Paul Ricoeurs (1913-2005) kritiska fenomenologi har influerat den här studien med perspektivet att förståelse och förklaring, snarare än att motverka, kan berika 68 Horisontsammansmältning användes metaforiskt av Gadamer (1997) främst i
beskrivningen av en förståelseinriktad tolkning av texter från främmande kulturer och tidsepoker men används nu även i samhällsvetenskaplig forskning för att beskriva förståelseprocesser i sociala verksamheter och i samtal mellan människor (Hugo, 2007; Nyström, 2004) .
varandra och att ett individperspektiv också kan befruktas av ett strukturellt perspektiv.69
Ricoeur kom att utveckla en kritisk fenomenologi, eller om man så vill, en kri- tisk hermeneutik. Det kritiska draget som Ricoeur tillför fenomenologin innebär ett moment av produktiv distansering. Syftet med denna distansering är att inte
bara förstå utan att också förklara. Förklaring får komplettera förståelsen, men
ersätter den inte. Ricoeur argumenterar med att förklaring ger bättre förståelse.70 Enligt Ricoeur (1988) innebär förklaring i narrativ forskning att det inbördes beroende som finns mellan berättelsens delar klarläggs. Förståelsen av helheter- na finns där, såväl före som under och efter lyssnande och läsning. Ricoeur är noga med att inte fastna i strukturalismens totala distans till individen. Det är alltid någon som handlar i strukturen och systemen. Strukturalismen kan, enligt Ricoeur, vara viktig som redskap för bättre förståelse av denna någon. Dess för- klaringar kan fördjupa förståelsen av individen (Kemp, 2005).
En växling mellan horisontsammansmältningens förståelse och den kritiska distanseringens förklaring kännetecknar analysen i den här studien. Framförallt är det genom jämförelser mellan flera personers berättelser, men också inom en berättelse, som det kritiskt distanserade draget kommer till uttryck. Det är i det syftet som olika distanserande analysmetoder från narrativ forskningstradition har kommit att komplettera den mer omedelbara förståelsen i analys- och tolk- ningsarbetet. Mina jämförelser med tidigare forskning och teorier med andra epistemologiska utgångspunkter fyller också en distanserande och förklarande funktion.71
Mimesis
Mimesisbegreppet72 har kommit att inspirera mitt avhandlingsarbete på två sätt. För det första som inspiration och argument för att använda berättelser som data och som presentationsform för forskningsresultaten. För det andra har jag i mi- mesis kommit att känna igen drag i ungdomarnas berättelser om hur de utvecklat sin avståndsmoraliska handlingskompetens.
Ricoeur använder Aristoteles mimesisteori för att beskriva hur det narrativa språket, berättelsen, kan bidra till meningskonstitutionen i våra liv. En berät- 69 Skillnaden mellan att förklara och att förstå introducerades av William Dilthey
(1833-1911) för att göra en distinktion mellan naturvetenskapernas kausala förklaringar och de humanistiska vetenskapernas strävan efter förståelse av konst och historia (Kemp, 2005).
70 Det är på den här punkten som Ricoeur markerar gentemot Gadamers hermeneutik
och emot fenomenologin när han inför det distanserande, kritiska momentet.
71 För vidare läsning om detta se Englund (2005). 72 Mimesis av grekiskans mimeistthai (= framställa)
telse kan förstås som en organisering av ett antal händelser och Ricoeur ser en strukturlikhet mellan en förklaringsmodells uppdelning av material i kategorier och hierarkier och en berättelses förklarande potential i sammansättningen och struktureringen av en intrig (Selander & ödman, 2004). Ricoeur (1976) menar att en berättelse om livet är en mimesis, en skapande efterlikning, av människan och hennes handlingar. Den skapande efterlikningen görs såväl av berättaren som av lyssnaren (Ekman, 2004).
Den direkta betydelsen av mimesis är dramatisk framställning men bibety- delsen, efterbildning eller efterhärmning av personers handlingar, tillstånd och erfarenheter, har kommit att dominera. Det är inte i betydelsen kopiering eller avbildning som Aristoteles använder mimesis. Istället är det en efterbildning som också omfattar en skapelse (poiésis) han åsyftar när han framhåller mimesis som princip för konsten (Kemp, 2005). Forskningsmässigt ger mimesisteorin stöd för att använda narrativa metoder, såväl när det gäller insamling och bearbetning av data som presentation av resultat. Ungdomarna i min studie har ibland beskrivit sitt lärande som något slags skapande efterlikning. I berättelserna framträder bland annat skönlitteratur, föräldrar, äldre kamrater och lärare som bidragande till kon- stitutionen av ungdomarnas vilja och förmåga att handla i en mer eller mindre skapande mimesisprocess. Ett exempel är Carls berättelse om en mellanstadie- lärare som han upplever ha betytt mycket för hans kritiska förhållningssätt:
Jag har en känsla av att han var ganska klarsynt på saker och ting. Kunde se igenom även ganska … de här lite (host) luddigare fördomarna, dom här lite mer oformulerade, [mm] som ändå styr hur människor … påverkar varandra, eller interagerar [mm] Det var ju det, man tog till sig det han sa. Han var ju en
lärare och en stor auktoritet.
Ett annat exempel är Matildas beskrivning av förebilder som fått henne att vilja och att tro att hon kan ”göra skillnad”, mamman och alla andra som hon sett kämpa:
Det har fått hemifrån, för jag har en mamma som … aldrig ger upp. Hon är verkligen jätte- … hon kan få dom flesta till det hon tycker är lämpligt. Alltså hon kan gå in på en bensinmack och få dom att plocka undan porrtidningarna eller så, alltså just genom att prata med dom.
Det har jag varit med när hon har gjort, när jag var riktigt liten. Och fått för- klarat för mig varför. När hon stått i kön med en knippe porrtidningarna och så där: ”Dom här vill jag inte att mina barn ska se”. Det är ganska … Att ha en så stark … stark bild av hur … ja … att faktiskt den lilla människan kan göra skillnad, sen så klart bara på ett litet lokalt plan. Men det är också ringar på vattnet … på nåt vis. Att man inte bara får tänka att dom små sakerna inte är
viktiga, för då … Det är dom! … Och så alla … alla man sett, alla fältbiologer
och så, alla som kämpar. Det finns så mycket människor som gör sånt. (lågmält) Inte bara fältbiologer.
Kemp (2005) beskriver mimesisbegreppet som väl lämpat att belysa efterliknan- det i en elev-lärarrelation. Mimesisbegreppet kan ge en bild av hur förmedling av idéer från en generation till en annan kan gå till. Genom att jag hör någon annan tala om avståndsmoral eller världsmedborgarskap så får jag själv idéer. Idéer dyker inte upp från tomma intet. De finns i faggorna, förmedlade genom berättelser och levande förebilder, men de utvecklas, omkonstitueras och tar sig nya uttryck hos nya generationer i en skapande efterlikning i en annorlunda his- torisk situation (Kemp, 2005, s. 203-205). Det finns frihetsgrader i mimesispro- cessen – man väljer delvis vem man vill följa och i vilka aspekter och hur man kombinerar olika inspirationskällor – både i berättelsen och i livet. Etiken och moralen har utvecklats, inspirerats och förts vidare mellan generationer genom berättelser. Ricoeur (1992) beskriver en människas berättelse om sig själv som ett medel att förmedla sin etiska vision. Ekman (2004) formulerar detta som att det i berättelsens komplexa, fragmentariska och ofta osammanhängande beskrivning av handlingar, finns en etisk grundsyn som ”bildar den röda tråden, ploten, och hjälper oss att förstå” (s. 23). Moralen framträder ur berättelsen genom ”konkreta exempel, beskrivningar om hur vi försöker förverkliga och leva upp till vår etiska vision” (s. 23). Det är just sådana konkreta exempel som utgör bas i denna studies beskrivningar av ungdomars avståndsmoral i handling.
Den sanna filosofin består i att lära sig se världen på nytt och i denna mening kan en berättelse beteckna världen med samma ”djup” som en filosofisk trak- tat. (Merleau-Ponty, 2004, s. 60)
konsekvenser
Livsvärldsfenomenologin är förenlig med flera kvalitativa metoder. I den här stu- dien har jag använt etnografiskt inspirerad deltagande observation, för att göra urvalet av intervjupersoner, medan datainsamlingen har skett med intervjuer. Intervjuerna har varit en kombination av öppna livsberättelseintervjuer och halv- strukturerade intervjuer. Bearbetningen av materialet har jag gjort följsamt gen- temot objektet i dess komplexitet, för att göra den eftersträvade djupa förståelsen möjlig (Bengtsson, 1999, s. 42).
Istället för att uppställa sökandet efter väsen eller variation som princip för bearbetning av det empiriska materialet är det utifrån en livsvärldsansats inte rimligt att ensidigt bearbeta materialet efter bara den ena eller andra principen. (Bengtsson, 1999, s. 43)
För att låta det empiriska materialet få komma till uttryck på sina egna villkor inom ramarna för forskningsfrågan (Bengtsson, 1999) har jag valt att presentera resultaten som andedräktsnära73 berättelser.
Den ursprungliga innebörden av ordet metod, methodos, är ”en väg som leder till målet” (Kvale, 1997, s. 11). Kvale (1997) liknar intervjun som metod vid en vandring i okänd terräng tillsammans med lokala invånare, där intervjuaren stäl- ler frågor som får subjekten att berätta. Intervjupersonerna som jag vandrat med, har spelat stor roll för hur vandringarna, den praktiserade metoden, har utveck- lat sig. Jag har under forskningsprocessen inte applicerat ett färdigt metodpaket, utan utvecklat de olika leden av datainsamling successivt, med forskningsfrågorna som ledstjärna och med de narrativa74 teoriernas livshistoriegenre (A. Johansson, 2005) som stöd.
73 Tomas Kroksmark, personlig kommunikation, 7 maj 2008.
74Narrativ teori är inte ett enhetligt forskningsfält utan rymmer skiftande teoretiska tra-
ditioner, som kan sammanfattas som teorier om berättelsen och berättandet. Narrativa metoder är de metoder som används när man samlar in och analyserar muntliga eller skriftliga berättelser (A. Johansson, 2005). Narrativ kommer från sanskrits ’gna’ som betyder överförande av kunskap från någon som vet (Kreiswirth, 2000, s. 304).