Introduktionen av chanoyu bestod inte enbart av utställda föremål och förmed-larnas egna texter. Utställningarna såväl som böcker recenserades i pressen, vilket skapade en andra förmedling av bilderna. Journalisters uppfattning av Stolpes utställningar, eller Trotzigs bok, bidrog till att förstärka eller nyansera deras per-spektiv. Journalister blev till mottagare då de tog till sig av andras beskrivningar, samtidigt som de även blev till förmedlare åt andra när de skrev sin uppfattning för läsarna. Artiklarna kan ha påverkat en potentiell besökare egna uppfattning, såväl som den enda presentationen för de som enbart läste artikeln. För att göra skillnad på rollen förmedlare som Stolpe hade till skillnad från journalisternas, kommer han härmed att refereras som utställare.
Även om journalisternas artikel om en utställning utgår från själva utställningen söker de snarare ge en helhetsbedömning och värdering av resultatet, där Stolpe sökte att beskriva det som fanns på plats. Vanadis-utställningarna och sedermera Etnografiska museets, byggde på en syn att föremålen var en form av verktyg för att förstå andra kulturer. Den annars generella bilden av till exempel teskålar som konstverk är frånvarande i endera förmedlingen – oavsett om det är Stolpe eller journalister. Det ska heller inte förbises att journalisternas helhetsperspektiv sökte generella beskrivningar där utställare gärna vill beskriva samt särskilja eller
673 Bramzelius 1935. I slutet av artikeln anger han ett japanskt litterärt verk: Nojoki av
Ramono-chomel. Detta är troligtvis Kamo no Chōmei (鴨長明) och hans kända verk Hōjōki (方丈記). Det kan även nämnas att samma felaktiga referens som Bramzelius gjorde återfinns i en artikel i Svenska Dagbladet, 15 mars 2011 om ”Japans historia präglas av katastrofer”.
EN IDé ÄR FÖDD
gruppera föremål beroende på perspektiv. I kontrast till Stolpe kan vi se Trotzig. Situationen i hennes fall var annorlunda då Japan hade vunnit internationell re-spekt efter sin vinst över Ryssland ett halvt decennium före och trots att intresset danade var japanska föremål fortfarande välkända och omtyckta. Men även om hennes verk sammanföll med en utställning och att de kunde nyttja varandras publicitet, bör de inte sammanställas Stolpe som både anordnade en utställning såväl som skrev katalogerna till den.
En närmare studie av artiklarna som publicerades visar att de inte är oberoende från varandra. Detta blir framförallt tydligt när vi ser på de artiklar som gavs ut invid Vanadis-utställningen. Till exempel skrev Nya Dagligt Allehanda den 7 maj, dagen då Vanadis-utställningen var öppet för speciellt inbjudna, om de föremål som den ”kände forskaren dok. Hj. Stolpe” hade insamlat – utställningen öppnades dagen efter för allmänheten.674 Nya Dagligt Allehanda var en av flera tidningar som använt sig av en mycket liknande artikel.675 Stolpe, tillika utställningen, kom att nämnas med positiv värdering: ”högt ställda anspråk på vetenskapligt intresse och att betraktaren måste förvånas över mångfald och rikedomar av de prov på avlägsna länders odling eller folklif”.676 Stolpe skulle även berömmas i andra tidningar som inte var relaterade till artikeln ovan. Aftonbladet skrev att samlingarna var ”särdeles lyckade och på samma gång högt anslående”677 och Stockholms Dagblad kallade Stolpe för ”vår flitige forskare” och att utställningen lovade att bli ”af synnerligen stort intresse”.678 I vissa texter skulle journalister även lägga till en aura av mystik till en förklaring, även om det är möjligt att Stolpe förmedlat det i tal då de fick en guidad visning av honom dagen innan det officiella öppnandet.679 Men hur beskrevs då Japan, och däribland chanoyu?
”[Om föremålen från] Japan, bland vilka vi först nämna ett japanskt hus med ett sällskap tedrickare”680 skrev Aftonbladet i sin artikel om samlingarna. Stockholms Dagblad skriver än mindre, då de kort refererar att föremålen främst var ifrån Japan och söderhavsområdet. Det var Stockholmspost som skrev mer omfattande om utställningen, inte bara generellt utan även om Japan och chanoyu.
674 Nya Dagligt Allehanda, 7 maj 1886
675 Nya Dagligt Allehanda, 7 maj 1886. Svenska Dagbladet, Karlshamns Allehanda och Göteborgs
Handels- Och Sjöfartstidning, 8 maj 1886.
676 Nya Dagligt Allehanda, 7 maj 1886 677 Aftonbladet, 7 februari 1886 678 Stockholms Dagblad, 7 maj 1886
679 I några tidningar, (Nya Dagligt Allehanda, Svensk Dagbladet, Göteborgs Handels- Och
Sjöfarts-tidning – alla vars källa var Stockholmspost) skrev om dockor som såldes till par som önskade barn. Man köpte det antal dockor som man önskade barn och utöver Stolpes förklaring (Stolpe 1886: 9; Stolpe 1887: 22) lade tidningarna till att önskan alltid föll in.
140
DÅ HAR JAPAN UPPHÖRT ATT VARA JAPAN
I den japanska avdelningen märker man särskilt en stuga, inrymmande fyra sittande figurer i kroppsstorlek, hvilka är sysselsatta med ”teceremonien” en av dem igenkänns lätt på sitt långa hår som lärarna efter professeur i ceremoniet.681
I texten ges ingen närmare förklaring om vad teceremonien är, utan läsaren får själv dra egna slutsatser. Huruvida det skapar ett intresse genom att bilda en atmosfär av mystik är svårt att avgöra. Det fokus på tehuset som ges i tidningar bör för den sakens skull inte underskattas. Besökare som läst en eller flera artiklar innan själva besöket lär vara medvetna om tehuset och planerat att se det; det var ju framför allt en av de få enskilda utställningsföremål som omnämndes. Det blev ett minne som troligtvis kvarstod hos många då det hade givit ett intryck hos journalisterna. Te dracks i Sverige som därmed blev till en familjär sysselsättning. Här presenterades ett olikt förfarande från en annan del av världen vilket stärkte exotiseringen.
Den 17 maj samma år var det många tidningar som publicerade artiklar om en händelse ytterligare som kom att föra ut ”tepaviljongen” i rampljuset. De po-litiska sändebuden Hanabusa Yoshimoto (花房義質) och Iwakura Tomotsune (岩 倉具経) kom på besök till Stockholm. Diplomaterna var normalt placerade i St. Petersburg men deras ansvar omfattade även Sverige. Iwakura skulle gå på ledighet och inte komma åter, så besöket innefattade både ett avsked för honom, samt en introduktion av Hanabusa.682 Förutom att avlägga besök hos kungen och andra betydelsefulla, hade de även tid att besöka olika platser i och runt om Stockholm vilket inkluderade Vanadis-utställningen. I artiklarna är detta det enda besöket som omnämns. Istället för att fråga om vad ambassadörerna tyckte om Sverige, var det också snarare deras åsikt om terummet som dök upp.
Synnerhet teceremonin* väckte uppmärksamhet. kompetenta domare förklarade det var mycket naturtroget framställd. […]* I Japan finns särskilda undervisare i tecere-moni-konsten, som går från hus till hus och lära ut densamma. Till teceremonien hör bland annat, att den i rang eller ålder främste aflägsnar sig först och den som står näst efter honom i rang, sist.683
Än en gång förklaras inte vad chanoyu, eller teceremonin, är. I fotnoten till artikeln beskrivs det som en konst, en kunskap, och att den lärdes ut av lärare som från ”hus till hus”. En tolkning av beskrivningen blir att teceremonin utfördes allmänt i Japan, att det var en kunskap som alla besatt. De avslutar även med att ta upp
681 Nya Dagligt Allehanda, 7 februari 1886
682 Iwakura var tredje sonen till Iwakura Tomomi (岩倉具視) som företog Iwakura-missionen 1871–73. För mer information se Nish 1998; för besöket i Sverige se Edström 1997b. Sverige fick inga egna särskilda sändebud förrän långt senare, 1906. Tills dess representerades landet av nederländska diplomater.
683 Nya Dagligt Allehanda, 7 maj 1886. Liknande är även skrivet i Svenska Dagbladet (7 maj, utan
fotnoten), Göteborgs Handels och sjöfartstidning (8 maj; med fotnot) och Stockholms Dagblad (7 maj, med fotnot).
EN IDé ÄR FÖDD
rangordning inom chanoyu och att den främste går först, och nästkommande sist.684 De två ambassadörerna gav ett positivt omdöme till Stolpes terum. Vi kan dock inte anta att de hade kunskap om eller var insatta i chanoyu. Det ska inte förnekas att de medvetet kunde ha givit ett positivt omdöme för att inte att försämra de svensk-japanska relationerna med en negativ kommentar. Uppenbar-ligen uppskattades deras bedömning av journalisterna som endast rapporterade det, och inget annat om övriga utställningsföremål, eller andra besökta platser.
4.8 recensioner och resor
Med tanke på intresset som visades för Stolpes tepaviljong, kan nyfikenheten i Sverige och Europa ha spridits. Trotzig beskrev chanoyu i sin bok som ”föga känd” i Europa, även om hon året före nämnt den som ”mycket omtalad”.685 Det senare uttalandet syftade sannolikt till djupare kunskaper och studier i ämnet. Chanoyu var känt som en japansk teceremoni men det var inga detaljkunskaper som härskade. Ur ett internationellt perspektiv försiggick diskussioner om att översätta boken och ge ut en tysk respektive engelsk version. Men även om det omnämnts i brev,686 har ingen översättning hittats trots sökningar i internationella databaser. Det finns däremot recensioner på hennes bok som kan ge indikation på det svenska mottagandet.
I de artiklarna står det att finna stora skillnader i mottagandet, men samtidigt likheter.687 Det fanns de som uppskattade det exotiska i teceremonin som en egendomlig sed, men samtidigt fanns det även de som tolkade olikheten som något negativt. Ett exempel på den exotiserande synen kan artikeln i Post och Inrikes Tidning stå:
684 Vid tre eller fler gäster vid ett chaji är det främst den förste och den siste gästen som behöver
kunna reglerna för att allt ska gå korrekt till. De gäster som sitter emellan de två har inte lika många uppgifter som de måste utföra.
685 Trotzig 1911: 3 och Idun 1910: 324.
686 Det finns ett brev från Hartmann till Trotzig (11 nov 1912; Etnografiska museets arkiv) som
om-nämner att han ska försöka få tag på en god översättare till firman i London, samt att en Doktor Ziegler från Berlin begärt tillstånd att översätta den till tyska. De första sidorna av Trotzigs bok finns även översatta till engelska men vem som gjort översättningen står inte med. (Trotzigs efterlämnade handlingar, Etnografiska museets arkiv). I ett brev – daterat 30 maj, 1911 – från The Author’s Syndicate till Trotzig angående boken skriver företaget att de inväntar beslut från William Heinemann. Inget brev som visar på beslut – eller ens en fortsatt diskussion – i fråga om tysk eller engelsk översättning har funnits i arkiven.
687 Svenska Morgonbladet, 2 april 1912; Svenska Dagbladet, 12 augusti 1911; Nya Dagligt Allehanda,
19 april 1911; Nerikes Allehanda, 17 /2 1911. De övriga artiklarna är: Nerikes Allehanda, 27 septem-ber 1911; Dagens, 29 februari 1911; Trädgården 1911, nr 3; Idun 26 april 1911; Stockholms Dagblad, 5 mars 1911; Post och Inrikes Tidning, 21 februari 1911; Göteborgs Handels Tidning 4 oktober 1911
142
DÅ HAR JAPAN UPPHÖRT ATT VARA JAPAN
[Trotzig] fått tillfälle att förvärfva en djupgående kunskap om japanernas lif och många egendomliga seder och bruk, hvaribland ”Cha-no-yu” eller teceremonin är ett af de allra märkligaste […det vilar] en egendomlig charme öfver cha-no-yu.688
Givetvis är det något främmande och ovanligt men det är en positiv exotisk vär-dering. För artikelförfattaren i Nerikes Allehanda sågs det snarare som ett uttryck för primitiva folks sammankoppling av ätande och drickande med religiös tro.689 I Nya Dagligt Allehanda sågs det likt en fars: ”tillräckligt farsartad för att utan stark parodiering” kunna ingå i en operett.690 Förutom det religiösa dimensionen är även det estetiska mycket omtalat. Många har kopplat samman utgivningen av boken med den utställning av japansk konst som var uppsatt. I Svenska Dagbladet har även en journalist tagit fasta i att många sett på föremål tillhörande chanoyu och frågat sig: ”ska detta kallas konst?”691
Förutom dragen av exotisk dimension i framställningen av det oförståeliga i sättet att dricka te, tas även en ny aspekt upp. Chanoyu var inte bara en sed för tedrickande, det fanns dessutom andra inslag såsom måltid. Genom att tillföra fler aspekter i beskrivningen breddar man synen på chanoyu. Måltidens tillförande medförde att ett temöte blev till en social sammankomst. För en del har chanoyu blivit en social sammankomst. I Social-Demokraten gjordes en egen benämning på vad teceremoni var:
”[…] japanernas teceremoni – eller för att översätta till vanligt talesätt: formen för en japansk bjudning”692
Det finns även en journalist för Göteborgs Handels Tidning som i sin recension nämner Okakuras bok. Trotzig själv, såväl som de andra journalisterna, nämner inte relationen vilket indikerar att Okakuras bok hade begränsad spridning som ett verk om chanoyu. Journalisten har en abstrakt, romantisk syn på Okakuras beskrivning av den estetiska kulten och skillnaden mellan den samt Trotzigs bild som utgår från det praktiska, kan vara bidragande till att många inte gör en liknande jämförelse.
Det ena ger den stomme, som det andra oftast blott flyktigt antyder, det andra låter oss däremot känna fläkten af den fina, poetiska, andliga värld, i hvilken man blott med nedärfda möjligheter därtill kan fullt försätta sig genom symboler, som för den utför stående aldrig kunna på samma sätt blifva värklighet.693
688 Post och Inrikes Tidning, 21 februari 1911 689 Nerikes Allehanda, 17 februari 1911 690 Nya Dagligt Allehanda 19 april 1911 691 Svenska Dagbladet, 12 mars 1911 692 Social-Demokraten, 3 juni 1911
EN IDé ÄR FÖDD
Då artikelförfattaren skriver om Okakuras bok lika mycket som om Trotzigs, framträder en bild av mystik. Trotzig erkänns ha gjort ett värdefullt bidrag med sin bok men det finns ändå något svårförståeligt som hägrar.
Förutom hennes bok höll även Trotzig föreläsningar om japansk tekultur. Hon hade ett avtal med James Lundgren & Co om att resa runt till olika platser i landet för att föreläsa om te och bidra till ökad försäljning. Vi vet dessvärre väldigt lite om hennes resor. I Etnografiska museets arkiv finns en karta med städer markerat som hon hållit föredrag vid, samt några bilder från ett eller flera tillställningar.694 I dagstidningarna finner vi att hon ställt ut föremål 1922,695 samt att hon 1926 anordnade en kurs i japansk blomsterdekoration.696 Samma år samarbetade hon även med Etnografiska museet.697 Det första tillfället då ett föredrag om teceremoni nämndes i dagspressen var i november 1927.698 Hon höll då ett för Internationella klubben med hjälp av skioptikonbilder. I en artikel finner vi att Trotzig hållit ett framträdande om främst blomsterkulten där chanoyu framstår som sekundärt. Tvärtom var det 1933 i Gryttjom där Trotzig gav ett framträdande en kväll. Hon visade bilder från Japan, en film om teodlingar i Indien och pratade om chanoyu. I artikeln återges de stereotyper som sammanställs med den svenska presentationen av chanoyu under den studerade perioden:
Hennes föredrag rörde sig mest om den japanska té-kulten sådan den ter sig både i mytologi och religion samt sällskapsliv. Té är den japanska befolkningens stimulerande sällskapsdryck i helg och söcken och har format sig i en dyrkan som ingår även i det religiösa föreställningslivet, där drycken motsvarar vårt nattvardsvin. Men denna mytologi som för våra ögon kan te sig en smula besynnerlig rör sig i höga estetiska begrepp och kulturella former där ingenting stör stundens meditation.699
Kartan och bilderna är, om än inte mycket skriven text, ett givande bidrag till förståelsen för hur hennes föreläsningar var uppbyggda. På den finns flera städer som är understrukna och en kommentar skriven till kartan antyder till att det
694 F5J : 9 , Etnografiska museets arkiv
695 Aftonbladet, 2 december 1922; Svenska Dagbladet, 8 december 1922. Trotzig ställde ut
tillsam-mans med Tyra Kleens utställning från Java och Bali i Liljevalchs konsthall.
696 I Svenska Dagbladet, 15 maj 1926, nämns att hon på initiativ av Internationella klubben i
Stock-holmska hålla en kurs i ”blomsterdekoration à la Nippon” för en sju till åtta damer. Det är också omskrivet i Aftonbladet, 24 maj 1926.
697 Svenska Dagbladet, 26 februari 1926. ”[…] kommer fru Ida Trotzig som i trettio år vistats
i Japan, att demonstrera japanska och kinesiska föremål”. I början av följande år (Svenska Dagbladet, 9 januari 1927), nämns även Trotzig i artikeln om den utställningen som Etnografiska museet annordnade i Liljevalchs salar.
698 Aftonbladet, 1 november 1927. I en sökning på Kungliga Bibliotekets digita söktjänst för
dagstid-ningar är det få sökträffar efter hennes föredrag. En annan träff (Trelleborgstidningen, 18 och 19 oktober 1934) var för Hemutställningen på Stadshotellet i Trelleborg, där hon höll föredrag med bilder om ”Thé och japansk thékult”. I Trotzigs arkiv på Etnografiska museet finns artiklar samlade, till en bild i en icke nämnd tidning så nämns Trotzigs visning av ”japans blomster- och tekult” som ”[d]et förnämsta i utställningslokalen
Bi ld 8 : K ar ta ö ve r S ve rig e me d m ar ke rin g ö ve r T ro tz ig s f ör ed ra g (E tn og ra fis ka m us ee t, F 5J : 9 )
EN IDé ÄR FÖDD
var de städerna hon föreläst i. Med all trolighet är kommentaren tillförd i efter-hand men bör ändå ses som rättvisande. Trotzig har då, enligt kartan, föreläst i de flesta större städerna i Sverige från Malmö i söder till Boden i norr. Sett till de bilder som finns tagna från tillfällena då hon arbetade är det främst tefirman James Lundgren & Co som syns.700 Flera affischer med reklam från deras tesor-timent är uppsatta på väggarna. Det finns en bild med japanska tecken skriven på dörrkarmarna – på vänstra sidan står chanoyu skrivet men den andra har ännu inte kunnat tydas. Det finns även en bild med föremålen tillhörande chanoyu uppställda för beskådning på ett bord.701
Trotzigs fokus på japansk tekultur till trots finns inga tecken på att japanskt te såldes. Det finns affischer med tesorter samt andra listor från företaget i vilka inga japanska tesorter kan spåras.702 Sammanslagningen av presentationen av japansk kultur med försäljningen av kinesisk och indiskt te, ska inte återspeglas på Trotzigs egna syn på länderna och kulturerna i öst utan återspeglar en som hennes chef, och därmed företaget, hade.703 Den japanska teceremonin blev ett exotiskt dragplåster – de drack te som vi men på så annorlunda sätt. Föremål var uppställda för att beskådas och kan ha hänvisats i de föredrag om Japans tecere-moni som Trotzig höll – då det inte såldes matcha, som används vid chanoyu, kan de ha varit begränsade till att visa och inte utföra.
Exakt när Trotzig anställdes hos James Lundgren & Co av Douglas Lundgren kan inte säkert fastställas, ej heller hur länge hon arbetade där. Ett kontrakt visar på att hon blev anställd 1931 och att det omförhandlades 1936 för att gälla ett eller två år till framöver.704 Hon hade däremot återvänt till Sverige 1921 efter att hennes man gått bort. Hennes inblandning i utställningen av japansk konst 1931 blev starten för samarbetet med Lundgren och Etnografiska museets chef Gerhard Lindblom och ledde till ett andra tehus i Sverige – det första, om än i sin enkelhet, kan Stolpes tepaviljong anses vara.