Carl börjar äta kött
Carl berättar att han successivt kom att lämna en djupekologisk hållning för en alltmer humanistisk. Denna vändning samverkade med andra faktorer till att han efter 6 år som vegetarian, varav några som vegan, började äta kött igen:
Eller jag hade svårt att se djur som individer, som hade ett eget värde. Sen inser man liksom att människor har en ganska kluven inställning till djur. För att vissa djur är ju individer med ett eget värde … för människor. Och andra djur är det inte. [mm] Eeh … Så visst, det är ju en väldigt svår fråga, filosofiskt. [mm] Men, i och med att … de kan ju inte få samma individstatus som en människa.
Nånsin. Och just därför så … finns det ett visst moraliskt utrymme för hur
man använder dom. Däremot är jag ju fortfarande emot det där grymma, jamen grymma metoder, för att använda djur. [mm] Och jag är fortfarande emot dom flesta djurförsök. Om dom inte är medicinska, eller om dom inte är för väldigt
värdefulla mediciner. [mm] Så jag menar, det är ju fortfarande att djur liksom
har rättigheter. Och på sätt och vis ett värde i sig. Men … ja, man kan ju inte bara överföra den naturrättsliga idén från människa till djur. Utan man måste alltid liksom … se att dom är djur. Andra djur.
Carl säger att han inte riktigt vet hur han kom att byta perspektiv och sätt att handla:
Det är klart, jag läste liksom, men jag kommer inte ihåg vad jag läste. [nä] Liksom att man började fundera på vad självmedvetande innebär och vad det innebär att liksom, vara en individ och såna grejer. [mm] Och att det då blev liksom att … Jamen, då ser man att det finns skillnader mellan djur och män- niskor. [mm] Även om den är vag i många fall.
Han beskriver sitt förändrade synsätt som en ”vändning” från en djupekologisk till en humanistisk inställning:
Jag tror att … från början var jag nog lite så där djupekologisk och … kunde inte riktigt erkänna att det fanns några skillnader mellan människor och resten av naturen. [mm] Men … jag tror jag började glida ifrån det mer och mer då. Nu har jag … en ganska människocentrerad inställning till saker och ting. [mm] Som jag inte hade då.
Carl kan inte minnas några speciella händelser som han koppla till sin humanis- tiska omsvängning, säger han, men han tror att det gått successivt:
Det är jättesvårt liksom, vart man ska … Dels är det kanske en … personlig mognadsprocess. Att jag liksom har fått bättre självinsikt. Och så bättre insikt i … i samspelet mellan människor och … . Ja, större empati kanske? [mm] Sen är det väl också kanske en ideologisk eller filosofisk mognadsprocess liksom. Att eeh … jag på ett annat sätt kan se liksom värdet av … människor och det människor gör …. Ja, sen är det också en religiös fråga liksom. Kristendomen är ju en människocentrerad religion så att … det är klart att. Och när jag började definiera mig som kristen igen, så … måste jag ta ställning till det. Men det var ju efter att jag hade droppat ganska mycket av dom här … vad ska jag säga, djupekologiska … idéerna. [mm]
Carl säger att det var en period däremellan där han inte riktigt vet hur han tänkte, men att det inte bara var den förändrade synen på icke-mänskliga djur som inver- kade på hans matvanor. Han berättar att han också hade fått ”en mer nyanserad bild av miljöargumenten för vegetarianism och veganism”. Carl säger att om man granskar jordens förutsättningar för att producera mat, så finns det ytor som bara duger åt animalieproduktion:
Jag tänker på betesmarker och jag tänker på haven. Jag tänker på sådära … vilt. [ja] Så, och om man liksom ska ta tillvara mat från så många olika källor som möjligt, då blir det automatiskt att man tar in lite kött och lite mjölk och lite ägg.
På frågan om han upplevde det som en uppoffring att avstå från kött och djur- produkter, svarar han:
Nej, inte en uppoffring så. Eeh … Jag uppfattade det aldrig som en uppoffring … Eeh … Men det var väl också för att jag slutade med det. När det inte kändes meningsfullt längre, så slutade jag. Men under den tiden som jag var vegeta- rian, så kändes det väldigt meningsfullt. Jag vet inte … då kändes det ju inte som att man offrade sig för att man inte åt kött eller drack mjölk. Då kändes det helt rätt att … inte göra det.
Carl förtydligar att han inte menar ’inte rätt” som i ”fel”, utan mer som i ”inte
meningsfullt’”.98 Carl äter allt sorts kött nuförtiden, mest när han blir bjuden, säger han:
Men, jag försöker ändå hålla ned köttkonsumtionen, för jag vet ju att det finns en övre gräns för hur mycket kött man kan äta om det ska vara hållbart liksom. Om man ska hålla sig inom ett rättvist miljöutrymme, så kan man inte äta lika mycket kött som man gör i genomsnitt idag, [mm] utan mycket mindre och så måste det produceras på rätt sätt också.
Carl reflekterar spontant över att han fungerar ”lite inkonsekvent” eftersom det i de mindre mängder kött han äter ingår ”allt sorts kött nuförtiden”. Här syftar han på att han även äter sådant kött som kommer från den köttindustri som han inte ser som vare sig etiskt acceptabel ur djurskyddssynpunkt eller som ekologiskt hållbar. Det motiverar han med att han successivt kommit att sluta tro på ”konsu-
mentmakt och mer och mer börjat hoppas på sådära … kollektiva förändringar”.
På uppmaningen att skissa på en kollektiv övergång till en ur hållbarhetssynpunkt optimal kosthållning, börjar Carl beskriva:
Jag skulle tro att här i Sverige blir det väl mycket liksom … mycket rotfrukter, ganska mycket säd och bröd och sånt. [mm] Och en del grönsaker och sen … ja, så har man en del kött och fisk och så små mängder ägg och mjölk. [mm] Just för att … vi har ändå ganska bra jordbruksmark i Sverige, som man klart bör utnyttja för människofoder liksom. Men vi har också en del mark som mest duger till betesmark. [mm] Men också sådära, ja nu har vi i och för sig ganska kraschade fiskbestånd, speciellt i östersjön, men om man tänker sig bästa tänk- bara scenario, att dom räddas, att man kan bygga upp dom igen, då har vi en källa till fisk där. Och likaså i alla sjöar och vattendrag och så där. Och det finns också en hel del vilt. Ja, vilt är ju verkligen inte så där … ekonomiskt. Det tar ju sjukt mycket tid att få ihop ett kilo viltkött. Men … det är ju många människor som upplever det som en meningsfull sysselsättning. I många delar av landet […] Så, ja … en rotfruktsbaserad kost, med … tillskott av annat. Sen vet man
98 Carl jämför sin övergång till att börja äta kött i mindre mängder, med att han också
under de senaste åren druckit alkohol, om än i små mängder. I 22-årsåldern upplevde han det inte längre som meningsfullt att vara nykterist: ”Och om det inte känns meningsfullt så … är det inte värt att fortsätta.” Samtidigt har Carl en beredskap för att bli nykterist igen: Jag tror säkert att om jag hamnar i en situation igen där det skulle kännas … viktigt att vara liksom helnykterist, så skulle jag nog göra det igen. Om jag till exempel börjar röra mig i en miljö där det dricks mycket eller … om man ska vara ett föredöme för barn eller nåt. [mm] Men just nu behöver jag inte vara ett föredöme för nån. Om han skulle hamna i situationer där det dricks mycket, skulle det kanske kännas bra att ta avstånd från just det där supandet, säger han och tillägger att han aldrig har supit till och att han ”kommer aldrig att göra det heller”.
ju inte, det beror ju mycket på sådär tekniska, ja hur man nu ska utveckla … jordbrukstekniken och så.
Carl ger ett exempel på hur kunskap fått honom att känna försiktig optimism när det gäller möjligheterna att med teknikens hjälp få fram mer livsmedel på ett resurseffektivt sätt:
Om man kollar på fisk till exempel, så är ju fiskodling ganska omdebatterat. [mm] Å ena sidan kan det vara bra därför att man skonar vilda bestånd. Och för att det på sätt och vis är … proteineffektivt. Varje kilo protein ger ju mer protein om det går till odlad fisk än … om en vild fisk ska fånga det själv. Men å andra sidan så finns det ju problem med näringsnivåer. Att man måste fiska foderfisk … man måste ju optimalt åtminstone ha ett kilo fiskprotein för att få
ut samma kilo fiskprotein liksom. Eller fiskfett, egentligen. Det är fetterna som
är det begränsande. Men å andra sidan har man då kollat på lösningar som att odla … marina organismer som ligger långt ner i näringskedjan … [mm] och på att sådära använda genmanipulerade bakterier för att få fram fetterna. Om man lyckas med det, blir odlad fisk en väldigt stor möjlighet. Men om man inte lyckas med det så …
Det var på en kurs, anordnad av ett universitet med en entusiastisk lärare, som Carl lärde sig det här och därför ”råkar kunna en del om det”. På en fråga om han ser positivt på möjligheterna med genteknik, svarar Carl:
Ja, på bakterienivå då. Inte på fisknivå. [nej … mm] Ja, jag hoppas på det. Jag hade visserligen en väldigt partisk och optimistisk föreläsare där, så det har väl smittat av sig. Men, jag har ju läst på andra håll om dom här försöken, så det verkar inte alldeles omöjligt att man skulle lyckas [nä] Även om det fortfarande är på experimentstadiet. [och då vinner man mycket på fettutbytessidan?] Ja, för det är just dom här marina fetterna som är trixet. Det är dom som gör att det är så nyttigt att äta fisk och fiskar behöver en hel del av dom för att kunna
växa. Och då måste man på nåt sätt tillföra det i fodret. Och om man tillför
det med sådära fångad foderfisk, [mm] så är det inte alldeles optimalt ekolo- giskt. [nä] Men om man kan tillföra det från … bakterier som man kan odla, och dessutom odla väldigt lätt, [mm] eller från nån form av lägre … marin organism … [mm] Man har gjort försök med nån slags maskar som man skulle kunna äta också. Men … dom verkar ganska äckliga. Jag tror inte nån skulle vilja äta dom. Men då har man liksom ändå … tajtat ihop systemet lite99, eller
vad man ska säga. Ja, det var ju mest en utvikning … om en optimal kost.
99 Här syftar Carl på att det går att minska energi- och näringsförluster i fiskproduktio-
Förändrad syn på påverkansmetoder: konsumentmakt eller politisk påverkan för systemförändring
Carl säger att hans syn på påverkansmetoder förändrats under årens lopp:
Det har definitivt förändrats, förut trodde jag väldigt mycket på livsstil egent- ligen. Om man bara valde rätt livsstil skulle allt bli bra, ungefär. [mm] Nu tror jag liksom mer på … att jobba för systemförändringar och så.
Carl berättar att när han var i början av sitt politiska engagemang, i de tidigare tonåren, dominerades den del av föreningslivet där han var aktiv, av synsättet att det var genom individualistiska val av livsstil som förändringar kunde ske. ”Det handlade väldigt mycket om att man skulle liksom … hitta rätt sätt att leva” och att ”bekämpa dom förtryck man själv tyckte var viktigast och så där”. På god väg ner i ett ”livsstilsträsk”100 kom det en reaktion mot detta inom den rörelse där han var engagerad. Själv påverkades han av den debatt som fördes:
Det är klart att jag påverkades av den debatten, ja. Genom att liksom följa den i tidningar och via nätet, men också i och med att … jag kände ganska många som var ganska tunga teoretiker i … [mm] rörelsen just då. Vissa kände jag väl kanske ganska ytligt. Brukade väl prata med dom ibland. Andra kände jag väl lite bättre. [mm] Men det var ändå så att det var någon slags personlig influens också. [mm]
Carl återkommer då och då till att han numera generellt sett inte tror på konsu- mentmakt som påverkansform, vare sig när det gäller att motverka ”dom värsta symptomen”101 eller att åstadkomma strukturförändringar:
Men … ja i båda fallen så tror jag fortfarande mest på kollektiv kamp och sen, [mm] ja och sen … man måste liksom … verka för att … eller ja, jag tror helt enkelt inte på konsumentmakt när det gäller att upphäva dom här … eller att åtgärda dom värsta symptomen. Och jag tror definitivt inte på konsumentmakt för strukturförändringar [mm] Utan jag tror att … jag vet inte … Det är lagar och regler som måste till först. Och därefter strukturförändringar. [mm]
När Carl inte kommer på något konkret exempel på ”dom värsta symptomen” och får förslaget [Jätteräkor?102] från mig, nappar Carl: ”Jättebra exempel!”. 100 Med ”livsstilsträsk” avses en hållning som innebär så stort fokus på de egna livsstils-
svalen att inte engagemanget räcker till för att kritiskt granska och verka för förändring av levnadsvillkor och strukturer.
101 De miljöproblem och missförhållanden som framstår som ”uppenbara” för de flesta
enligt Carl och som han säger att miljörörelsen ofta koncentrerar sitt arbete på.
102 En fråga som är aktuell i fältbiologerna och naturskyddsföreningen vid tiden för
Samtidigt som Carl inte känner det generellt meningsfullt att aktivt arbeta med att organisera konsumentbojkotter, är det en självklarhet för Carl att inte köpa jätteräkor och han säger att: ”jag skulle väl uppmana dom jag känner till att inte köpa heller”. Carl ser både för- och nackdelar med köpbojkott i just denna fråga. Han tycker att konsumtion av jätteräkor är ett extremt exempel där han tror att man trots allt skulle kunna vinna mycket på att stoppa importen. Han hänvisar till vad han lärt sig i fältbiologerna:
Som dom sa det verkade det ju faktiskt som om det höll på att gå ned ett tag och att jätteräkindustrin höll på att krascha. [mm] Eller åtminstone [mm] krympa ihop. [mm] Och … visst, om man kunde uppnå det genom en köp- bojkott, så vore ju det ju mycket vunnet.
Men han ifrågasätter också köpbojkottens effektivitet på lite längre sikt, bland annat för att ”det tar för mycket energi” att driva sådana kampanjer och att pro- dukten kan dyka upp igen om några år eftersom att äta jätteräkor är ”nån slags mattrend”. På frågan hur man skulle kunna arbeta med lagstiftning och regler istället för köpbojkott för att stoppa konsumtionen av jätteräkor, svarar Carl att ”det går ju inte i och med att vi har nån sorts frihandelsavtal” och att man inte får förhindra import av jätteräkor. Istället kommer han med idén att man kan fatta beslut om att inte göra offentliga uppköp av jätteräkor men invänder strax: ”fast nu köper ju offentliga institutioner inte speciellt mycket jätteräkor” och vi brister i skratt. Carl omprövar under sitt svarsresonemang sin inställning till konsument- maktens effektivitet, i just den här frågan och på kort sikt:
Nej, men det är faktiskt en väldigt bra fråga som ställer saken på sin spets. Jag tror inte att man liksom kan … lagstifta bort räkindustrin … eeh … där är nog konsumentmakt på kort sikt [mm] det … det mest effektiva.
Framförallt, säger Carl, är konsumentbojkottsfrågor inte hans prioritet eftersom han ”tänker att det finns ju många människor som är beredda att jobba med just dom här direkta påverkansfrågorna”. Därför är det viktigare att han lägger sin egen energi på ”att försöka liksom förstå strukturer och hur man kan förändra dom”. Samtidigt som detta är Carls val, uppskattar han att andra människor gör andra val som passar dem: ”Det är bra att folk gör saker helt enkelt. [mm] Man ska inte … moralisera över andras engagemang, för en god sak” [mm]
Carl resonerar om olika möjliga politiska vägar för att få en hållbar konsum- tion och föreslår progressiva skatter på elektricitet:
Det finns ju en viss mängd elektricitet som man måste använda för att leva ett drägligt liv. Jag menar, man skulle ju kunna beskatta allt över den konsumtio- nen högre. [mm] Samma gäller väl sådana där fasta grejer som vatten, [mm]
hur mycket man belastar VA-systemen. [mm] Ja, bostadsyta kan man också beskatta progressivt, [mm] så det är väl en lösning, [mm] tror jag. (talar lågmält och eftertänksamt)
På en fråga om bostadsyta i sig borde beskattas progressivt, oavsett uppvärm- ningsform, förklarar Carl:
Man får tänka att själva ytan man tar i anspråk, tar ju mark i anspråk från annat. [mm] Så man bör ju betala för själva ytan. [mm] Om du förstår hur jag menar? [mm] Men visst, sen finns ju alltid alternativet att bara liksom … omforma hela samhället och göra sig av med alla klasskillnader. [mm] Men det är ju mer den utopiska lösningen [mm] och den ligger väl inte riktigt … Det är väl inte realpolitik som det ser ut nu, [nä] men ett mål att sträva efter.
På frågan om hans inställning till påverkan genom livsstilsförändringar förändrats successivt eller i samband med någon brytpunkt, svarar han:
Nej, det var nog som en gradvis glidning, som [mm] Det handlar ju väldigt mycket om … om hur man uppfattar sådär politik i allmänhet också.