Det finns flera internationella studier med syfte att undersöka livshändelser som visar samband med att människor utvecklar aktivt demokratiskt medborgarskap, aktivism samt socialt- och miljömässigt engagemang uttryckt i direkt eller in- direkt handling (Chawla, 1999, 2006; Kollmuss & Agyeman, 2002; Palmer, Suggate, Robottom, & Hart, 1999; Sia, Hungerford, & Tomera, 1985/1986; Sivek & Hungerford, 1989; Tanner, 1980). En amerikansk metastudie av Chawla (2006) ger en översikt över studier av signifikanta livserfarenheters inverkan på miljöengagemang, handlingar och beteende. Chawla sammanfattar forskningsre- sultat och diskuterar kritiskt de forskningsmetoder som använts för att undersöka signifikanta livserfarenheters inverkan på miljöengagemang och beteende. Vissa av studierna kompletterar redovisningar av kvantitativa data med citat ur vuxna miljöutbildares självbiografiska beskrivningar av hur olika faktorer påverkat dem till att utveckla omsorg om naturen (Palmer et al., 1999), men de är alla tämligen översiktliga. I metastudien framhålls Cobb (1977) som en av de första som stude- rade vilken betydelse naturupplevelser i barndomen kunde få för det fortsatta lev- nadsloppet. Likaså framhålls Tanner (1980) som pionjär inom området med sin retrospektiva studie av ”the lives of citizens who have demonstrated amply their informed and responsible activism” (p. 20) till förmån för ”the maintenance of a varied, beautiful, and resource-rich planet for future generation” (p. 20). Tanner, flitigt citerad i efterföljande studier, avgränsade sitt urval till yrkesverksam per- sonal och ideellt verksamma ledare i olika nordamerikanska naturskyddsgrup- per (National Wildlife Federation, The Nature Conservancy, National Audubon Society, and the Sierra Club). Härigenom, argumenterar Tanner, skulle urvalet bli någorlunda representativt för den grupp han var intresserad av att under- söka: ”active, informed citizen conservationists”. De utvalda ombads brevledes att självbiografiskt beskriva och identifiera de influenser som lett dem till att välja att ägna sig åt naturskydd; att ungefärligt beskriva influensernas varaktighet och personens nuvarande ålder samt att ge en resumé över sina naturskydds- och be- varandeaktiviteter. De influenser som beskrevs av Tanners 45 informanter var:
Utomhusvistelser (35 stycken explicit samt ytterligare 9 stycken implicit) varav
höll betydelsen av att utomhusvistelsen skedde i ensamhet eller i sällskap med en kamrat.
Föräldrapåverkan (21 stycken) genom familjeaktiviteter som jakt, fiske, cam-
ping, allmänt naturintresse eller att föräldrarna åtminstone visade en uppskat- tande tolerans för barnets intresse. Jaktupplevelser i barndomen hade för vissa fått konsekvenser som innebar avståndstagande från jakt.
Lärare (14 stycken) framhölls i första hand som individer snarare än för specifik
undervisning. Inflytande från lärarna uppgavs ha lett till att intresse för naturen väcktes, att existerande naturintresse stärktes, att yrkesvalet påverkades av ett exis- terande intresse och utvecklade och förfinade kunskaper efter att yrkesvalet gjorts. Lärarna beskrevs antingen ha entusiasmerat för naturstudier och naturskydd eller visat ett uppmuntrande intresse för eleven/studenten och hans/hennes intresse.
Böcker (13 stycken) uppgavs ha påverkat både i barndomen och i vuxenlivet
genom innehåll som naturorientering och i enstaka fall som filosofi.
Andra vuxna, än föräldrar och lärare, (12 stycken) uppgavs ha haft diverse
inflytande.
Förlust av älskade naturområden till följd av exploatering angavs uttryckligen av
11 respondenter som en påverkande faktor och ytterligare tre nämnde upplevelse av sorg över naturförluster.
Efterföljande studier (Chawla, 2006) har uppvisat stor variation i formulering av forskningsfrågor liksom i val av metoder för urval, datainsamling och analys. Det förhållandet försvårar jämförelser studierna emellan, även om resultaten uppvisar påfallande likheter.
Bland studierna av signifikanta livshändelser går en skiljelinje mellan de som med sina urval av intervjupersoner undersöker signifikanta livshändelsers bety- delse för uppkomst av direkt handling, och de som genom sina urvalskriterier väljer att undersöka uppkomsten av indirekt handling i miljörelaterade frågor. Det finns också en del studier som inkluderar både direkt och indirekt handling (Kollmuss & Agyeman, 2002).
I artikeln ”Life Paths into Effective Environmental Action” presenterade Chawla (1999) resultatet av en studie omfattande 30 ledande miljöaktiva in- vånare i Kentucky och 26 i Norge. Chawlas studie är den som, trots betydande skillnader, ligger närmast min studie i forskningsintresse och metodval. I Chawlas studie finns endast indirekta miljöhandlingar med som urvalskriterium för de intervjuade. De signifikanta händelser och erfarenheter som Chawla presenterar som resultat från sin studie sammanfaller i stora drag med Tanners: barndoms- upplevelser i naturen, negativa erfarenheter av miljöexploatering, miljörelaterade värderingar i familjen, miljöorganisationer, förebilder och utbildning, trots att det gått 20 år mellan undersökningarna och att urvalsgrupperna har olika profil. Tanner har valt informanter inom en kategori som valt naturskydd som sitt verk- samhetsområde, vilket innebär att de inte nödvändigtvis drivs av ett hållbarhets- perspektiv i sitt engagemang. Chawla valde informanter med en större bredd av
verksamhet, från naturskydd till stadsplanering, men inte heller de med nöd- vändighet avståndsmoraliskt engagerade. Med en ”phenomenological approach” (1999, s.3) har Chawla beskrivit miljöaktivas självförståelse av källorna till deras engagemang och den mening som konstituerats genom erfarenheterna. I en till två timmar långa intervjuer intervjuades sammanlagt 56 personer ”whose lives demonstrated their commitment to protect or improve the environment” (a.a.). Mot bakgrund av sin tidigare gjorda forskningsöversikt etablerade Chawla redan kända kategorier av signifikanta källor och sökte i sin analys efter kompletteran- de. Under analysen noterades om erfarenheterna hänfördes till barndomen (upp till 18 års ålder), college/gymnasieåren eller vuxentiden.
En generell struktur för berättelser om hur utveckling av miljöengagemanget utvecklats framträdde: vanligtvis började informanterna att berätta om när och var de föddes, de beskrev hur de som barn utvecklade vanor och predispositioner som kom att bestämma hur de senare skulle reagera på tillfälligheter: miljönyhe- ter, platsannonser eller en väns inbjudan till organisering i en miljögrupp. De här möjligheterna öppnade för att utveckla nya kunskaper och övertygelser, vilket fick dem att byta riktning. De källor till engagemang som analysen resulterade i var: naturupplevelser, familj, organisationer, upplevelse av förstörda habitat, upp- levelse eller rädsla för föroreningar (kemisk eller radioaktivitet), utbildning/skola och lärare, vänners inflytande, yrkesverksamhet, känsla för social rättvisa (indig- nation), inflytelserik litteratur med miljöbudskap, principer eller religion samt omsorg om barn och barnbarn. Utbildning/skola nämns som inspirationskälla för miljöarbete senare i livet. Religion/principer framhålls explicit som förklaring till ERB.
Angelöw och Jonsson (1994) har i en undersökning av vuxna svenskars ut- veckling av miljöengagemang, huvudsakligen uttryckt som miljöanpassad livs- stil, funnit delvis liknande resultat. Angelöw och Jonsson beskriver utvecklingen av miljöengagemang som en process som ”kan ta sin början i att skilda aktörer överför eller står som modeller för olika normer, kunskaper och beteenden som är väsentliga för ett miljöengagemang” men som även kan ”uppstå ur eller vara ett uttryck för egna upplevelser, tankar och handlingar.”(s.15). Individens utveckling av miljöengagemang sammanfattas i en modell som åskådliggör påverkan från samhällsfaktorer, individfaktorer och olika influerande händelser och individer. Som samhällsfaktorer nämns historia, traditioner, samhälleliga värden, poltitiskt system, bildningsnivå och ekonomi. Exempel på individfaktorer i modellen är erfarenheter, kunskaper, värderingar, idéer, motivation och känslor (Angelöw & Jonsson, 1994).
Chawla (2006) noterar att den samlade forskningen om signifikanta livshän- delser, faktorer och komponenter, hittills avslöjat vad de kluster av erfarenheter kan vara som leder till miljöansvarigt handlande, men att det återstår mycket att lära, mer finmaskigt, om hur de verkar och interagerar:
Much is yet to be learned, however, about the varied forms that experience takes as it provides people with the personal resources that they need in order to protect the planet and future generations. (Chawla, 2006, p. 372)
Ingen av ovan refererade studier har haft en specifik inriktning mot avståndsmo- ral i urvalet av intervjupersoner. Det som kännetecknar engagemanget hos indivi- der i de tidigare studierna, är inte nödvändigtvis liktydigt med handlingskompe- tens för hållbar utveckling, men de bidrar ändå med paralleller och är av intresse för min forskningsfråga. Studierna inom forskningsområdet kännetecknas av att urvalskriterierna är disparata och i många fall oprecist beskrivna. Ingen av de tidigare studierna har utgått från en livsvärldsansats och ett individperspektiv. Det gör att det inte finns någon studie som jag kan göra direkta jämförelser med. Däremot finns goda möjligheter till diskussion av olika aspekter, både när det gäller resultat av forskning om signifikanta levnadserfarenheter och av forskning om motivationella grunder och drivkrafter.