En utbildning som ska leda till handlingskompetens ska alltså enligt den kritiska undervisningstraditionen leda till att människor utvecklar förmåga att handla re- flekterat och övervägt, snarare än att de påverkas till att oreflekterat bete sig på ett visst sätt. Jensen och Schnack (1995) kritiserar den tradition inom miljö- och hälsoundervisning som de betecknar som beteendemodifikation. Som exempel 28 Min översättning av Schnacks engelska text.
på detta beskriver Schnack (2003) en undervisning i Danmark som syftade till att få ungdomar att i en tävling samla in miljöfarliga batterier, utan att ungdomarna visste varför och utan att de var med om att fatta beslutet om att delta i batteriin- samlingen. Tävlingsarrangörernas syfte var att ungdomarna på köpet, som en del i en dold läroplan, skulle lära sig goda vanor (att inte slänga uttjänta batterier på fel ställe). Schnack menar att metoden inte bara är oetisk utan också ineffektiv, hur vällovligt syftet än är, eftersom tillvägagångssättet är en form av manipula- tion. Ska eleverna uppnå kritiskt tänkande, självständighet och mognad, är det ingen idé att sätta upp mål för dem, menar Schnack. De måste lära sig att formu- lera egna mål, ensamma eller tillsammans med andra:
This is not only unethical, but also inappropriate, because if the aim is that the pupils should develop independent, critical thinking, autonomy, and maturity, then it is no use simply setting up aims for them: they must learn to formulate their own aims, alone or with others. (Schnack, 2003, p. 279)
Att utveckla ett självständigt tänkande och handlande är emellertid en process utan tydlig början och utan tydligt slut. Det lilla, högst beroende och tillitsfulla barnet kan successivt utveckla oberoende och kritiskt tänkande och handlande, utan att uppleva en bestämd punkt när denna övergång sker. Hela livet pend- lar vi mellan beroende och oberoende, tilltro och skepticism, inte bara i rela- tion till andra människor utan också till olika typer av system (Schnack, 2000). Undervisning med syfte att leda till beteendemodifikation är, till skillnad från utbildning för handlingskompetens, inriktad mot att ändra på vanor genom på- verkan, tvång eller yttre press, utan att ändringen görs till föremål för kritisk reflektion (Breiting et al., 1999). Jensen och Schnack (1997) påpekar emellertid att en stor del av vardagslivet består av vanor och beteendemönster som formats mer eller mindre omedvetet och att det inte går att föreställa sig ett vardagsliv där varje enskilt beteende har karaktär av handling. Det är vanor och beteenden som i många fall påverkar hållbarheten i samhällsutvecklingen. Jensen och Schnack framhåller vidare möjligheterna att förhålla sig medvetet till sina vanor, möjlighe- terna att påverka sina vanor och att forma nya genom handling. Detta kan ofta ske indirekt, genom att levnadsvillkor förändras. I resonemanget finns berörings- punkter med Deweys sätt att utvidga betydelsen av vanor. Dewey (1999) vänder sig emot föreställningen om vanor som likställt med något rutinmässigt och som ”mekaniska och externa handlingssätt som åsidosätter mentala och moraliska at- tityder” (s. 87). Dewey talar istället om att det finns olika typer av vanor. Dels tar vanor formen av anpassning till omgivningen och dels kan de ta formen av en förmåga att ändra det egna handlandet vid förändrade betingelser. Förutom vana som passiv rutinmässiga invandhet samt vanor som är ”så avskurna från tänkande att de motsätter sig slutsatser av medvetna överväganden och prövning” (s.87), så finns också de aktiva vanorna. Medan de rutinmässiga vanorna dominerar oss
och visar att vi inte har förmåga till variation, är de aktiva vanorna uttryck för motsatsen:
Aktiva vanor omfattar tanke, uppfinningsförmåga och initiativ att tillämpa fär- digheter för nya syften. De står mot rutinen, som hindrar växandet. (s.91)
De aktiva vanorna ger möjlighet att aktivt bidra till nya jämviktstillstånd med omgivningen, menar Dewey. Aktiva vanor skulle därmed kunna ses som förut- sättning för handlingskompetens.
Handlingskompetens med syfte att förändra, avser förändring på ett indivi- duellt, ett kollektivt och ett strukturellt plan. Förändring kan avse ändring av enskilda personers uppfattningar och handlingar. Denna typ av förändring, där det enskilda står i centrum och är mål för förändringen är av typen livsstilsföränd-
ring.29 Personliga livsstilsförändringar är emellertid inte isolerade från kollektiva livsstilsförändringar och inte heller från samhälleliga strukturer. Kollektiva livs- stilsförändringar kan stödja individuella livsstilsförändringar för hållbar utveck- ling genom att det kan vara lättare att förändra till exempel konsumtionsvanor tillsammans med andra i en gemenskap, än som ensam individ. Förändringar på det strukturella planet kan omfatta förändringar av ekonomiska, juridiska och kulturella förhållanden. Detta kan sammanfattas som förändringar av lev-
nadsvillkoren och handlingarna som syftar till att förändra dessa, som indirekta.
Levnadsvillkor kan i sin tur sätta ramar för vilka livsstilar och direkta och indi- rekta handlingar som är möjliga.30 Fyra olika typer av handlingar har åskådlig- gjorts av Jensen:
Tabell 1. Fyra olika typer av handlingar (min översättning av Jensen (2002, p.327)).
Direkta handlingar Indirekta handlingar
Individuella handlingar 1 2
Kollektiva handlingar 3 4
29 Med livsstilsförändring avses här förändring i aktiviteter av typen konsumtions- och
transportmönster som är förknippade med resursanvändning eller med annan social och ekonomisk påverkan på andra människor. Jämför Arendts (1998) arbete för biologisk
överlevnad.
30 Jämför begreppet handlingsutrymme (Angelöw & Jonsson, 1994) och ekologiskt handlingsutrymme (Skill, 2008), vilket relaterar till det ansvar människor beskriver att de
har för miljön och hur det i sin tur relaterar till upplevda hinder och möjligheter till att fullgöra ansvaret.
Typ 1 kan vara att cykla istället för att ta bilen, typ 2 kan vara att ringa sin riks- dagspolitiker och påverka för cykelfrämjande åtgärder, typ 3 kan vara att starta ett samåkningsprojekt och typ 4 kan innebära att gemensamt föra fram en plan för cykelfrämjande stadsplanering.
Den kritiska reflektionen och ställningstagandet som förutsätts för handlings- kompetens omfattar handlingar som rör både livsstil/direkt handling och lev- nadsvillkor/indirekt handling och samspelet dem emellan, liksom individuella respektive kollektiva handlingar.
Breiting et al. (1999) sammanfattar sin syn på skillnader mellan beteenderegle- ring, beteendemodifikation och utveckling av handlingskompetens i en tabell:
Tabell 2. Skillnader mellan beteendereglering, beteendemodifikation och handlingskompetens efter Breiting, Hedegaard, Mogensen, Nielsen, & Schnack (1999, s.57) (min översättning).
Beteendereglering Beteende- modifikation
Utveckling av demokratisk handlingskompetens Innehåll Lagar och bestämmelser reglerar Vädjan till intellekt, medkänsla och samvete Kritisk medvetenhet och vilja och förmåga
att involvera sig
Riktning och mål Givet Givet Öppet
Kriterium på uppnått mål
Önskat beteende-
mönster Önskat beteende-mönster Självständigt tänkande och kritiskt tänkande
deltagare
Beteendereglering innebär att lagstiftning, sanktioner, beskattning och andra typer
av reglering mer eller mindre tvingar de inblandade att göra eller låta bli att göra vissa saker. Konkreta mål är fastlagda på förhand och kriterium på om regleringen varit framgångsrik är om beteendet ändrats i enlighet med målen (Breiting et al., 1999). Ett exempel kan vara trängselavgifter på bilar i stadstrafik med avsikt att minska trafikintensiteten i staden.
Beteendemodifikation syftar till att förändra människors vanor i en given rikt-
ning med hjälp av olika typer av påverkan (a.a.). Det kan exempelvis innebära kampanjer från Socialstyrelsen för att få människor att äta 6-8 skivor bröd om dagen,31 trafiksäkerhetskampanjer för cykelhjälmanvändning eller kampanjer för att få människor att lämna aluminiumburkar till återvinning.
Hur demokratisk handlingskompetens tar sig uttryck är mindre konkret. I ett samspel mellan erfarenhet och självständigt tänkande, utvecklar den handlan- de tillsammans med andra kritisk medvetenhet, och uppträder som kvalifice- rad deltagare i demokratiska processer och som ansvarsfull individ. En del av den demokratiska handlingskompetensen är att granska, kritisera och påverka 31 Egentligen var den uppmärksammade kampanjen reklam från Brödinstitutet, men
den kom att upplevas och omdebatteras i medier som om den vore en beteendemodifi- kationskampanj från myndigheterna.
maktförhållandena som ligger bakom beteendereglering och konsekvenserna av den, oavsett vilken inställning man har till beteendereglering som sådan. Handlingskompetensens relation till beteendereglering kan vara att föreslå alter- nativa former för beteendereglering, att avskaffa vissa former och att slå vakt om andra (a.a.). Det innebär att de tre typerna, beteendereglering, beteendemodifi- kation och handlingskompetens, inte nödvändigtvis behöver stå i motsättning till varandra. De förhåller sig däremot till varandra på så sätt att demokratisk hand- lingskompetens i sig innefattar ett medvetet förhållningssätt till de två andra, beteendereglering och beteendemodifikation.