Det jag undersöker empiriskt i den här studien är några aktiva ungdomars erfa- renheter av hur de utvecklat viljan och förmågan att handla i avståndsmoraliska frågor. Det är således en upplevelse- och erfarenhetsbaserad verklighet jag under- söker, tolkar och beskriver. Det är via intervjupersonernas berättelser i muntliga intervjuer som jag utvecklar min förståelse av deras erfarenheter. Jag eftersträvar att i en första analys- och tolkningsfas förstå den specifika individens berättelse – en förståelse av det särskilda. Genom att studera olika berättelser från flera in- divider med olika erfarenheter får jag också möjlighet att distansera mig från det individspecifika för att söka efter mönster, likheter och skillnader.
När jag valde teoretisk grund för studien utgick jag från mina forskningsfrågor och mina mer eller mindre medvetna idéer om hur det går att nå kunskap om den. Jag har valt en livsvärldsfenomenologisk teorigrund vilket ger mig möjlig- het till stor öppenhet för empirin. Detta jämfört med om jag valt en teorigrund som erbjudit färdigformulerade kategorier av verklighetens vara i en eller annan renodlad aspekt, till exempel som enbart mänsklig konstruktion eller som iakt- tagbara fysiska processer. Jag har valt en pluralistisk hållning och närmar mig den verklighet jag vill undersöka med en så stor öppenhet jag kan uppbringa. Resultaten får framträda ur det empiriska materialet som jag behandlar så för- domsfritt62 jag kan.
De mer eller mindre legitima för-domar som jag omedvetet bär med mig kan jag inte undvika, men på olika sätt hantera, vilket jag beskriver i metodavsnittet. Att vara medveten om att, och i viss mån hur de påverkar mig som forskare och därmed forskningsprocessens inriktning och vad som träder fram, är en förutsätt- ning för att inte låta för-domarna förutbestämma forskningens resultat. Genom mina intervjupersoners berättelser och genom de händelser vi är med om tillsam- mans under forskningsprocessen, får jag nya erfarenheter. Min förståelse omkon- stitueras genom att jag får del av nya perspektiv, vidgar min förståelsehorisont och berikas i förmågan att förstå de objekt jag undersöker på nya sätt.
Under 2000-talet har den svenska pedagogiska forskningen på livsvärldsfeno- menologisk grund tagit fart och ett flertal avhandlingar och licentiatuppsatser inom pedagogik och pedagogiskt arbete har lagts fram (Alerby, 1998; Hugo, 2007; E. Johansson, 2004; Nielsen, 2005; Segolsson, 2006; Vinterek, 2001). För
62 Gadamer talar om för-domar i både positiv och negativ mening (2001, s. 270). För-
domar är oundvikliga och också en förutsättning för att vi ska kunna förstå världen. För att skilja ut Gadamers bredare betydelse från det vanligen enbart negativt använda ordet fördom, används ett bindestreck.
en mer utförlig beskrivning av den fenomenologiska filosofin63 och forsknings- traditionen hänvisas till Bengtsson (2001, 2004, 1999). Nedan följer en presen- tation av allmängiltiga fenomenologiska utgångspunkter följt av en precisering av vilka av den fenomenologiska mångfaldens föränderliga stigar som jag valt för att göra studiens forskningsobjekt rättvisa.
Fenomenologi
Livsvärldsfenomenologin, som den här studien tar sin utgångspunkt i, har sina rötter i den moderna fenomenologiska filosofin grundad av Edmund Husserl (1859-1938). Husserls fenomenologiska filosofi uppstod som en kritik mot att den traditionella vetenskapen fick människor att fjärma sig från ”den konkreta verkligheten och själva livet” (Gustavsson, 2000, s. 71) genom ”sina begrepp, teorier och abstraktioner” (s.71).
Fenomenologi är inte något enhetligt. För att inte skapa onödig förvirring när jag använder termen, följer här en precisering av vilken gren inom den fenomeno- logiska rörelsen jag åsyftar. Uttrycket den fenomenologiska rörelsen (Husserl, 1962; Spiegelberg, 1976) beskriver att fenomenologin tar sig skilda uttryck när den prövas i olika sammanhang och att dess grenar hela tiden utvecklas. Gemensamt för alla riktningar av fenomenologi är emellertid strävan efter att gå tillbaka till
sakerna själva64, det vill säga sakerna så som de visar sig för ett medvetande, såsom fenomen. Fenomen, i fenomenologisk mening, betecknar vare sig rena ting i sig eller rena subjektiva tankekonstruktioner. Istället ska fenomen förstås som objekt i världen erfarna av subjekt i världen (Kroksmark, 1987; Nielsen, 2005).
Fenomenologi som metod innebär att varken vetenskapliga teorier eller sunt förnuft tas för givet. Istället söker fenomenologisk metod göra så full rättvisa som möjligt åt det som undersöks och det som vi får tillgång till genom erfarandet (Bengtsson, 2001).
Det är detta som fenomenologin går ut på, att i någon betydelse få grepp om de sakerna så som de visar sig i erfarenheten, begreppslägga dem, men utan att våldföra sig på dem. (Bengtsson, 2001, s. 26)
Fenomenologiska undersökningar leds således inte av förutbestämda principer och teorier om de saker som ska undersökas – principer och teorier som själva 63 Termen fenomenologi kommer av grekiskans phainomenon (det som visar sig)
och definieras som läran om det som visar sig för ett medvetande (Lübcke, 2004). Fenomenologisk filosofi kan utgöra en grund för empirisk forskning inom exempelvis omvårdnad eller som i den här studien, pedagogik/didaktik.
64 Den grundläggande fenomenologiska principen: ”we must go back to ’the things
themselves’”, formulerades av Edmund Husserl (1970, p.252), grundaren av den mo- derna fenomenologiska filosofin.
sätter gränser för vad undersökningarna kan komma att visa. De präglas istället av öppenhet och känslighet för sakerna och leds av sakerna själva (Bengtsson, 2001). Sakerna själva i föreliggande studie utgörs av processen att utveckla avståndsmoral
i handling eller annorlunda uttryckt, processen att utveckla handlingskompetens för hållbar utveckling. Med sakerna själva kan i andra fenomenologiska studier avses
så skiftande företeelser som känslor, fysiska ting och sociala institutioner.