Teet kom till Japan redan under 700-talet men efter hand som eliten i landet avskärmade sig från Kina dog även tedrickandet ut. Starten för japanskt tedrick-ande blir därför mycket senare. I slutet av 1100-talet kom munken Eisai tillbaka
203 Jackson 1992: 247–50
204 Café Kinkakuji. Kinkakuji är den Gyllene paviljongen, ett populärt i Kyoto. Dess korrekta namn är
鹿苑寺 (Rokuonji) och uppfördes av shogunen Ashikaga Yoshimitsu (足利義満) år 1397.
205 Kusumoto 2002: 161–163 206 Imai 2004
54
DÅ HAR JAPAN UPPHÖRT ATT VARA JAPAN
till Japan efter en resa till Kina. Han hade med sig grunden till den japanska zenbuddhismen tillsammans med en hälsobringande dryck och en text om nyt-tan av att dricka te, Kissa Yōjōki (喫茶養生記).208 Zenbuddhismen som Eisai (英 西; 1141–1215) förde med sig skilde sig från andra sekter209 i Kyoto och han såg sig tvungen att söka stöd hos shogunen i Kamakura.210 Legenden säger att han mötte shogunen och kurerade hans baksmälla med en kopp te. Zenbuddhismens tro på de egna möjligheterna, att ingen rädsla för döden skulle kännas, samt karma, tilltalade krigarklassen. Sektens inflytande spreds över landet och kom att få mycket stort inflytande, även på japansk kultur. Teets intågande i samhället var däremot inte bundet till någon religiös aktivitet – de använde den istället som en uppiggande dryck innan meditation – utan kom att gå en annan väg. Teet kom att användas som dryck vid både sociala sammanhang och som en tävlingsform. I teturneringarna (闘茶; tōcha) gällde det för deltagarna att känna skillnad från riktigt och falskt te. Det ”riktiga teet” (本茶: honcha) var det som kom från Uji (宇治) där Eisai planterat de frön han tog med sig från Kina. Det ”falska teet” ( 非茶; hicha, litt.övers. icke-te) kom från en annan plats än Uji. Med tiden kom deltagarna även att satsa stora summorpå detta.
Under 1400-talet hade ett mer ceremoniellt utövande tagit överhanden. Under Ashikaga shogunatet211 kom serveringen att bli mer formaliserad. Från shogunens hov spreds utövandet till handelsmännen. Grunden till det som blivit chanoyu idag startade med Murata Jukō212 (村田珠光; 1423–1502). Hans var munk vid templet Daitokuji213 (大徳寺) i Kyoto under zenbuddhisten Ikkyū (一休), men flydde till handelsstaden Sakai (堺) när Ōnin-kriget bröt ut 1467.214 Den stil som började utvecklas kallas idag för wabicha (侘茶)215 och det finns även de som tilldelar zenbuddhismen en stor betydelse för dess tidiga utveckling.216
208 En förteckning över hur man vårdar och behåller hälsan genom att dricka te (övers. Mats
Norve-nius). I Ottosson & Ekholm 2007: 109 har jag använt mig av en annan översättning: ”Noteringar om teets läkande effekter”. Mats översättning är däremot att föredra.
209 I avhandlingen kommer de olika grenarna/skolorna inom buddhismen att nämnas som sekt i
brist på annan lämplig term. Termen representerar här en neutralt värderad gren/skola inom buddhismen och inte den annars mer vardagliga definitionen om en grupp som extrem, eller kraftigt avvikande från övriga.
210 De buddhistiska sekterna under perioden kan delas in i två grupper, ta-riki (他力; annan kraft) och ji-riki (自力; egen kraft). Zenbuddhismen tillhörde ji-riki medan de övriga av betydelse - tex Jōdo (浄土) och Nichiren (日蓮)– tillhör ta-riki.
211 Ashikaga shogunerna regerade från 1336–1572, även om de nästan var helt maktlösa från 1477. 212 En annan vanlig transkribering av hans förnamn är Shukō.
213 Det avslutande ji i namnet står för templet men kvarhålls då det är vanligare än att säga
”Daito-ku-templet”.
214 Ōnin-kriget varade mellan 1467–77 och anses vara starten på Sengoku-perioden (戦国時代) – de krigande staternas period.
215 För mer om wabi i chanoyu, se Torniainen 2000
216 Covell & Yamada (1980) skriver att det var Muratas lärare Ikkyū, och inte Murata som
utveckla-de utveckla-den nya stilen: ”it required more than average intelligence to enhance the possibilitis of tea drinking with both Taoism’s attitude of fusion with nature and Zen philosophical overtunes.” (Covell & Yamada 1980; 197)
KONTExT
Zenbuddhismens inflytande ska däremot inte förbises helt, då även Muratas lärjunge och efterföljare Takeno Jōō (武野紹鷗; 1502–1555) skolades i zenbudd-hismen. Takeno var en av många handelsmän i Sakai och utövandet kom att inta en central plats i det sociala umgänget även här.217 Chanoyu blev ett sätt för handelsmännen att möta krigsherrar och diskutera affärer. En man som skaffade sig stora handelsfördelar var Imai Sōkyū (今井宗久; 1520–1593) som förutom att han understödde Oda Nobunagas militära företagande också fick stöd att bedriva handel i de erövrade områdena.218 En handelsman bland många var Sen no Rikyū (千利休; 1522–1591).219 Han var lärjunge till Takenō och kom att bli den lägsta av tre temästare hos Oda Nobunaga.
Oda Nobunaga (織田信長; 1534–1582) är den första av tre krigsherrar som enade Japan under slutet av 1500-talet.220 Han följdes av Toyotomi Hideyoshi (豊臣秀吉; 1537–1598) och slutligen Tokugawa Ieyasu (徳川家康; 1543–1616). De tre kom att ha skilda bruk och relationer med chanoyu. Oda hade ett stort intresse för teföremål och kom även att använda chanoyu som ett medel att visa favoritism. De som visade mod och framgång på slagfältet kunde få möjligheten att lära sig och delta i chaji tillsammans med honom. Han förrådes sedermera av Akechi Mitsuhide (明智光秀) 1582, och tvingades begå självmord vid Honnōji (本 能寺) i Kyoto. Ett politiskt vakuum följde då även den äldre sonen hade dödats samma kväll som sin far och därmed skaffade sig Toyotomi Hideyoshi ett politiskt övertag. Han kom att överta styret, delvis genom att döda Akechi delvis genom att utmanövrera andra motståndare politiskt eller militärt. Under Toyotomis styre fick Rikyū en betydande plats.221
Chanoyu kom att ta en stor position inom politiken under Toyotomis tid. Rikyū var den enda temästaren för honom och hade därmed stort inflytande. Synen på chanoyu var de två dock inte enade om. Rikyū eftersträvade det enkla och rustika tillhörande de estetiska begreppen wabisabi (侘寂), som har inflytande än idag. Han började bland annat stödja inhemska krukmakare framför kinesiska och ökade därmed det symboliska värdet av att använda dem i chanoyu. Toyotomi var mer ute efter storslagenhet och prakt och skapade ett tehus, samt föremål, klätt i
217 Det har till exempel nämnts i Varley & Elison (1981: 212) att man behövde studera chanoyu för
att bli accepterad som handelsman i staden.
218 För mer om Imai Sōkyū, se Watsky 1995.
219 Sen Rikyū brukar ofta nämnas som Sen no Rikyū i Japan. Det är annars främst personer ur äldre
tider som brukar ha kvar ett no mellan efternamn och förnamn i vardagligt tal.
220 Japan var egentligen enat redan 1592 med Hōjōs fall för Hideyoshis styrkor. Då han inte lyckades
överföra makten till sin son efter hans död, kastades landet åter in i konflikt vilket medförde att Tokugawa Ieyasu kunde etablera sig som shogun 1603.
221 Vanligtvis används endast efternamnet för japanska namn men Rikyū är mest känd som så.
Han fick namnet på ålderns höst innan han arrangerade chanoyu hos kejsaren för Toyotomi Hideyoshi. Det var hans namn som buddhistmunk då han inte kunde möta kejsaren som en gemene man. Han var mest känd som Sōeki (宗易) under sin levnad.
56
DÅ HAR JAPAN UPPHÖRT ATT VARA JAPAN
bladguld som han kunde ta med sig på resor och militära kampanjer.222 Inför det stora temötet vid Kitano 1587 (北野大茶会; kitano daichakai), kungjorde Toyotomi att de som inte deltog inte längre heller kunde kalla sig chajin (茶人).223 Han sökte en dominerande plats även inom chanoyu och tog, egenmäktigt, till sig makten att bestämma vilka som var chajin och vilka som inte var det.
Det var även under Rikyūs levnadstid som européer skulle komma till landet. Det var portugiser som främst skulle bedriva handel med japanska krigsherrar med hjälp av Jesuiter.224 Under Alessandro Valignano, visitor för jesuiternas mission i Kina och Japan, anpassades sättet jesuiterna skulle förhålla sig till det japanska samhället – till exempel lära sig japanska och klä sig i kläder gjorda av siden.225 Det infördes att varje residens skulle ha ett terum. Besökare skulle visas in här och bjudas på en kopp te, kvalitén valdes efter besökarens status, medan en jesuit hämtades. Från det rummet fick vare sig eld eller vatten tas ut utan tillstånd, inte heller fick rummet användas för vila eller förströelse.226
Bland Jesuiterna var det inte många som lärde sig chanoyu eller ens hade ett större intresse för den. Den enda, mig veterligen, som skrev om det var João Rodriguez. Däremot kom det att finnas krigsherrar som både döpte sig och ut-övade chanoyu. Den mest kända är Takayama Ukon (高山右近; 1552–1615) som även var en av Rikyūs lärjungar. I nutid har det skrivits om att kristendomen haft inflytande på chanoyus utveckling. Yamada Muan (山田無庵) har till exempel gjort antagandet att Rikyū döptes och blev kristen. Akatani Yoshio har även antytt till att Rikyū tog inspiration från den kristna mässan även om han inte döptes.227 Ett argument som Yamada lade fram är att samma kopp i nattvarden delades mellan deltagarna, såsom när deltagarna dricker tjockt te i chanoyu. Detta är historiskt inkorrekt då katolska kyrkan inte delade med sig av vinet, utan endast oblater till deltagare sedan 1400-talet. Andra exempel är vikningen av chakin (茶巾) och en målning där Rikyū antas vara en man på bilden med en rosenkrans i handen. Det finns inga funna troliga bevis för att Rikyū skulle ha varit kristen, men han umgicks i kretsar där både Jesuiter och kristna krigsherrar fanns.
Rikyū tvingades begå självmord på order av Toyotomi själv. Det finns många teorier om just varför så skedde men det troligaste är en politisk maktkamp en trolig orsak.228 När Toyotomi själv gick bort i sjukdom närmare ett decennium
222 En kopia på det gyllene terummet kan ses i Kanazawa. (https://www.hakuza.co.jp/shop/honten/;
2018-10-18)
223 ”Temän” motsvarar det japanska ordet chajin – en utövare av chanoyu.
224 Mer om den perioden, som kallats det kristna århundradet, kan finnas i bland annat Ottosson &
Ekholm 2007: 127–38, Boxer 1967 och Fujita 1991.
225 Den första jesuiten i Japan, Francisco xavier som även var en av grundarna till orden, förstod att
han inte blev tagen på allvar förrän han först bytte sina kläder till silkeskläder.
226 Shütte 1980
227 Yamada (1995) resp. Akatani (1992)
228 Varley & Elison (1981: 221) nämner en staty som restes vid templet Daitokuji av Rikyū skulle vara
KONTExT
senare, överlämnade han makten till ett regentråd till dess att hans son Hideyori (豊富秀頼; 1593–1615)229 var gammal nog att ta över. Försöket att bibehålla makten inom familjen misslyckades när Tokugawa tog den genom slaget vid Sekigahara ( 関ヶ原合戦) 1600 mot Ishida Mitsunari (石田三成; 1559–1600), en annan framstå-ende medlem av regentrådet. Tokugawa Ieyasu blev shogun 1603 och förklarade kristendomen förbjuden 1614, kanske för att hindra sina motståndare från att skaffa sig assistans från Europa.230 Alla utländska skepp skulle anlägga vid ön Dejima utanför Nagasaki. Av de europeiska nationerna var det endast holländarna som togs emot. Tokugawa-perioden som varade fram till mitten av 1800-talet var absolutistiskt i många avseenden och innebar hård kontroll. Temästare fortsatte tjäna länsherrar men deras politiska makt och möjligheter hade dessvärre minskat. Teföremålen fortsattes att, likt 1500-talet, användas som belöningar. Istället för att ge land eller titlar kunde värdefulla föremål överlämnas. Rikyūs inflytande efter hans död är inte så stort och det finns andra som fortsätter utveckla chanoyu. Under 1700-talet tas åter Rikyū upp och det är från den här tiden som legenden formades.
Under Edo-perioden kom de tidigare temästarna att ändra sin status från instruktörer till specialister. De blev en del av administrationen och även om det officiellt blev en sänkning i status var så inte alltid fallet. De skulle vara tillgängliga för att bereda te till den närmsta eliten. Även om deras tillgängliga stipendium – motsvarande lön då de tillhörde samurajklassen – var låg, gav närheten till eliten dem tillgång till både kontakter och information. De kunde därmed också få gåvor vilka medförde ett drägligt, om inte till och med lyxigt, liv.231
Chanoyu kom att bibehålla en statusfylld position under Edo-perioden. Till exempel kvarstod seden att ge teföremål som gåvor till länsherrar för lojal tjänst. Chanoyu kom att bli en integrerad del av det sociala livet, både vid officiella till-ställningar såväl som mer privat. Med inflytandet av väst och shogunatet ersatt av Meiji-oligarker fann de som tidigare livnärt sig på chanoyu att stå utan stabil ekonomisk inkomst. Även i Kyoto var industrin, både te- och föremålsproduk-tionen, en integrerad del av ekonomin och de kom att känna av Meiji-periodens förändring hårdare än de gjorde i till exempel Tokyo.232
att Toyotomi eftersökte Rikyūs dotter som konkubin och att Rikyū ska ha använt sin position för ytterligare ekonomiska och/eller politiska fördelar. Yamada (1995: 116), som ansåg att Rikyū var kristen, har skrivit att han inte ens begick självmord.
229 Han var ett potentiellt hot mot Tokugawas styre. För att förhindra att han blev en symbol för
motståndet mot shogunatet, belägrades och besegrades Osaka-borgen där han bodde i två belägringar, vintern 1614 och sommaren 1615.
230 Screech 2012
231 Oshikiri 2012: 48–61, 81–94 232 Oshikiri 2012: 53–58
58
DÅ HAR JAPAN UPPHÖRT ATT VARA JAPAN