Parallellt med, samt efter analysen och tolkningen av intervjuerna på individnivå, har jag sökt efter likheter och skillnader mellan individernas berättelser. Det har inneburit att jag dels arbetat med jämförelser av helheter och dels med jämförel- ser av olika delaspekter i berättelserna. Det senare har inneburit att jag jämfört de olika individernas berättelser om betydelsefulla händelser och människor, vänd- punktsberättelser, berättelser om hinder och uppbackning samt olika typer av po- änger som framträtt i de individspecifika analyserna. Jämförelser mellan poänger i olika individers berättelser har resulterat i gemensamma kärnpoänger som lett fram till formuleringar av mer individövergripande teman. I resultatet presenterar jag gemensamma teman men också särskiljande drag.
Konkret innebar den tematiska analysen att när jag läste och lyssnade efter berättelsers och beskrivningars poänger, återkom samma betydelser, ibland enbart hos en person och ibland hos två eller alla tre. Jag grupperade berättelsernas teman som individspecifika och i förekommande fall som individövergripande. En poäng som framträdde för mig tidigt under datainsamlingen, var betydelsen av att möta kontrasterande synsätt. Det resulterade så småningom i ett gemen- samt tema som först förvånade mig. Andra teman tog längre tid, fler intervjuer och fler läsningar, innan jag kunde formulera.
Temaexempel: Upplevelse av kontrasterande synsätt och handlingar
Ett tidigt exempel ur Karins berättelse om betydelsen av att uppleva kontraste- rande synsätt är berättelsen om hennes föräldrars olika hållning i religiösa frågor och hur Karin av situationen tvingades att kompromissa eller ta ställning. Att till slut våga ta ställning framställs av Karin som något som hon, när väl motståndet var övervunnet, upplevde som befriande:
Jag minns att jag tyckte att det var lite jobbigt. För att med mamma bad jag typ kvällsbön, hemma hos henne. Och sen så hade jag det som en vana när jag kom
hem till pappa, så minns jag att då tror jag mer att jag fick dåligt samvete om jag inte bad den där kvällsbönen. [mm] Så liksom gjorde jag det i smyg, utan att han skulle märka att jag gjorde det. Fast han märkte väl det ändå. Men, för mig var det liksom att, jag var ju medveten om att han tyckte att det var nåt man inte skulle göra. […] Jag tyckte nog … men när jag väl kom underfund, när jag kunde bryta med det, tyckte jag nog det var ganska skönt faktiskt. [Bryta med?] Bryta med att göra den där kvällsbönen. För jag kände nog det mer som ett jobbigt tvång, faktiskt, på något sätt. [mm]
En berättelse om när pappan bjuder grannskapets barn på pannkakor och väcker en grannmammas upprörda reaktioner konstitueras för Karin som kontrast- erande synsätt i värderingen av hur vi bör förhålla oss till andra människor. Även här framstår upplevelsen av kontraster som en grund för Karin att ta ställning:
I det kvarteret där jag bodde med pappa så var det verkligen det stället där alla barnen hängde. För det var liksom öppet hus och han gjorde pannkakor till alla barnen och … [mm] bjöd. Och sen så var det nån gång nån mamma som ringde, bara : ”Jaa, du ska inte ge mina barn pannkakor!” (härmar med sur röst grannmamman) eller sådär ”Nu ska vi rå om oss själva, bry dig inte, sköt dig själv och skit i andra” – den mentaliteten. (skrattar) Då blev han lite stött så där. Men han var verkligen en … super-pappa … På det sättet.
I en berättelse om pappans nyttoinställning, att man inte ska slösa bort sin tid på till exempel att spela kort, blir Karin mer explicit om att det handlar om kontraster som återkommande erfarenheter, när hon kommenterar mammans inställning:
Alltså hon var ju mer kortspelaren då. Där var ju återigen en … (skratt) en liten konflikt mellan … mamma och pappa. Eller, konflikt … ? men …
Carls upplevelser av kontraster får exemplifieras av hans beskrivning av att han tror att hans uppväxt i en frikyrkoförsamling stimulerat till moraliska reflektioner kopplade till handling redan tidigt. Han lyfter fram frikyrkoförsamlingens bety- delse för hans världsbild:
…min mor är frireligiös. [mm] Hon är med i en frikyrkoförsamling [mm] och har växt upp i den kyrkan och dom har ju också liksom sin variant av civilisa- tionskritik […] Vilket gjorde att man såg mer fel med det rådande samhället, när man liksom … fick den civilisationskritiken pådyvlad sig. [ Ja] Sen kunde jag ju inte köpa den heller.
Frikyrkoförsamlingens betydelse för Carls upplevelse av världen beskriver han som en förstärkning av en upplevelse han redan hade:
Dom är ganska bra på att framställa liksom … världen som den ser ut i dag som så där, jamen rutten och förfallen och dekadent. [ja?] Och det är bilder som
man matas med hela tiden liksom, i en sån miljö. [mm] Och … Så det är svårt att inte ta till sig. Speciellt om man kanske dessutom som jag, hade en väldigt tydlig bild av att nånting var fel med världen. Så då är det klart att då får man ju det förstärkt, där.
Carl tydliggör att kontrasterande perspektiv från olika håll stimulerade till ett kritiskt förhållningssätt: ”Det gjorde att man inte kunde acceptera allt som sas, därför att man fick dom här motstridiga … vibbarna.”. De kontrasterande vibra- tionerna kom från samhället i övrigt, men också från pappans alternativa religiösa perspektiv: ”han var mer privatreligiös”, berättar Carl.
En av Matildas berättelser om kontraster är jämförelsen mellan hennes mamma och andra mammors förhållanden till politiska ställningstaganden i hemmets vardagsliv:
Vi hade aldrig … Coca Cola eller Nestlé hemma, för att mamma inte tyckte om det. Och hon tyckte, hon hade hört lite för mycket … om dåliga … saker som dom gjorde i u-länderna, i en del u-länder som ”Fantababy”. Det var en del … en del … jag vet inte om det var skräckpropaganda, men Coca Cola gör ju ganska mycket reklamkampanjer i länder där man tycker att … det är inte det första livsmedlet som man borde satsa på. Så att det kan jag förstå att hon inte ville att vi skulle ha. Och sen … Nestlé var just bröstmjölksersättning [mm] och då kände nog hon som hade små barn att … ”nä … i det här huset kommer inget sånt där ont över tröskeln”, liksom så. I och med att det hade en koppling till små barn i andra länder, så skulle vi inte ha det heller.
Matilda berättar att hon upplevde det här som ”en sån självklarhet”, så att hon inte tänkte på det förrän hon blev lite äldre och började inse att ”i andra familjer, så åt dom sånt”. Det var alltså inte förrän senare, när Matilda kom att erfara andra förhållningssätt till Nestlé och Coca-Cola, som mammans ställnings tagande framstod som kontrasterande.
Ofta har mer än en betydelse och därmed mer än ett tema, framträtt ur en och samma berättelse. Berättelsen om Matildas mamma får, sett i sammanhanget av en rad andra berättelser, också betydelsen att framhålla förebilder som viktiga. När Matilda berättar att fältbiologerna spelat roll för hennes syn på hur det går att påverka, betonar hon mammans särställning när det gäller hur hon utvecklat sin syn på att påverka genom just samtal:
det är kanske mer från henne jag har fått i mig det där att … man kan prata med människor, man kan få det som man vill, tänker jag.
Matilda beskriver att det påverkat henne tidigt att hon genom mammans ageran- de i olika sammanhang fått ”en så stark bild” av att ”faktiskt den lilla människan kan göra skillnad”.
På motsvarande sätt har jag sett olika betydelser framträda i en och samma berättelse. I den integrerande analysen redovisar jag de teman jag sett och dis- kuterar dem kortfattat med referens till berättelser i Karins, Carls och Matildas levnadsberättelser, för det är där som berättelserna, som utgör grunden för min tematisering, finns att läsa i sitt livsvärldsnära sammanhang.