska man säga? … liksom vördnad för … för nånting, eller liksom känna respekt och samhörighet med nånting.” Han säger att om man rensar bort det som ”egent- ligen inte är värt respekt, vördnad och samhörighet, alltså mänskliga saker” och han exemplifierar med nationer, raser och religioner, så finns det ändå någonting kvar som mänskligheten borde kunna enas kring:
Nånting som alla människor kan enas kring tror jag nog ändå är den här res- pekten för … ja men för … livet, om man säger … väldigt flummigt men …
för den biologiska mångfalden, för ekosystemen, och så där. [mm] Kanske är det liksom på nåt sätt … det … det man kan enas om. Det och respekten för … mänskligheten i stort.
Respekt för mänskligheten i stort måste inkludera respekt för resten av natu- ren eftersom mänskligheten ”är ju en del av just det här”. Därför kan man inte ”enkelt lyfta ut mänskligheten från sitt biologiska sammanhang”. Carl säger att han antar ett humanistiskt perspektiv när han argumenterar för bevarande av biotoper. Bredden av biotoper behöver bevaras för att människor även i framtiden ska kunna välja att leva i olika biotoper och med olika levnadssätt:
Och även om människor inte vill fortsätta att leva i alla biotoper som finns, finns det ändå ett värde i att man ska kunna det. [mm] Det valet ska finnas för dom som gör det. Just därför att då bevarar man den här mångfalden av mänsklighet och mänskliga erfarenheter … Så man kan ju se det så, också. [mm] Det känns liksom som att vare sig man kommer till det från nåt slags … religiöst eller humanistiskt perspektiv, så finns det väldigt starka skäl för att … inte … inte förstöra. [mm]
Konkret påverkansarbete för biologisk mångfald
Skogsfrågorna har kommit att bli Carls största engagemang. Det konkreta ideella arbetet med att inventera signalarter och leta upp nyckelbiotoper och skydds- värda skogar samt att försöka få dem skyddade genom kontakter med skogsbolag och myndigheter säger han är ”en viktig del” av detta:
Vi har ju en inventeringsresa varje år och jag gjorde en lokal inventering här i trakten för ett tag sen och vi hoppas vi ska få igång fler lokala inventeringar.
Carl berättar att han genom föreningslivet varit aktiv i debatten:
Vi skrev ju ett uttalande och … nu senast skrev vi nåt öppet brev till en annan politisk instans. De hade tagit en del hemska beslut. Och vi fick ett svar och vi har svarat på det. Jag vet inte om debatten är slut.
På frågor om Carls roll i skrivandet svarar han att det varit en del ensamarbetet men att ”det har funkat bra”:
Och dom här debattartiklarna, den första skrev vi ju tillsammans och sen har jag skrivit … ett … ja ett svar på ett svar liksom. [ja] Men annars har det inte blivit så mycket skrivande. [nej]
Det är bara att kolla på hur andra har skrivit. Plus att … Ja, alltså … Det är tveksamt hur mycket effekt det har i förhållande till hur mycket tid man lägger ner på det. [mm] Och just det gör väl att man kanske känner att det är ingen katastrof, om det inte blir superbra liksom. [nej] För även om jag skulle skriva det bästa uttalandet i … den svenska historien, så skulle det nog inte spela nån roll (intervjuaren skrattar lite). Annat än för att det kommer in. Och det liksom läggs till en stor hög av kritik.
Det känns meningsfullt att ”visa på att det finns en kritik” och ”att den kritiken kommer från många håll”, säger Carl. Och om han inte hade skrivit det, kanske det hade blivit ett bidrag mindre till högen av kritik:
Eller så hade nån annan gjort det. Men det är viktiga är att så många röster som möjligt kommer med i kritiken.
Carl berättar att han hämtar faktaunderlag från ”olika rapporter”:
Till exempel Skogsstyrelsen har ju mycket användbart. Naturvårdverket och … Oftast är det inte så mycket fakta man behöver. Det handlar ju väldigt ofta om att man bara repeterar samma sak flera gånger. Hela skogsdebatten befinner sig egentligen inte på nån faktanivå, tycker jag, utan det är mer … mm … vad ska man säga? Intressenivå, snarare.
Reflektioner om svårigheter att påverka i grunden
När det gäller bevarandet av den biologiska mångfalden i skogen, ”ser det väldigt dystert ut” säger Carl och hänvisar till regeringens skogspolitik:
Till exempel att dom sänkte anslagen till naturvården nu, jamen anslagen till att köpa in naturreservat, är ju väldigt illa.
Carl för ett resonemang om olika strategier som förfäktas i skogsdebatten för att tillvarata intressena för bevarad biologisk mångfald i skogen. Carl säger att han är ”väldigt skeptisk till att det kommer att funka” med regeringens förslag till reger- ingens linje med ”frivilliga avtal”:
Jag är inte emot naturvårdsavtal egentligen. Jag tror bara att just för skog funge- rar det nog väldigt dåligt. [och varför just för skog?] Dels därför att det som det verkligen är brist på nu, är ju skog som inte är människopåverkad. Alltså skog som har fått utvecklas fritt, så själva skogsområdena behöver inte så mycket skötsel, förutom kanske en första restaurering. Ja, det är klart att söderut kanske det är lite annorlunda, men ser man till den boreala skogen så är det ju … ja, fri utveckling som är det viktigaste. [ja]
Carl förklarar att de frivilliga naturvårdsavtalen är på 49 år, vilket kan betyda att ”man får teckna ett nytt avtal tre, fyra gånger, för att man verkligen ska få upp
naturvärdena i en skog”, vilket kan betyda att fyra generationer skogsägare kan behöva vara positiva:
Tills skillnad från naturreservat som man köper en gång. Så jag tror att det är dyrare, osäkrare och … Ja, det är sämre på alla sätt. [mm]
Carl säger att han när han nu blivit ”för gammal” för fältbiologerna vill han ändå
”fortsätta med inventeringar och bli bättre på det”. Han vill också fortsätta att ”delta i debatten rent allmänt”, men han vill också bidra till ”att lyfta den här sociala biten kring skog också”:
Ja, men skapa ett brett engagemang för skogsfrågor, naturvårdsfrågor i skogen och så. Och försöka engagera alla som har intresse av skogen, eller som har in- tresse av naturvård i skogen ska man kanske säga, [mm] snarare. Ja, men både folk som bor nära skogen, jägare och fiskare och så där.
Det här tror Carl att man inte gör genom att skriva artiklar utan att han ”tror det handlar mer om att träffa folk, att umgås med folk som bor nära skogen och som är upprörda över hur dom skötts”. Förutom att arbeta med konkret inventerings- arbete och påtryckning för mer skyddad skog, säger Carl att han också vill kunna förstå hur man skulle kunna kontrollera industrin bättre:
få en alternativ avkastning av skogen och kunna bruka skogen på ett hållbart sätt och hur man kan promota dom brukarna. [mm] Men det är mycket mer komplicerat.
Carl använder återkommande uttrycket att aktörerna ”är fast i system”. I det här fallet är det ”bolagen som sitter fast”:
Dom måste ju liksom ha en viss lönsamhet. [mm] Dom är ju trängda av kon- kurrenter från resten av världen. Man måste ju producera virke och massa till ett visst pris. Och då måste man gå ganska hårt fram. Så, det är väl så man skulle kunna uttrycka det, helt enkelt. Ja, men jag tror att ett bolag som verk- ligen skulle ta all den hänsyn dom borde, och avsätta tillräckligt mycket skog, skulle antagligen få … Ja, deras vinstmarginal skulle krympa väldigt snabbt. [mm] Och jag tror inte att dom skulle kunna klara sig speciellt länge. Det kanske funkar för enskilda små företag och skogsägare. [mm] Speciellt intro- ducerade på en lokal marknad eller nåt. [mm] men … jag vet inte, ska man ut på en internationell marknad, så då blir det ju … hårt liksom.
Carl berättar att fältbiologerna tidigare varit med som organisation och stött FSC- märkningen av skogsprodukter, men nu hoppat av för att det fungerat dåligt:
Bolagen kan ju inte gå med på allt för stränga kriterier för att det ligger inte i deras intresse. Det snarare motverkar deras intressen. Och så länge dom här
certifieringarna bara är frivilliga, så har dom egentligen inget riktigt incitament att … leva upp till dom. [nej]
Carl förklarar att det krävs stora övertramp av skogsföretagen innan de förlorar certifikaten. Ska det vara någon idé ”måste man ha ett system som verkligen funkar med verkliga sanktioner”. Och ”det har vi ju inte sett än” säger Carl. Delvis skulle det kunna vara en framkomlig väg ”men det är fortfarande proble- met att det är en internationell marknad liksom”:
Och det kommer alltid att finnas nån som … hellre köper billigt, liksom. Eller som måste köpa billigt. Och det kommer alltid att finnas nån som kan sälja billigt i så fall.[mm] Därför att […] Den här konsumentmaktgrejen bygger rätt mycket på att man har välbeställda konsumenter som kan betala lite extra. Och jag menar, större delen av världens befolkning är inte välbeställd, men vill ändå ha papper och virke och bränsle. [mm] Så, att så länge inte alla människor är välbeställda, så tror jag inte konsumentmakt är ett alternativ. [nej] Utan bara ett sätt att kanske göra det lite bättre.
Carl menar att så länge det finns en marknad för det han betraktar som ohåll- bart producerat timmer, så kommer det också att säljas. Och då kommer det att produceras någon annanstans: ”Ja, det är ju skitsvårt.” Carl tror att det är inköp, lagstiftning och reservatsbildning och ”nån form av offentligt ägande av stora skyddade områden” som nog är ”lösningen”:
Och sen kan man ha liksom marknadsmekanismer för att … få till stånd större hänsyn än man brukar i områdena. Eller både marknadsmekanismer och lag- stiftning förstås. [mm] Men … framförallt tror jag, så när det gäller skog måste väldigt mycket skyddas och undantas från brukande. Och det är lika bra att samhället står för den kostnaden.
För Carls del handlar skogsfrågorna inte bara om att bevara den biologiska mång- falden utan han berör också makt- och demokratidimensionen när han berättar om bybors maktlöshet gentemot skogsbolag. Han berättar om en händelse där ett skogsbolag avverkade skogen på ett berg utanför en by där 90 % av byborna var emot avverkningarna. Carl berättar att skogsbolaget hade lovat lokalbefolkningen ett protokoll för hur konflikter om skogen skulle hanteras:
Men det gjorde dom aldrig, utan dom klippte ut en mening ur en policy som dom redan hade, som sa att dom skulle ta hänsyn till vad lokalbefolkningen tycker, och det gör dom väl ibland.
Carl berättar att skogsbolaget bestämde sig för att avverka mot lokalbefolkning- ens vilja och att det inte fanns några formella sätt att klaga. Han vittnar om hur han upplevt bybornas situation:
Ja, folk som blivit hotade och blev av med jakträtten och så där [ja, mm] och det är också en sån där grej. Det finns liksom ingen man kan gå till och protestera. [nä] Och det betyder att dom stora skogsbolagen, dom har ju makt över hela liksom … hela skogsbygden. Jag pratade med en annan person uppe i X-byn som menade att i stort sett är det ju liksom två skogsbolag som tillhandahåller jobb, och inte bara avverkningsjobb, utan också om man till exempel ska ha en grävmaskinsfirma, så är det mest att bygga skogsbilvägar du får jobb med [mm] och så där. … Och alla är liksom så beroende av den här verksamheten och … det finns inget inflytande över den. [nä] Och inflytandet har minskat också, i och med att man har lagt ut mer och mer av själva avverkningen – också röjning och gallring – om jag inte tar fel, [mm] på entreprenad, [mm] vilket gör att man inte kan engagera sig fackligt längre. … Så där har man ju en stor strukturfråga.
Han berättar att byborna hade försökt lyfta fram andra sätt än avverkning för att nyttja skogen, till exempel för turism, men utan att få möjlighet att få prövat om det kunde vara ett alternativ:
Det kan ju hända att dom hade fel också, att det kanske inte var så viktigt. Men dom fick ju inte ens möjligheten att försöka utveckla det [nej] Det är det som är det problematiska [mm]