Den inledande bearbetningen av data från en intervju har syftat till att hitta be- rättelser, beskrivningar och argument som kan bidra till svaret på forskningsfrå- gorna individspecifikt – vad lyfter just denna berättare fram i sin livsberättelse?84 Det första analyssteget har rört innehållet och besvarat frågor som Vad hände? och Vad handlar berättelsen om?85. När jag lyssnat på ljudfilerna har jag noterat stödord/meningar för varje berättad händelse. Anteckningarna har jag fört in på en livslinje, som jag har använt för att strukturera materialet i sammanhang, som ett led i att skriva en meningskoncentrerad levnadsberättelse. Sammanhangen är både rumsliga och tidsliga. Det har handlat om upplevda tidsperioder som för- skoletiden, grundskoletiden, gymnasietiden och tiden efter gymnasiet men också om de olika rumsliga sammanhang där händelser utspelat sig och aktörer agerat. Redan i den första analysfasen påbörjade jag analys och tolkning av teman (A. Johansson, 2005). Ett tema ger svar på frågan Vad betyder berättelsen? det vill säga vilken mening kan berättelsen ses förmedla. Sökande efter teman intensifierades senare i processen men har pågått kontinuerligt.
Livslinjen, med stödmeningar ur den intervjuades berättelse om sitt hittills- varande liv, har jag inte enbart använt i syfte att strukturera min analys och tolkning. Intervjupersonen och jag har också använt oss av den vid ett andra intervjutillfälle. Den intervjuade har kunnat kommentera, utveckla sina berät- telser samt också korrigera om någon händelse hamnat i fel sammanhang, ur den
83 Det finns ett granskningsexemplar av levnadsberättelserna med tidsangivelser som
anger var på ljudfilen citat hämtats. Det ska underlätta för forskare som vill jämföra text med ljudfil.
84 Jämför case-centered analysis i Mishler (2004). 85 Benämns intrig (A. Johansson, 2005).
intervjuades perspektiv.86 Den intervjuade har vid mötet med livslinjen vid det andra och tredje intervjutillfället fördjupat en del av berättelserna, beskrivning- arna och argumenten samt fyllt på med nya händelser när minnen väckts. Vi har därmed förstått mer och djupare. Det tredje intervjutillfället har pågått tills jag som forskare upplevt en mättnad, det vill säga upplevt att det som framkommer inte tillfört nya signifikanta händelser, teman eller kvalitativt annorlunda beskriv- ningar och argument.
I den individspecifika analysen för var och en av de tre intervjupersonerna har jag med stöd av livslinjen, transkriptioner och ljudfiler konstruerat meningskon- centrerade texter, strukturerade för att svara på forskningsfrågorna. Det har resul- terat i en för de tre personerna gemensam beskrivning av motiv och drivkrafter och en levnadsberättelse för var och en av intervjupersonerna, vilka presenteras i resultatdelen.
I levnadsberättelsen varvar jag intervjupersonens formuleringar med menings- koncentrerande texter som jag har formulerat om för ökad tillgänglighet. Jag har valt att presentera så kallade thick descriptions (Geertz, 1973), vilket innebär att kulturella sammanhang, detaljrikedom och även händelser och reflektioner som inte specifikt lyfts fram som signifikanta87 av intervjupersonen, finns represente- rade. I analysen och tolkningen varierade jag sättet att läsa och lyssna genom att växla mellan helhetsläsning, att lyssna rakt igenom berättelserna och tänka över innebörden i stort, med att del- och detaljlyssna. I dellyssnandet/delläsandet tog jag hjälp av analysverktyg som används inom berättelseforskning. Här vidtog en intensifierad analys och tolkning av teman: hur kan berättelserna tolkas? Att söka efter teman kan beskrivas som att söka efter berättelser som bygger på samma underliggande poäng, ett budskap som berättaren, medvetet eller omedvetet, förmedlar. Adelswärd (1996) skiljer mellan ytpoäng och underliggande poäng. Ytpoängen kan liknas vid poängen hos en rolig historia. Poängen finns i his- torien och kommer fram vem som än berättar den (även om den inte blir lika rolig oavsett vem som berättar den). Att förstå den underliggande poängen i en berättelse är att förstå de värderingar och teman som den ger uttryck för. Den un- derliggande poängen är inte lika tydligt uttalad som den anekdotiska ytpoängen.
Berätttarpoängen är en sorts underliggande poäng som är knuten till en viss berät-
tare som använder berättelsen för att medvetet eller omedvetet framställa sig själv på ett visst sätt (a.a.). Karins inledningsberättelse, om när hon skulle lära sig att skriva bokstaven ”Ä” i skolan, är exempel på en sådan berättarpoäng. Berättelsen kan ses dels som att Karin presenterar sig som en ”duktig flicka”, men också som 86 Det har inte varit fråga om någon exakt datering av händelser, utan det har handlat
om att föra in den berättandes upplevelser av händelser i berättelsens setting, tidsliga och rumsliga sammanhang (A. Johansson, 2005).
87 Det vill säga enligt intervjupersonen signifikanta för att utveckla aspekter av hand-
någon som har kommit att anta en distanserad hållning till denna roll. Ett annat exempel på en underliggande poäng är sensmoralen vilken uttrycker kulturella betydelser och underliggande värdesystem (a.a.).
Som ett led i och komplement till sökandet efter teman och poänger, letade jag efter vändpunkter (Denzin, 1989a) i berättelserna. Exempel på en vändpunkt i Karins berättelse är när hon berättar om hur hon fick ett nytt perspektiv på på- verkansarbete, när hon besökte en miljöorganisation i ett annat land. Händelsen framträder som en vändpunkt genom att Karin beskriver mötet med systeror- ganisationens synsätt som ”en stor chock, liksom” som framkallade en ”aha- upplevelse”. ”Jaha, så kan man tänka”, citerar Karin sig själv. Det är ett uttryck som återkommer i Karins berättelse och som jag tolkar som att hon omprövar till-världen-varon (Merleau-Ponty, 1962). Jag har vidare sökt efter hur andra per- soner presenteras i berättelsen och vilka roller och vilken betydelse de tillmäts i förhållande till att utveckla handlingskompetens. Belysande exempel är den kom- munikativt inriktade Matildas sätt att presentera sin mamma som en förebild som ”aldrig ger upp” och som ”kan få dom flesta till det hon tycker är lämpligt” bara ”genom att prata med dom”. Matilda ger flera exempel på minnen av hän- delser där det förhållningssättet hos mamman kom till konkret uttryck. Vidare har jag sökt efter berättelser om hinder och om uppbackning där det senare kan exemplifieras av Carls berättelser om de lärare som ”lärt barn att tänka kritiskt, i nån riktning så att säga” och därmed stöttat honom i att utveckla den aspekten av handlingskompetens.
Med hjälp av de här olika analysverktygen – livslinjer, vändpunkter, personbe- skrivningar, berättelser om hinder och uppbackning, olika typer av poänger samt helhetsläsningar för omedelbar förståelse – har jag gjort tolkningar som resulterat i en inledande presentation av varje intervjuperson: tre individuella levnadsberät- telser, individövergripande teman (kärnpoänger), individskiljande teman samt en för de tre personerna gemensam beskrivning av motiv och drivkrafter.
Att strukturera och konstruera levnadsberättelserna innebär ständiga ställnings- taganden till vilka citat som ska finnas med samt att göra tolkningar av vad de innehållsligen representerar. Det är kreativt och därmed riskfyllt, hur empirinära jag än försöker hålla tolkningarna och hur fylligt och citatrikt jag än väljer att presentera resultatet. Detta är oundvikligt så länge jag inte presenterar en intervju precis som den är i ljudfilen. Avvägningen är en balansakt mellan att göra resulta- tet tillgängligt och överskådligt och att hålla det empirinära. Strukturella aspekter av berättelsen har bidragit till vägledning av urvalet och varit en viktig aspekt av tolkningen, vid sidan av innehållsaspektens vad-fråga. När jag bedömt att det inte varit innehållsligt motiverat att, på bekostnad av läsbarheten, låta intervju- personens egna ord få framträda, har jag valt att sammanfatta och koncentrera texten och med egna formuleringar visat att en specifik berättelse kan ses som en vändpunkt. En del citat har jag valt bort och ersatt med mina egna formuleringar i syfte att skydda intervjupersonernas konfidentialitet. Ibland har jag istället låtit
citaten vara kvar, men bytt ut detaljer som personnamn, orter och andra detaljer för att försvåra identifiering av personer. I min egen text har jag valt att tydliggöra min roll som medkonstituerare av livsberättelsen genom att ibland exemplifiera hur jag har frågat och hur jag har bekräftat mitt lyssnande och hur jag uppmunt- rat till fortsatt berättande medelst hummanden och inflikanden. Avsikten är att läsaren ska få en bättre möjlighet att avgöra hur jag påverkat berättelsen.
Även med en empirinära tolkning är det möjligt att tolka citat på olika sätt, ef- tersom det finns olika förståelsehorisonter att tolka från. Min ambition att förhål- la mig öppen till empirin innebär i praktiken att jag ifrågasätter mina tolkningar och försöker pröva alternativa tolkningar. Genom att jag också låter andra fors- kare pröva mina tolkningar och genom att jag håller de ursprungliga ljudfilerna tillgängliga för vetenskaplig granskning, blir mina resultat möjliga att ifrågasätta och kritisera.